25.9.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 338/38


Talan väckt den 28 juli 2023 – Deutsche bank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-485/23)

(2023/C 338/49)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Bank AG (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: H. Berger, M. Weber och D. Schoo, advokater)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/2023/23) samt bilagor, i den del beslutet jämte dess bilaga I, bilaga II och bilaga III avser sökanden, och

förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.

Första grunden, avseende att beslutet utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, (1) samt principen om ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47.1 i stadgan, såtillvida att beslutet är bristfälligt motiverat vilket i praktiken innebär att det inte kan bli föremål för en effektiv domstolsprövning.

2.

Andra grunden, avseende att beslutet strider mot artiklarna 69 och 70 i förordning (EU) nr 806/2014, (2) och mot artiklarna 16, 17, 41 och 53 i stadgan, eftersom svaranden fastställde den årliga målnivån felaktigt. I andra hand gör sökanden inom ramen för denna grund gällande att artiklarna 69 och 70 i förordning (EU) nr 806/2014 strider mot överordnad rätt.

3.

Tredje grunden, avseende att artikel 6 och steg 2 i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2015/63 (3) strider mot överordnad rätt då de inte är förenliga med de principer som fastställts i domen Meroni, (4) kommissionen har överskridit gränserna för sina befogenheter, och de åsidosätter kravet på en riskanpassad bidragsberäkning, proportionalitetsprincipen och kravet på att ta full hänsyn till faktiska omständigheter.

4.

Genom den fjärde grunden gör sökanden alternativt gällande att beslutet strider mot artiklarna 16, 20 och 52 i stadgan samt proportionalitetsprincipen, eftersom det har tillkommit genom en uppenbart oriktig bedömning vid fastställandet av riskindikatorerna i riskpelaren IV.

5.

Femte grunden, avseende att beslutet strider mot artiklarna 16, 20, 41 och 52 i stadgan, samt proportionalitetsprincipen och rätten till god förvaltning, eftersom riskjusteringen är felaktig.

6.

Sjätte grunden, avseende att första och andra meningarna i artikel 20.1 i delegerad förordning (EU) 2015/63 strider mot överordnad rätt, eftersom det i dessa bestämmelser föreskrivs att en eller flera riskindikatorer inte ska tillämpas under en obestämd period, om en uppgift som krävs enligt indikatorn inte omfattas av ett tillsynsrapporteringskrav.


(1)   EUT C 326, 2012, s. 391.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015763 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

(4)  Dom av den 13 juni 1958, Meroni/Höga myndigheten, 10/56, EU:C:1958:8.