SKRIFTLIG FRÅGA P-3619/97 från Riccardo Garosci (UPE) till kommissionen (10 november 1997)

Ämne: Bensinstationsinnehavarnas situation

Det otillräckliga skydd på gemenskapsnivå för hela kategorin av bensinstationsinnehavare har redan allvarligt försvagat deras förhandlingskraft gentemot oljeindustrin. Detta har gett upphov till arbetslöshet och sociala problem av stor betydelse. På vilket sätt har kommissionen för avsikt att vidta åtgärder med anledning av detta?

Känner kommissionen vidare till att den italienska regeringen håller på att utarbeta en förordning för att rationalisera sektorn för bränsledistribution. Denna förordning skulle i praktiken hindra bensinstationsinnehavarna (artikel 7) från att skylta med det levererande oljebolagets namn. Ett sådant förbud skulle tydligt strida mot bensinstationsinnehavarnas och oljebolagens intressen och skulle skada konsumenternas rätt till information vilket EU alltid har varit garant för (artikel 129 i Maastrichtfördraget, ändrad och förstärkt av punkt 27 i Amsterdamfördraget).

Svar från Karel Van Miert på kommissionens vägnar (11 december 1997)

Enligt de upplysningar kommissionen har tillgång till förefaller en omstrukturering pågå i flertalet medlemsstater, genom vilken antalet bensinstationer sedan några år tillbaka minskar samtidigt som de diversifierar sin verksamhet.

Inom ramen för genomförandet av konkurrensreglerna i EG-fördraget finns för övrigt en förordning om gruppundantag (kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal ((EGT L 173, 30.6.1983. Rättelse i EGT L 281, 13.10.1983. ))) som omfattar bland annat avtal om återförsäljning av oljeprodukter, vilka innehåller en klausul om exklusiva inköpsavtal. Sådana avtal, vilka kan omfattas av det i artikel 85.1 i EG-fördraget föreskrivna förbudet mot avtal, är undantagna från detta förbud såvitt de uppfyller de villkor som anges i förordningen.

Tack vare denna förordning har de nationella konkurrensmyndigheterna och de nationella domstolarna behörighet att tillämpa samtliga europeiska konkurrensregler som avser denna typ av avtal. Ett av själva syftena men en sådan förordning är att göra det möjligt för de nationella myndigheterna, vilka i allmänhet är närmare de i huvudsak nationella marknaderna för återförsäljning av bränsle, att tillse att gemenskapens konkurrensregler iakttas.

Kommissionen har vidare offentliggjort en grönbok om vertikala begränsningar i EG:s konkurrenspolitik ((KOM(96) 721 slutlig. )), däribland återförsäljaravtal. Syftet med grönboken var att undersöka olika möjligheter i samband med djupgående överväganden om vilken konkurrenspolitik som skall föras i framtiden angående denna typ av avtal. Grönboken har gett upphov till en stor debatt bland de berörda aktörerna. De slutsatser som dras kommer att ligga till grund för de åtgärder som kommissionen kommer att föreslå för att följa upp bland annat upphörandet av den ovannämnda förordningen om gruppundantag, vars giltighetstid löper ut den 31 december 1999 ((Giltighetstiden förlängd genom kommissionens förordning (EG) nr 1582/97 av den 30 juli 1997 om ändring av förordningarna (EEG) nr 1983/83 och (EEG) nr 1984/83 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal respektive tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva inköpsavtal, EGT L 214, 6.8.1997. )).

Kommissionen anser inte att konsumenterna nödvändigtvis skulle undandras information eller att det skulle strida mot bränsleföretagens intressen om bensinstationerna skulle återförsälja produkter under eget märke.