Mål T‑125/23

Synapsa Med sp. z o.o.

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Tribunalens beslut (andra avdelningen i utökad sammansättning) av den 7 augusti 2024

”EU-varumärke – Utseende av en ny företrädare – Klaganden har upphört att svara på tribunalens uppmaningar – Artikel 131.2 i tribunalens rättegångsregler – Anledning saknas att döma i saken”

Talan om ogiltigförklaring – Överklagande av ett beslut från immaterialrättsmyndighetens överklagandenämnd – Underlåtelse att låta sig företrädas av en advokat – Klagandens passivitet – Anledning saknas att döma i saken

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 131.2; Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 71.3)

(se punkterna 11, 12, 19 och 22–24)

Resumé

Genom sitt beslut klargör tribunalen vilken inverkan det förhållandet att det saknas anledning att döma i saken har på det överklagade beslutets verkningar i immaterialrättsliga mål när klaganden inte längre svarar på tribunalens uppmaningar.

Klaganden Synapsa Med sp. z o.o. överklagade det beslut som meddelades av överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) om avslag på överklagandet av beslutet om ogiltigförklaring av ordmärket GRAVITY. ( 1 )

Den 6 februari 2024 underrättade klagandens företrädare tribunalen om att denne inte längre företrädde klaganden. Tribunalen underrättade, genom skrivelse av den 9 februari 2024, klagandens företrädare om att denne skulle förbli dess kontaktperson fram till dess att klaganden utser en ny företrädare. Tribunalen anmodade även företrädaren att underrätta klaganden om att det ankommer på klaganden att utse en ny företrädare.

Klaganden utsåg inte någon ny företrädare inom den föreskrivna fristen. Tribunalen ombad därför rättegångsdeltagarna att uttala sig om möjligheten för tribunalen att, i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna, på eget initiativ genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat fastställa att det inte längre finns anledning att döma i saken. Klaganden besvarade inte heller denna fråga från tribunalen.

Tribunalens bedömning

Tribunalen erinrar inledningsvis om att andra parter än medlemsstaterna, Europeiska unionens institutioner, stater utöver medlemsstaterna som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Europeiska frihandelssammanslutningens (Efta) övervakningsmyndighet, som omfattas av det avtalet, inte själva får föra talan, utan måste anlita en utomstående person som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet. Parten ska följaktligen säkerställa kontinuiteten vad gäller dess företräde av en advokat under hela den tid förfarandet pågår, det vill säga från det att talan väcks fram till dess att det slutliga domstolsavgörandet delges. Av detta följer att när en advokat upphör att företräda en sökande under rättegången, måste denna part utan dröjsmål utse en ny företrädare för att säkerställa kontinuiteten vad gäller dess företräde av en advokat.

Tribunalen understryker vidare att klagandens passivitet inträffade under förfarandets gång och således inte kunde påverka frågan huruvida överklagandet kunde tas upp till prövning vid den tidpunkt då det ingavs. Underlåtenhet av ett formellt korrekt utseende av en ny företrädare kan visserligen utgöra ett tillräckligt bevis för att klaganden inte längre har något berättigat intresse av att få saken prövad. Detta kan emellertid endast leda till en fastställelse av att det inte längre finns någon anledning att döma i saken och inte till att överklagandet avvisas.

Tribunalen preciserar slutligen att den omständigheten att klaganden inte längre svarar på tribunalens uppmaningar och således avstår från att försvara sina intressen, dock utan att återkalla sitt överklagande, således inte påverkar förfarandet vid EUIPO och följaktligen inte ändamålet med överklagandet vid tribunalen, utan endast villkoren för den fortsatta prövningen av överklagandet vid tribunalen.

I detta sammanhang kan tribunalens konstaterande, med stöd av artikel 131.2 i tribunalens rättegångsregler, att det saknas anledning att döma i saken inte utgöra hinder för att det överklagade beslutet kan få rättsverkningar. Det enda syftet med den mekanism som inrättats genom artikel 71.3 i förordning 2017/1001 ( 2 ) är att överklagandenämndernas beslut inte ska ha rättsverkningar i avvaktan på utgången av domstolsförfarandet, för att garantera de rättegångsdeltagare som berörs av EUIPO:s beslut ett rättsligt skydd som är anpassat till varumärkesrättens särdrag. Det skulle nämligen inte vara logiskt att registrera ett varumärke och därefter stryka det ur registret för att sedan, i förekommande fall, registrera det på nytt i enlighet med beslut som meddelats i tur och ordning av EUIPO:s enheter och unionsdomstolen. Av detta följer att även om det i artikel 71.3 i förordning 2017/1001 visserligen inte uttryckligen anges att fastställandet av att det saknas anledning att döma i saken innebär att den suspensiva verkan av överklaganden av överklagandenämndernas beslut upphör, ska ett beslut att det saknas anledning att döma i saken, som fastställts med stöd av artikel 131.2 i rättegångsreglerna, vid tillämpning av den bestämmelsen likställas med ett avslag på ett överklagande som ingetts till tribunalen i den mening som avses i artikel 71.3 i förordning 2017/1001.

Tribunalen konstaterar att det inte längre finns anledning att döma i saken.

( 1 ) Det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 9 januari 2023 (ärende R 923/2022-5) (nedan kallat det överklagade beslutet).

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).