SKRIFTLIG FRÅGA E-2448/98

från Angela Sierra González (GUE/NGL) till kommissionen

(30 juli 1998)

Angående: Bestämmelser för stadsplanering och stöd till boskapsskötsel på Kanarieöarna

Staden La Laguna (Teneriffa-Kanarieöarna) är för närvarande hemstad för en stor del av den boskapsskötsel som drivs på Kanarieöarna, framför allt uppfödning av nötkreatur, med över 240 företag. Vid sidan om detta verkar andra företag för boskapsskötsel på kommunens jordbruksmark och odling av foder utan konstbevattning bedrivs.

Denna betydelsefulla produktion, som uppgår till över 5 500 kor, har utvecklat sin potential bl.a. tack vare de viktiga stöd som ingår i programmet om specifika alternativ som följer av Kanarieöarnas avlägsna läge och ökaraktär (Poseican) som antogs genom rådets beslut den 26 juni 1991 (91/314/EEG)(1). I avdelning III i bilagan till detta program (artikel 6.7) talas det om ett stödsystem för anskaffande av avelsdjur med ursprung i gemenskapen i syfte att bidra till att boskapsskötseln utvecklas i enlighet den lokala marknadens behov.

I samma stad på Teneriffa håller regeringsgruppen emellertid på att utarbeta vissa byggnadsbestämmelser (generalplan för stadsplanering) som i fall de antas på kort eller medellång sikt kommer att innebära ett slut på en stor procent av denna boskapsuppfödning i och med att jordbruksmark omvandlas till byggnadsmark.

Denna situation skulle få den paradoxala följden att den nuvarande boskapshjorden trots stöden från Europeiska unionen skulle minska ordentligt till följd av beslut på lokal nivå.

Känner kommissionen till dessa förhållanden?

Vad anser kommissionen om det faktum att de lokala myndigheterna i vissa fall stöder beslut av det här slaget som kan göra att beslut till förmån för vissa produktiva sektorer blir ineffektiva?

Kan kommissionen fästa uppmärksamhet vid behovet av att bevara utvecklingsmiljöerna för produktiva verksamheter och på så sätt motivera stödprogrammen som ingår i Poseican?

Svar från Franz Fischler på kommissionens vägnar

(7 oktober 1998)

Kommissionen känner inte till de förhållanden som parlamentsledamoten redogör för. De uppgifter som kommissionen enligt fördragen har ansvar för leder inte till att kommissionen får upplysningar av det slag som tas upp i frågan.

Kommissionen har inte befogenhet att behandla den fråga som tas upp eftersom den uteslutande lyder under de ansvariga lokala, regionala och nationella myndigheterna.

Kommissionen anser sig inte ha befogenhet att ingripa i detta ärende.

(1) EGT L 171, 29.6.1991, s. 5.