SKRIFTLIG FRÅGA E-3380/97 från Carlos Robles Piquer (PPE) till kommissionen (23 oktober 1997)

Ämne: Efter euron och utvidgningen

Inflytelserika medier som tidigare inte var särskilt positivt inställda till den gemensamma valutan accepterar den nu som oundviklig. De medger även att nya medlemsstater kommer att ansluta sig till Europeiska unionen. Vi välkomnar denna utveckling.

Samtidigt formulerar dessa medier i hårda ordalag en fråga som också bekymrar många av gemenskapens invånare, nämligen huruvida Europa kommer att vara kapabelt att bemöta den kommande situationen. (Robert Cohen i The New York Times; International Herald Tribune, 20-21 september 1997.)

Denna ¨kommande situation¨ omfattar t.ex. en allvarlig risk för att de länder som använder euron ¨tar sig an utmaningen att se över välfärdsstaten på ett sätt som skiljer sig radikalt från övriga länders sätt¨, enligt ett uttalande från Hans Tietmeyer, ordförande för Bundesbank i Tyskland. Ett annat exempel är att anslutningen av länderna i Central- och Östeuropa ¨skulle kunna leda till att EU splittrades ännu mer¨.

Har kommissionen, efter det lovvärda arbete som utmynnade i dokumentet Agenda 2000, för avsikt att göra en ny undersökning av vilka metoder som är bäst lämpade för att upprätthålla stabilitet och enhet i unionen inom den närmaste framtiden, i synnerhet i de länder som kommer att delta i euro-samarbetet?

Svar från Yves-Thibault de Silguy på kommissionens vägnar (15 december 1997)

Varken euron eller utvidgningen kommer att förändra det förhållande att reformen av välfärdsstaten är en av de viktigaste utmaningarna för de flesta medlemsstater på medellång sikt. Eftersom detta är ett område som helt är de nationella regeringarnas ansvar, åligger det medlemsstaterna att tillse att deras socialförsäkringssystem är väl avvägda och fungerar med hänsyn till medlemsstaternas egna val och möjligheter. Bestämmelserna i artikel 104*104c i EG-fördraget säkerställer vidare att denna skyldighet iakttas utan att det påverkar eurons stabilitet.

Underutnyttjandet av Europas sysselsättningspotential är en viktig källa till de nuvarande finansiella obalanserna i transfereringsordningarna, eftersom arbetslöshet leder till krav på ersättning samtidigt som beskattnings- och avgiftsunderlaget minskas. Hög skuldsättning eller stora underskott är också ett hot mot system för social trygghet, eftersom betalning av skulder görs på bekostnad av andra offentliga utgifter och produktiva investeringar. Eftersom EMU i sin makroekonomiska politik prioriterar prisstabilitet och budgetkonsolidering kommer den därav resulterande mera balanserade blandningen av olika politikområden att gynna en investeringsledd tillväxt och därigenom ge fler människor förvärvsarbete. Euron kan således bidra till att uppfylla en avgörande förutsättning för att återinrätta sunda finanser för socialt skydd. Vad gäller utvidgningens påverkan förväntas generellt positiva tillväxt- och säkerhetseffekter, som kommer att medverka till att frigöra resurser till sociala ändamål, om medlemsstaterna väljer den lösningen.

Både vad gäller sysselsättningen och reformen av välfärdsstaten har kommissionen lämnat bistånd i form av bakgrundsanalyser, forskningsarbete, vitböcker och grönböcker samt meddelanden. Närmare uppgifter om dessa översänds direkt till parlamentsledamoten och till Europaparlamentets generalsekretariat.