1.

Förevarande begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av bestämmelserna i artiklarna 4.2, 4.3 och 6.1 i förordning nr 995/2010. ( 2 ) I förevarande mål kommer domstolen nämligen att få till uppgift uttala sig om omfattningen av de skyldigheter som åligger en verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på den inre marknaden för första gången och, i synnerhet, när denna verksamhetsutövare ingår i en koncern.

2.

I artikel 1 i förordning nr 995/2010, med rubriken ”Tillämpningsområde”, föreskrivs följande:

”Genom denna förordning fastställs skyldigheterna för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på den inre marknaden för första gången, liksom skyldigheterna för handlare.”

3.

I artikel 2 i förordningen, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

”I denna förordning gäller följande definitioner:

…

…”

4.

Artikel 4 i förordningen, med rubriken ”Verksamhetsutövarnas skyldigheter”, har följande lydelse:

”1.   Det ska vara förbjudet att släppa ut timmer från olaglig avverkning eller trävaror som härrör från sådant timmer på marknaden.

2.   Verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden ska visa tillbörlig aktsamhet. I detta syfte ska de tillämpa de förfaranden och åtgärder, nedan kallad ett system för tillbörlig aktsamhet, som anges i artikel 6.

3.   Varje verksamhetsutövare ska upprätthålla och regelbundet utvärdera det system för tillbörlig aktsamhet som den använder, utom när verksamhetsutövaren använder ett system för tillbörlig aktsamhet som inrättats av en övervakningsorganisation enligt artikel 8. Befintliga övervakningssystem enligt nationell lagstiftning och eventuella frivilliga övervakningssystem som uppfyller kraven i denna förordning får användas som grund för systemet för tillbörlig aktsamhet.”

5.

I artikel 6 i samma förordning, med rubriken ”System för tillbörlig aktsamhet”, föreskrivs följande:

”1.   Det system för tillbörlig aktsamhet som avses i artikel 4.2 ska omfatta följande:

…”

6.

Artikel 7 i förordning nr 995/2010 har rubriken ”Behöriga myndigheter”. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:

”Varje medlemsstat ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillämpningen av denna förordning.

…”

7.

Artikel 8 i samma förordning har rubriken ”Övervakningsorganisationer”. I den artikeln föreskrivs följande:

”1.   En övervakningsorganisation ska:

…”

8.

I artikel 10, med rubriken ”Kontroll av verksamhetsutövare”, i samma förordning föreskrivs följande:

”1.   De behöriga myndigheterna ska utföra kontroller för att fastställa om verksamhetsutövarna uppfyller kraven i artiklarna 4 och 6.

2.   De kontroller som avses i punkt 1 ska utföras i enlighet med en plan som regelbundet ses över enligt ett riskbaserat angreppssätt. Dessutom får kontroller utföras när en behörig myndighet förfogar över relevant information, inklusive sådan som utgår från väl underbyggda farhågor från tredje part, om verksamhetsutövarens efterlevnad av denna förordning.

3.   De kontroller som avses i punkt 1 får innefatta bland annat följande:

…”

9.

I artikel 5 i genomförandeförordning nr 607/2012, ( 3 ) med rubriken ”Verksamhetsutövarnas register”, föreskrivs följande:

”1.   Information om verksamhetsutövarens leveranser som avses i artikel 6.1 a i förordning [nr 995/2010] och tillämpning av riskreducerande förfaranden ska dokumenteras i lämpliga register, vilka ska bevaras i fem år och göras tillgängliga för den behöriga myndighetens kontroller.

2.   När verksamhetsutövarna tillämpar system för tillbörlig aktsamhet ska de kunna visa hur den insamlade informationen har kontrollerats mot de riskkriterier som föreskrivs i artikel 6.1 b i förordning [nr 995/2010], hur ett beslut om riskreducerande åtgärder har fattats och hur verksamhetsutövaren har fastställt risknivån.”

10.

Jysk Kereskedelmi Kft (nedan kallat Jysk Ungern) är ett bolag bildat enligt ungersk rätt som saluför timmer och trävaror och i detta sammanhang importerar timmer och trävaror från tredjeländer. Det ägs i sin helhet av moderbolaget LLG A/S (nedan kallat moderbolaget), som är registrerat i Danmark och verksamt inom försäljning av trävaruprodukter. Jysk Ungern genomför importen självständigt, utan moderbolagets medverkan.

11.

År 2023 genomförde Nemzeti Élelmiszerlánc-biztonsági Hivatal (den nationella byrån för säkerhet i livsmedelskedjan, nedan kallad den nationella byrån), som är den behöriga myndighet som ansvarar för tillämpningen av förordning nr 995/2010 i Ungern, en kontroll hos Jysk Ungern för att bland annat kontrollera huruvida Jysk Ungern hade ett system för tillbörlig aktsamhet som var förenligt med denna förordning. Vid denna kontroll visade det sig att Jysk Ungern använder ett system för tillbörlig aktsamhet som har utvecklats av moderbolaget och grundar sig på riskanalyser som utförts av såväl moderbolaget som Preferred by Nature, som är en kontrollorganisation, i den mening som avses i artikel 8 i nämnda förordning. Moderbolaget har ett stort antal dotterbolag i Europa som alla använder samma system för tillbörlig aktsamhet.

12.

Genom beslut av den 26 maj 2023 konstaterade den nationella byrån att Jysk Ungern hade åsidosatt förordning nr 995/2010 och ålade bolaget att betala böter och att upprätta ett eget system för tillbörlig aktsamhet med motiveringen att bolaget inte hade ett system för tillbörlig aktsamhet som hade upprättats i dess eget namn och som särskilt hade skapats för den verksamhet som Jysk Ungern bedrev, och att Jysk Ungern inte heller använde ett system för tillbörlig aktsamhet som hade upprättats av en övervakningsorganisation, i den mening som avses i artikel 8 i förordning nr 995/2010.

13.

Jysk Ungern överklagade detta beslut till Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern), som är den hänskjutande domstolen i förevarande mål, och gjorde gällande att det system för tillbörlig aktsamhet som hade upprätthållits av dess moderbolag kan betraktas som dess eget system. I förordning nr 995/2010 föreskrivs endast en skyldighet att använda ett system för tillbörlig aktsamhet och inte att skapa ett sådant.

14.

Den nationella byrån anser däremot att en verksamhetsutövare, i den mening som avses i förordning nr 995/2010, är skyldig att själv upprätthålla ett system för tillbörlig aktsamhet. I den mån moderbolaget anförtror sina dotterbolag självständiga importuppgifter, vilket är fallet med Jysk Ungern som självt importerar direkt till Europeiska unionen, ålägger denna förordning dotterbolagen, och således särskilt Jysk Ungern, att upprätthålla sina egna system för tillbörlig aktsamhet.

15.

I detta sammanhang vill den hänskjutande domstolen få klarhet i räckvidden av den skyldighet som åligger verksamhetsutövaren inom ramen för ett system för tillbörlig aktsamhet, som föreskrivs i förordning nr 995/2010, och särskilt om det, för att uppfylla denna skyldighet, räcker att en verksamhetsutövare använder ett system för tillbörlig aktsamhet för att samla in uppgifter, bedöma och minska risken för det timmer och de trävaror som verksamhetsutövaren släpper ut på den inre marknaden för första gången, eller om en sådan verksamhetsutövare tvärtom måste ha ett system för tillbörlig aktsamhet som är upprättat i eget namn och som särskilt inrättats för den verksamhet som denne bedriver.

16.

Den hänskjutande domstolen har påpekat att Jysk Ungern, med hänsyn till att dess verksamhet är självständig, i egenskap av verksamhetsutövare, i den mening som avses i förordning nr 995/2010, omfattas av skyldigheterna i fråga om system för tillbörlig aktsamhet. Den hänskjutande domstolen har dessutom angett att den behöriga myndighet som är ansvarig för tillämpningen av denna förordning i Tyskland, vid en kontroll av moderbolagets tyska dotterbolag, ansåg att dotterbolaget uppfyllde sina skyldigheter i fråga om system för tillbörlig aktsamhet genom att använda sig av moderbolagets system för tillbörlig aktsamhet.

17.

Mot denna bakgrund beslutade Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 4.2 och 4.3 i förordning (EU) nr 995/2010, jämförd med artikel 6.1 i samma förordning, tolkas så, att den omständigheten att verksamhetsutövaren har tillgång till de delar, som nämns i artikel 6.1 i förordningen, av systemet för tillbörlig aktsamhet som dess moderbolag upprätthåller och utvärderar eller som används av moderbolaget och har inrättats av en övervakningsorganisation, i den mening som avses i artikel 8 [i samma förordning], är förenlig med dessa bestämmelser?”

18.

Beslutet om hänskjutande av den 1 februari 2024 inkom till domstolens kansli den 14 februari 2024. Skriftliga yttranden har inkommit från den nationella byrån, som är motpart i det nationella målet, från den ungerska och den spanska regeringen samt från Europeiska kommissionen. Dessa berörda parter, liksom klaganden och motparten i det nationella målet, deltog även vid förhandlingen den 26 februari 2025.

19.

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida ett dotterbolags praxis, som består i att ha tillgång till delar av ett system för tillbörlig aktsamhet, som föreskrivs i artikel 6.1 i förordning nr 995/2010 och som upprätthålls och utvärderas av moderbolaget eller som etablerats av en sådan övervakningsorganisation som avses i artikel 8 och som detta moderbolag använder, är förenlig med de krav som följer av denna förordning. Den hänskjutande domstolen vill således få klarhet i räckvidden av de skyldigheter som åligger verksamhetsutövarna enligt artikel 4.2 och 4.3 i nämnda förordning. Den hänskjutande domstolen vill särskilt få klarhet i huruvida det enligt artiklarna 4.2, 4.3 och 6.1 i samma förordning krävs att verksamhetsutövarna förfogar över ett system för tillbörlig aktsamhet i eget namn och som särskilt har skapats för den verksamhet som de bedriver.

20.

Det ska påpekas att begreppet system för tillbörlig aktsamhet, som den fråga som den hänskjutande domstolen har ställt till EU‑domstolen i förevarande mål kretsar kring, inte definieras i unionsrätten. I artikel 4.2 i förordning nr 995/2010 föreskrivs att det rör sig om förfaranden och åtgärder, vars kriterier anges i artikel 6.1 i denna förordning. Vid en jämförelse av dessa artiklar kan slutsatsen dras att det rör sig om en stegvis metod genom vilken verksamhetsutövarna kan identifiera och minska risken för att timmer som härrör från olaglig avverkning eller trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på marknaden. I ett vägledande dokument från kommissionen om unionens timmerförordning ( 4 ) tilläggs att denna stegvisa metod, som dokumenterats och testats, omfattar kontroller och syftar till att i en företagsprocess uppnå ett resultat som är förenligt med de eftersträvade målen.

21.

Det klargjordes emellertid vid förhandlingen att systemet för tillbörlig aktsamhet, som skapats av moderbolaget och ställts till dess dotterbolags förfogande, gav tillgång till dess samtliga dess delar som avses i artikel 6.1 i förordning nr 995/2010 och att moderbolaget bland annat gjorde en riskbedömning och reducering av risken för dotterbolaget. För att ge ett användbart svar på den hänskjutande domstolens fråga kommer jag således att beakta dessa klargöranden vid prövningen av omfattningen av verksamhetsutövarnas skyldigheter enligt artiklarna 4.2, 4.3 och 6.1 i denna förordning.

22.

Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. ( 5 )

23.

Vad gäller lydelsen av de aktuella bestämmelserna anges i artikel 4.2 i förordning nr 995/2010 att verksamhetsutövarna, för att visa tillbörlig aktsamhet när de släpper ut timmer eller trävaror på marknaden, ska ”tillämpa” ett system för tillbörlig aktsamhet. I punkt 3 i denna artikel föreskrivs att varje verksamhetsutövare ”ska upprätthålla och regelbundet utvärdera det system för tillbörlig aktsamhet som den använder, utom när verksamhetsutövaren använder ett system för tillbörlig aktsamhet som inrättats av en övervakningsorganisation enligt artikel 8”.

24.

Det ska inledningsvis påpekas att det framgår av ordalydelsen i artikel 4.2 och 4.3 att två typer av skyldigheter åläggs verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden för första gången: skyldigheten att använda ett system för tillbörlig aktsamhet, å ena sidan, och skyldigheten att upprätthålla och utvärdera det, å andra sidan. ( 6 )

25.

Den första skyldigheten avseende användningen av ett system för tillbörlig aktsamhet preciseras i nämnda artikel 4.2, i vilken det uttryckligen hänvisas till artikel 6 i förordning nr 995/2010, i vilken de uppgifter som system för tillbörlig aktsamhet ska innehålla anges. Det framgår av dessa artiklar när de jämförs med varandra att skyldigheten att använda ett system för tillbörlig aktsamhet inte kan skiljas från vidtagandet av lämpliga åtgärder som grundar sig på samtliga delar av detta system för tillbörlig aktsamhet. I detta avseende bör dessa åtgärder i) ge verksamhetsutövaren tillgång till information om timmer och trävaror som denne släpper ut på marknaden, ii) göra det möjligt för verksamhetsutövaren att på grundval av denna information analysera och bedöma risken för att olagligt avverkat timmer eller trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på marknaden, och iii) göra det möjligt för verksamhetsutövaren att minska en sådan risk, om denna inte är försumbar. ( 7 )

26.

Skyldigheten att använda ett system för tillbörlig aktsamhet rör dessutom direkt dess innehåll, det vill säga de konkreta delar som ingår i system för tillbörlig aktsamhet och som logiskt sett kan variera beroende på varje verksamhetsutövares egen affärsverksamhet. Det ska tilläggas att system för tillbörlig aktsamhet, mot bakgrund av lydelsen av dessa aspekter som anges i artikel 6.1 i förordning nr 995/2010, enligt min mening måste vara knutna till den kommersiella verksamhet genom vilken verksamhetsutövaren släpper ut timmer eller trävaror från detta timmer på marknaden. Dessa faktorer ska bland annat leda till att den specifika risk som denna verksamhet ger upphov till bedöms och minskas. ( 8 )

27.

Den andra skyldigheten att upprätthålla och utvärdera ett system för tillbörlig aktsamhet är däremot, enligt ordalydelsen i artikel 4.3 i förordning nr 995/2010, tillämplig på själva ramen där delarna av ett system för tillbörlig aktsamhet ingår. På grund av de regelbundna utvärderingar som föreskrivs i artikeln påverkar denna skyldighet, mer allmänt i förhållande till den skyldighet som avses i artikel 4.2 i förordningen, själva funktionen av ett system för tillbörlig aktsamhet som en metod ( 9 ) som logiskt sett måste anpassas till en verksamhetsutövares affärsverksamhet.

28.

Efter detta klargörande ska det påpekas att begreppen använda, upprätthålla och utvärdera, vilka används för att beskriva de skyldigheter som den ålägger verksamhetsutövarna, inte definieras i den aktuella förordningen. Den normala betydelsen av dessa i samband med utsläppande på marknaden av timmer eller trävaror tyder emellertid på att de avser tillämpningen, förvaltningen och bedömningen av ett system för tillbörlig aktsamhet.

29.

Kommissionen har särskilt framhållit skillnaden mellan upprätthållandet av system för tillbörlig aktsamhet, som består i att säkerställa tillgången till de åtgärder och förfaranden som föreskrivs i artikel 6 i förordning nr 995/2010, en skyldighet som åligger verksamhetsutövarna, och inrättandet av detta system, vilket inte omfattas av deras behörighet. ( 10 ) Den nationella byrån gör för sin del åtskillnad mellan å ena sidan inrättande, tillämpning och periodisk övervakning av sitt eget system för tillbörlig aktsamhet och å andra sidan användningen av ett system för tillbörlig aktsamhet, som har utarbetats av en övervakningsorganisation specifikt för den aktuella marknadsverksamheten och vars korrekta användning regelbundet kontrolleras av nämnda organisation. Såsom framgår av begäran om förhandsavgörande har Jysk Ungern för övrigt bland annat kritiserats för att inte förfoga över ett system för tillbörlig aktsamhet som upprättats i eget namn och som särskilt inrättats för den verksamhet som Jysk Ungern bedriver. ( 11 )

30.

För det första ska det i detta hänseende påpekas att skyldigheten att inrätta ett system för tillbörlig aktsamhet varken föreskrivs eller definieras i förordning nr 995/2010, i vilken verksamhetsutövarnas skyldigheter inom ramen för ett system för tillbörlig aktsamhet uttryckligen begränsas till användning, upprätthållande och utvärdering av system för tillbörlig aktsamhet. ( 12 ) Det framgår inte av orden använda, upprätthålla och utvärdera att de inbegriper verksamhetsutövarens upprättande av ett system för tillbörlig aktsamhet. Användningen av formuleringen ”system för tillbörlig aktsamhet som [verksamhetsutövaren] använder” till skillnad från ett ”system för tillbörlig aktsamhet som inrättats av en övervakningsorganisation” i artikel 4.3 i förordning nr 995/2010 gör det däremot möjligt att understryka skillnaden mellan dessa verksamhetsutövares respektive skyldigheter.

31.

För det andra ankommer det, enligt ordalydelsen i artikel 4.2 och 4.3 i förordning nr 995/2010, på verksamhetsutövarna att vidta åtgärder för användning, upprätthållande och utvärdering. Vad särskilt gäller skyldigheten att använda ett system för tillbörlig aktsamhet innebär formuleringen i artikel 4.2, som jag förstår den, att denna skyldighet ( 13 ) ovillkorligen åläggs enbart verksamhetsutövaren. Ordalydelsen i denna artikel ger med andra ord inte någon möjlighet för en verksamhetsutövare att befria sig från denna skyldighet genom att delegera den till en annan fysisk eller juridisk person. ( 14 )

32.

Eftersom denna artikel 4.2 ska tolkas tillsammans med artikel 6.1 i förordning nr 995/2010, förefaller dock denna sammantagna tolkning tyda på en viss flexibilitet vid tillämpningen av vissa delar av ett system för tillbörlig aktsamhet, vilka avses i sistnämnda artikel. Vad å ena sidan gäller den del av system för tillbörlig aktsamhet som avser vidtagandet av ”åtgärder och förfaranden som ger tillgång till information om timmer och trävaror som denne släpper ut på marknaden”, konstaterar jag att ordalydelsen i artikel 6.1 a i förordning nr 995/2010 inte gör det möjligt att utesluta att den information som verksamhetsutövaren ska ha tillgång till kan samlas in av en tredje part för denna verksamhetsutövares räkning.

33.

Vad å andra sidan gäller de delar av ett system för tillbörlig aktsamhet som i huvudsak avser ”riskbedömningsförfaranden”, i den mening som avses i artikel 6.1 i förordning nr 995/2010, ska det noteras att det i artikel 6.1 b andra stycket första strecksatsen föreskrivs att ett av de relevanta kriterierna för riskbedömningen, nämligen säkerställande av överensstämmelse med tillämplig lagstiftning, kan innefatta certifiering eller andra av tredje part kontrollerade system. Vad gäller ”riskreducerande förfaranden”, i den mening som avses i artikel 6.1 c i nämnda förordning, föreskrivs i denna artikel att dessa får innefatta krav på kontroll av en tredje part. Formuleringen i punkterna b andra stycket första strecksatsen och c, i synnerhet användningen av formuleringen ”kan innefatta” och ”kan omfatta krav på … information … och/eller krav på kontroll av en tredje part”, tyder på att det rör sig om möjligheter som verksamhetsutövarna själva kan välja, vilka kan välja att låta sig bistås av tredje parter vid tillämpningen av vissa delar av ett system för tillbörlig aktsamhet. ( 15 )

34.

Det ska erinras om att moderbolaget, såsom klargjordes vid förhandlingen, genomför förfaranden för att bedöma och reducera risken för sitt dotterbolag och överlämnar resultaten till dotterbolaget. Den omständigheten att det inte finns något uttryckligt undantag från kravet på att de uppgifter som avses i artikel 6.1 a i förordning nr 995/2010 ska samlas in av en tredje part för och/eller på verksamhetsutövarens vägnar, eller att verksamhetsutövaren i viss mån bistås av en tredje part vid bedömningen och riskreduceringen enligt artikel 6.1 b och c, kan emellertid inte, enligt ordalydelsen i denna artikel jämförd med artikel 4.2 i samma förordning, tolkas så, att verksamhetsutövarna kan befrias från sin skyldighet att använda ett system för tillbörlig aktsamhet enbart genom att få tillgång till samtliga delar av system för tillbörlig aktsamhet, såsom är fallet i förevarande mål. Skyldigheten avseende användning, i den mening som avses i artikel 4.2, ska nämligen enligt min mening tolkas så, att den ålägger verksamhetsutövarna ansvaret för att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att timmer och trävaror som härrör från olaglig avverkning släpps ut på marknaden, vilket in fine innebär ett proaktivt beteende från verksamhetsutövarens sida.

35.

Under dessa omständigheter kan det inte vara tillåtet att enbart få tillgång till delar av ett system för tillbörlig aktsamhet, mot bakgrund av en bokstavstolkning av artikel 4.2 jämförd med artikel 6.1 i förordning nr 995/2010, eftersom den utgör en fullständig befrielse för en verksamhetsutövare att fullgöra sin skyldighet avseende användning, i den mening som avses i dessa artiklar.

36.

När det gäller den andra skyldigheten avseende upprätthållande och regelbunden utvärdering av system för tillbörlig aktsamhet, kan följande konstateras. Även om det i artikel 4.3 i förordning nr 995/2010 föreskrivs att denna skyldighet åligger ”varje verksamhetsutövare”, föreskrivs det även ett undantag som anges genom införandet av detta genom en konjunktion, ”utom”, nämligen när en verksamhetsutövare använder ett system för tillbörlig aktsamhet som upprättats av en övervakningsorganisation som avses i artikel 8 i denna förordning. ( 16 ) En bokstavstolkning av artikel 4.3 antyder att ett dotterbolags användning av ett system för tillbörlig aktsamhet, när detta i huvudsak upprätthålls och utvärderas av moderbolaget, ska uteslutas, eftersom det enda undantag som föreskrivs tycks avse övervakningsorganisationer.

37.

När det gäller det fallet att ett dotterbolag använder sig av ett system för tillbörlig aktsamhet som har inrättats av en kontrollorganisation, medan dess rätt till användning beviljas moderbolaget, ska det dessutom noteras att denna situation inbegriper fler verksamhetsutövare än vad som uttryckligen är tillåtet enligt förordning nr 995/2010. En sådan situation föreskrivs inte heller uttryckligen i artiklarna 4.2, 4.3 och 6 i denna förordning.

38.

Jag anser följaktligen att omfattningen av de skyldigheter som åligger verksamhetsutövarna, det vill säga användningen av ett system för tillbörlig aktsamhet, i den meningen att verksamhetsutövaren är ansvarig för att vidta lämpliga åtgärder i enlighet med system för tillbörlig aktsamhet, å ena sidan, och upprätthållandet och utvärderingen av detta system för tillbörlig aktsamhet, vars genomförande i verksamhetsutövarens ställe kan anförtros en kontrollorganisation, å andra sidan, uttryckligen framgår av ordalydelsen i artiklarna 4.2, 4.3 och 6.1 i förordning nr 995/2010. Det framgår även att dessa åtgärder för användning, upprätthållande och utvärdering logiskt sett måste ha samband med verksamhetsutövarens ekonomiska verksamhet.

39.

När det gäller den kontextuella tolkningen av artiklarna 4.2, 4.3 och 6.1 i förordning nr 995/2010, bekräftar denna enligt min mening omfattningen av de skyldigheter som åligger verksamhetsutövarna, såsom den följer av en bokstavstolkning av de aktuella bestämmelserna.

40.

Det framgår särskilt av skäl 12 i förordning nr 995/2010 att de särskilda åtgärder som föreskrivs i denna förordning lägger fokus på verksamhetsutövarnas beteende. I skäl 16 anges att de verksamhetsutövare som importerar timmer ska vidta alla lämpliga åtgärder för att försäkra sig om att timmer eller trävaror som härrör från olaglig avverkning inte släpps ut på den inre marknaden. I artikel 2.2 i genomförandeförordning nr 607/2012 stadgas ”verksamhetsutövarens skyldighet att upprätthålla åtgärder som avses i artikel 6.1 a i [förordning nr 995/2010] om varje sändning av timmer och trävaror som släpps ut på marknaden av verksamhetsutövaren”. ( 17 ) I artikel 5.1 i denna genomförandeförordning föreskrivs dessutom en skyldighet för verksamhetsutövarna att föra lämpliga register över insamlingen av information och tillämpningen av riskreducerande förfaranden och, i punkt 2, att de ska kunna ange hur den erhållna informationen har kontrollerats, hur beslutet om riskreducerande åtgärder har fattats och hur risknivån har fastställts.

41.

Det framgår tydligt av detta sammanhang, som även det enligt min uppfattning kräver ett proaktivt beteende från verksamhetsutövarens sida, att ansvaret för skyldigheterna enligt förordning nr 995/2010 åligger verksamhetsutövarna i samband med deras kommersiella verksamhet som består i att släppa ut timmer eller trävaror från timmer på den inre marknaden för första gången. Av detta kan man enligt min mening dra slutsatsen att det viktiga inslaget är effektiviteten i det skyddssystem som inrättats genom förordningen och som syftar till att förhindra saluföring av olagligt avverkat timmer. Det är logiskt att dess effektivitet inte kan säkerställas om det system för tillbörlig aktsamhet som används inte är anpassat till verksamhetsutövarens ekonomiska verksamhet, det vill säga om det inte bygger på information om dennes ekonomiska verksamhet.

42.

Om det, med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, skulle anses, såsom Jysk Ungern förklarade vid förhandlingen, att systemet för tillbörlig aktsamhet är anpassat till dess affärsverksamhet, i den meningen att den information som moderbolaget samlar in för sitt dotterbolags räkning verkligen avser de produkter som dotterbolaget köper, och att riskbedömningen och riskreduceringen görs på grundval av dessa uppgifter, ska det understrykas att det inte är verksamhetsutövaren, i den mening som avses i förordning nr 995/2010 själv, det vill säga dotterbolaget, utan dess moderbolag, som använder system för tillbörlig aktsamhet, i den mening som avses i artikel 4.2 jämförd med artikel 6.1 i samma förordning. Det är nämligen moderbolaget som vidtar åtgärder på grundval av alla dessa delar av system för tillbörlig aktsamhet, eftersom dotterbolaget endast har tillgång till dessa delar.

43.

Såsom framgår av punkterna 40 och 41 ovan förefaller det sammanhang i vilket artiklarna 4.2, 4.3 och 6.1 ingår enligt min mening inte göra det möjligt för verksamhetsutövaren att befria sig från denna skyldighet genom att överföra hela dess fullgörande till någon annan fysisk eller juridisk person. Med förbehåll för en viss flexibilitet vid tillämpningen av vissa delar av systemet för tillbörlig aktsamhet, ( 18 ) är verksamhetsutövaren nämligen fortfarande skyldig att använda system för tillbörlig aktsamhet, såsom beskrivs i punkterna 25, 26 och 34 ovan, vilket innebär ett proaktivt beteende från operatörens sida.

44.

I förevarande fall kan ett dotterbolag som bedriver en affärsverksamhet självständigt inte, i enlighet med det system som inrättats genom förordning nr 995/2010, överföra beslutsfattandet och, mer allmänt, ett proaktivt beteende, såsom riskbedömningen och vidtagandet av riskreducerande åtgärder, till sitt moderbolag, som också bedriver självständig affärsverksamhet. Enligt detta system är verksamhetsutövaren, i förevarande fall dotterbolaget, skyldig att anpassa sitt beteende för att undvika att timmer eller trävaror som härrör från olaglig avverkning släpps ut på den inre marknaden för första gången.

45.

Det ska emellertid påpekas att det i förordning nr 995/2010 föreskrivs en möjlighet för verksamhetsutövaren att avsäga sig ansvar med avseende på skyldigheten att upprätthålla och regelbundet utvärdera ett system för tillbörlig aktsamhet, under förutsättning att verksamhetsutövaren använder ett system för tillbörlig aktsamhet som upprättats av en kontrollorganisation. ( 19 ) Det framgår emellertid tydligt av det sammanhang i vilket artiklarna 4.2, 4.3 och 6.1 i denna förordning ingår att denna ansvarsbefrielse endast är tillämplig på denna skyldighet att upprätthålla och regelbundet utvärdera denna skyldighet. Skyldigheten att använda ett system för tillbörlig aktsamhet åligger däremot alltid operatören. ( 20 )

46.

Artikel 8 i förordning nr 995/2010 reglerar, såsom framgår av dess rubrik, övervakningsorganisationerna och föreskriver att dessa kan ansvara för upprätthållandet och utvärderingen av dess system för tillbörlig aktsamhet som ställts till en verksamhetsutövares förfogande. I artikel 2 uppställs särskilda villkor för att en organisation ska kunna ansöka om erkännande som en övervakningsorganisation. ( 21 ) Den strikta regleringen av funktionerna att upprätthålla och utvärdera system för tillbörlig aktsamhet för någon annan än verksamhetsutövaren själv följer av det ansvar som är förknippat med denna uppgift, nämligen att se till att den tillämpade metoden förhindrar att timmer eller trävaror som härrör från olagligt avverkat timmer släpps ut på den inre marknaden för första gången. Detta synsätt motiveras av den vikt som läggs vid skyddet mot olaglig avverkning. Enligt samma artikel 8.1 är organisationerna dessutom skyldiga att kontrollera att verksamhetsutövarna använder system för tillbörlig aktsamhet på ett korrekt sätt och att vidta åtgärder om system för tillbörlig aktsamhet används på ett olämpligt sätt.

47.

I detta avseende är det tänkbart att fråga sig om det i förevarande fall kan göras en analogi mellan en kontrollorganisation och ett moderbolag som upprätthåller och utvärderar ett system för tillbörlig aktsamhet som används av dess dotterbolag. ( 22 ) Det kan visserligen i praktiken inte uteslutas att varje enhet inom en koncern, med hänsyn till koncernens ekonomiska intressen, kan upprätta ett system för tillbörlig aktsamhet och bevilja en annan enhet inom samma koncern rätten till användning, samtidigt som den ansvarar för att upprätthålla och utvärdera systemet, såsom en kontrollorganisation skulle göra. Det är emellertid viktigt att de krav som ställs på den förstnämnda enheten inte är lägre än dem som föreskrivs i artikel 8.2 i förordning nr 995/2010 för organisationer som önskar erkännas som övervakningsorganisationer.

48.

Man kan med rätta fråga sig om en enhet inom en koncern som, med hänsyn till sin kompetens och förmåga, skulle ha rätt att upprätthålla och utvärdera ett system för tillbörlig aktsamhet, såsom en övervakningsorganisation skulle göra, faktiskt skulle underrätta de behöriga myndigheterna om varje betydande eller upprepad överträdelse av enheter i koncernen som den har beviljat rätt att använda system för tillbörlig aktsamhet. ( 23 ) Detta är desto mer osäkert eftersom dessa enheter tillhör samma ekonomiska enhet på grund av nära band inom denna koncern. En sådan underrättelse till de behöriga myndigheterna skulle nämligen i slutändan kunna medföra en sanktionsåtgärd som kan påverka hela enhetens ekonomiska intressen. Att under sådana omständigheter godta att ett moderbolag i förevarande fall kan upprätthålla och värdera ett system för tillbörlig aktsamhet hos sitt dotterbolag kan, i affärsmässigt syfte att generera vinst, leda till ett kringgående av det system som inrättats genom förordning nr 995/2010.

49.

För det fall ett dotterbolag använder sig av ett system för tillbörlig aktsamhet som har inrättats av en kontrollorganisation, medan dess moderbolag har beviljats rätten att använda system för tillbörlig aktsamhet, ska det dessutom påpekas att denna situation är problematisk. När en kontrollorganisation tillåter en verksamhetsutövare att använda ett system för tillbörlig aktsamhet åtar den sig nämligen specifika skyldigheter som den inte har i avsaknad av ett sådant avtal och, mer allmänt, i avsaknad av kännedom om en sådan användning. En sådan utformning är således oförenlig med det system som inrättats genom förordning nr 995/2010.

50.

Vad gäller den teleologiska tolkningen ska det erinras om att syftet med förordning nr 995/2010 är att bekämpa olaglig avverkning och därmed sammanhängande handel. ( 24 ) I egenskap av rättsakt på miljöskyddsområdet eftersträvar denna förordning således mer allmänt andra mål än de som eftersträvas av bolag.

51.

Det ska i detta hänseende påpekas att även om det i affärslivet är viktigt att kunna bedriva gränsöverskridande verksamhet, anpassa sig till marknadsvillkoren och finna avsättningsmöjligheter, vilket innebär att det är intressant att bilda en koncern som är ekonomiskt fördelaktig för denna verksamhet, är sådana överväganden enligt min mening föga relevanta på miljöskyddsområdet i förevarande fall.

52.

Förhållandet mellan miljöskyddet och företagsutveckling ska visserligen ses på ett sådant sätt att företagens tillväxt på den inre marknaden inte i onödan hindras. Exempelvis bör man undvika att lägga onödiga administrativa bördor på operatörerna vid inrättandet av nya system för tillbörlig aktsamhet om de redan använder system som uppfyller kraven i förordning nr 995/2010. ( 25 ) Det är också viktigt att ge tekniskt stöd till små och medelstora företag och underlätta informationsutbytet för att hjälpa dem att uppfylla sina skyldigheter på miljöområdet enligt denna förordning. ( 26 ) Överväganden som rör bolagens intressen, bland annat de ekonomiska fördelar som de får av att använda ett och samma system för tillbörlig aktsamhet, kan emellertid inte i något fall ges företräde framför miljöskyddshänsyn eller befria verksamhetsutövarna från skyldigheten att iaktta vederbörlig omsorg i enlighet med de krav som föreskrivs i nämnda förordning.

53.

De åtgärder som införts genom förordning nr 995/2010 syftar till att uppnå ett resultat som är förenligt med de mål som eftersträvas med denna förordning. Verksamhetsutövarna bör nämligen ”vidta lämpliga åtgärder för att försäkra sig om att timmer från olaglig avverkning och trävaror som härrör från sådant timmer inte släpps ut på den inre marknaden … genom ett system av åtgärder och förfaranden för att minimera risken för att olagligt avverkat timmer och trävaror som härrör från sådant timmer släpps ut på den inre marknaden”. ( 27 ) Med andra ord är verksamhetsutövarna skyldiga att inom ramen för sin kommersiella verksamhet uppnå ett specifikt resultat, nämligen att minska risken för att timmer och trävaror som härrör från olagligt avverkat timmer släpps ut på marknaden till en försumbar nivå. Omsorgsplikten enligt artiklarna 4.2, 4.3 och 6.1 i förordning nr 995/2010 är således att likställa med en skyldighet att uppnå ett visst resultat.

54.

För det första ska skyldigheten att använda ett system för tillbörlig aktsamhet anses vara uppfylld när verksamhetsutövaren kan visa att denna användning har gjort det möjligt för denne att uppnå det avsedda resultatet, genom att ange hur den erhållna informationen har kontrollerats mot bakgrund av de riskkriterier som föreskrivs i artikel 6.1 b i denna förordning, hur ett beslut om riskreducerande åtgärder har fattats och hur verksamhetsutövaren har fastställt risknivån. ( 28 )

55.

För det andra kan skyldigheten att upprätthålla och regelbundet utvärdera ett system för tillbörlig aktsamhet, för att uppnå de förväntade resultaten, anses vara uppfylld när det genom dokumentation avseende detta visas att regelbundna kontroller har utförts, antingen av verksamhetsutövaren själv eller av en kontrollorganisation, ( 29 ) för att kontrollera att ett system för tillbörlig aktsamhet fungerar korrekt i enlighet med förordning nr 995/2010.

56.

Denna slutsats stöds av den omständigheten att överträdelser av förbudet mot utsläppande på den inre marknaden av timmer från olaglig avverkning eller trävaror som härrör därav kan bli föremål för sanktionsåtgärder som föreskrivs av medlemsstaterna. ( 30 ) Sanktionsåtgärderna avser emellertid verksamhetsutövarna, i den mening som avses i förordning nr 995/2010, eftersom det är dessa verksamhetsutövare som har de skyldigheter som föreskrivs i denna förordning.

57.

Kommissionen har emellertid förklarat att bakgrunden till förordning nr 995/2010 vittnar om en vilja att ge verksamhetsutövarna en viss flexibilitet vid valet av system för tillbörlig aktsamhet. Det framgår nämligen av förslaget till denna förordning att även om unionslagstiftaren vid första anblicken hade velat införa en strängare skyldighet för verksamhetsutövarna, det vill säga att inrätta ett system för tillbörlig aktsamhet, ( 31 ) övergavs denna önskan under lagstiftningsförfarandet, och verksamhetsutövarna gavs en möjlighet att välja mellan sitt eget system, ett system för tillbörlig aktsamhet som tillhandahölls av en övervakningsorganisation eller ett system som tillhandahölls av en tredje part. ( 32 )

58.

Enligt min mening kan denna möjlighet att använda sig av ett system för tillbörlig aktsamhet som tillhandahålls av en tredje part som inte är en övervakningsorganisation, i förevarande fall en annan enhet inom en bolagskoncern, emellertid inte befria verksamhetsutövaren från dess skyldighet att upprätthålla och utvärdera system för tillbörlig aktsamhet, i motsats till vad kommissionen har hävdat. Såsom visats ovan ( 33 ) skulle en sådan tolkning strida mot såväl ordalydelsen som sammanhanget för de berörda bestämmelserna, enligt vilka endast de övervakningsorganisationer som har erkänts av kommissionen och som regelbundet kontrolleras av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan åta sig dessa skyldigheter. Av detta följer att lagstiftarens syfte att inte ålägga operatörerna att inrätta ett system för tillbörlig aktsamhet inte återspeglas i dess val att befria dem från skyldigheten att upprätthålla och utvärdera det system för tillbörlig aktsamhet som de använder. Enligt min mening ska förverkligandet av detta mål förstås som en möjlighet att använda sig av system för tillbörlig aktsamhet som föreskrivs i förordning nr 995/2010, såsom befintliga övervakningssystem enligt nationell lagstiftning eller frivilliga mekanismer för kontroll av försörjningskedjan, under förutsättning att dessa system uppfyller kraven i denna förordning, ( 34 ) det vill säga system för tillbörlig aktsamhet som till sin natur inte har inrättats av de verksamhetsutövare som använder dem.

59.

Denna möjlighet kan inte, med hänsyn till syftena med förordning nr 995/2010, förstås så, att den ger möjlighet att enkelt få tillgång till ett system för tillbörlig aktsamhet som tillhandahålls av vilken tredje part som helst, inbegripet en tredje part som tillhör samma koncern, som upprätthåller och utvärderar detta system för tillbörlig aktsamhet. Slutsatsen att dotterbolagets tillgång till delar i ett system för tillbörlig aktsamhet som har inrättats av en kontrollorganisation, men för vilket moderbolaget har beviljats rätt till användning, kan inte heller godtas med hänsyn till syftena med denna förordning, vilket också är nödvändigt av de skäl som anges ovan. ( 35 )

60.

För fullständighetens skull vill jag även påpeka att den hänskjutande domstolen visserligen har hänvisat till en situation som involverar å ena sidan ett moderbolag och å andra sidan dess dotterbolag. Jag anser emellertid att det är viktigt, såsom jag redan har angett vid flera tillfällen i resonemanget ovan, att de lärdomar som dras av förevarande mål inte begränsas endast till det ekonomiska band som förenar dessa två enheter. Mer allmänt bör de tillämpas på alla befintliga band och konfigurationer inom koncerner. I den aktuella förordningen definieras nämligen inte begreppet moderbolag (och inte heller begreppet dotterbolag), utan begreppet verksamhetsutövare, beroende på den affärsverksamhet som verksamhetsutövaren bedriver och inte på grundval av de ekonomiska band som denna har med andra enheter. Jag anser således att det rättsligt sett är mer motiverat att anta ett synsätt som inte strikt begränsar sig till förhållandet ”moderbolag – dotterbolag” för att hantera den aktuella situationen, bland annat med hänsyn till intresset av en god rättskipning. ( 36 )

61.

Slutligen anser jag att de omständigheter som jag har redogjort för ovan är tillräckliga för att besvara den fråga som den hänskjutande domstolen har ställt till domstolen. Det är därför inte nödvändigt att pröva parternas argument om huruvida nationella bestämmelser om tillbörlig aktsamhet omfattas av strängare skyddsåtgärder, i den mening som avses i artikel 193 FEUF. Jag anser att denna bedömning är än mindre nödvändig som den nationella byrån, såsom den bekräftade vid förhandlingen, har kritiserat Jysk Ungern för att ha åsidosatt den skyldighet som åligger bolaget i egenskap av verksamhetsutövare enligt artikel 4.2 jämförd med artikel 6.1 i förordning nr 995/2010.

62.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att de bestämmelser som avses i artikel 4.2 och 4.3 jämförd med artikel 6.1 i förordning nr 995/2010 ska tolkas så, att de är oförenliga med att en verksamhetsutövare som är ett bolag som ingår i en koncern har tillgång till de delar som avses i artikel 6.1 i denna förordning av ett system för tillbörlig aktsamhet som upprätthålls och utvärderas av ett annat bolag i samma koncern, eller som har inrättats av en övervakningsorganisation som avses i artikel 8 i nämnda förordning och används av detta andra bolag. Även om det inte är uteslutet att en tredje part kan få viss hjälp vid tillämpningen av delar av ett system för tillbörlig aktsamhet, i den mening som avses i artikel 6.1, ska verksamhetsutövaren visa prov på ett proaktivt beteende vid vidtagandet av åtgärder som är förenliga med detta system för tillbörlig aktsamhet. Enbart tillgång till delar av systemet för tillbörlig aktsamhet är emellertid oförenligt med de krav som följer av samma förordning.

63.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara tolkningsfrågan från Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern) enligt följande:

De bestämmelser som avses i artikel 4.2 och 4.3 jämförd med artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden

ska tolkas så,

att de är oförenliga med att en verksamhetsutövare som är ett bolag som ingår i en koncern har tillgång till de delar som avses i artikel 6.1 i denna förordning av ett system för tillbörlig aktsamhet som upprätthålls och utvärderas av ett annat bolag i samma koncern, eller som har inrättats av en övervakningsorganisation som avses i artikel 8 i nämnda förordning och används av detta andra bolag.