SKRIFTLIG FRÅGA E-3914/97 från Hiltrud Breyer (V) till kommissionen (11 december 1997)

Ämne: Sevesodirektivet

Vad beträffar kraven på miljöskydd och verksamheters säkerhet är direktiven

- om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt av den 27 juni 1985 (85/337/EEG) ((EGT L 175, 5.7.1985, s. 40. )),

- om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar av den 24 september 1996 (96/61/EG) ((EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. )), och

- om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår av den 9 december 1996 (96/82/EG) ((EGT L 10, 14.1.1997, s. 13. )) av grundläggande betydelse.

De två sistnämnda direktiven skall genomföras av medlemsstaterna senast 1999. Under de diskussioner detta har utlöst har ett antal ståndpunkter framförts som ger upphov till följande frågor till kommissionen.

Enligt artikel 13.4 i direktiv 96/82/EG skall säkerhetsrapporter göras tillgängliga för allmänheten. Artikeln anger emellertid att verksamhetsutövaren kan begära att den behöriga myndigheten inte lämnar ut vissa delar av rapporten. I sådana fall ställer verksamhetsutövaren själv en modifierad rapport till allmänhetens förfogande.

Skall artikel 13.4 genomföras i överensstämmelse med direktivet om rätt att ta del av miljöinformation (90/313/EEG)?

När artikel 19.4 i direktiv 96/82/EG genomförs med avseende på möjligheterna att begränsa tillgången till säkerhetsrapporterna, skall då de bestämmelser om begränsning av tillgången som anges i direktiv 90/313/EEG följas?

Kan en verksamhetsutövare begära att hela rapportavsnitt om de punkter som anges i bilaga II i direktiv 96/82/EG betraktas som ¨delar¨ och undanhålls offentligheten, eller krävs det att de ¨delar¨ som allmänheten inte får ta del av endast är enskilda uppgifter och att verksamhetsutövaren skall kunna bevisa eller styrka att det föreligger ett skyddsbehov?

Svar från Ritt Bjerregaard på kommissionens vägnar (26 januari 1998)

De bestämmelser om information till allmänheten som ingår i rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso-II-direktivet) skall genomföras i överensstämmelse med rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation ((EGT L 158, 23.6.1990. )). Direktiv 90/313/EEG omfattar allmänna bestämmelser om fri tillgång till miljöinformation som finns hos myndigheter, och villkoren för hur sådan information skall göras tillgänglig. De båda direktiven står inte i något motsatsförhållande, utan får anses komplettera varandra.

Enligt artikel 13.4 och artikel 20 i Seveso-II-direktivet skall medlemsstaterna se till att inte bara säkerhetsrapporter görs allmänt tillgängliga, utan att för öppenhetens skull även all annan information som inkommit i enlighet med direktivet på begäran blir tillgänglig för alla fysiska eller juridiska personer.

Fri tillgång till information begränsas av behovet av skydd av industriell äganderätt eller företagssekretess, privatlivets skydd, den allmänna säkerheten samt försvaret. Den kan också begränsas av pågående undersöknings- eller rättsförfaranden som innebär att information måste behandlas konfidentiellt.

Sekretessbestämmelser kan omfatta hela delar av en säkerhetsrapport, eller enstaka uppgifter. Omfattningen skall från fall till fall motiveras av den berörda brukaren av anläggningen i fråga.

Bestämmelserna om sekretessbelagd information omfattar även de rapporter om genomförande och tillämpning av Seveso-II-direktivet, som kommissionen enligt artikel 19.4 skall offentliggöra vart tredje år.