91998E3783



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 320 , 06/11/1999 s. 0078


SKRIFTLIG FRÅGA E-3783/98

från Gerhard Schmid (PSE) till kommissionen

(11 december 1998)

Angående: Inspektioner av företag inom charkuteribranschen i Europa

Inspektörer vid Europeiska institutet för veterinärmedicinsk övervakning och plantskyddsövervakning kontrollerar att charkuteriföretag inom EU uppfyller de europeiska bestämmelserna.

1. Hur många inspektörer finns det totalt för att kontrollera företag inom charkuteribranschen inom EU?

2. Hur många charkuteriföretag inom EU ansvarar dessa inspektörer sammanlagt för?

3. Hur många av dessa tjänstemän talar tyska?

4. Hur många tyska företag ansvarar dessa inspektörer för?

5. Hur många inspektioner ägde rum i Tyskland under 1997 och på vilket språk skedde dessa?

6. Hur många inspektörer talar franska?

7. Hur många franska företag ansvarar dessa inspektörer för?

8. Hur många inspektioner ägde rum i Frankrike under 1997 och på vilket språk skedde dessa?

9. Hur många fall existerar, där franska myndigheter har accepterat en inspektion som inte skett på franska?

Svar från Emma Bonino på kommissionens vägnar

(10 februari 1999)

Det är i grund och botten medlemsstaterna som har ansvaret för att charkuteriföretagen tillämpar gemenskapens standarder. Vad gäller medlemsstaterna består kommissionens roll, som i praktiken spelas av kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor, huvudsakligen i att kontrollera att de kontrollprogram och system för revision som medlemsstaterna infört är effektiva, att de säkrar att gemenskapens standarder respekteras, samt, mer grundläggande, att de skyddar människors hälsa. Vad gäller tredje land kontrolleras bland annat att tillverkningen och utsläppandet på marknaden överensstämmer med de veterinärmedicinska krav som gäller inom gemenskapen.

Med hänsyn till den roll kommissionen spelar finns det ingen direkt överensstämmelse mellan antalet charkuteriföretag i varje medlemsstat och antalet inspektörer. För närvarande finns det inom kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor 50 inspektörer. Det är inte deras enda uppgift att kontrollera medlemsstaternas kontroller inom köttsektorn, utan även inom andra sektorer (särskilt fiskeriprodukter), i den utsträckning gemenskapsrätten ger kommissionen rätt att genomföra inspektioner. Det förekommer också att inspektörerna utför kontroller i tredje land.

Eftersom de flesta inspektörerna har mer eller mindre djupgående kunskaper i flera gemenskapsspråk (enligt tjänsteföreskrifterna skall de kunna åtminstone två), är det inte möjligt att avgöra exakt hur många av inspektörerna som talar tyska eller franska.

Vid dessa kontroller kan för övrigt kommissionens experter åtföljas av sådana experter från medlemsstaterna som återfinns i en förteckning som kommissionen upprättat (se särskilt artiklarna 4 och 5 i kommissionens beslut 98/139/EG av den 4 februari 1998(1) om fastställande av vissa regler angående kontroller på plats inom veterinärområdet i medlemsstaterna samt artiklarna 3 och 4 i kommissionens beslut 98/140/EG av den 4 februari 19981 om samma kontroller i tredje land). Vad gäller medlemsstaterna föreskrivs det i artiklarna 3 och 4 i beslut 98/139/EG att samarbete kan ske med experter som utses av den medlemsstat där kontrollerna äger rum. Detta borde göra det möjligt att undvika alla språkproblem.

Under 1997 och 1998 genomförde kommissionens veterinärinspektion fem inspektioner inom köttsektorn i Tyskland. Vid fyra av dessa deltog tyskspråkiga tjänstemän. Under samma period genomfördes fyra inspektioner inom köttsektorn i Frankrike. Vid en av dessa deltog en icke franskspråkig tjänsteman.

Vilka inspektioner inspektörerna får i uppdrag att utföra beror på vilka ämnen de har specialistkunskaper i. När så är möjligt skall de också tala språket i den medlemsstat de besöker. När detta inte är möjligt kan tolkning ordnas enligt överenskommelse med myndigheterna i medlemsstaten. Kommissionen är inte medveten om någon inspektion i Tyskland eller Frankrike där de centrala myndigheterna klagat på att tolkning inte erbjudits under deras besök.

(1) EGT L 38, 12.2.1998.