1

Sökanden, Aurelia Stiftung, har väckt talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut Ares (2023) 4611321 av den 3 juli 2023 om avslag på sökandens begäran om intern omprövning avseende kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2364 av den 2 december 2022 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioden för det verksamma ämnet glyfosat (EUT L 312, 2022, s. 99) (nedan kallat det angripna beslutet).

2

Sökanden är en ideell förening med säte i Berlin (Tyskland). Dess verksamhetsändamål inkluderar bland annat djur-, natur- och miljöskydd.

3

Glyfosat är ett verksamt ämne som i stor utsträckning används i växtskyddsmedel.

4

Glyfosat godkändes för första gången genom kommissionens direktiv 2001/99/EG av den 20 november 2001 om ändring av bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, i syfte att införa glyfosat och tifensulfuronmetyl som verksamma ämnen (EGT L 304, 2001, s. 14). I enlighet med bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 1991, s. 1) trädde godkännandet av glyfosat i kraft den 1 juli 2002 och skulle upphöra att gälla den 30 juni 2012.

5

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1) trädde i kraft år 2009. Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 av den 25 maj 2011 om tillämpning av förordning nr 1107/2009 vad gäller förteckningen över godkända verksamma ämnen (EUT L 153, 2011, s. 1) antogs den förteckning som föreskrivs i artikel 78.3 i förordning nr 1107/2009. Glyfosat fanns med i denna förteckning, med en godkännandeperiod som angavs löpa ut den 31 december 2015.

6

Den 20 oktober 2015 antog kommissionen med stöd av artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 genomförandeförordning (EU) 2015/1885 om ändring av genomförandeförordning nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena 2,4-D, acibenzolar-S-metyl, amitrol, bentazon, cyhalofopbutyl, dikvat, esfenvalerat, famoxadon, flumioxazin, DPX KE 459 (flupyrsulfuronmetyl), glyfosat, iprovalikarb, isoproturon, lambda-cyhalotrin, metalaxyl-M, metsulfuronmetyl, pikolinafen, prosulfuron, pymetrozin, pyraflufenetyl, tiabendazol, tifensulfuronmetyl och triasulfuron (EUT L 276, 2015, s. 48). Genom denna förordning förlängdes godkännandeperioden för glyfosat till och med den 30 juni 2016, med motiveringen att bedömningen av detta ämne hade försenats av omständigheter som sökanden inte rådde över.

7

Den 29 juni 2016 förlängdes godkännandeperioden för glyfosat en andra gång genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1056 om ändring av genomförandeförordning nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioden för det verksamma ämnet glyfosat (EUT L 173, 2016, s. 52) med stöd av artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009. I samband härmed angavs att godkännandet skulle löpa ut ”[sex] månader räknat från den dag då kommissionen [tog] emot yttrandet från [Echas] kommitté för riskbedömning, dock senast den 31 december 2017”.

8

Den 12 december 2017 förnyades godkännandet av glyfosat till och med den 15 december 2022 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2324 om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet glyfosat i enlighet med förordning nr 1107/2009, och om ändring av bilagan till genomförandeförordning nr 540/2011 (EUT L 333, 2017, s. 10).

9

Den 14 mars 2022 uppmanade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den som ansökt om förnyat godkännande av glyfosat att lämna kompletterande uppgifter, som denne kom in med inom den förelagda fristen.

10

Den 10 maj 2022 informerade Efsa och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) Europeiska kommissionen om att antagandet av slutsatserna om livsmedelsmyndighetens sakkunniggranskning av riskbedömningen av glyfosat skulle bli försenat.

11

Den 2 december 2022 förlängdes godkännandet av glyfosat till och med den 15 december 2023 genom genomförandeförordning 2022/2364.

12

Den 30 januari 2023 framställde sökanden en begäran till kommissionen om intern omprövning av kommissionens genomförandeförordning 2022/2364, i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på unionens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).

13

Den 3 juli 2023 avslog kommissionen, genom det angripna beslutet, begäran om intern omprövning.

14

Den 28 november 2023 förnyades godkännandet av glyfosat till och med den 15 december 2033 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/2660 om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet glyfosat i enlighet med förordning nr 1107/2009 och om ändring av genomförandeförordning nr 540/2011 (EUT L, 2023/2660).

15

Den 24 januari 2024 framställde sökanden en begäran om intern omprövning av genomförandeförordning 2023/2660.

16

Sökanden yrkar att tribunalen ska

17

Kommissionen har, med stöd av Bayer Agriculture, yrkat att tribunalen ska

18

Sökanden har åberopat fem grunder till stöd för sin talan. Som första grund åberopas att artikel 17 i förordning nr 1107/2009 har åsidosatts genom att förlängningen av godkännandeperioden syftar till att genomföra ett steg i förfarandet vars frist inte kan förlängas. Den andra grunden avser felaktig tillämpning och tolkning av artikel 17 i förordning nr 1107/2009 i fråga om den roll som den som ansökt om förnyelse har. Den tredje och den fjärde grunden avser åsidosättande av försiktighetsprincipen respektive en felaktig avvägning mellan de aktuella intressena inom ramen för riskhanteringen. Som femte grund åberopas att motiveringsskyldigheten åsidosatts.

19

Bayer Agriculture har gjort gällande att sökanden inte längre har något berättigat intresse av att få saken prövad efter antagandet av genomförandeförordning 2023/2660, genom vilken godkännandet av glyfosat förnyades och mot vilken sökanden har framställt en begäran om intern omprövning med anförande av liknande argument.

20

Tribunalen erinrar om att en sökande måste ha ett faktiskt och aktuellt intresse av att få saken prövad. Detta intresse ska, med hänsyn till ändamålet med talan, föreligga när talan väcks vid äventyr av att den annars avvisas, och ska bestå fram till dess att domstolsavgörandet meddelas, vid äventyr av att det beslutas att det saknas anledning att döma i målet (se dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen,C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkterna 56 och 57 och där angiven rättspraxis).

21

Såsom Bayer Agriculture har gjort gällande löpte förlängningsperioden för godkännandet av glyfosat i förevarande fall ut den 15 december 2023 och godkännandet av detta verksamma ämne förnyades genom genomförandeförordning 2023/2660.

22

Härvid ska emellertid följande beaktas. För det första har kommissionen inte återkallat det angripna beslutet, vilket innebär att saken i målet består (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen,C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Såsom sökanden har gjort gällande rör det angripna beslutet och begäran om intern omprövning av genomförandeförordning 2023/2660 inte samma sak.

23

För det andra följer det av rättspraxis att en sökande i princip kan behålla ett berättigat intresse av att en rättsakt som har antagits av en av Europeiska unionens institutioner ogiltigförklaras, för att förhindra att den rättsstridighet som påstås föreligga med avseende på denna rättsakt upprepas i framtiden. Ett sådant berättigat intresse av att få saken prövad följer av artikel 266 första stycket FEUF. Enligt denna artikel ska den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens dom. Detta berättigade intresse av att få saken prövad föreligger emellertid endast om den påstådda rättsstridigheten riskerar att upprepas oberoende av de faktiska omständigheter i målet som föranlett sökandens talan (dom av den 7 juni 2007Wunenburger/kommissionen, C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkterna 50–52, och dom av den 27 september 2018, Mellifera/kommissionen,T‑12/17, EU:T:2018:616, punkt 28).

24

Så är fallet i förevarande mål, eftersom den rättsstridighet som sökanden har gjort gällande bland annat grundar sig på en tolkning av artikel 17 i förordning nr 1107/2009 som kommissionen riskerar att upprepa i samband med en annan begäran om intern omprövning avseende förlängningen av godkännandeperioden för ett verksamt ämne.

25

Härav följer att sökanden fortfarande har ett berättigat intresse av att få saken prövad i förevarande fall, trots antagandet av genomförandeförordning 2023/2660, mot vilken sökanden likaså har framställt en begäran om omprövning.

26

Bayer Agriculture har bestritt att sökanden har talerätt. För det första har sökanden inte rätt att begära intern omprövning enligt artikel 10 i förordning nr 1367/2006, eftersom sökandens främsta angivna syfte inte är att främja miljöskydd. Sökanden är nämligen verksam inom biodlingssektorn och trädgårdsnäringen och denna verksamhet syftar inte till att skydda miljön. För det andra avser främjandet av hållande av bin djur som inte lever i vilt tillstånd och som inte omfattas av miljöskyddet inom ramen för miljörätten. Talan ska därför avvisas.

27

Tribunalen erinrar om att det i artikel 10 i förordning nr 1367/2006 föreskrivs att ”[e]n icke-statlig organisation … som uppfyller kriterierna i artikel 11 har rätt att begära en intern omprövning av ett agerande av den unionsinstitution eller det unionsorgan som vidtagit förvaltningsåtgärden …, med hänvisning till att denna åtgärd … strider mot miljörätten i den mening som avses i artikel 2.1 f”.

28

I artikel 11.1 b i förordning nr 1367/2006 föreskrivs att en icke-statlig organisation har rätt att begära intern omprövning om den har som främsta angivna syfte att främja miljöskydd inom ramen för miljörätten.

29

Artikel 2 i förordning nr 1367/2006 har rubriken ”Definitioner”. I punkt 1 f i denna artikel anges att med miljörätt i denna förordning avses ”unionslagstiftning som, oberoende av dess rättsliga grund, bidrar till att uppnå målen i unionens miljöpolitik”.

30

I artikel 2.1 f i förordning nr 1367/2006 anges att frågan huruvida en rättsakt har antagits med stöd av miljörätten inte beror på den rättsliga grund på vilken den har antagits. Begreppet miljörätt i nämnda förordning omfattar all unionslagstiftning som bidrar till att uppnå målen i unionens miljöpolitik. Det framgår av denna artikels lydelse att unionslagstiftaren, genom att hänvisa till de mål som räknas upp i artikel 191.1 FEUF, har avsett att ge begreppet miljörätt i förordning nr 1367/2006 en vid innebörd som inte är begränsad till frågor som rör skyddet av naturmiljön i strikt bemärkelse. Detta bekräftas vidare av artikel 192.2 FEUF, enligt vilken miljörätten i den mening som avses i avdelning XX i det nämnda fördraget även kan omfatta bestämmelser av främst skattekaraktär samt åtgärder som påverkar fysisk planering, kvantitativ förvaltning av vattenresurser eller sådana åtgärder som direkt eller indirekt berör tillgången till dessa resurser, markanvändning och åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning. En restriktiv tolkning av begreppet miljörätt skulle få till följd att sådana bestämmelser och åtgärder till stor del inte skulle omfattas av detta rättsområde (dom av den 14 mars 2018, TestBioTech/kommissionen,T‑33/16, EU:T:2018:135, punkterna 42–45).

31

Tribunalen har mot denna bakgrund redan underförstått godtagit att en ideell förening som verkar till förmån för bevarande och främjande av bin har rätt att inge en begäran om intern omprövning av en förlängning av godkännandeperioden för ett verksamt ämne (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2018, Mellifera/kommissionen,T‑12/17, EU:T:2018:616).

32

I förevarande fall framgår det av artikel 2.2 och 2.3 i sökandens stadgar att syftet med dennes verksamhet bland annat är att främja naturskydd och bevarandet av landskapet, miljöskydd, djuruppfödning och växtodling. Dessa syften uppnås bland annat genom olika åtgärder för att skydda bin.

33

Med hänsyn till den vida innebörden av begreppet miljörätt i förordning nr 1367/2006 (se ovan i punkt 30 angiven rättspraxis), vilket, i motsats till vad Bayer Agriculture har gjort gällande, inte är begränsat till frågor som rör skyddet av naturmiljön i strikt bemärkelse, ska det anses att sökanden uppfyller villkoret i artikel 11.1 b i förordning nr 1367/2006, det vill säga att vara en förening vars främsta angivna syfte är att främja miljöskydd inom ramen för miljörätten, vilket kommissionen för övrigt inte har bestritt.

34

Bayer Agriculture kan således inte vinna framgång med sina argument om att talan inte kan tas upp till prövning.

35

Kommissionen har, utan att uttryckligen göra gällande att den andra grunden inte kan tas upp till prövning, uttryckt tvivel om huruvida de påstådda åsidosättandena av artikel 17 i förordning nr 1107/2009 skulle medföra ett åsidosättande av miljörätten i den mening som avses i artikel 2.1 f i förordning nr 1367/2006, såsom krävs enligt artikel 10 i samma förordning.

36

Tribunalen anser, med hänsyn till den vida innebörden av begreppet miljörätt i förordning nr 1367/2006 (se punkt 30 ovan), att artikel 17 i förordning nr 1107/2009 – som genom bland annat den andra grunden påstås ha åsidosatts – är en bestämmelse som bidrar till att uppnå målen i unionens miljöpolitik i den mening som avses i artikel 10 i förordning nr 1367/2006. Denna bestämmelse gör det nämligen möjligt att förlänga godkännandeperioden för verksamma ämnen för att göra det möjligt att slutföra förnyelseförfarandet, i vilket bland annat de risker för miljön som det aktuella ämnet medför ska beaktas.

37

Sökandens andra grund kan således tas upp till prövning.

38

Sökanden har i huvudsak gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i det angripna beslutet fann att villkoret i artikel 17 i förordning nr 1107/2009, enligt vilket förseningen ska ha orsakats av omständigheter som den som ansöker om förnyelse ”inte råder över”, var uppfyllt. Förseningarna i samband med förnyelsen av godkännandet av glyfosat berodde nämligen på att det var nödvändigt att begära in handlingar och uppgifter från den som ansökt om förnyelse och därefter bedöma dem. Sökanden har framhållit bristerna i de uppgifter som den som ansökt om förnyelse har lämnat samt att ansökan om förnyelse och den kompletterande dokumentationen är ofullständiga, vilket framgår av det stora antal kompletterande uppgifter som Efsa begärt av den sistnämnda. Det ska enligt sökanden göras en konkret bedömning av orsakerna till förseningarna.

39

Tribunalen erinrar om att det i artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 föreskrivs att ett beslut om förlängning ska antas ”[o]m det av omständigheter som sökanden inte råder över visar sig att godkännandeperioden sannolikt kommer att löpa ut innan något beslut om förnyelse har fattats”.

40

Tribunalen konstaterar inledningsvis att de olika språkversionerna av artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 skiljer sig åt. Även om det i vissa språkversioner, däribland den franska, används ett uttryck med innebörden ”skäl som är oberoende av sökandens vilja” finns det nämligen inte någon motsvarighet till begreppet ”vilja” i andra språkversioner. I vissa andra språkversioner, däribland den engelska, används nämligen begreppet ”kontroll”. I andra språkversioner, såsom den tyska, används begreppet ”ansvar” eller begreppet inflytande. I andra versioner talas endast om skäl som är ”oberoende av sökanden”.

41

Det framgår av domstolens fasta praxis att den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam kan ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt med beaktande av de olika versionerna på samtliga unionsspråk. I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna av en unionsrättslig text, ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till sammanhanget och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (se dom av den 12 september 2019, A m.fl.,C‑347/17, EU:C:2019:720, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

42

Artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 och närmare bestämt uttrycket ”omständigheter som sökanden inte råder över” ska således tolkas med beaktande av såväl ändamålet med denna bestämmelse som det sammanhang i vilket den ingår.

43

Vad gäller det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår, ska det för det första erinras om att den ingår i det avsnitt i förordning nr 1107/2009 som rör godkännande av verksamma ämnen. Sådana godkännanden, och förnyelsen av dessa, behandlas i flera olika bestämmelser som reglerar det tillämpliga förfarandet.

44

Ett godkännande får endast beviljas för högst tio år (artikel 5 i förordning nr 1107/2009). Såsom förklaras i skäl 15 i förordningen är det av säkerhetsskäl som godkännandeperioden för verksamma ämnen är tidsbegränsad och som den ska stå i proportion till de eventuella risker som är förenade med användningen av ämnena. Ett förnyat godkännande ska gälla i högst 15 år (artikel 14.2 i förordning nr 1107/2009).

45

Av detta följer att lagstiftaren har varit noga med att föreskriva tidsbegränsade godkännande- eller förnyelseperioder för att undvika att verksamma ämnen kvarstår på marknaden som visar sig medföra sådana oacceptabla risker som avses i artikel 4 i förordning nr 1107/2009. För att detta mål ska kunna uppnås i enlighet med försiktighetsprincipen krävs det att den förnyade bedömningen av ämnena sker regelbundet, såsom kommissionen med rätta har understrukit när den förklarat det periodiska tillvägagångssättet i förordning nr 1107/2009.

46

För det andra ska det undersökas vilken roll som den som ansöker om förnyelse har inom ramen för artikel 17 i förordning nr 1107/2009.

47

Såsom framgår av artikel 7 i förordning nr 1107/2009 respektive av artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 av den 18 september 2012 om fastställande av de bestämmelser som behövs för att genomföra förnyelseförfarandet för verksamma ämnen enligt förordning nr 1107/2009 (EUT L 252, 2012, s. 26) inleds nämligen såväl godkännandeförfarandet som förnyelseförfarandet på initiativ av tillverkaren av det verksamma ämnet och därefter, eventuellt, av den som ansökt om förnyelse. Tillverkaren av det verksamma ämnet och därefter, eventuellt, den som ansökt om förnyelse är en central aktör under hela godkännandeförfarandet respektive förnyelseförfarandet och är en viktig samtalspartner för de instanser som är involverade i dessa förfaranden.

48

Vad närmare gäller förnyelseförfarandet konstaterar tribunalen att den som ansöker om förnyelse är ansvarig för innehållet i ansökan (artikel 3 i genomförandeförordning nr 844/2012), för inlämning av kompletterande dokumentation (artiklarna 6 och 7 i genomförandeförordning nr 844/2012) och för att lämna kompletterande uppgifter till den rapporterande medlemsstaten eller Efsa (artiklarna 11.5 och 13.3 i genomförandeförordning nr 844/2012). Denne får dessutom lämna synpunkter till Efsa om den rapporterande medlemsstatens utkast till bedömningsrapport eller rapporten om förnyelse (artiklarna 12.3 och 14.1 i genomförandeförordning nr 844/2012). För samtliga dessa interaktioner med den som ansöker om förnyelse gäller bestämda tidsfrister.

49

Av detta följer att den som ansöker om förnyelse är en aktör som deltar i alla skeden av förfarandet genom att lämna uppgifter eller synpunkter, vilket gör det möjligt för denne att påverka förfarandets gång. Lagstiftaren har i enlighet med detta beslutat att en förlängning av godkännandeperioden endast får ske under förutsättning att en eventuell försening beror på omständigheter som ”[den som ansöker om förnyelse] inte råder över”.

50

Vad gäller förlängningen av godkännandeperioden behöver den som ansöker om förnyelse däremot inte lämna in någon ansökan och det föreskrivs inte något förfarande för samråd med denne. Förfarandet inleds ex officio och kommissionen ska kontrollera om förseningen avseende genomförandet av förnyelseförfarandet beror på omständigheter ”som sökanden inte råder över”.

51

Sökandens beteende ska således bedömas mot bakgrund av de olika steg i förnyelseförfarandet som föregår en eventuell förlängning av godkännandeperioden och som sökanden har haft en roll som deltagare i.

52

Artikel 17 i förordning nr 1107/2009 ger i detta avseende uttryck för en avvägning mellan de olika intressen som är i fråga, vilken är förenlig med förordningens mål och försiktighetsprincipen.

53

Vad gäller de mål som avses i artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 ska det erinras om att enligt artikel 1.3 i förordning nr 1107/2009 syftar förordningen till att säkerställa en hög skyddsnivå både för människors och djurs hälsa och för miljön samt till att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att harmonisera reglerna för utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen. Kommissionen har således fog för sitt påstående att flera mål eftersträvas med förordning nr 1107/2009.

54

När det i förordning nr 1107/2009 föreskrivs att en hög miljöskyddsnivå ska upprätthållas utgör detta en tillämpning av artikel 11 FEUF, i vilken det föreskrivs att miljöskyddskraven ska integreras i utformningen och genomförandet av unionens politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling, och artikel 114.3 FEUF, som konkretiserar denna skyldighet. I den sistnämnda bestämmelsen föreskrivs nämligen att kommissionen i sina förslag om bland annat miljöskydd, för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagstiftning som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera, ska utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta. Europaparlamentet och rådet ska enligt samma bestämmelse också, inom ramen för sina respektive befogenheter, sträva efter att nå detta mål. Detta skydd ska tillmätas större vikt än ekonomiska hänsyn, varför det kan motivera negativa ekonomiska konsekvenser, även betydande sådana, för vissa aktörer (se dom av den 17 mars 2021, FMC/kommissionen,T‑719/17, EU:T:2021:143, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

55

Av detta följer att kommissionen, bland de olika mål som eftersträvas med förordning nr 1107/2009, ska fästa särskild vikt vid att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och för miljön när den genomför ett förfarande för förnyelse av godkännandet av ett verksamt ämne. Detta gäller i ännu högre grad när detta förfarande överskrider den tidsram som föreskrivs för dess genomförande och när den beviljar en förlängning av godkännandeperioden med stöd av artikel 17 i nämnda förordning.

56

När kommissionen undersöker den roll som den som ansöker om förnyelse har spelat med avseende på förseningar som konstaterats i ett förnyelseförfarande, ska den inte bara förvissa sig om att denna sökande har iakttagit tidsfristerna, utan även att förseningen i genomförandet av förnyelseförfarandet är oberoende av vederbörandes agerande, det vill säga att sökanden inte har agerat på ett sätt som orsakat förseningar eller som har bidragit till förseningar.

57

Av detta följer att ett synsätt som kräver någon form av uppsåt från sökanden vad gäller förseningar i förfarandet är alltför restriktivt och riskerar att rubba den avvägning som lagstiftaren har gjort, till fördel för den som ansöker om förnyelse. Ett sådant restriktivt synsätt, som gynnar den som ansöker om förnyelse, skulle även strida mot rättspraxis, enligt vilken den höga skyddsnivån för människors hälsa och miljön ska tillmätas större vikt än ekonomiska hänsyn (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2021, FMC/kommissionen,T‑719/17, EU:T:2021:143, punkt 59 och där angiven rättspraxis). Nämnda synsätt skulle även vara oförenligt med det sammanhang i vilket bestämmelsen i artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 ingår och som utgörs av ett regelverk som på ett detaljerat sätt reglerar sådana sökandes deltagande i förfarandet.

58

För att respektera den avvägning som lagstiftaren gjort ska artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 tolkas så, att den stället krav på att det görs en objektiv och konkret analys av orsakerna till förseningen för att fastställa att förseningen beror på omständigheter som sökanden inte råder över, varvid gäller att sökanden omsorgsfullt måste ha iakttagit samtliga bestämmelser som är tillämpliga på förnyelseförfarandet. Den omständigheten att förseningen åtminstone delvis beror på att en eller flera myndigheter som är inblandade i förnyelseförfarandet har överlämnat en rapport eller slutsatser för sent, räcker inte för att utesluta att sökanden kan ha spelat någon roll med avseende på förseningen, eftersom det kan vara sökanden själv som kan ha varit orsaken till denna, och detta även om vederbörande har iakttagit de frister som föreskrivs för denne i förordning nr 1107/2009. Så kan bland annat vara fallet när kvaliteten på de uppgifter som lämnats under förfarandet visar sig vara otillräcklig.

59

I förevarande fall prövade kommissionen, i punkt 61 i det angripna beslutet, sökandens argument att den som ansökt om förnyelse inte hade lämnat in en fullständig dokumentation i början av förnyelseförfarandet, att vederbörande var ansvarig för bristerna i uppgifterna och inte hade lämnat in all relevant vetenskaplig information som var tillgänglig vid tidpunkten för ansökan om förnyelse. Kommissionen har förklarat att om en rapporterande medlemsstat anser att en ansökan och kompletterande dokumentation är godtagbara, ska det anses att ansökan är fullständig och har lämnats in inom den föreskrivna fristen. Ytterligare förseningar, som beror på andra skäl, kan inte belasta en godtagbar ansökan. Att kompletterande information begärs är ett normalt inslag i förnyelseförfarandet, särskilt i samband med riskbedömningen, och innebär inte att ansökan är ofullständig eller att den inte borde ha godtagits.

60

I punkt 62 i det angripna beslutet prövade kommissionen sökandens argument att den som ansökte om förnyelse hade lämnat in ett stort antal uppgifter som medförde att myndigheterna fick lägga ned mycket tid och använda många anställda för att kontrollera dessa. Kommissionen har förklarat att detta inte utgör en omständighet som den som ansöker om förnyelse, som endast har lämnat de uppgifter som krävs enligt de tillämpliga bestämmelserna, råder över. Kommissionen har anfört att det finns en omfattande litteratur som rör glyfosat vilken saknar motstycke. Det faktum att den som ansökt om förnyelse har lämnat många uppgifter visar emellertid att denne har agerat med omsorg och i enlighet med de rättsliga kraven. Förseningar till följd av komplexiteten i den bedömning som den rapporterande medlemsstaten eller Efsa ska göra hör till de vanligaste fallen av förseningar som beror på omständigheter som den som ansöker om förnyelse inte råder över.

61

Kommissionen förklarade, i punkterna 30–33 i det angripna beslutet, att bedömningsgruppen för glyfosat, med hänsyn till det stora antalet nya uppgifter som inkom under det offentliga samrådet, antalet punkter som bedömningsgruppen för glyfosat hade identifierat och behovet av att bedöma de nya uppgifter som Efsa hade begärt av den som ansökt om förnyelse, hade förklarat att den behövde ytterligare tid för att lägga fram ett utkast till rapport. Kommissionen upplyste vidare att Efsa och Echa hade meddelat att framläggandet av Efsas slutsatser skulle bli försenat och att detta skulle äga rum först i juli 2023, på grund av att den nämnda bedömningsgruppens framläggande av utkastet till rapport och kompletteringen av förfarandet för sakkunniggranskning förväntades bli försenade. Det var mot bakgrund av detta tillkännagivande som kommissionen beslutade att förlänga godkännandeperioden för glyfosat, som skulle löpa ut den 15 december 2022.

62

Som svar på sökandens argument avseende påstådda brister i uppgifterna förklarade kommissionen, i punkterna 65–68 i det angripna beslutet, att den som ansökt om förnyelse inte ansvarar för dessa brister, eftersom denne har lämnat in en fullständig ansökan inom föreskriven tid och eftersom begäran om ytterligare uppgifter är ett normalt inslag i varje förnyelseförfarande. Dessutom är förekomsten av brister i uppgifterna inte relevant för tillämpningen av artikel 17 i förordning nr 1107/2009 när villkoren för att tillämpa denna artikel är uppfyllda, det vill säga när det framgår att godkännandet kommer att löpa ut innan ett beslut om förnyelse kan antas och denna försening inte orsakats av omständigheter som den som ansökt om förnyelse råder över. Kommissionen har tillagt att övervägandena avseende bristerna i uppgifterna och i riskbedömningen, liksom de nya uppgifter som sökanden har lämnat in, eventuellt är relevanta för att bedöma lagenligheten av beslutet om förnyelse, men inte är relevanta i ett förfarande som avser lagenligheten av förlängningen av godkännandeperioden.

63

Det framgår av det angripna beslutet att kommissionen inte gjorde någon konkret eller ens summarisk kontroll av den roll som den som ansökt om förnyelse spelade, vad gäller den omständigheten att beslutet om förnyelse inte kunde fattas inom de föreskrivna fristerna. Den begränsade sig till att identifiera andra orsaker till förseningen, såsom komplexiteten i den rapporterande medlemsstatens eller Efsas bedömning eller omfattningen av de nya uppgifter som erhållits genom det offentliga samrådet, och kom fram till att förseningen inte berodde på den som ansökt om förnyelse.

64

Kommissionens förklaringar till att ansökan om förnyelse kunde godtas och till att respektive begäran om ytterligare uppgifter inte innebar att ansökan om förnyelse inte var fullständig, eller till att det stora antalet inkomna uppgifter innebar att den som hade lämnat in ansökan hade varit omsorgsfull och hade uppfyllt sina skyldigheter, visar att den inte undersökt vare sig vilken typ av uppgifter som saknades eller relevansen av de uppgifter som lämnats i det aktuella fallet. De förklaringar som kommissionen lämnat och som anges i punkt 62 ovan visar dessutom att den inte gjorde någon analys av beskaffenheten av de av sökanden åberopade bristerna i uppgifterna eller av hur dessa brister påverkade tidsåtgången för förfarandet. Kommissionen har därmed åsidosatt sin skyldighet att kontrollera huruvida villkoren i artikel 17 i förordning nr 1107/2009 är uppfyllda.

65

I sina inlagor har kommissionen dessutom gjort gällande att det enligt artikel 17 i förordning nr 1107/2009 inte på något sätt krävs att det fastställs huruvida eller i vilken utsträckning den som ansöker om förnyelse kan hållas ansvarig för risken för att det godkännande som är föremål för ansökan om förnyelse löper ut innan ett beslut om förnyelse antas eller huruvida en försening i förnyelseförfarandet uteslutande beror på omständigheter för vilka en sådan sökande inte ansvarar. Enligt kommissionen kräver denna bestämmelse inte heller att det undersöks huruvida den som ansöker om förnyelse eventuellt kan ha bidragit till en försening som orsakats av andra aktörer.

66

Kommissionen gjorde sig emellertid skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 17 i förordning nr 1107/2009 och respekterade inte den avvägning som lagstiftaren gjort, genom att den inte gjorde en konkret bedömning av den roll som den som ansökt om förnyelse har samt genom att tillämpa ett restriktivt synsätt på den roll som denna sökande har spelat med avseende på eventuella förseningar i förnyelseförfarandet och genom att befria denne från ansvar när en annan aktör, om än delvis, har bidragit till förseningen (se punkterna 52 och 57 ovan). Den omständigheten att ett stort antal parter deltar i förnyelseförfarandet, såsom Bayer Agriculture har gjort gällande, befriar inte på något sätt kommissionen från skyldigheten att undersöka samtliga omständigheter som bidragit till förseningen, inklusive dem som har samband med den som ansöker om förnyelse.

67

Denna slutsats påverkas inte heller av Bayer Agricultures argument att sökanden i målet inte har visat att förfarandet skulle ha tagit kortare tid om den som ansökt om förnyelse hade lämnat in handlingar i ett tidigare skede.

68

Kommissionen har nämligen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin tolkning av villkoret för tillämpning av artikel 17 i förordning nr 1107/2009, som rör den roll som den som ansöker om förnyelse har spelat med avseende på förseningen i förnyelseförfarandet, oberoende av huruvida de av sökanden i målet åberopade faktiska omständigheterna verkligen föreligger.

69

Härav följer att talan ska bifallas på den andra grunden.

70

Det angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras, och det är inte nödvändigt att pröva de övriga grunder som sökanden har åberopat.

71

Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader, i enlighet med den sistnämndas yrkanden.

72

Bayer Agriculture ska i enlighet med artikel 138.3 i rättegångsreglerna bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

följande: