Talan väckt den 7 juli 2023 – Mincu Pătrașcu Brâncuși mot Europeiska åklagarmyndigheten

(Mål T-385/23)

(2023/C 321/60)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Constantin Mincu Pătrașcu Brâncuși (Bukarest, Rumänien) (ombud: advokaten A. Șandru)

Svarande: Europeiska åklagarmyndigheten

Yrkanden

Sökanden

—

yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut om hänskjutande och att delvis avskriva ärendet som antogs av Europeiska åklagarmyndighetens permanenta avdelning den 8 december 2022 i ärende nr I.130/2021, genom vilket Europeiska åklagarmyndigheten beslutade att hänskjuta det ärende för prövning i vilket talan har väckts mot sökanden, eftersom den permanenta avdelningen inte består av det minimiantal europeiska åklagare som föreskrivs i unionslagstiftningen och eftersom bestämmelserna om sammansättningen av de permanenta avdelningarna enligt artikel 10.1 i rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 följaktligen har åsidosatts,

—

har framställt en invändning om rättsstridighet avseende Europeiska åklagarmyndighetens interna arbetsordning, eftersom den strider mot artikel 10 i förordning 2017/1939 och en invändning om rättsstridighet med avseende på de bestämmelser i Europeiska åklagarmyndighetens interna arbetsordning som strider mot EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 10.1 i förordning 2017/1939 genom antagandet av det angripna beslutet.

Det angripna beslutet från den permanenta avdelningen nr 10 antogs i huvudsak i strid med artikel 10 i rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten, enligt vilken de permanenta avdelningarna utöver ordförandeposten ska ha två permanenta ledamöter.

Andra grunden: Invändning om rättsstridighet avseende Europeiska åklagarmyndighetens interna arbetsordning.

Då Europeiska åklagarmyndigheten anser att det är tillräckligt att bestämmelserna i artikel 23.5 i Europeiska åklagarmyndighetens interna arbetsordning iakttogs när den permanenta avdelningen antog det angripna beslutet, framställde sökanden, på grundval av artikel 277 FEUF, en invändning om rättsstridighet avseende denna bestämmelse, eftersom den strider mot artikel 10.1 i förordning 2017/1939, som inte tillåter något undantag.