SKRIFTLIG FRÅGA E-3385/98

från John Iversen (PSE) till kommissionen

(17 november 1998)

Angående: EU-klassificering av brandegenskaper för byggmaterial

Kommissionen håller för närvarande på att färdigställa gemensamma klassificeringsmetoder för byggmaterial. Om byggmaterialen skall testas realistiskt måste detta göras i full skala, till exempel med det ISO-godkända "Room Corner"-testet och inte bara med till exempel SBI-metoden ("Single Burning Item"), ett test i mindre skala utan tak, med mindre gasbrännare och med utsugning.

1. Vilka konkreta förbättringar av SBI-metoden kommer kommissionen att genomföra för att öka pålitligheten och undvika att samma material kan klassificeras som brandsäkert om tillverkaren väljer ett brandlaboratorium, men brandfarligt om tillverkaren väljer ett annat?

2. Kommer "Room Corner"-testet även i framtiden att fungera som en andraprövning eller kvalitetskontroll om SBI-testet ger tveksamma resultat, eller för godkännande av nya och okända produkter?

Vem kan begära att ett SBI-resultat skall dubbelkollas med ett "Room Corner"-test eller liknande realistiskt fullskaletest?

Vem skall avgöra tveksamma fall?

3. Kan man garantera att produkter i de tre euroklasserna A, B och C inte orsakar övertändning i "Room Corner"-testet?

Kan man garantera att material i euroklass D inte orsakar övertändning förrän vid 300 kW (inom 10-20 minuter), medan material i euroklass E kan orsaka övertändning vid 100 kW (inom 0-10 minuter)?

4. Kommer kommissionen att korrigera de missvisande beteckningarna på euroklasserna så att de brandfarliga materialen i klasserna D och E inte betecknas med "acceptable contribution/reaction to fire" utan istället till exempel "medium contribution to fire" respektive "high contribution to fire"?

5. Kan kommissionen utesluta att man skulle ha kunnat rädda människoliv om hänvisningen till giftig rök inte hade avlägsnats från huvudbrandklassificeringen och de enskilda medlemsstaterna inte hade fått lov att ignorera denna säkerhetsparameter?

Svar från Martin Bangemann på kommissionens vägnar

(18 december 1998)

Kommissionen är i färd med att utarbeta ett EU-system för klassificering av byggprodukters brandegenskaper som ett led i genomförandet av rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter(1). Ett förslag till beslut om det nya systemet kommer att läggas fram för Ständiga byggkommittén för yttrande i december 1998.

Följande kan sägas som svar på parlamentsledamotens detaljerade frågor:

1. Provningsmetoden Enstaka brinnande föremål (Single Burning Item, SBI) är en av fyra provningsmetoder som används för byggprodukter (utom golvbeläggningar). Metoden utvecklades av ett antal officiella europeiska brandsäkerhetslaboratorier (utsedda av medlemsstaterna) under kommissionens och medlemsstaternas tillsyn genom en arbetsgrupp bestående av företrädare för brandskyddsmyndigheterna (Fire Regulators Group) och Ständiga byggkommittén. Den sistnämnda kommittén avgav ett positivt yttrande över SBI-metoden i december 1997, men föreslog att tekniska förbättringar skulle göras för att förbättra provets repeterbarhet och reproducerbarhet. Uppgiften att förbättra metoden gick återigen till de officiella laboratorierna och finansierades delvis av kommissionen. Detta arbete är nu i stort sett klart och en slutrapport om arbetet väntas i februari 1999 tillsammans med ett utkast till en europeisk standard som beskriver testet. Kommissionen är övertygad om att förbättringarna av SBI-metoden och provningen kommer att göra det möjligt att skapa en enhetlig klassificering av byggprodukter i Europa.

2. Enligt kommissionens förslag till beslut om ett EU-system för klassificering kommer "room corner"-provet, och troligen också andra referensprov, även fortsättningsvis att användas när tvivel råder om hur lämplig klassificeringen på grundval av prov i mindre skala är. "Room corner"-provets exakta användningsområde och villkoren för att begära ytterligare prov kommer att fastställas antingen i en europeisk standard eller ett kommissionsbeslut på basis av en överenskommelse mellan kommissionen och medlemsstaterna. Överläggningarna i denna fråga kommer att fortsätta under första halvåret 1999.

3. Kommissionen kan bekräfta att produkternas reaktion i "room corner"-provet, särskilt övertändningstiden, var ett nyckelelement när klassindelningen i det nya klassificeringssystemet fastställdes. Vidare råder det en hög grad av överensstämmelse mellan resultaten från SBI-provet och "room corner"-provet. Produkternas reaktion i "room corner"-provet beskrevs som följer: ingen övertändning alls (motsvarar de föreslagna klasserna A1, A2 och B), ingen övertändning vid 100 kW (motsvarar den nya klass C) och ingen övertändning förrän efter två minuter vid 100 kW (motsvarar den nya klass D). Produkter i klass E övertänds också vid 100 kW, men inom två minuter.

4. Texten som beskrev de olika klasserna i det nya systemet har tagits bort, just på grund av att kommissionen och medlemsstaterna fann att de kunde vara missvisande på marknaden.

5. Kommissionen betraktar rökutveckling som ett betydelsefullt element vid bedömningen av byggprodukters reaktion på brandutveckling och det har därför tagits med i det föreslagna EU-systemet för klassificering. Enligt direktiv 89/106/EEG är medlemsstaterna ansvariga för att byggnader och anläggningar inom deras territorier projekteras och utförs på ett sådant sätt att de inte innebär fara för personer, husdjur eller egendom. Tanken bakom byggnormerna varierar dock mellan medlemsstaterna och det gör också det sätt på vilket medlemsstaterna hanterar risken för rökutveckling vid brand. Det föreslagna klassificeringssystemet tar hänsyn till denna medlemsstaternas olika praxis, utan att därmed lägga mindre vikt vid rökutvecklingens betydelse för brandsäkerheten. På så vis påverkas inte medlemsstaternas normer på ett olämpligt sätt av kommissionens förslag, utan genom förslaget skapas ett flexibelt och överskådligt system som gör det möjligt för myndigheterna att effektivt reglera alla aspekter på brandsäkerhet.

(1) EGT L 40, 11.2.1989; svensk specialutgåva område 13, volym 17, s. 185.