SKRIFTLIG FRÅGA E-3938/97 från Heidi Hautala (V) till kommissionen (12 december 1997)

Ämne: Skydd av naturlaxen i Östersjön

Enligt en utredning som gjorts av det finländska vilt- och fiskeriforskningsinstitutet var reproduktionen av Östersjönaturlaxen år 1996 i Torne älv större än någonsin tidigare på trettio år. Forskarna anser att orsaken till det goda resultatet är begränsningen av drivgarnsfisket i Östersjön. Resultatet kan emellertid försämras plötsligt av många olika skäl och därför behövs det en hög reproduktion fem-åtta år i rad.

I en arbetsgrupp vid det finländska jord- och skogsbruksministeriet har det lagts fram förslag om att lätta på restriktionerna, bl.a. genom att tidigarelägga inledandet av havsfisket med två veckor samt genom att övergå till fartygsrelaterade fångstkvoter genom att fullständigt avlägsna tidsbegränsningen. Enligt fiskeexperter på fiskvandringar skulle dessa åtgärder vara förödande för naturlaxen. Vilka åsikter framför kommissionen i den internationella fiskerikommissionen för Östersjön? Rådet (fiske) beslutade att drivgarnsfisket skulle upphöra på andra håll än i Östersjön. Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att få ett slut på drivgarnsfisket i Östersjön?

Svar från Emma Bonino på kommissionens vägnar (28 januari 1998)

Kommissionen vill påpeka att uppgifterna från det finländska vilt- och fiskeriforskningsinstitutet om den markanta ökningen av reproduktionen av naturlax ännu inte har bekräftats av Internationella rådet för havsforskning (ICES), men liknande uppgifter har erhållits från tillförlitliga vetenskapliga källor i Sverige, där det finns fler vattendrag med naturlax än i Finland.

Denna positiva utveckling visar att de gradvisa minskningar av de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) för lax som rekommenderas av Internationella fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC) förefaller ge önskade resultat. TAC-minskningarna under fyra år i rad till nästan halva nivån för 1993 har direkta följder för fångstnivåerna för naturlax i ett blandat fiske av vild/odlad fisk. Fler naturlaxar kan slippa ut och återvända till de vattendrag de kommer från för att lägga rom.

IBSFC:s laxprogram, som antogs i början av 1997 syftar till att förstärka effekterna av de minskade totala tillåtna fångstmängderna, genom att uppmana kuststater att vidta ytterligare nationella åtgärder som exempelvis tids- eller områdesstängningar utanför IBSFC:s avtalsområde och i vattendrag i inlandet. Programmet ställer också upp tydliga mål och strategier, vilka varierar mellan olika vattendrag, för återuppbyggnad av naturlaxbestånden till minst 50 % av produktionskapaciteten för varje vattendrag. Som parlamentsledamoten påpekar kan detta mål uppnås endast över en tioårsperiod, på grund av laxens livscykel.

IBSFC har för 1998 rekommenderat ett totalt förbud mot laxfiske i avtalsområdet under perioden 15 juni - 30 september 1998. Detta är ett minimikrav för avtalsparterna. Kommissionen har dessutom erhållit preliminära uppgifter från Finland om dess avsikter att vidta nationella åtgärder under 1998, utöver IBSFC:s sommarförbud, för att skydda naturlax när den vandrar för att lägga rom. Kommissionen anser att den kombinerade effekten av ett minskat fisketryck i centrala Östersjön förenat med det allmänna sommarförbudet och andra lokala åtgärder kommer att bidra till att uppnå laxprogrammets övergripande mål till år 2010.

Vad beträffar den konkreta fråga som parlamentsledamoten ställer vill kommissionen påpeka att enskilda naturlaxar också kommer att fångas med andra redskap än drivgarn, till exempel långrev, nät av instängningstyp eller vanliga nät. Förbudet mot drivgarn kommer därför inte att eliminera de ofrånkomliga fångsterna av vilda fiskar som blandas med odlad lax under deras vandring för att hitta föda.

Frågan om lämpligheten av att använda drivgarn är direkt kopplad till möjliga bifångster av fåglar och däggdjur. Enligt återkommande rapporter från ICES, är sådana bifångster mycket små i Östersjön.