SKRIFTLIG FRÅGA P-3675/97 från Johannes Swoboda (PSE) till kommissionen (10 november 1997)

Ämne: Agenda 2000 - de ekonomiska konsekvenserna när det gäller Österrikes nettobetalning till EU

Österrike är för närvarande, relativt sett, en av de största nettobidragsgivarna till EU. Österrikes nettoavgift uppgår fram till 1999 till omkring 0,5 % till 0,6 % av BNP, dvs. cirka 13 miljarder schilling.

De förslag som kommissionen lagt fram genom Agenda 2000 skulle dock enligt beräkningar gjorda av det Österrikiska finansministeriet innebära en ökad ekonomisk belastning för Österrike. Enligt dessa beräkningar skulle Österrikes nettoavgift för år 2006 uppgå till ca. 27,4 miljarder schilling.

Min fråga är om kommissionen känner till dessa beräkningar och om den själv kommit fram till samma resultat?

Svar från Erkki Liikanen på kommissionens vägnar (10 december 1997)

Genom Agenda 2000 ((KOM(97) 2000 slutlig. )) stod det klart att utvidgningen kommer att medföra att de nuvarande femton medlemsstaternas kostnader ökar betydligt, att nettobidragstagarnas positiva netto minskar och att belastningen på övriga medlemsstater ökar. Denna försämring är förutsebar med tanke på kandidatländernas ekonomiska situation. Österrike undantas inte från denna utveckling.

Enligt Agenda 2000 är en av nyckelfrågorna att reformera utgiftshanteringen. Det är dock omöjligt att förutse hur utgifterna faktiskt kommer att utvecklas enligt kommande budgetplaner, eftersom mycket beror på vilken politik som förs och om den föreslagna politiken antas, något som ännu är ovisst.

Som kommissionen framhöll i sin skrivelse Budget Contributions, EU-expenditure, budgetary balances and relative prosperity of the Member States ((SEK(97) 1918. )) bör det noteras att bidragen till budgeten har blivit mer balanserade, och att den utvecklingen fortsätter.

Kommissionen känner inte till de beräkningar från finansministeriet som parlamentsledamoten hänvisar till. Det är dock viktigt att inse att medlemsstaternas netton med avseende på budgeten kan beräknas på flera sätt. Sådana beräkningar utgår från olika antaganden om till exempel hur utgifter definieras, används och bokförs. Sådana antaganden är avgörande när ett netto skall beräknas och gör att beräkningarna ofta varierar väsentligt för en och samma medlemsstat. Av den anledningen lämnar kommissionen ingen information om sådana netton och rekommenderar inte heller någon särskild beräkningsmetod.