SKRIFTLIG FRÅGA E-0190/98 från Cristiana Muscardini (NI) till rådet (6 februari 1998)

Ämne: Dubbelt medborgarskap för italienare i Belgien

Strasbourgkonventionen av den 6 maj 1963 reglerar fall av flerfaldigt medborgarskap och innebär i praktiken att den som har förlorat eller frivilligt frånsagt sig ett medborgarskap kan återvinna det, eftersom det i konventionen slås fast att den inte påverkar olika bestämmelser i internationella avtal.

Protokollet till konventionen har till exempel möjliggjort avtalen mellan Italien och Frankrike och mellan Italien och Nederländerna där dubbelt medborgarskap medges.

Kan rådet för att undanröja hindren för den fria rörligheten och förverkliga den fria rörligheten för personer vidta lämpliga åtgärder för att få Strasbourgprotokollet att omfatta de europeiska länder där många italienska medborgare är bosatta?

Kan rådet också, med hänsyn till det italienska samfundets tydliga närvaro i Belgien, snarast utvidga Strasbourgprotokollet till förbindelserna mellan Belgien och Italien för att de italienare som är bosatta i Belgien och som vill ansöka om återvinning av sitt ursprungsmedborgarskap skall kunna erhålla detta och samtidigt behålla det belgiska medborgarskap som de erhållit genom frivillig naturalisering?

Svar (7 april 1998)

Rådet ber den ärade parlamentsledamoten att uppmärksamma det faktum att det åligger varje medlemsstat att fastställa bestämmelserna om beviljande av medborgarskap. I detta hänseende vill rådet erinra om att det i förklaring nr 2 som bifogas slutakten i Fördraget om Europeiska unionen anges att ¨när det i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen hänvisas till medborgare i medlemsstaterna, skall frågan om en persons medborgarskap i en viss medlemsstat avgöras uteslutande genom hänvisning till den berörda medlemsstatens egna lagstiftning. Medlemsstaterna kan upplysningsvis i en förklaring till presidiet ange vilka personer som i förhållande till gemenskapen skall anses vara deras medborgare; de kan vid behov ändra denna förklaring.¨.