SKRIFTLIG FRÅGA E-1713/97 från Hiltrud Breyer (V) till rådet (22 maj 1997)

Ämne: Lag om inmatning på elnätet

Förnybara energikällor spelar en avgörande roll för miljö- och klimatskydd. Detta betonades senast med eftertryck i grönboken om förnybara energikällor (KOM(96)576). Effektiva åtgärder för att främja och snabbt införa förnybara energikällor på marknaden är därför absolut nödvändiga. I Tyskland finns det i och med lagen om inmatning på elnätet för förnybara energikällor sedan åratal ett sådant effektivt instrument, med vars hjälp inom sex år mer än 1 600 MW vindkraftsel installerats. Framgångarna för denna lagstiftningsåtgärd är oomtvistade, men provocerade samtidigt motstånd från den monopolartat strukturerade tyska energiindustrin, som plötsligt fick ovälkommen konkurrens på produktionssidan.

1. Hur bedömer ministerrådet den bidragsrättsliga striden om lagen om inmatning på elnätet och skrivelsen från kommissionär Van Miert till den tyska näringsministern av den 26 oktober 1996?

2. Anser ministerrådet att principen att förorenaren skall betala, som är fastslagen i artikel 130r.2 i EG-fördraget, tillåter att mekanismer upprättas som möjliggör en fördelning av eventuella merkostnader för miljövänlig energiproduktion på samtliga elabonnenter, så som exempelvis föreskrivs för förnybara energikällor i lagen om inmatning i Tyskland?

3. Hur bedömer ministerrådet de förnybara energikällornas roll för att uppfylla Europeiska unionens förpliktelser om klimatskydd? Är det inte nödvändigt med särskilda stödåtgärder för marknadsinförandet av förnybara energikällor för att utföra denna uppgift?

Gemensamt svar på de skriftliga frågorna E-1707/97, E-1709/97, E-1711/97 och E-1713/97 (25 september 1997)

1. Rådet håller med den ärade parlamentsledamoten om att förnybar energi har en viktig roll att spela i gemenskapens och medlemsstaternas strävanden att skydda miljön. I den gemensamma ståndpunkten om en översyn av Europeiska gemenskapens åtgärdsprogram för miljön och en hållbar utveckling kallat ¨Mot en hållbar utveckling¨ ((EGT C 157, 24.5.1997, s. 12. )), föreslår rådet prioriteringar för energisektorn. Några av dessa prioriteringar är att främja energieffektivitet och rationell användning av energi samt stödja utveckling och användning av energisparande teknik och metoder, inbegripet förnybara energikällor och kombinerad värme och kraft, genom lämpliga program och åtgärder för att öka medvetenheten och informera och utarbeta kriterier för kontroll av bidragsprogram för att korrigera stimulansåtgärder som har negativ effekt.

Rådets resolution om förnybara energikällor som antogs av energiministrarna vid rådets möte den 27 maj 1997, innehåller dessutom rådets ståndpunkt när det gäller olika ämnen i samband med förnybara energikällor och i synnerhet frågor som väckts i kommissionens grönbok om en gemenskapsstrategi, ¨Energi för framtiden - förnybara energikällor¨. Resolutionen räknar upp en rad åtgärder som kan öka förbrukningen av förnybar energi. Dessa innefattar åtgärder och metoder inom områdena för forskning, utveckling och demonstration, marknadsvillkor, konsumentinformation och konsumenternas förtroende samt samordning och övervakning. Resolutionen noterar också att en aktiv regeringspolitik på både medlemsstats- och gemenskapsnivå är nödvändig för att förbättra de förnybara energikällornas konkurrenskraft.

Rådet är alltså väl medvetet om de ansträngningar som krävs för att uppnå det vägledande målet att fördubbla den totala andelen förnybara energikällor till år 2010.

2. Rådet kan inte uttala sig om lagstifningsåtgärder som vidtagits i en av Europeiska unionens medlemsstater. Enligt artikel 93 i EG-fördraget har kommissionen befogenhet att granska alla stödprogram som förekommer i medlemsstaterna för att förvissa sig om att de är förenliga med den gemensamma marknaden.

3. Rådet känner inte till den skrivelse som avses i frågorna. Rådet känner inte heller till kommissionens ¨interna yttrande¨ som nämns i frågorna från den ärade parlamentsledamoten.