SKRIFTLIG FRÅGA E-0080/99

från Susan Waddington (PSE) till kommissionen

(27 januari 1999)

Angående: Reglering av underhållningstelefontjänster för vuxna

Det har kommit till min kännedom att satellittevebolag i okodade sändningar, som kan tas emot i Förenade kungariket och andra medlemsstater, gör reklam för telefontjänster med höjd avgift som är avsedda för vuxna och i Förenade kungariket är underkastade rättslig reglering. Som ett direkt resultat av denna reklam får vissa abonnenter osedvanligt höga telefonräkningar, oftast på grund av att familjemedlemmar har ringt upp sådana telefontjänster utan abonnentens vetskap eller tillåtelse. När abonnenten inte kan betala dessa krav, som ofta är betydande på grund av mängden internationella samtal med höjd avgift, stängs telefonen av.

Är okodad reklam över gränserna för sådana tjänster tillåten? Om så är fallet, skulle kommissionen kunna tänka sig att lägga fram förslag till reglering av sådan reklam på den inre marknaden så att den når fram endast till den vuxna publik för vilken den är avsedd?

Svar från Marcelino Oreja på kommissionens vägnar

(20 april 1999)

Direktivet om gränslös television (rådets direktiv 89/552/EEG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997, om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television(1)) utgör den lagstiftningsram som skall tillämpas när det gäller TV-sändningar inom gemenskapen.

Kommissionen är medveten om den påverkan som pornografiskt material kan tänkas ha på minderåriga. När det gäller TV-sändningar finns i direktivet fastställda gemensamma minimiregler för skydd av minderåriga (artikel 22).

Beträffande förbudet att producera, sända och inneha denna typ av material står det medlemsstaterna fritt att tillämpa inhemsk lagstiftning med hänsyn till samhällsmoralen, den allmänna ordningen eller allmänhetens hälsa, i enlighet med EG-fördragets regler om fri rörlighet för varor och tjänster, artiklarna 36 och 56. Detta förutsatt att förbuden inte utgör ett sätt att utöva godtycklig diskriminering eller ett förtäckt handelshinder medlemsstater emellan.

Åtgärder på gemenskapsnivå kan endast övervägas om det fordras en tillnärmning av medlemsstaternas nuvarande regler inom detta område med hänsyn till den inre marknadens upprättande och funktion. Kommissionen känner inte till några omständigheter som motiverar en åtgärd men är intresserad av ytterligare information om sådan finns att få.

(1) EGT L 202, 30.7.1997.