Talan väckt den 27 februari 2023 – Medel m.fl. mot kommissionen

(Mål T-116/23)

(2023/C 189/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Magistrats européens pour la démocratie et les libertés (Medel) (Strasbourg, Frankrike), International Association of Judges (Rom, Italien), Association of European Administrative Judges (Trier, Tyskland), Stichting Rechters voor Rechters (The Hague, Nederländerna) (ombud: C. Zatschler, SC, E. Egan McGrath, Barrister-at-Law, A. Bateman och M. Delargy, Solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det finansieringsavtal som kommissionen och Republiken Polen ingått den 24 augusti 2022, i enlighet med artikel 23.1 i förordning 2021/241,

—	ogiltigförklara det låneavtal som kommissionen och Republiken Polen ingått den 24 augusti 2022, i enlighet med artikel 15.2 i förordning 2021/241, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder

Genom den första grunden gör sökandena gällande att rådets genomförandebeslut av den 17 juni 2022 om godkännande av bedömningen av Polens återhämtnings- och resiliensplan (nedan kallat rådets genomförandebeslut), som låg till grund för de ovannämnda finansierings- och låneavtal som kommissionen ingått (nedan kallade de omtvistade finansierings- och låneavtalen), är ogiltigt eftersom kommissionen underlät att beakta den rättspraxis som följer av EU-domstolens dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) (C-585/18, C-624/18 och C-625/18, EU:C:2019:982), dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) (C-791/19, EU:C:2021:596), beslut av den 8 april 2020, kommissionen/Polen (C-791/19 R, EU:C:2020:277) och domstolens vice ordförandes beslut av den 14 juli 2021, kommissionen/Polen (C-204/21 R, EU:C:2021:593), samt åsidosatte artiklarna 2 och 13.2 FEU.

Till stöd för denna grund hävdar sökanden också att rådet överskred sin befogenhet genom att åta sig att avgöra hur Polen ska agera för att följa domstolens praxis avseende avdelningen för disciplinära mål vid Polens Högsta domstol (nedan kallad avdelningen för disciplinära mål).

Genom den andra grunden gör sökandena gällande att rådets genomförandebeslut är ogiltigt eftersom rådet åsidosatte artiklarna 2 och 19.1 FEU, samt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), såsom dessa med giltig verkan tolkats av domstolen.

Inom ramen för denna grund argumenterar sökandena för att de delmål som ligger till grund för genomförandebeslutet strider mot artiklarna 2 och 19.1 FEU, samt artikel 47 i stadgan, såtillvida att:

—	de beslut som antagits av avdelningen för disciplinära mål anses ha rättsverkningar, istället för att betraktas som en rättslig nullitet,

—	de domare som varit föremål för rättsstridiga beslut från avdelningen för disciplinära mål ställs inför ytterligare processuella bördor, osäkerhet och dröjsmål, eftersom de måste inleda nya förfaranden vid en nyligen inrättad avdelning vid Högsta domstolen för att rentvå sig,

—	de berörda domarna inte ens tillfälligt ska återinträda i tjänst i väntan på att eventuella överklaganden avgörs.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att rådets genomförandebeslut är ogiltigt eftersom beslutets delmål F1G, F2G och F3G inte är tillräckliga för att återinföra ett effektivt rättsligt skydd i Polen, vilket är en förutsättning för att ett internt kontrollsystem ska kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. Sökandena anser att det rådets genomförandebeslut även utgör ett åsidosättande av artiklarna 20.5 e och 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 2021, s. 17), samt artikel 235 FEUF, som medför ett krav på effektiva och verksamma interna kontroller.

Genom den fjärde grunden gör sökandena gällande att rådets genomförandebeslut är ogiltigt av det skälet att rådet gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och/eller uppenbart oriktiga bedömningar genom att tillämpa artikel 19.3 i förordning 2021/241 för att godkänna delmålen såsom ”lämpliga arrangemang” för att förebygga, avslöja och beivra korruption i Polen.

5.	Genom den femte grunden gör sökandena gällande att rådets genomförandebeslut är bristfälligt motiverat, och således strider mot artikel 296 FEUF, artikel 41 i stadgan, samt unionsrättsliga principer.

6.	Genom den sjätte grunden gör sökandena gällande att kommissionen överskridit sin befogenhet genom att ingå de omtvistade finansierings- och låneavtalen.