–

CP, genom M. Porto Corredoira och J. Suderow Rodríguez, abogados,

–

Nissan Iberia SA, genom J. Alonso Menjón, O. Guardiola Bas, I. Torras Balcell och J. Zuloaga González, abogados,

–

Spaniens regering, genom P. Pérez Zapico och A. Pérez-Zurita Gutiérrez, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom S. Baches Opi och C. Zois, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 101 FEUF, läst mot bakgrund av effektivitetsprincipen.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan CP och Nissan Iberia SA (nedan kallat Nissan), som gäller ersättning för en skada som uppges ha orsakats av en överträdelse av konkurrensrätten, begången av flera företag, däribland Nissan, som fastslagits genom beslut av Comisión Nacional de los Mercados y la Competencia (Nationella marknads- och konkurrensmyndigheten, Spanien) (nedan kallad CNMC).

3

Artikel 16 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101] och [102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1) har rubriken ”Enhetlig tillämpning av gemenskapens konkurrensrätt”. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:

”När nationella domstolar fäller avgöranden om sådana avtal, beslut eller förfaranden enligt artikel [101] eller artikel [102 FEUF] som redan är föremål för ett beslut av [Europeiska] kommissionen får de inte fatta beslut som strider mot det beslut som kommissionen har fattat. De måste också undvika att fatta beslut som skulle strida mot ett beslut som övervägs av kommissionen i förfaranden som den har inlett. I detta syfte får den nationella domstolen bedöma om det är nödvändigt att vilandeförklara saken. Denna skyldighet påverkar inte tillämpningen av de rättigheter och skyldigheter som avses i artikel [267 FEUF].”

4

Artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1), med rubriken ”Preskriptionsfrister”, har följande lydelse:

”1.   Medlemsstaterna ska i enlighet med denna artikel fastställa regler för preskriptionsfrister för väckande av skadeståndstalan. De reglerna ska fastställa när preskriptionsfristen börjar löpa, dess löptid och under vilka förhållanden den ska avbrytas eller tillfälligt upphöra att löpa.

2.   Preskriptionsfristerna får inte börja löpa förrän överträdelsen av konkurrensrätten har upphört och käranden fått kännedom om, eller rimligtvis kan förväntas ha fått kännedom om

3.   Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristerna för väckande av skadeståndstalan har en löptid på minst fem år.

4.   Medlemsstaterna ska se till att en preskriptionsfrist tillfälligt upphör att löpa eller, beroende på nationell rätt, avbryts, om en konkurrensmyndighet vidtar åtgärder inom ramen för en utredning eller ett förfarande med avseende på en överträdelse av konkurrensrätten som skadeståndstalan avser. Det tillfälliga avbrottet i preskriptionsfristen ska upphöra tidigast ett år efter det att överträdelsebeslutet har blivit slutligt eller efter det att förfarandet avslutats på något annat sätt.”

5

Artikel 21 i detta direktiv har rubriken ”Införlivande”. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 27 december 2016. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

…”

6

Artikel 22 i direktivet har rubriken ”Tillämplighet i tiden”. I punkt 1 i artikeln föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella bestämmelser som antas i enlighet med artikel 21 i syfte att följa de materiella bestämmelserna i detta direktiv inte ska tillämpas retroaktivt.”

7

I artikel 1902 i Código Civil (civillagen) anges följande:

”Den som genom sitt handlande eller genom underlåtenhet vållar någon annan skada, genom fel eller försumlighet, är skyldig att ersätta denna skada.”

8

I artikel 1968 i denna lag föreskrivs följande:

”I följande fall gäller en preskriptionsfrist på ett år:

…

9

I artikel 1973 i lagen föreskrivs följande:

”Tidsfristen för att väcka talan avbryts när talan väcks i domstol, när borgenären framställer krav utanför domstol eller när gäldenären på något sätt erkänner skulden.”

10

I artikel 74 i Ley 15/2007 de Defensa de la Competencia (lag 15/2007 om skydd för konkurrensen) av den 3 juli 2007 (BOE nr 159 av den 4 juli 2007, s. 28848), i dess ändrade lydelse enligt Real Decreto-ley 9/2017, por el que se transponen directivas de la Unión Europea en los ámbitos financiero, mercantil y sanitario, y sobre el desplazamiento de trabajadores (kungligt lagdekret 9/2017 om införlivande av Europeiska unionens direktiv på finans-, handels- och hälsoområdet och om utstationering av arbetstagare), av den 26 maj 2017 (BOE nr 126 av den 27 maj 2017, s. 42820), föreskrivs följande:

”1.   Preskriptionsfristen för talan om skadestånd på grund av skada till följd av en överträdelse av konkurrensrätten är fem år.

2.   Preskriptionsfristen börjar löpa när överträdelsen av konkurrensrätten har upphört och käranden har fått kännedom, eller rimligtvis kan förväntas ha fått kännedom, om

3.   Fristen avbryts om en konkurrensmyndighet inleder en utredning eller ett påföljdsförfarande angående en överträdelse av konkurrensrätten som talan om skadestånd gäller. Detta avbrott upphör ett år efter den dag då konkurrensmyndighetens beslut blir slutligt eller förfarandet på något annat sätt avslutas.

4.   Fristen avbryts också om ett förfarande för tvistlösning i godo, som avser det anspråk på ersättning för den skada som vållats, inleds. Detta avbrott gäller emellertid enbart i förhållande till de parter som deltar eller har deltagit, eller har representerats, i nämnda förfarande.”

11

I artikel 75.1 i lag 15/2007, i dess ändrade lydelse enligt kungligt lagdekret 9/2017, föreskrivs följande:

”En överträdelse av konkurrensrätten som en spansk konkurrensmyndighet eller en spansk överprövande domstol har fastställt i ett lagakraftvunnet beslut, ska anses vara en omständighet som inte kan ifrågasättas i ett mål om skadestånd vid en spansk domstol.”

12

I den första övergångsbestämmelsen till kungligt lagdekret 9/2017, genom vilket direktiv 2014/104 införlivades med spansk rätt, med rubriken ”Övergångsbestämmelser i fråga om talan om skadestånd för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrätt”, föreskrivs följande:

”1. Bestämmelserna i artikel 3 i detta kungliga lagdekret ska inte tillämpas retroaktivt.

2. Bestämmelserna i artikel 4 i detta kungliga lagdekret är endast tillämpliga på förfaranden som har inletts efter dess ikraftträdande.”

13

I artikel 90.3 i Ley 39/2015 del Procedimiento Administrativo Común de las Administraciones Públicas (lag 39/2015 om ett gemensamt förvaltningsförfarande för den offentliga förvaltningen) av den 1 oktober 2015 (BOE nr 236 av den 2 oktober 2015, s. 89343), som genom artikel 45 i lag 15/2007 gjorts tillämplig på konkurrensrättens område, föreskriver:

”Ett slutligt beslut är verkställbart, om det inte kan angripas genom ordinära förvaltningsrättsliga rättsmedel. I ett slutligt beslut får förordnas om nödvändiga säkerhetsåtgärder för att se till att beslutets verkningar består så länge det inte är verkställbart. Sådana säkerhetsåtgärder kan avse att eventuella säkerhetsåtgärder som redan beslutats består.

Om beslutet är verkställbart får uppskov med verkställigheten meddelas, om den som berörs av beslutet underrättar myndigheten om sin avsikt att överklaga det slutliga beslutet. Beslutet om uppskov med verkställigheten upphör att gälla

1.   denne i överklagandet inte har begärt att det angripna beslutet tills vidare inte får verkställas, eller

2.   domstolen har prövat begäran om att det angripna beslutet tills vidare inte får verkställas.”

14

CNMC fattade den 23 juli 2015 ett beslut, varigenom myndigheten slog fast att flera företag, däribland Nissan, hade gjort sig skyldiga till överträdelser av artikel 101 FEUF och artikel 1 i lag 15/2007. Det klandrade konkurrensbegränsande beteendet, som bestod i utbyte av kommersiellt känslig information mellan företagen, upphörde under år 2013.

15

Den 28 juli 2015 publicerade CNMC ett pressmeddelande om beslutet på sin webbplats.

16

Den 15 september 2015 publicerades beslutet i dess helhet på denna webbplats.

17

De företag – däribland Nissan – som ansågs ha gjort sig skyldiga till den påtalade överträdelsen överklagade beslutet och yrkade att det skulle upphävas. Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) fastställde dock, under år 2021, beslutet såvitt gäller Nissan.

18

CP väckte i mars 2023, efter det att CNMC:s beslut meddelats, en talan om skadestånd vid den hänskjutande domstolen (follow-on damages action) och yrkade att Nissan skulle förpliktas att ersätta den skada som CP ansåg sig ha orsakats genom att köpa ett fordon för ett pris som påverkats av den överträdelse som fastslagits i beslutet.

19

Nissan gjorde i sitt svaromål i huvudsak gällande att tidsfristen för att väcka talan om skadestånd hade löpt ut. Företaget anförde att det av bestämmelserna om preskription i civillagen följer att den preskriptionsfrist på ett år som gäller för en sådan talan börjar löpa vid tidpunkten då den skadelidande får kännedom om den aktuella överträdelsen av konkurrensrätten. I förevarande fall kan CP, med hänsyn till, för det första, att CNMC:s beslut i dess helhet publicerades på webbplatsen den 15 september 2015, för det andra, att CNMC publicerade ett pressmeddelande om beslutet och, för det tredje, att den angelägenhet som föranlett beslutet hade varit föremål för stor mediebevakning på nationell nivå, inte med framgång påstå sig ha saknat kännedom om de uppgifter som krävdes för att kunna väcka en sådan skadeståndstalan vid tidpunkten för offentliggörandet av beslutet på CNMC:s webbplats. Med anledning av att beslutet inte måste vinna laga kraft för att preskriptionsfristen ska börja löpa, kan fristen därför, enligt Nissan, anses ha börjat löpa den 15 september 2015.

20

Enligt den hänskjutande domstolen kan de preskriptionsfrister som gäller för talan om skadestånd på grund av överträdelser av konkurrensreglerna inte börja löpa förrän den aktuella överträdelsen har upphört och den skadelidande fått, eller rimligtvis borde ha fått, kännedom om de uppgifter som krävs för att kunna väcka skadeståndstalan.

21

I de fall då överträdelsen har fastställts av den nationella konkurrensmyndigheten anser den hänskjutande domstolen att de skadelidande fått kännedom om dessa uppgifter vid tidpunkten för beslutets offentliggörande på myndighetens webbplats. Det är särskilt i samband med det offentliggörandet som den aktuella överträdelsen blir känd, och det är även vid den tidpunkten överträdarna på ett precist sätt pekas ut, det rättsstridiga beteendets varaktighet anges och skadans uppkomst kan fastställas. Eftersom det inte finns någon rättsregel som anger att ett sådant beslut måste vinna laga kraft för att rätten till ersättning för den skada som orsakats av den aktuella överträdelsen ska uppkomma, kan den omständigheten att beslutet har överklagats enligt den hänskjutande domstolen inte påverka beräkningen av den preskriptionsfrist som gäller för en skadeståndstalan, vars syfte är att utverka ersättning för den skada som orsakats av den aktuella överträdelsen.

22

Enligt den hänskjutande domstolen kan den domstol som ska pröva en skadeståndstalan som väckts efter konkurrensmyndighetens beslut, som överklagats med yrkande om att det ska upphävas, visserligen endast vara bunden av bedömningen i beslutet att en överträdelse har ägt rum när beslutet har vunnit laga kraft. Enligt de tillämpliga processuella bestämmelserna kan domstolen emellertid vilandeförklara det anhängiggjorda målet i avvaktan på att beslutet vinner laga kraft. Om grunden för en skadeståndstalan är att en överträdelse av konkurrensreglerna har begåtts, och den frågan samtidigt är föremål för konkurrensmyndighetens utredning, kan domstolen också vilandeförklara skadeståndsmålet i avvaktan på att myndigheten meddelar ett beslut och att detta vinner laga kraft.

23

I det här fallet var det enligt den hänskjutande domstolen möjligt för CP att få kännedom om samtliga uppgifter som krävdes för att kunna föra en talan om skadestånd efter offentliggörandet av CNMC:s beslut i dess helhet på myndighetens webbplats, publiceringen av pressmeddelandet om saken – i vilket skadelidande uttryckligen anmodades att väcka skadeståndstalan för den skada som orsakats av den aktuella överträdelsen –, och den stora mediebevakning som följde på nationell nivå av den angelägenhet som beslutet gällde.

24

Den hänskjutande domstolen har i detta sammanhang även påpekat att de avgöranden i de spanska domstolarna som i förekommande fall leder till att CNMC:s beslut vinner laga kraft vare sig kommuniceras genom ett pressmeddelande eller görs offentliga i Boletín Oficial del Estado (Spaniens officiella tidning), till skillnad från denna myndighets beslut, vilka offentliggörs på myndighetens webbplats och även kommuniceras genom ett pressmeddelande som också offentliggörs på webbplatsen. Den webbplats på vilken de spanska domstolarnas avgöranden offentliggörs är därtill svårtillgänglig för den breda allmänheten.

25

I detta sammanhang har den hänskjutande domstolen emellertid påpekat att det i nationell rättspraxis finns en ståndpunkt som skiljer sig från dess egen tolkning av bestämmelserna om vid vilken tidpunkt den preskriptionsfrist som gäller för talan om skadestånd för överträdelser av konkurrensreglerna börjar löpa (dies a quo). Enligt denna ståndpunkt ska den preskriptionsfrist som gäller för en sådan talan om skadestånd, som väcks efter ett beslut av CNMC, som överklagats till behörig domstol med yrkande om upphävande, anses börja löpa först vid den tidpunkt då beslutet, efter överprövningen i domstol, vinner laga kraft. Enligt denna ståndpunkt i rättspraxis är det inte möjligt för den skadelidande att få kännedom om de uppgifter som krävs för att kunna väcka talan om skadestånd enbart genom offentliggörandet av CNMC:s beslut i dess helhet på myndighetens webbplats, pressmeddelandet eller mediebevakningen på nationell nivå av den angelägenhet som beslutet gällde. Preskriptionsfristen anses således börja löpa först vid den tidpunkt då den sista överprövningsinstansens avgörande har fått rättskraft. Det skulle under alla omständigheter vara meningslöst att väcka en skadeståndstalan grundad på CNMC:s beslut för att därefter begära att detta beslut tills vidare inte får verkställas, i syfte att kunna ta ställning till om beslutet bör eller inte bör läggas till grund för talan om skadestånd.

26

Denna ståndpunkt i rättspraxis förefaller enligt den hänskjutande domstolen felaktigt göra skillnad på möjligheten att föra en talan, och skyldigheten att göra så. Domstolen är emellertid av uppfattningen att, om käranden har kännedom om de uppgifter som krävs för att väcka talan om skadestånd, ankommer det på denne att göra det inom de fastställda tidsfristerna.

27

Mot denna bakgrund beslutade Juzgado de lo Mercantil n.° 1 de Zaragoza (Handelsdomstol nr 1 i Zaragoza, Spanien), som är den hänskjutande domstolen, att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:

28

Nissan har genom en skrivelse som inkom till EU-domstolens kansli den 17 april 2025 begärt, i första hand, att EU-domstolen, med stöd av artikel 83 i domstolens rättegångsregler, ska återuppta den muntliga delen av förfarandet. I andra hand har företaget begärt att EU-domstolen, i enlighet med artikel 101 i rättegångsreglerna, inhämtar klarlägganden från den hänskjutande domstolen.

29

Till stöd för respektive begäran har Nissan i huvudsak gjort gällande dels att generaladvokaten har grundat sitt förslag till avgörande på sakomständigheter och rättslig argumentation som CP åberopade respektive förde under den muntliga förhandlingen, som inte avhandlats mellan parterna under förhandlingen, dels att EU-domstolen inte i tillräcklig utsträckning har upplysts om sakomständigheterna och nationell rätt. För det första bör de regler som styr preskriptionsavbrott med avseende på talan om skadestånd belysas, och särskilt vilken betydelse krav som framställs utanför domstol har för ett sådant preskriptionsavbrott. I det aktuella fallet bör den hänskjutande domstolen anmodas att meddela huruvida CP har framställt krav utanför domstol och i så fall vilket innehåll detta krav har samt vilka kostnader som är hänförliga till det. För det andra skulle det vara lämpligt om det angavs hur många av CNMC:s påföljdsbeslut som har upphävts efter överprövning i domstol. Den hänskjutande domstolen borde för det tredje anmodas att klargöra vissa delar av spansk rätt, särskilt verkställbarheten av CNMC:s beslut, skillnaderna mellan de nationella bestämmelser som reglerar offentliggörandet av CNMC:s beslut och de som reglerar offentliggörandet av de spanska domstolarnas avgöranden, liksom de kostnader som ett preskriptionsavbrott medför.

30

Det ska i detta hänseende först, vad gäller begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet, framhållas att generaladvokaterna, enligt artikel 252 andra stycket FEUF, vid offentliga domstolssammanträden, fullständigt opartiskt och oavhängigt, ska lägga fram motiverade förslag till avgörande i mål som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol kräver deras deltagande. Domstolen är vare sig bunden av förslaget till avgörande eller den motivering som ligger till grund för generaladvokatens förslag (dom av den 19 mars 2020, Sánchez Ruiz m.fl.,C‑103/18 och C‑429/18, EU:C:2020:219, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

31

Det ska i detta sammanhang också påpekas att det vare sig enligt stadgan för Europeiska unionens domstol eller rättegångsreglerna finns någon möjlighet för de parter eller berörda som avses i artikel 23 i stadgan att inkomma med yttranden över generaladvokatens förslag till avgörande. Att en av parterna eller en av de berörda inte delar generaladvokatens synsätt i förslaget till avgörande, oavsett vilka frågor generaladvokaten prövat däri, kan därför inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl för att återuppta det muntliga förfarandet (dom av den 19 mars 2020, Sánchez Ruiz m.fl.,C‑103/18 och C‑429/18, EU:C:2020:219, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

32

Härav följer att eftersom den begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet som Nissan har framställt syftar till att göra det möjligt för företaget att bemöta den ståndpunkt som generaladvokaten har intagit i sitt förslag till avgörande, kan begäran inte bifallas.

33

Med det sagt, får domstolen emellertid, i enlighet med artikel 83 i sina rättegångsregler, när som helst, efter att ha hört generaladvokaten, genom särskilt uppsatt beslut, besluta att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas, bland annat om domstolen anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet, eller om en part, efter det att den muntliga delen har förklarats avslutad, har lagt fram en ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång, eller om målet ska avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

34

I förevarande fall anser domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, att den har tillgång till alla uppgifter som behövs för att kunna besvara den hänskjutande domstolens frågor och att målet inte behöver avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan rättegångsdeltagarna. Begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet innehåller inte heller någon ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång.

35

Det finns således inte skäl att återuppta den muntliga delen av förfarandet.

36

När det härefter gäller den begäran som Nissan i andra hand har framställt, om att domstolen ska inhämta klarlägganden från den hänskjutande domstolen, är det tillräckligt att erinra om att den möjlighet som domstolen har att med stöd av artikel 101 i rättegångsreglerna begära klarlägganden från en hänskjutande domstol endast är en möjlighet som domstolen, efter en skönsmässig bedömning i varje enskilt fall, kan besluta att använda eller inte (dom av den 3 december 2015, Banif Plus Bank,C‑312/14, EU:C:2015:794, punkt 32). Såsom framhållits i punkt 34 i denna dom har domstolen tillgång till alla uppgifter som den behöver för att kunna besvara de frågor som ställts. Även denna begäran ska därför avslås.

37

Det följer av EU-domstolens fasta praxis att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits. EU-domstolen kan dessutom behöva ta hänsyn till unionsbestämmelser som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin fråga (dom av den 12 januari 2023, RegioJet,C‑57/21, EU:C:2023:6, punkt 92 och där angiven rättspraxis). Det ankommer därvid på EU-domstolen att på grundval av samtliga uppgifter som den nationella domstolen har lämnat, och i synnerhet utifrån skälen i beslutet om hänskjutande, avgöra vilka delar av unionsrätten som behöver tolkas med hänsyn till saken i målet (dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks, C‑267/20, EU:C:2022:494, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

38

I förevarande fall är det, mot bakgrund av samtliga uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat, nödvändigt att omformulera tolkningsfrågorna för att kunna ge domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den att avgöra det mål som den ska pröva.

39

Av dessa uppgifter framgår att den hänskjutande domstolen bland annat önskar få svar på frågan om CP, som anser sig ha lidit skada till följd av en överträdelse av konkurrensrätten, vilken har fastställts genom ett beslut av CNMC som offentliggjordes på myndighetens webbplats den 15 september 2015 samt vann laga kraft till följd av ett avgörande från Tribunal Supremo (Högsta domstolen) under år 2021, kan begära ersättning för den skada som han orsakats eller om dennes i mars månad 2023 väckta talan om skadestånd är preskriberad.

40

Av handlingarna i målet framgår att kungligt lagdekret 9/2017 om införlivande av direktiv 2014/104 trädde i kraft den 27 maj 2017, det vill säga ungefär fem månader efter utgången av den tidsfrist för införlivande som fastställts i artikel 21 i direktivet. Den hänskjutande domstolen har framhållit att fram till dess att det kungliga lagdekretet, som införlivar detta direktiv med spansk rätt, trädde i kraft, reglerades den frist som gäller för att väcka talan om skadestånd på grund av överträdelser av konkurrensrätten av det allmänna regelverket om utomobligatoriskt skadeståndsansvar, och att preskriptionsfristen på ett år enligt artikel 1968.2 i civillagen först började löpa när den skadelidande fått kännedom om de sakomständigheter som utlöste skadeståndsansvar. Den hänskjutande domstolen har framhållit att den nationella lagstiftningen, efter en lagändring år 2007, inte längre kräver att den nationella konkurrensmyndighetens beslut vinner laga kraft för att rätten till skadestånd ska uppkomma. Domstolen anser därför att tidpunkten då den preskriptionsfrist som gäller för CP:s talan om skadestånd börjar löpa, sammanfaller med dagen för offentliggörandet av CNMC:s beslut på myndighetens webbplats, det vill säga den 15 september 2015, och inte med dagen för Tribunal Supremos (Högsta domstolen) avgörande, genom vilket detta beslut under år 2021 vann laga kraft.

41

I detta sammanhang och med beaktande av att bestämmelserna om preskription i civillagen fortsatte att tillämpas under ungefär fem månader efter utgången av tidsfristen för införlivande av direktiv 2014/104, framgår det tydligt av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat att den anser att det är tveksamt om de preskriptionsregler, som gällde före införlivandet av direktivet, är förenliga med artikel 101 FEUF, läst mot bakgrund av effektivitetsprincipen, och, i förekommande fall, med artikel 10 i direktivet, särskilt i fråga om fastställandet av den tidpunkt då preskriptionsfristen börjar löpa (dies a quo).

42

Under dessa förhållanden ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt sina frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 101 FEUF, läst mot bakgrund av effektivitetsprincipen, och, i förekommande fall, artikel 10.2 i direktiv 2014/104, ska tolkas på det sättet att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som, såsom den tolkats av de behöriga nationella domstolarna, beträffande fastställandet av den tidpunkt då den preskriptionsfrist som gäller för skadeståndstalan på grund av överträdelser av konkurrensrättsliga bestämmelser, som väcks efter det att den nationella konkurrensmyndigheten genom ett beslut har fastställt att en överträdelse av dessa bestämmelser har ägt rum, börjar löpa, innebär att personer som anser sig ha lidit skada kan anses ha fått kännedom om de uppgifter som krävs för att kunna väcka en skadeståndstalan innan detta beslut vinner laga kraft.

43

För att kunna besvara de frågor som ställts är det i detta hänseende nödvändigt att först pröva om artikel 10 i direktiv 2014/104 – som uppställer vissa krav beträffande den preskriptionsfrist som gäller för en skadeståndstalan på grund av överträdelser av konkurrensrätten, särskilt genom fastställandet av hur lång preskriptionsfristen minst ska vara, den tidpunkt då fristen tidigast kan börja löpa och under vilka omständigheter den tillfälligt ska upphöra att löpa eller avbrytas – är tillämplig i tiden.

44

Det ska härvidlag framhållas att artikel 10 i direktiv 2014/104 är en materiell bestämmelse i den mening som avses i artikel 22.1 i direktivet. Enligt den sistnämnda bestämmelsen ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella bestämmelser som antas i enlighet med artikel 21 i syfte att följa de materiella bestämmelserna i detta direktiv inte ska tillämpas retroaktivt (dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster på internet), C‑605/21, EU:C:2024:324, punkt 47).

45

Med det sagt ska den nationella rätten, från och med utgången av fristen för införlivande av ett direktiv, tolkas konformt med samtliga bestämmelser i direktivet (dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster på internet), C‑605/21, EU:C:2024:324, punkt 48).

46

För att fastställa den tidsmässiga tillämpligheten av artikel 10 i direktiv 2014/104 är det därför nödvändigt att pröva om den situation som är aktuell i målet vid den nationella domstolen hade uppstått före utgången av fristen för införlivande av detta direktiv, eller om den fortsatte att ha verkningar efter denna frists utgång (dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster på internet), C‑605/21, EU:C:2024:324, punkt 49).

47

Med hänsyn till preskriptionsreglernas särdrag, deras beskaffenhet och deras funktionssätt, särskilt i samband med en skadeståndstalan för överträdelse av konkurrensrätten, ska det undersökas om den preskriptionsfrist som fastställts i den nationella rätten, och som var tillämplig på de förhållanden som är aktuella i det nationella målet fram till utgången av fristen för införlivande av direktiv 2014/104, det vill säga den 27 december 2016, hade löpt ut vid den tidpunkten, vilket innebär att det ska fastställas vid vilken tidpunkt preskriptionsfristen började löpa i enlighet med denna nationella rätt (dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster på internet), C‑605/21, EU:C:2024:324, punkt 50).

48

I avsaknad av unionsbestämmelser på området, fram till utgången av fristen för införlivande av direktiv 2014/104, ankom det nämligen på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa bestämmelser för att utöva rätten att begära ersättning för skada till följd av en överträdelse av artiklarna 101 och 102 FEUF, inbegripet bestämmelser om preskriptionsfrister, förutsatt att likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen iakttogs. Effektivitetsprincipen kräver att de bestämmelser som är tillämpliga på en talan som syftar till att säkerställa de rättigheter som enskilda har genom unionsrättens direkta effekt inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster på internet), C‑605/21, EU:C:2024:324, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

49

I detta hänseende följer det av den sistnämnda principen att en nationell lagstiftning, som fastställer från vilken dag preskriptionsfristen börjar löpa, preskriptionsfristens längd och villkoren för att förklara att preskriptionsfristen tillfälligt upphör att löpa eller avbryts, till och med innan fristen för införlivande av direktiv 2014/104 har löpt ut måste anpassas till konkurrenslagstiftningens särdrag och målet att göra det möjligt för berörda personer att göra gällande sina rättigheter enligt densamma, för att inte helt undergräva den fulla verkan av artiklarna 101 och 102 FEUF (dom av den 18 april 2024Heureka Group, (Prisjämförelsetjänster på internet), C‑605/21, EU:C:2024:324, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

50

Det ska härvidlag erinras om att artiklarna 101.1 och 102 FEUF har direkt effekt i förhållandena mellan enskilda och ger rättigheter för enskilda som de nationella domstolarna är skyldiga att skydda (dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl.,C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

51

Den fulla verkan av artikel 101 FEUF, och särskilt den ändamålsenliga verkan av det förbud som stadgas i punkt 1 i denna artikel, skulle undergrävas om inte var och en kunde begära ersättning för en skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensrätten (dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl.,C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 21, och dom av den 28 januari 2025, ASG 2,C‑253/23, EU:C:2025:40, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

52

Var och en har således rätt att begära ersättning för uppkommen skada när det finns ett orsakssamband mellan skadan och en kartell eller något annat förfarande som är förbjudet enligt artikel 101 FEUF (dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl.,C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

53

Rätten för var och en att begära ersättning för en sådan skada förstärker den operativa verkan av unionens konkurrensregler och avskräcker från sådant handlande som kan begränsa eller snedvrida konkurrensen, och bidrar därigenom till att upprätthålla en effektiv konkurrens i unionen (dom av den 28 januari 2025, ASG 2,C‑253/23, EU:C:2025:40, punkt 63).

54

Det framgår av domstolens fasta praxis att denna rätt ger varje skadelidande möjlighet att begära ersättning för den skada som orsakas av ett beteende som kan hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan, C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 25, dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl.,C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 60, och dom av den 21 december 2023, International Skating Union/kommissionen,C‑124/21 P, EU:C:2023:1012, punkt 201).

55

I detta hänseende har de preskriptionsfrister, som är tillämpliga på denna rätt, i princip den funktionen att å ena sidan säkerställa skyddet av den skadelidandes rättigheter, vilken måste ges tillräckligt med tid för att framskaffa de uppgifter som krävs inför en eventuell talan, och, å andra sidan, förhindra att den skadelidande på obestämd tid och till förfång för den som är ansvarig för skadan fördröjer utövandet av sin rätt att utverka skadestånd. Preskriptionsfristerna skyddar således i slutändan både den skadelidande och den som är ansvarig för skadan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2022, Volvo och DAF Trucks, C‑267/20, EU:C:2022:494, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

56

Det ska även erinras om att utövandet av rätten att kräva ersättning för en skada, som orsakats av en överträdelse av konkurrensrätten, i praktiken skulle omöjliggöras eller bli orimligt svår att utöva om de preskriptionsfrister som gäller för talan om skadestånd på grund av överträdelser av konkurrensrättsliga bestämmelser började löpa innan överträdelsen har upphört och den skadelidande inte fått, eller inte rimligen kan anses ha fått, kännedom om de uppgifter som krävs för att kunna väcka en skadeståndstalan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster på internet), C‑605/21, EU:C:2024:324, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

57

I fråga om det första villkor som omnämns i föregående punkt i denna dom, beträffande överträdelsens upphörande, står det i det aktuella fallet klart att denna upphörde under år 2013.

58

Vad gäller det andra villkoret i samma punkt, att den skadelidande har fått kännedom om de uppgifter som krävs för att kunna väcka skadeståndstalan, framgår det av fast rättspraxis att dessa uppgifter inbegriper förekomsten av en överträdelse av konkurrensrätten, förekomsten av en skada, orsakssambandet mellan denna skada och överträdelsen samt överträdarens identitet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster på internet), C‑605/21, EU:C:2024:324, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

59

I avsaknad av sådana uppgifter är det nämligen ytterst svårt, för att inte säga omöjligt, för den skadelidande att erhålla ersättning för den skada som överträdelsen orsakat vederbörande (dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster på internet), C‑605/21, EU:C:2024:324, punkt 65).

60

Det ankommer härvidlag på den nationella domstol, vid vilken skadeståndstalan har väckts, att fastställa vid vilken tidpunkt den skadelidande rimligen kan anses ha fått kännedom om dessa uppgifter. Den nationella domstolen är nämligen ensam behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna i det nationella målet. Med det sagt står det EU-domstolen fritt att, när den avger ett förhandsavgörande, bidra med preciseringar för att vägleda den nationella domstolen vid denna prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 april 2024, Heureka Group (Prisjämförelsetjänster på internet), C‑605/21, EU:C:2024:324, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

61

Av beslutet om hänskjutande framgår att ansvar för en överträdelse av konkurrensreglerna enligt den nationella rätten i princip kan utkrävas av överträdaren genom att den skadelidande antingen väcker en skadeståndstalan vid behörig nationell domstol, innan en sådan överträdelse har fastslagits i beslut av den nationella konkurrensmyndigheten, eller väcker en sådan talan efter det att myndigheten har fattat ett sådant beslut.

62

Den hänskjutande domstolen har framhållit att det inte finns någon rättsregel som kräver att ett sådant beslut vinner laga kraft för att rätten till ersättning för en skada orsakad av överträdelsen ska uppkomma.

63

Den hänskjutande domstolen har dock påpekat att den domstol som ska pröva en talan om skadestånd efter ett beslut av den nationella konkurrensmyndigheten varigenom en överträdelse har konstaterats, som överklagats med yrkande om att beslutet ska upphävas, är bunden av bedömningen att överträdelsen har ägt rum endast om beslutet har vunnit laga kraft.

64

Det förefaller således som att, till skillnad från beslut av kommissionen angående avtal, beslut eller förfaranden som faller under tillämpningsområdet för artikel 101 eller 102 FEUF, vilka i enlighet med artikel 16.1 i förordning nr 1/2003 är bindande för de nationella domstolarna – vilka därefter inte får meddela avgöranden som står i strid med sådana beslut –, den nationella konkurrensmyndighetens beslut varigenom en överträdelse av konkurrensreglerna fastställs och vars giltighet har ifrågasatts genom att rättsmedel tillgripits gentemot beslutet, inte är av sådan beskaffenhet. Av detta följer att den domstol som ska pröva en skadeståndstalan som väckts efter att ett sådant beslut har fattats förfogar över uppgifter som, för den händelse beslutet har överklagats, inte är bindande för domstolen.

65

Om den möjlige förövaren av en överträdelse av unionens konkurrensrätt, vilken har fastställts i ett beslut av en nationell konkurrensmyndighet, överklagar beslutet och yrkar att det ska upphävas och därvid ifrågasätter myndighetens slutsatser beträffande överträdelsens beskaffenhet samt materiella, tidsmässiga och territoriella omfattning samt vilka som har deltagit i denna – med följden att den domstol som ska pröva en talan om skadestånd som grundas på denna överträdelse inte är bunden av myndighetens slutsatser –, kan den skadelidande uppenbarligen inte anses kunna grunda sin talan i domstol mot den möjlige överträdaren på detta beslut.

66

I en sådan situation skulle den skadelidandes möjlighet att föra en skadeståndstalan efter ett beslut av den nationella konkurrensmyndigheten (follow-on damages action) undergrävas, och det skulle bli orimligt svårt för denne att utöva sin rätt att begära ersättning.

67

Under dessa omständigheter kan – eftersom den domstol som ska pröva en skadeståndstalan är bunden av bedömningen av förekomsten av den aktuella överträdelsen endast om den nationella konkurrensmyndighetens beslut har vunnit laga kraft – den skadelidande inte rimligen anses ha fått kännedom om de uppgifter som krävs för att kunna väcka talan om skadestånd på grundval av detta beslut, varför preskriptionsfristen inte kan börja löpa förrän beslutet har vunnit laga kraft.

68

Denna tolknings giltighet försvagas i förevarande fall vare sig av villkoren för att preskriptionsfristen tillfälligt ska upphöra att löpa och/eller avbrytas, eller av villkoren för vilandeförklaring av målet vid den domstol som ska pröva skadeståndstalan, såsom dessa framgår av de handlingar som EU-domstolen har tillgång till.

69

För det första framgår det inte av handlingarna att ett eventuellt beslut om att preskriptionsfristen tillfälligt ska upphöra att löpa kan meddelas på grund av att ett överklagande med yrkande om att CNMC:s beslut ska upphävas lämnas in till en behörig domstol, eller att ett sådant upphörande nödvändigtvis skulle bestå fram till dagen för offentliggörandet av den dom, varigenom detta beslut vinner laga kraft.

70

När det för det andra gäller preskriptionsavbrott, framgår det av handlingarna att fristen kan avbrytas genom att den skadelidande gör gällande sitt krav utanför domstol och då begär att den som har begått den påstådda överträdelsen ska ersätta skadan, genom att ett förfarande för tvistlösning i godo inleds, eller genom en begäran om vidtagande av förberedande åtgärder i syfte att framskaffa sådan information och/eller sådana handlingar som krävs för att förbereda skadeståndstalan.

71

Det måste dock konstateras att dessa grunder för preskriptionsavbrott är oberoende av att CNMC:s beslut överklagas till behörig domstol med yrkande om upphävande av beslutet. Följaktligen kan inte någon av dessa grunder för avbrott i tillräcklig grad anses säkerställa att den preskriptionsfrist på ett år som föreskrivs i den nationella lagstiftningen inte löper ut innan de rättsliga förfaranden som leder till att det aktuella beslutet vinner laga kraft har avslutats.

72

Vad för det tredje beträffar möjligheten för den domstol som ska pröva skadeståndstalan att vilandeförklara det förfarande som anhängiggjorts vid den, när talan har väckts efter ett beslut av konkurrensmyndigheten som överklagats med yrkande om att det ska upphävas, fram till dess att detta beslut har vunnit laga kraft, framgår det av beslutet om hänskjutande att detta inte sker automatiskt, utan att den domstol som handlägger målet har ett visst skönsmässigt bedömningsutrymme i detta hänseende.

73

Under alla omständigheter kan, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 83 i förslaget till avgörande, en begäran om att förfarandet ska vilandeförklaras endast framställas efter det att skadeståndstalan har väckts, vilket innebär att talan måste väckas före preskriptionsfristens utgång. Under sådana förhållanden kan möjligheten att begära vilandeförklaring inte anses möta de krav som följer av artikel 101 FEUF och effektivitetsprincipen.

74

Med det sagt bör det påpekas att kravet på att ha kännedom om de uppgifter som krävs för att kunna väcka talan om skadestånd efter ett beslut av en nationell konkurrensmyndighet, inte bara kräver att detta beslut vinner laga kraft, utan också att de uppgifter som följer av det lagakraftvunna beslutet har gjorts offentliga på ett lämpligt sätt.

75

För att det med rimlighet ska kunna anses att den skadelidande, från och med dagen för offentliggörandet av en dom varigenom den nationella konkurrensmyndighetens beslut slutligt har fastställts, har tillgång till de uppgifter som krävs för att väcka talan om skadestånd, ska denna dom officiellt ha gjorts offentlig, vara fritt tillgänglig för den breda allmänheten och dagen för offentliggörandet tydligt framgå av denna.

76

I det här fallet väckte CP sin talan om skadestånd i mars 2023, efter att CNMC den 23 juli 2015 hade fattat ett beslut som offentliggjordes på myndighetens webbplats den 15 september 2015, vilket, såvitt gäller Nissan, vann laga kraft efter ett avgörande i Tribunal Supremo (Högsta domstolen) år 2021.

77

Av beslutet om hänskjutande framgår dessutom att den webbplats där de spanska domstolarnas avgöranden offentliggörs är webbplatsen för Centro de Documentación Judicial (Cendoj) (Centrumet för rättslig dokumentation) vid Consejo General del Poder Judicial (Domstolarnas allmänna råd, Spanien), som i allt väsentligt består av en databas med rättspraxis som är fritt tillgänglig för den breda allmänheten.

78

Följaktligen kan det, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, rimligen anses att CP hade fått kännedom om alla uppgifter som krävdes för att kunna väcka sin skadeståndstalan, vid tidpunkten för offentliggörandet av Tribunal Supremos (Högsta domstolen) avgörande, genom vilket CNMC:s beslut vann laga kraft år 2021.

79

Härav följer, såsom framgår av punkterna 76–78 i denna dom, att preskriptionsfristen, vid utgången av fristen för införlivande av direktiv 2014/104, det vill säga den 27 december 2016, inte bara ännu inte hade löpt ut, utan att den inte ens hade börjat löpa.

80

De förhållanden som är aktuella i det nationella målet hade således inte uppstått före utgången av fristen för införlivande av direktivet, vilket i förevarande fall innebär att artikel 10 i direktivet är tillämplig i tiden (ratione temporis) och att CP:s skadeståndstalan inte förefaller vara preskriberad.

81

Med beaktande av att innehållet i artikel 10.2 i direktiv 2014/104, i fråga om fastställandet av den tidpunkt från vilken preskriptionsfristen börjar löpa, i allt väsentligt avspeglar domstolens rättspraxis avseende artiklarna 101 och 102 FEUF och effektivitetsprincipen, är övervägandena i denna dom beträffande tidpunkten för preskriptionsfristens början såvitt gäller skadeståndstalan på grund av överträdelser av konkurrensreglerna, som väcks efter den nationella konkurrensmyndighetens beslut varigenom det fastställs att en överträdelse har begåtts, även tillämpliga på tolkningen av artikel 10.2 i direktiv 2014/104.

82

Av det anförda följer att de hänskjutna frågorna ska besvaras enligt följande. Artikel 101 FEUF, läst mot bakgrund av effektivitetsprincipen, och artikel 10.2 i direktiv 2014/104, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som, såsom den tolkats av de behöriga nationella domstolarna, beträffande fastställandet av den tidpunkt då den preskriptionsfrist som gäller för skadeståndstalan på grund av överträdelser av konkurrensrättsliga bestämmelser, som väcks efter det att den nationella konkurrensmyndigheten genom ett beslut har fastställt att en överträdelse av dessa bestämmelser har ägt rum, börjar löpa, innebär att personer som anser sig ha lidit skada kan anses ha fått kännedom om de uppgifter som krävs för att kunna väcka en skadeståndstalan innan detta beslut vinner laga kraft.

83

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Artikel 101 FEUF, läst mot bakgrund av effektivitetsprincipen, och artikel 10.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser

ska tolkas så,

att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som, såsom den tolkats av de behöriga nationella domstolarna, beträffande fastställandet av den tidpunkt då den preskriptionsfrist som gäller för skadeståndstalan på grund av överträdelser av konkurrensrättsliga bestämmelser, som väcks efter det att den nationella konkurrensmyndigheten genom ett beslut har fastställt att en överträdelse av dessa bestämmelser har ägt rum, börjar löpa, innebär att personer som anser sig ha lidit skada kan anses ha fått kännedom om de uppgifter som krävs för att kunna väcka en skadeståndstalan innan detta beslut vinner laga kraft.