91998E2660



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 096 , 08/04/1999 s. 0130


SKRIFTLIG FRÅGA E-2660/98

från Riccardo Garosci (PPE) och Luigi Florio (PPE) till rådet

(1 september 1998)

Angående: Mordet på Lehrer - bristen på utlämningsavtal mellan Sri Lanka och Italien hotar rättskipningen

Den 21 mars 1998 dödade en srilankesisk medborgare den italienska medborgaren Erika Lehrer Grego i Italien. Gärningsmannen, Pereira Nishantha Sudath, lämnade omedelbart Italien och flydde till sitt hemland efter att dock ha erkänt brottet.

Eftersom det saknas bilaterala utlämningsavtal mellan Sri Lanka och Italien kan det italienska rättsväsendet inte kräva utlämning av gärningsmannen, som nu lever och arbetar ostört i sitt hemland. Denna brist på diplomatiska instrument ger upphov till en ytterst ohemul situation. Återigen framträder nödvändigheten av en gemensam diplomatisk representation för att värna om gemenskapsmedborgarnas intressen (något som parlamentet redan erinrade om i betänkandet A4-0193/97).

Vilka framsteg har man uppnått avseende planerna på en gemensam diplomatisk representation för unionens medlemsländer? Vilka möjligheter finns det att åberopa bilaterala avtal som ingåtts mellan en medlemsstat och ett tredje land för en annan medlemsstat som inte har ingått sådana avtal?

Precis som medlemsstaterna skall säkerställa rättigheterna för de över 250 000 srilankeser som uppehåller sig i Europeiska unionen (30 000 av dem enbart i Italien), så måste även Sri Lanka acceptera de grundläggande reglerna för sina medborgares samlevnad med de europeiska medborgarna och efterleva rättssystemet i de länder där de srilankesiska medborgarna bor och arbetar.

Vilka påtryckningar ämnar rådet utöva för att säkerställa att rättvisa skipas när det gäller allvarliga brott såsom detta mord, som gärningsmannen har erkänt?

Svar

(19 oktober 1998)

De frågor som rör bilaterala förbindelser när det gäller utlämning mellan en medlemsstat och tredje land faller inte inom rådets behörighetsområde.

Utlämningsavtal gäller endast de stater som är parter i avtalen. Det är de italienska myndigheternas sak att, trots avsaknaden av ett bilateralt avtal, undersöka de olika lagliga instrument som skulle kunna möjliggöra att en begäran om utlämning bifalls.