SKRIFTLIG FRÅGA P-2411/98

från Yvan Blot (NI) till rådet

(28 juli 1998)

Angående: Hungersnöd i Nordkorea

Oroande rapporter anländer till Europa om situationen i Nordkorea, bland annat från tyska Röda korset och Läkare utan gränser. Sedan 1995 lär 2 till 3 miljoner människor ha fallit offer för hungersnöden (cirka 10 procent av den totala befolkningen), som fortsätter att härja och drabbar skoningslöst 20 procent av befolkningen medan 75 procent överlever med stor svårighet. Befolkningens hälsotillstånd är katastrofalt och sjukhusen saknar både grundläggande utrustning och mediciner. Det massiva internationella biståndet tycks i stor utsträckning förskingras av regimens tjänstemän för att säljas eller proviantera armén.

Andra rykten är inte lika oroande utan talar endast om livsmedelsbrist. Dessa rykten förstoras upp i medierna av den marxistiska diktaturen för att stimulera det internationella samfundets generositet och därmed avhjälpa landets ekonomiska problem.

1. Kan rådet ange under vilka villkor EU:s observatörer utfört sin undersökning på plats, hur stor yta av territoriet de hade tillgång till och hur stor rörelsefrihet Pyongyangs marxistiska regim beviljat dem?

2. Kan rådet ange om det avser vidta åtgärder, och vilka åtgärder i så fall, för att säkerställa att det humanitära biståndet kommer fram till dem som verkligen behöver det?

3. Om omfattningen av livsmedelskatastrofen skulle vara en lögn, vilka åtgärder avser rådet vidta för att upphöra med att stödja en av detta århundradets sista blodiga kommunistdiktaturer?

Svar

(22 oktober 1998)

1. Rapporten från den observatörgrupp som leddes av det brittiska ordförandeskapet till Nordkorea den 9-16 maj 1998 offentliggjordes i början av juni. Denna omfattande rapport innehåller uppgifter om de förhållanden under vilka delegationen utförde sina undersökningar, bl.a. sådana som rör tillgång och rörelsefrihet.

2. Rådet delar den ärade parlamentsledamotens oro inför fördelningen av det humanitära biståndet. Unionens oro lindrades genom gruppens rapport, men fortsatt uppmärksamhet behövs för att förhindra missbruk och för att understryka behovet av öppenhet, om vårt bistånd skall kunna bli effektivt, eller överhuvudtaget finnas tillgängligt. Detta budskap har formulerats på ett klart sätt i de kontakter som unionen har haft med Nordkorea.

3. Biståndsprogrammen till Nordkorea från Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna är av rent humanitärt slag, även om man har förhoppningar om att de också skall främja vårt mål som innebär fred och stabilitet på koreanska halvön. De har under alla omständigheter som uteslutande syfte att lindra det nordkoreanska folkets svåra situation och inte att stödja den nordkoreanska regimen. I detta sammanhang bör noteras att länder som Republiken Korea och Förenta staterna har liknande program. Det återstår att se i hur stor omfattning Nordkoreas ovälkomna beslut att använda sina egna knapphändiga resurser på missiler och satelliter kommer att påverka det internationella samfundets sätt att gripa sig an det humanitära biståndet.