1

Klaganden, Administration of the State Border Guard Service of Ukraine, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 1 december 2023 (ärende R 438/2023-1) (nedan kallat det överklagade beslutet).

2

Klagandens rättsliga föregångare lämnade den 16 mars 2022 in en ansökan till EUIPO om registrering som EU-varumärke av följande figurkännetecken:

3

De varor och tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 9, 14, 16, 18, 25, 28 och 41 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar, för var och en av klasserna, följande beskrivning:

4

Den 13 september 2022 registrerades överlåtelsen av det sökta varumärket till klaganden.

5

Genom beslut av den 22 december 2022 avslog granskaren registreringsansökan i dess helhet med stöd av artikel 7.1 f i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1), jämförd med artikel 7.2 i samma förordning.

6

Klaganden överklagade den 21 februari 2023 granskarens beslut vid EUIPO.

7

Den 13 juni 2023 skickade första överklagandenämndens ordförande och referent ett meddelande till klaganden och informerade denne om att kännetecknet i fråga, efter en preliminär prövning av ärendet och utan att det påverkade frågan huruvida artikel 7.1 f i förordning 2017/1001 var tillämplig, föreföll sakna särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordningen. Klaganden lämnade sina synpunkter den 13 juli 2023.

8

Genom det överklagade beslutet avslog överklagandenämnden överklagandet med motiveringen att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga för de aktuella varorna och tjänsterna och således inte skulle registreras enligt artikel 7.1 b i förordning 2017/1001.

9

Klaganden har yrkat att tribunalen ska

10

EUIPO har yrkat att tribunalen ska

11

Klaganden har gjort gällande tre grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001. Den andra grunden avser åsidosättande av principerna om likabehandling och god förvaltning. Som tredje grund har klaganden anfört att artikel 71.1 i förordning 2017/1001 har åsidosatts.

12

Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden tillämpade artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 felaktigt när den fann att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga med avseende på samtliga varor och tjänster i fråga.

13

Enligt artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 får varumärken som saknar särskiljningsförmåga inte registreras. I artikel 7.2 i förordningen anges att artikel 7.1 ska tillämpas även om registreringshindren endast finns i en del av Europeiska unionen.

14

Ett varumärkes särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 innebär att varumärket gör det möjligt att säkerställa att den vara eller tjänst som registreringsansökan avser kommer från ett visst företag och således gör det möjligt att särskilja denna vara eller tjänst från andra företags varor eller tjänster (se dom av den 8 februari 2011, Paroc/harmoniseringskontoret (INSULATE FOR LIFE), T‑157/08, EU:T:2011:33, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

15

Ett varumärkes särskiljningsförmåga ska bedömas dels utifrån de varor eller tjänster som registreringsansökan avser, dels utifrån hur omsättningskretsen uppfattar varumärket (se dom av den 25 september 2014, Giorgis/harmoniseringskontoret – Comigel (Formen på två förpackade bägare), T‑474/12, EU:T:2014:813, punkt 13 och där angiven rättspraxis).

16

De kännetecken som saknar särskiljningsförmåga och som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 anses inte kunna fylla ett varumärkes grundläggande funktion, nämligen den att ange varans eller tjänstens ursprung så att den konsument som köper den vara eller den tjänst som kännetecknas av varumärket kan göra samma val vid ett senare köp, om erfarenheten varit positiv, eller göra ett annat val, om den varit negativ (dom av den 27 februari 2002, Eurocool Logistik/harmoniseringskontoret (EUROCOOL), T‑34/00, EU:T:2002:41, punkt 37, se även dom av den 15 september 2009, Wella/harmoniseringskontoret (TAME IT), T‑471/07, EU:T:2009:328, punkt 14 och där angiven rättspraxis, och dom av den 13 mars 2024, Quality First/EUIPO (MORE-BIOTIC), T‑243/23, ej publicerad, EU:T:2024:162, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

17

I punkt 26 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att de varor och tjänster som omfattas av det sökta varumärket i huvudsak består av gängse konsumentvaror och tjänster som främst riktar sig till den breda allmänheten, även om vissa av dessa varor och tjänster även kan vara avsedda för fackmän. Beroende på de aktuella varornas och tjänsternas särdrag varierar omsättningskretsens uppmärksamhetsnivå mellan låg och hög.

18

Det finns ingen anledning att ifrågasätta dessa bedömningar, vilka för övrigt inte har bestritts av klaganden.

19

I punkterna 27–37 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att den mening som är föremål för det sökta varumärket var en av symbolerna för Ukrainas kamp mot rysk ockupation. Enligt överklagandenämnden förknippas den meningen med en soldat från den ukrainska armén och med det land och den historiska händelse inom ramen för vilken den uttalades. Omsättningskretsen uppfattar således endast det politiska budskap som förmedlas genom denna mening och varken uppfattar eller memorerar kännetecknet som varumärke, det vill säga som en upplysning om det kommersiella ursprunget för de varor och tjänster som det avser. Omsättningskretsen uppfattar tvärtom kännetecknet i fråga som marknadsföring, i den meningen att det marknadsför djärvhet i en kontext av extrema motsättningar, och inte som marknadsföring av en företags- eller marknadsenhet. Det rör sig således om en politisk slogan som saknar särskiljningsförmåga. Klagandens identitet saknar i detta avseende betydelse. Enligt överklagandenämnden kommer budskapet på ryska och engelska att förstås av den ryskspråkiga allmänheten i unionen. Meningen på engelska innehåller grundläggande engelska ord som lätt kan förstås av alla ryskspråkiga som har grundläggande kunskaper i engelska.

20

För det första har överklagandenämnden enligt klaganden felaktigt kvalificerat det sökta varumärket som en ”politisk slogan”. Varumärket är ett krigsrop som den ukrainska gränskontrolltjänstemannen uttalade på Ormön den 24 februari 2022, den första dagen av Rysslands storskaliga invasion av Ukraina. Det rör sig således snarare om en originalmening som skulle kunna kopplas till en enda källa och till en bestämd tidpunkt. Vidare anser klaganden att även om det sökta varumärket därefter har använts för att samla stöd för Ukraina, på grund av att det har ett så unikt samband med Ukrainas svar på Ryska federationens militära angrepp, är det olämpligt att vid bedömningen av dess särskiljningsförmåga tillämpa strängare kriterier på ett sådant kännetecken än de som är tillämpliga på andra typer av kännetecken. Den omständigheten att ett kännetecken anses vara en politisk slogan medför inte automatiskt att det förlorar all särskiljningsförmåga i förhållande till alla varor eller tjänster. Omsättningskretsen i unionen är van vid att associera politiska sloganer med varors eller tjänsters ursprung, utan att dessa sloganer ens har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning.

21

För det andra har klaganden gjort gällande att det sökta varumärket har ursprunglig särskiljningsförmåga i förhållande till varje kategori av varor och tjänster som omfattas av registreringsansökan, eftersom en genomsnittskonsument i unionen inte känner till vad kännetecknet, på främmande språk, betyder och få av dessa konsumenter har hört detta uttryck innan ansökan om registrering av det sökta varumärket gavs in. De tre veckor som förflöt mellan den händelse som gav upphov till den mening som återges i det sökta varumärket och ingivandet av registreringsansökan var således inte tillräckliga för att kännetecknet i stor utsträckning skulle ha använts eller uppfattas som om det saknade särskiljningsförmåga vid tidpunkten för ansökan om registrering. Genom att inte bedöma det sökta varumärkets särskiljningsförmåga i förhållande till de särskilda varor och tjänster som det avser, kom överklagandenämnden fram till en felaktig slutsats vad gäller tillämpningen av rättspraxis avseende reklamsloganer i förevarande fall. Överklagandenämnden tillämpade nämligen felaktigt rättspraxis avseende reklamsloganer, trots att det sökta varumärket inte har någon inneboende reklamfunktion och således inte är ett reklambudskap. Överklagandenämnden har således inte bedömt det sökta varumärkets särskiljningsförmåga mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet.

22

För det tredje anser klaganden att överklagandenämnden borde ha beaktat den omständigheten att det sökta varumärket var direkt och otvetydigt knutet till den ukrainska gränskontrollmannen, som var upphovsman till den mening som återges i detta varumärke, och till klaganden. EUIPO:s praxis visar att när det gäller varumärken som består av en politisk slogan kan identiteten hos den som ansöker om varumärket beaktas vid bedömningen av varumärkenas särskiljningsförmåga, för att undvika att andra företag vilseleder allmänheten. Genom att i förevarande fall anse att identiteten hos den som ansökt om registrering av varumärket inte hade någon inverkan på bedömningen av det sökta varumärkets särskiljningsförmåga, underlät överklagandenämnden att beakta en av de avgörande omständigheterna i det aktuella fallet.

23

Klaganden har gjort gällande att när ett kännetecken är så nära och otvetydigt förknippat med en viss person eller med en juridisk enhet som ligger bakom skapandet av nämnda kännetecken eller som har gett upphov till dess skapande, uppfattar omsättningskretsen dessa personer som det kommersiella ursprunget för de varor eller tjänster som omfattas av kännetecknet och associerar kännetecknet med dessa personer. På grund av dess symbolik kan konsumenterna i unionen logiskt sett inte associera det sökta varumärket med någon annan källa än den ukrainska staten och dem som stödjer den. När en genomsnittskonsument köper en vara som saluförs under det sökta varumärket ser vederbörande således ett intellektuellt samband mellan varan och upphovsmannen till meningen och tror att han eller hon stöder Ukraina genom att köpa en sådan vara. Detta är ett vanligt sätt att tänka på för omsättningskretsen, eftersom den under årens lopp har utsatts för liknande metoder av olika organisationer.

24

EUIPO har bestritt klagandens resonemang.

25

För det första har klaganden i detta avseende utan framgång hävdat att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den kvalificerade det sökta varumärket som en ”politisk slogan”.

26

Såsom överklagandenämnden förklarade i punkt 31 i det överklagade beslutet hade nämligen den mening som återges i det sökta varumärket använts i stor utsträckning, omedelbart efter dess första användning, för att samla stöd för Ukraina och blev således mycket snabbt en symbol för Ukrainas kamp mot Ryska federationens angrepp. Denna mening har således använts i ett politiskt sammanhang, upprepat och i syfte att uttrycka och främja stöd till Ukraina. En sådan situation motsvarar helt den definition av uttrycket ”politisk slogan” som klaganden själv har anfört i punkt 22 i överklagandet, det vill säga ett uttryck som används i ett politiskt eller socialt sammanhang och varigenom en idé eller ett syfte upprepas, i syfte att övertyga allmänheten eller en målgrupp inom denna.

27

Även om klaganden har gjort gällande att den mening som används i det sökta varumärket inte är en politisk slogan, eftersom den tvärtom utgör en tydlig reaktion på ett överhängande hot om dödlig fara, har denna mening, direkt efter den händelse som gav upphov till denna reaktion, blivit en politisk slogan i den mening som avses i punkt 26 ovan.

28

Klaganden har även utan framgång kritiserat överklagandenämnden för att ha slagit fast att en politisk slogan med nödvändighet och automatiskt saknar särskiljningsförmåga. Överklagandenämnden konstaterade visserligen, i punkt 31 i det överklagade beslutet, att det följer av den omständigheten att den mening som återges i det sökta varumärket omedelbart blivit en politisk slogan att kännetecknet ska anses ha samband med den historiska händelse inom ramen för vilken denna mening uttalats. Därefter förklarade överklagandenämnden emellertid, med hänvisning till det sökta varumärkets särdrag, att konsumenterna endast skulle se det politiska budskap som klart framgår av kännetecknet, vilket innebär att omsättningskretsen inte uppfattar varumärket som en upplysning om det kommersiella ursprunget för de varor och tjänster som det avser. Härav följer att överklagandenämnden varken tillämpade ett automatiskt resonemang, som innebar att varje politisk slogan med nödvändighet saknar särskiljningsförmåga, eller tillämpade strängare kriterier än för kännetecken som inte består av en politisk slogan.

29

För det andra, och såsom överklagandenämnden med rätta konstaterade i punkt 36 i det överklagade beslutet, kommer innebörden av meningen på ryska i det sökta varumärket att uppfattas av den del av omsättningskretsen som behärskar ryska. Kännetecknet innehåller dessutom en mening som består av engelska grundläggande ord som lätt kan förstås av den engelskspråkiga delen av omsättningskretsen, det vill säga bland annat omsättningskretsen i Irland och Malta, samt av den del av omsättningskretsen som har grundläggande kunskaper i engelska.

30

Den mening som återfinns i det sökta varumärket har använts mycket intensivt i ett icke-kommersiellt sammanhang och kommer med nödvändighet att i hög grad förknippas med detta sammanhang av omsättningskretsen. Såsom överklagandenämnden med rätta har påpekat har den mening som återges i det sökta varumärket mycket snabbt blivit en av symbolerna för Ukrainas kamp mot Rysslands angrepp, vilken förknippas med en soldat från den ukrainska armén och således med Ukraina. Med tanke på omfattningen av mediebevakningen av denna händelse kommer meningen att förknippas med denna nyligen inträffade historiska tidpunkt, som genomsnittskonsumenten i unionen känner till.

31

När det gäller kritiken att överklagandenämnden gjorde vissa påståenden utan att styrka dem med någon bevisning, erinrar tribunalen om att det inte finns något som hindrar att EUIPO beaktar notoriska fakta i sin bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 april 2011, Smart Technologies/harmoniseringskontoret (WIR MACHEN DAS BESONDERE EINFACH), T‑523/09, ej publicerad, EU:T:2011:175, punkt 41 och där angiven rättspraxis). Klaganden har emellertid inte bestritt att den mening som återges i det sökta varumärket, omedelbart efter händelserna den 24 februari 2022, hade spridits i stor utsträckning av medierna, vilket innebar att den snabbt blev symbolen för Ukrainas kamp mot Rysslands angrepp. Klaganden har nämligen begränsat sig till att hävda att tre veckor inte räckte för att det aktuella kännetecknet skulle kunna användas i stor utsträckning och att det inte fanns något som styrkte att det hade använts intensivt i unionen under de tre veckor som följde efter den ryska invasionen i Ukraina, samtidigt som klaganden medgav att nyheten om invasionen då hade varit ett stort ämne i medierna. Klagandens rättsliga föregångare har för övrigt själv gjort gällande, i den ansökan om registrering som ingavs den 16 mars 2022, det vill säga det datum som, i enlighet med rättspraxis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2014, Bateaux mouches/harmoniseringskontoret (BATEAUX-MOUCHES), T‑553/12, ej publicerad, EU:T:2014:264, punkt 23 och där angiven rättspraxis) är relevant vid bedömningen av huruvida det föreligger ett absolut registreringshinder, att meningen i det sökta varumärket var en symbolisk mening som hade blivit känd i alla länder i världen under de tre veckor som följde efter Ryska federationens militära angrepp mot Ukraina.

32

Vidare kan klaganden inte heller vinna framgång med sitt påstående att överklagandenämnden tillämpade rättspraxis avseende reklamsloganer på ett felaktigt sätt, trots att det sökta varumärket inte har någon inneboende reklamfunktion och således inte är ett reklambudskap. Denna kritik följer av en felaktig tolkning av det överklagade beslutet.

33

I punkterna 22–24 i det överklagade beslutet erinrade överklagandenämnden nämligen om rättspraxis avseende reklamsloganer. Den tillämpade emellertid inte denna rättspraxis direkt i förevarande fall. Överklagandenämnden har snarare ur denna rättspraxis hämtat en princip enligt vilken omsättningskretsen är föga uppmärksam i förhållande till ett kännetecken som inte omedelbart ger den en upplysning om ursprung eller avsedd användning för det som vederbörande önskar köpa, eftersom omsättningskretsen varken uppfattar eller memorerar kännetecknet som varumärke, och har överfört denna princip på det aktuella fallet. Överklagandenämnden preciserade även, i punkt 31 i det överklagade beslutet, att meningen i det sökta varumärket var en av symbolerna för Ukrainas kamp för frihet och mot rysk ockupation och, i punkt 33 i det överklagade beslutet, att konsumenterna endast skulle se det politiska budskap som tydligt framgår av det sökta varumärket. Överklagandenämnden preciserade vidare, i punkt 34 i det överklagade beslutet, att det sökta varumärket inte skulle uppfattas som marknadsföring av en företags- eller marknadsenhet, utan på sin höjd som marknadsföring av djärvhet i en kontext av extrema motsättningar.

34

Härav följer att överklagandenämnden inte ansåg att det sökta varumärket var en reklamslogan.

35

Överklagandenämnden gjorde sig inte heller skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att den allmänna principen att omsättningskretsen är föga uppmärksam i förhållande till ett kännetecken som inte omedelbart ger den en upplysning om de berörda varornas och tjänsternas ursprung, eftersom omsättningskretsen varken uppfattar eller memorerar kännetecknet som varumärke, även var tillämplig på kännetecken vars huvudsakliga budskap var av politisk art.

36

Med hänsyn till varumärkets grundläggande funktion, vilken det erinrats om i punkt 16 ovan, kan ett kännetecken emellertid inte fylla denna funktion om genomsnittskonsumenten, när den kommer i kontakt med det, inte uppfattar varans eller tjänstens ursprung, utan endast ett politiskt budskap.

37

Vidare, när samma registreringshinder anförs med avseende på en kategori eller en grupp av varor eller tjänster är det tillräckligt att den behöriga myndigheten lämnar en enda motivering som gäller för samtliga berörda varor eller tjänster (se dom av den 21 mars 2014, FTI Touristik/harmoniseringskontoret (BigXtra), T‑81/13, ej publicerad, EU:T:2014:140, punkt 43 och där angiven rättspraxis). Även om det i rättspraxis visserligen har preciserats att en sådan möjlighet endast omfattar varor och tjänster som har ett tillräckligt direkt och konkret samband med varandra för att det ska kunna anses att de utgör en kategori eller grupp av varor eller tjänster som är tillräckligt homogena, ska det vid bedömningen av huruvida det föreligger ett tillräckligt direkt och konkret samband mellan varorna och tjänsterna och huruvida de kan delas in i kategorier eller grupper som är tillräckligt homogena, tas hänsyn till syftet med detta, vilket är att möjliggöra och underlätta den konkreta bedömningen av frågan huruvida det varumärke som registreringsansökan avser omfattas av något av de absoluta registreringshindren (se dom av den 13 maj 2020, Koenig & Bauer/EUIPO (we’re on it), T‑156/19, ej publicerad, EU:T:2020:200, punkt 60 och där angiven rättspraxis). När de aktuella varorna och tjänsterna delas in i en eller flera grupper eller kategorier, ska detta göras bland annat mot bakgrund av de särdrag som de har gemensamt och som är av relevans vid bedömningen av om ett visst absolut registreringshinder kan göras gällande i förhållande till det sökta varumärket för nämnda varor och tjänster (se dom av den 13 maj 2020, Koenig & Bauer/EUIPO (we’re on it), T‑156/19, ej publicerad, EU:T:2020:200, punkt 61 och där angiven rättspraxis). Härav följer att en sådan bedömning ska göras i varje enskilt fall i samband med prövningen av registreringsansökan och i förekommande fall med avseende på vart och ett av de olika absoluta registreringshinder som eventuellt är tillämpliga (dom av den 17 maj 2017, EUIPO/Deluxe Entertainment Services Group, C‑437/15 P, EU:C:2017:380, punkt 33).

38

I förevarande fall fann överklagandenämnden, i punkterna 34 och 37 i det överklagade beslutet, att omsättningskretsen inte uppfattar det sökta varumärket som en upplysning om kommersiellt ursprung. Överklagandenämnden preciserade dessutom, i punkt 36 i det överklagade beslutet, att meningen i det sökta varumärket framför allt skulle tolkas som ett politiskt budskap och att intrycket är identiskt med avseende på samtliga varor eller tjänster som omfattas av varumärket.

39

Härav följer att överklagandenämnden fann att de varor och tjänster som avsågs med det sökta varumärket utgjorde en tillräckligt homogen grupp, med hänsyn till att det enligt nämnden förelåg ett absolut registreringshinder för registrering av nämnda varumärke.

40

Eftersom överklagandenämnden, med rätta, fann att omsättningskretsen inte uppfattar det sökta varumärket som en upplysning om kommersiellt ursprung, utan som ett politiskt budskap som främjar stöd till Ukrainas kamp mot Ryska federationens militära angrepp, gjorde den rätt när den sammanförde samtliga varor och tjänster som omfattas av det sökta varumärket i en enda kategori, trots att de uppvisar olika inneboende egenskaper.

41

Med hänsyn till det sökta varumärkets särdrag och att omsättningskretsen uppfattar det på samma sätt med avseende på samtliga varor och tjänster som avses i registreringsansökan, gjorde överklagandenämnden således inte någon oriktig bedömning när den fann att nämnda varor och tjänster ingick i en enda grupp på vilken det registreringshinder som den hade fastställt tillämpades på samma sätt.

42

För det tredje följer det av fast rättspraxis att ett varumärkes särskiljningsförmåga, enligt artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, ska bedömas dels utifrån de varor eller tjänster som registreringsansökan avser, dels utifrån hur omsättningskretsen uppfattar varumärket (se dom av den 29 april 2004, Henkel/harmoniseringskontoret, C‑456/01 P och C‑457/01 P, EU:C:2004:258, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

43

Klagandens argument att det sökta varumärket är direkt och otvetydigt knutet till den ukrainska gränskontrollmannen, som var upphovsman till den mening som återges i detta varumärke, och således uppfattas av omsättningskretsen som ett särskiljande kännetecken som gör det möjligt att ange att de varor och tjänster som omfattas av varumärket kommer från klaganden, omfattas på sin höjd av tillämpningen av artikel 7.3 i förordning 2017/1001 och inte av artikel 7.1 b i nämnda förordning. Prövningen av detta argument innebär nämligen att det görs en bedömning av de särdrag som det sökta varumärket skulle ha kunnat förvärva genom användning hos omsättningskretsen, så att det leder till att omsättningskretsen uppfattar att de aktuella varorna och tjänsterna kommer från klaganden. Ett sådant argument kan således inte beaktas vid bedömningen av varumärkets ursprungliga särskiljningsförmåga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 september 2019, Crédit Mutuel Arkéa/EUIPO – Confédération nationale du Crédit mutuel (Crédit Mutuel), T‑13/18, EU:T:2019:673, punkt 62). Klaganden har emellertid varken åberopat artikel 7.3 i förordning 2017/1001 eller hävdat att det sökta varumärket har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i den mening som avses i denna bestämmelse.

44

Av det ovan anförda följer att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den fann att det sökta varumärket saknar särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001.

45

Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser klagandens första grund.

46

Enligt klaganden åsidosatte överklagandenämnden principerna om likabehandling och god förvaltning genom att tillämpa andra kriterier för bedömning av särskiljningsförmågan hos det sökta varumärket än de som tidigare tillämpats vid bedömningen av särskiljningsförmågan hos liknande kännetecken, bland annat politiska sloganer.

47

Eftersom överklagandenämnden gjorde gällande att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga för varor eller tjänster på grund av att det hade använts intensivt i ett icke-kommersiellt sammanhang, borde liknande varumärken som består av en politisk slogan eller andra kännetecken som används intensivt i ett icke-kommersiellt, politiskt eller historiskt sammanhang inte ha registrerats för någon vara eller tjänst.

48

EUIPO har bestritt klagandens resonemang.

49

EUIPO ska utöva sin behörighet i enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten, såsom likabehandlingsprincipen och principen om god förvaltning (dom av den 10 mars 2011, Agencja Wydawnicza Technopol/harmoniseringskontoret, C‑51/10 P, EU:C:2011:139, punkt 73, och beslut av den 12 december 2013, Getty Images (US)/harmoniseringskontoret, C‑70/13 P, ej publicerat, EU:C:2013:875, punkt 41, se även dom av den 4 juli 2018, Deluxe Entertainment Services Group/EUIPO (deluxe), T‑222/14 RENV, ej publicerad, EU:T:2018:402, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

50

Även om EUIPO, med hänsyn till principerna om likabehandling och god förvaltning, ska beakta de beslut som redan fattats i fråga om liknande ansökningar och ägna särskild uppmärksamhet åt frågan huruvida det finns anledning att besluta på samma sätt, måste emellertid tillämpningen av dessa principer vara förenlig med legalitetsprincipen. Det innebär att det inte kan föreligga något krav på likabehandling när det är fråga om en rättsstridighet och att den som ansöker om registrering av ett kännetecken som varumärke inte till sin egen förmån kan åberopa en eventuell rättsstridig åtgärd som gynnat denne eller någon annan för att uppnå ett likadant rättsligt beslut. Dessutom ska prövningen av varje ansökan om registrering, med hänsyn till rättssäkerheten och i synnerhet för att motsvara kraven på god förvaltning, vara strikt och fullständig för att förhindra att varumärken registreras på ett otillbörligt sätt. En sådan prövning ska således göras i varje enskilt fall, eftersom registreringen av ett kännetecken som varumärke ska prövas utifrån specifika villkor som är tillämpliga inom ramen för de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet och som syftar till att kontrollera om det föreligger något registreringshinder för kännetecknet i fråga (se dom av den 10 mars 2011, Agencja Wydawnicza Technopol/harmoniseringskontoret, C‑51/10 P, EU:C:2011:139, punkterna 73–77 och där angiven rättspraxis, och dom av den 14 februari 2019, Bayer Intellectual Property/EUIPO (Återgivning av ett hjärta), T‑123/18, EU:T:2019:95, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

51

Det framgår av domstolens praxis att dessa överväganden gör sig gällande även om det kännetecken som registreringsansökan avser är identiskt med ett varumärke som redan har registrerats och som avser varor eller tjänster som är identiska med eller av liknande slag som dem som registreringsansökan avser (beslut av den 12 december 2013, Getty Images (US)/harmoniseringskontoret, C‑70/13 P, ej publicerat, EU:C:2013:875, punkt 45).

52

Lagenligheten av överklagandenämndens beslut, vilka fattas inom ramen för en normbunden behörighet, och inte inom ramen för en befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar, ska således enbart bedömas på grundval av förordning 2017/1001, såsom den tolkas av unionsdomstolen, och inte på grundval av EUIPO:s tidigare beslutspraxis, vilken under alla omständigheter inte är bindande för unionsdomstolen (se dom av den 26 april 2007, Alcon/harmoniseringskontoret, C‑412/05 P, EU:C:2007:252, punkt 65 och där angiven rättspraxis, och dom av den 26 juni 2019, Agencja Wydawnicza Technopol/EUIPO (200 PANORAMICZNYCH m.fl.), T‑117/18–T‑121/18, EU:T:2019:447, punkt 114 och där angiven rättspraxis).

53

I förevarande fall gjorde överklagandenämnden, såsom framgår av punkt 44 ovan, en riktig bedömning när den, på grundval av en fullständig och konkret prövning och med beaktande av de relevanta omständigheterna i det enskilda fallet, drog slutsatsen att det sökta varumärket omfattades av registreringshindret i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, vilket innebär att klaganden inte med framgång kan åberopa tidigare beslut från EUIPO eller EUIPO:s beslutspraxis som överklagandenämnden inte följde för att vederlägga denna slutsats.

54

Mot bakgrund av det ovan anförda kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

55

Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte artikel 71.1 i förordning 2017/1001 genom att i det överklagade beslutet inte pröva det absoluta registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 f i nämnda förordning, på vilket granskaren hade grundat sitt avslagsbeslut av den 22 december 2022.

56

Klaganden har inte ifrågasatt överklagandenämndens rätt att åberopa ett nytt registreringshinder. Klaganden anser emellertid att den har rätt att erhålla ett beslut från överklagandenämnden om huruvida granskarens skäl är välgrundade, eftersom klaganden har lagt ned tid och ansträngt sig för att inge ett överklagande och betalat officiella avgifter för att beslutet ska kunna omprövas. Förekomsten av en sådan rätt bekräftas enligt klaganden av skäl 30 i förordning 2017/1001.

57

EUIPO har bestritt klagandens resonemang.

58

Enligt artikel 71.1 i förordning 2017/1001 ska överklagandenämnden, efter prövning om överklagandet är befogat, avgöra överklagandet och därvid vidta de åtgärder som kunnat vidtas av den enhet som meddelat det överklagade beslutet. Av denna bestämmelse följer att överklagandenämnden, till följd av granskarens beslut om avslag på registreringsansökan, kan göra en ny, fullständig prövning av registreringsansökan i sak, det vill säga både en rättslig prövning och en prövning av de faktiska omständigheterna (se dom av den 13 februari 2019, Nemius Group/EUIPO (DENTALDISK), T‑278/18, ej publicerad, EU:T:2019:86, punkt 29 och där angiven rättspraxis). Överklagandenämnden är behörig att återuppta prövningen av registreringsansökan med avseende på samtliga absoluta registreringshinder som anges i artikel 7 i förordning 2017/1001, utan att vara begränsad av granskarens resonemang, och detta utan att särskilt ange några skäl i detta avseende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 2017, Netguru/EUIPO (NETGURU), T‑54/16, ej publicerad, EU:T:2017:9, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

59

Enligt artikel 95.1 i förordning 2017/1001 ska EUIPO:s granskare och, vid överklagande, EUIPO:s överklagandenämnder utan särskilt yrkande pröva sakförhållandena för att avgöra huruvida det sökta varumärket omfattas av något av de registreringshinder som anges i artikel 7 i samma förordning. Härav följer att de berörda enheterna vid EUIPO kan komma att grunda sina avgöranden på omständigheter som inte åberopats av sökanden (dom av den 22 juni 2006, Storck/harmoniseringskontoret, C‑25/05 P, EU:C:2006:422, punkt 50, och av den 21 april 2015, Louis Vuitton Malletier/harmoniseringskontoret – Nanu-Nana (Återgivning av ett grått schackmönster), T‑360/12, ej publicerad, EU:T:2015:214, punkt 59) under förutsättning att sökandens rätt att yttra sig iakttas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 februari 2019, DENTALDISK, T‑278/18, ej publicerad, EU:T:2019:86, punkt 31). Enligt artikel 70.2 i förordning 2017/1001 ska överklagandenämnden, vid prövningen av överklagandet ”vid behov” anmoda parterna att ”inom viss tid avge yttrande över skrivelser från överklagandenämnden”.

60

I förevarande fall upplystes klaganden, genom meddelande av den 13 juni 2023 (se punkt 7 ovan), att kännetecknet även föreföll sakna särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 och anmodades att yttra sig i detta avseende. Överklagandenämnden tog vederbörlig hänsyn till det yttrandet i det överklagade beslutet, såsom framgår av exempelvis punkt 32 i beslutet. Härav följer att klagandens rätt att yttra sig har iakttagits i förevarande fall.

61

Efter en fullständig och specifik prövning av ansökan om registrering av det sökta varumärket avslog överklagandenämnden, genom det överklagade beslutet, klagandens överklagande av granskarens avslag på denna ansökan med stöd av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001. Överklagandenämnden fann att det därför inte längre var nödvändigt att pröva huruvida registrering av det sökta varumärket även skulle nekas med stöd av artikel 7.1 f i samma förordning.

62

Härigenom utnyttjade överklagandenämnden sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 71.1 i förordning 2017/1001 och utövade de befogenheter som granskaren hade för att göra en ny, fullständig prövning av registreringsansökan i sak, det vill säga både en rättslig prövning och en prövning av de faktiska omständigheterna.

63

Det framgår av lydelsen i artikel 7.1 i förordning 2017/1001 att det är tillräckligt att ett av de absoluta registreringshinder som räknas upp i denna bestämmelse är tillämpligt för att det aktuella kännetecknet inte ska kunna registreras som EU-varumärke (se dom av den 2 mars 2022, Pluscard Service/EUIPO (PLUSCARD), T‑669/20, ej publicerad, EU:T:2022:106, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

64

Eftersom överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den fann att det sökta varumärket omfattades av registreringshindret i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, kunde den, utan att göra sig skyldig till felaktig rättstillämpning, anse att det inte längre var nödvändigt att pröva huruvida ansökan om registrering av det sökta varumärket även skulle avslås med stöd av artikel 7.1 f i nämnda förordning.

65

Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden. Överklagandet ska således ogillas i sin helhet.

66

Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

67

EUIPO har endast yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om en förhandling hålls. Eftersom någon förhandling inte har hållits, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen)

följande: