SKRIFTLIG FRÅGA E-3398/98

från Guido Podestà (PPE) till kommissionen

(17 november 1998)

Angående: Adoption av minderåriga

Författaren av föreliggande fråga är mycket medveten om att lagstiftningen om adoption och fosterhemsplacering inte direkt är ett av kommissionens kompetensområden. Det förefaller dock ändå lämpligt att fråga sig hur det är möjligt att EU inte lyckas ingripa på ett markerande sätt mot de övergrepp som minderåriga utsätts för i samband med att de adopteras eller placeras i fosterhem, dels inom unionen men i synnerhet på internationell nivå och i de fall då barnet kommer från ett u-land. Det är i detta sammanhang nödvändigt att nämna situationen i Rumänien där ett stort antal barn de senaste 15 åren adopterats av medborgare i EU-länder vilket allvarligt har äventyrat en hel generations livscykel i landet. Endast fysiskt eller/och mentalt handikappade barn har inte adopterats.

Många av medlemsstaternas lagar på detta område grundar sig på Europarådets konvention från 1993 om skydd av barn. I denna uppmanades medlemsstaterna till ett nära samarbete vad gäller internationell adoption. Parlamentets resolutionsförslag från 1996 uppmanade rådet och kommissionen att i samarbete med de associerade länderna och med hänsyn till rådande internationella bestämmelser fördjupa sin verksamhet på det juridiska och sociala planet inom detta område.

Anser inte kommissionen, mot bakgrund av ovanstående,

1. att man så snart som möjligt i praktiken bör harmonisera medlemsstaternas lagstiftning vad gäller internationella adoptioner eftersom det rör sig om en särskild form av fri rörlighet för personer?

2. att detta problem även bör bemötas ur juridisk synvinkel för att förhindra att adoption, i brist på ett strikt men samtidigt enkelt och öppet regelsystem, urartar till övergrepp och onödig byråkrati och därmed ta formen av handel med försvarslösa barn?

3. att man för övrigt måste förhindra att ett sådant nytt system av harmoniserade lagar utgör ytterligare ett byråkratiskt hinder för adoption och säkerställa de minderårigas rättigheter, å ena sidan, och möjligheten till en ny, seriös familj, å den andra?

Svar från Anita Gradin på kommissionens vägnar

(7 januari 1999)

Kommissionen delar parlamentsledamotens farhågor om skyddet för barn från tredje land vid placering i fosterhem eller vid internationella adoptioner.

Haagkonventionen från 1993 om internationella adoptioner tillhandahåller en ram för internationellt samarbete. Konventionen reglerar kontakterna mellan myndigheterna i ursprungsländer och mottagarländer och behandlar frågor som påverkar erkännandet av adoptionsbeslut. I konventionen prioriteras barnens rättigheter och intressen. Kommissionen anser att den rättsliga ramen för internationella adoptioner skulle förbättras avsevärt om samtliga medlemsstater undertecknar och ratificerar Haagkonventionen. Hittills har åtta medlemsstater undertecknat konventionen, men endast Danmark, Spanien och Finland har ratificerat den. Det bör noteras att många av ursprungsländerna redan har undertecknat och ratificerat konventionen.

Vidare kommer konventionen(1) om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, när den ratificeras, att avsevärt bidra till en snabb behandling av adoptionsärenden inom gemenskapen.

Kommissionen har inte för avsikt att inom en nära framtid vidta åtgärder för att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning på detta område, eftersom det redan finns internationella instrument som behandlar denna fråga.

(1) EGT C 261, 27.8.1997.