SKRIFTLIG FRÅGA E-1643/00

från Sergio Berlato (UEN) till kommissionen

(29 maj 2000)

Ämne: Enel S.p.a. förnybara energikällor

Italien ligger långt efter vad gäller förnybara energikällor. I andra länder med mycket mindre sol än Italien har det sedan mer än 10 år tillbaka funnits solceller kopplade till nät, oftast privata, som är anslutna till elnätet och som utan några hinder och effekter på miljön producerar solenergi. Inget av detta har hänt i Italien. Där har i stället detta alternativa energisystem förhindrats bl.a. av tystnaden från de olika regeringarna som har lämnat allt utrymme åt företaget Enel, som naturligtvis inte uppskattar att andra företag etablerar sig på detta område.

Enligt italiensk lag nr 186 från 1968 åligger det Cei (italienska elektriska kommittén) att lagstifta om elektriska anläggningar. Denna kommitté har inrättat ett ad hoc-utskott för att fastställa de tekniska egenskaper som gäller för att systemet med fotoceller skall kunna tas i drift i Italien. Även företrädare för Enel deltog i detta utskott, där arbetet pågick i flera år utan att man någonsin nådde fram till något resultat. Senare inledde Enel direkt egna undersökningar som uteslöt andra italienska aktörer från projekteringen, vilket gav det otvetydiga intrycket att Enel ville förhindra att det i Italien skapades expertkunskap och konkurrerande kompetens för att på så sätt kunna behålla sin monopolställning.

År 1995 kom gemenskapslagen Cenelec EN 61727 om fotocellsystem. Denna lag borde uppenbarligen införlivas med medlemsstaternas nationella lagstiftning. Först 19 månader senare införlivade Italien denna bestämmelse genom utarbetandet av lag CEI 11/20, tredje upplagan. Enel fortsatte att inte ge solfångare tillstånd för anslutning till det egna nätet, trots att dessa förfogade över gränssnitt som följde de olika bestämmelserna.

De privata aktörerna i sektorn misstänker att skälet till att det har tagit så lång tid att få till stånd en effektiv lagstiftning som garanterar både konkurrens och ekonomiska och energibesparingar, är att Enel vill försöka skapa sig en dominerande ställning i sektorn, vilket också skall ses i ljuset av att Enel nyligen (juli 1999) grundade ett företag med namnet Erga S.p.a. som skall syssla med utveckling av alternativa energikällor.

Hur ställer sig kommissionen till denna fråga?

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar

(28 juli 2000)

Främjande av el från förnybara energikällor är en högprioriterad fråga för gemenskapen. I vitboken från 1997 om förnybara energikällor(1) framhölls hur viktiga dessa är för att trygga energiförsörjningen och skydda miljön. I vitboken angavs som mål att de förnybara energikällornas andel av gemenskapens samlade energiproduktion skulle fördubblas till 2010. Den 10 maj 2000 antog kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av el från förnybara energikällor på den inre marknaden för el(2). Det långsiktiga målet med förslaget är inte bara att på medellång sikt främja en betydande ökning av produktionen av el från förnybara energikällor, utan också göra el från förnybara energikällor mer attraktiv på den inre elmarknaden. I kapitel V i direktivet behandlas bland annat anslutning till kraftöverföringsnätet, den fråga som parlamentsledamoten uppmärksammat.

De europeiska eltekniska normerna, till exempel EN 61727 som parlamentsledamoten hänvisar till, antas av Europeiska standardiseringsorganisationen inom elområdet (Cenelec), ett oberoende organ. Medlemmarna i Cenelec, i Italiens fall den italienska elkommittén (CEI), skall inom en viss tid införa de europeiska normerna och avskaffa avvikande inhemska normer. Noteras bör dock att tillämpningen av normerna är frivillig. Eftersom standardiseringen är frivillig, känner kommissionen inte till om införandet av de europeiska och avskaffandet av de avvikande nationella normerna är försenat.

När det gäller spörsmålet om anslutning av solfångare till det italienska elnätet finns svaret i Bersani-dekretet (nr 79 av den 16 mars 1999), varigenom Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el(3) genomförs i Italien.

I artikel 3 i dekretet föreskrivs nämligen att den systemansvarige är skyldig att ansluta alla som så begär, om det inte stör driften och de tekniska reglerna respekteras. De tekniska reglerna skall vara objektiva och icke-diskriminerande. Om den systemansvarige vägrar att ansluta någon till systemet, skall detta motiveras. Slutligen innehåller artikel 11 i dekretet åtgärder för att främja förnybara energikällor, däribland således solenergi.

Kommissionen saknar konkreta uppgifter för att skäligen kunna fastslå missbruk från ENEL:s sida, i avsaknad av tekniska föreskrifter för anslutning.

(1) KOM(1997) 599 slutlig.

(2) KOM(2000) 279 slutlig.

(3) EGT L 27, 30.1.1997.