SKRIFTLIG FRÅGA E-3029/98

från Miguel Arias Cañete (PPE) till kommissionen

(8 oktober 1998)

Angående: Hinder för den fria rörligheten för produkter som tillverkats av ädelmetaller

Det existerar inget specifikt gemenskapsdirektiv om harmonisering av tillverkning och försäljning av föremål som tillverkats av ädelmetaller. Detta har lett till att vissa medlemsstater inom EU försvårar och förbjuder försäljning av sådana produkter med ursprung i andra medlemsstater, genom att hänvisa till sin interna lagstiftning, även om de kontroller som genomförs är identiska eller liknar de som gjorts i ursprungslandet.

Det främsta problemet är att det förekommer skillnader mellan medlemsstaterna i certifieringen av produkten. I Spanien existerar det t.ex. 52 laboratorier som är godkända av statsförvaltningen och som är behöriga att analysera och stämpla produkten. Exportörerna är emellertid tvungna att låta stämpla denna produkt i mottagarlandet (i första hand Portugal, Förenade kungariket, Frankrike, Nederländerna och Irland). En stämpling i Spanien innebär att exportören inte endast måste betala de spanska laboratorieavgifterna, utan även avgifterna i mottagarlandet, där den spanska garantistämpeln inte accepteras. Följderna av detta blir, förutom extra kostnader, även avbrott och fördröjning av handelstransaktionerna. Mot bakgrund av ovanstående, ställs kommissionen följande fråga:

Har kommissionen för avsikt att vidta åtgärder för att lösa detta problem, som innebär en lucka i lagstiftningen och som utgör ett klart hinder för den fria rörligheten för varor, eftersom principen om ömsesidigt erkännande inte respekteras?

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar

(18 november 1998)

Det bör rent allmänt noteras att kommissionen, inom ramen för en övergripande undersökning, redan har granskat alla medlemsstaters lagstiftning inom området för ädla metaller. Granskningen föranledde samtliga medlemsstater att ändra befintlig lagstiftning (för tre medlemsstater pågår ännu ändringsarbetet) och anpassa den till principen om fri rörlighet för varor som den uttrycks i artiklarna 30-36 i EG-fördraget och som den har fastslagits av domstolen i tillämplig rättspraxis (avseende ädelmetaller, se särskilt domarna "Robinson" av den 22 juni 1982 i mål 220/81 och "Houtwipper" av den 15 september 1994 i mål C-293/93). Denna princip innebär ett godkännande av finhaltsstämplingen på de ädelmetallarbeten som lagenligt tillverkas eller saluförs i andra medlemsstater. Den omfattar även godkännande av ansvars- och garantistämplar med likvärdig information som de stämplar vilka är föreskrivna i lag i den medlemsstat där ädelmetallarbetena saluförs.

I praktiken finns det dock fortfarande hinder för den fria rörligheten. Detta beror i huvudsak på att principen om ömsesidigt erkännande tillämpas restriktivt och i synnerhet gäller detta begreppet likvärdighet. Några av medlemsstaterna har ett officiellt obligatoriskt stämpelsystem, dvs. stämplingen utförs av en eller flera officiellt erkända oberoende organ. Dessa medlemsstater tycks vägra att erkänna likvärdigheten mellan en stämpel som anbringats av ett officiellt organ och en stämpel som anbringats av ett organ underställt tillverkaren men som noga övervakas av de nationella myndigheterna inom ramen för ett kvalitetssäkringssystem. Detta sker trots att medlemsstaterna på kommissionens begäran infört klausuler om ömsesidigt erkännande.

Av dessa anledningar har kommissionen återupptagit dialogen med samtliga berörda medlemsstater.