Målen T‑435/23 och T‑224/24

mot

Europeiska unionens råd och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Tribunalens dom (mellanstora avdelningen) av den 10 september 2025

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Beslut av EUIPO:s styrelse att inte lämna ett förslag om förlängning av sökandens mandat till rådet – Rådets beslut att inte förlänga sökandens mandat – Rätten att yttra sig – Motiveringsskyldighet – Uppenbart oriktig bedömning – Ansvar”

Talan väckt av tjänstemän – Unionsdomstolens behörighet – Bakgrunden till tvisten följer av anställningsförhållandet mellan tjänstemannen och den berörda institutionen – Beslut att inte förlänga mandatet som verkställande direktör för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet – Tillfälligt upphävande av vissa av hans delegerade befogenheter som verkställande direktör – Upptagande till prövning

(Artiklarna 270 och 340 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artiklarna 143.1, 153.1 h och 153.2 samt 158.1 och 158.3)

(se punkterna 52–62, 66 och 67)
Talan väckt av tjänstemän – Sakprövningsförutsättningar – Iakttagande av det föregående administrativa förfarandet

(Artikel 270 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90. 2 och 91. 2)

(se punkterna 68–76)
Talan väckt av tjänstemän – Akt som går någon emot – Begrepp – Beslut av styrelsen för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet att inte föreslå en förlängning av mandatet som verkställande direktör för immaterialrättsmyndigheten – Förberedande rättsakt – Saknas

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 158.3 och 158.4)

(se punkterna 83–90)
Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Beslut att inte förnya mandatet som verkställande direktör för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet – Rätten att yttra sig – Räckvidd – Åsidosättande – Följder

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 a)

(se punkterna 105–123)
Talan väckt av tjänstemän – Akt som går någon emot – Begrepp – Akter som har bindande rättsverkningar – Beslut om att tillfälligt upphäva delegeringen av tillsättningsmyndighetens befogenheter till verkställande direktören för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

(se punkterna 130–132)
Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Begrepp – Talan som kan ge sökanden en fördel – Intresset måste bestå vid domstolsavgörandet – Den angripna rättsakten har upphört att ha rättsverkningar för sökanden – Skadeståndsyrkanden som delvis grundas på att den angripna rättsakten är rättsstridig – Det berättigade intresset av att få saken prövad kvarstår

(Artikel 263 FEUF)

(se punkterna 135–137)
Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Beslut om att tillfälligt upphäva delegeringen av tillsättningsmyndighetens befogenheter till verkställande direktören för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet – Villkor – Exceptionella omständigheter – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 153.2)

(se punkterna 145–161)
Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Beslut om att tillfälligt upphäva delegeringen av tillsättningsmyndighetens befogenheter till verkställande direktören för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet – Motiveringsskyldighet – Avhjälpande av bristande motivering under domstolsförfarandet – Villkor – Exceptionella omständigheter

(Artikel 296 andra stycket FEUF)

(se punkterna 163–170)
Talan väckt av tjänstemän – Yrkande om skadestånd som avser ersättning för skada som orsakats av åtgärder som inte kan anses utgöra beslut – Något administrativt förfarande i enlighet med tjänsteföreskrifterna har inte genomförts – Avvisning

(Artikel 270 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

(se punkterna 176, 177, 179, 184–186, 190 och 206)
Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsstridiga rättsakten – Lämplig ersättning för den ideella skadan

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

(se punkterna 188, 189 och 208)
Talan väckt av tjänstemän – Obegränsad behörighet – Ersättning för ekonomisk skada till följd av förlust av en möjlighet – Bedömning – Kriterier

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

(se punkterna 194–203)

Resumé

Efter det att YL har väckt talan i två mål ogiltigförklarar tribunalen, på grund av ett åsidosättande av sökandens rätt att yttra sig, Europeiska unionens råds beslut att inte förlänga hans mandat som verkställande direktör för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). Tribunalen konstaterar i detta sammanhang att rådet ska betraktas som den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (nedan kallad anställningsmyndigheten) för EUIPO:s verkställande direktör vad gäller förfarandet för förlängning av dennes mandat, vilket innebär att en talan om ogiltigförklaring av beslutet att inte förlänga mandatet ska grundas på artikel 270 FEUF.

Den 18 september 2018 utnämndes sökanden, med stöd av artikel 158.2 i förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken, till verkställande direktör för EUIPO för en period av fem år, från och med den 1 oktober 2018 till och med den 30 september 2023. ( 1 )

Efter att det hade bekräftats att YL var tillgänglig och villig att fortsätta sin anställning vid EUIPO, anmodade styrelseordföranden, genom skrivelse av den 31 oktober 2022, ledamöterna i samma styrelse att anta ett beslut om förlängning av sökandens mandat som skulle föreslås för rådet.

Trots att ordföranden i nämnda skrivelse gav uttryck för åsikten att mandatet skulle förlängas, beslutade styrelsen vid sitt möte den 22 november 2022 att inte föreslå en förlängning av mandatet för rådet, med beaktande av bedömningen av sökandens arbetsinsats under den första mandatperioden och EUIPO:s framtida uppgifter och utmaningar, och att inleda ett urvalsförfarande för att hitta en efterträdare till YL. I mars 2023 beslutade styrelsen även att tillfälligt dra in delegeringen av tillsättningsmyndighetens befogenheter till sökanden.

Genom skrivelse som delgavs EUIPO den 30 maj 2023 avslog rådet begäran om förlängning av sökandens mandat, efter att ha beaktat styrelsens granskning.

Efter det att hans klagomål mot styrelsens beslut att inte föreslå en förlängning av hans mandat, att inleda ett förfarande för att välja en ny verkställande direktör och att upphäva delegeringen av tillsättningsmyndighetens befogenheter hade avslagits, väckte sökanden talan i mål T‑435/23 med yrkande om ogiltigförklaring av dessa beslut och av beslutet att inte förlänga hans mandat, såsom det återges i den skrivelse som delgavs EUIPO den 30 maj 2023. Efter det att hans senare klagomål mot sistnämnda beslut avslagits väckte han en andra talan vid tribunalen i mål T‑224/24 och yrkade att det skulle ogiltigförklaras.

I båda målen har sökanden även yrkat ersättning för den ekonomiska och ideella skada som han anser sig ha lidit.

Tribunalens bedömning

Tribunalen förklarar sig inledningsvis behörig att pröva talan som väckts av sökanden med stöd av artikel 270 FEUF.

Tribunalen erinrar om att den enligt denna bestämmelse är behörig att avgöra alla tvister mellan unionen och dess anställda inom de gränser och på de villkor som fastställs i tjänsteföreskrifterna och i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren) och att begreppet ”tvister mellan unionen och dess anställda” har getts en extensiv tolkning i rättspraxis.

Vad för det första gäller behörighet med avseende på person (rationae personae) preciseras i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna att domstolen är behörig att avgöra alla tvister mellan unionen och ”varje person som omfattas av dessa tjänsteföreskrifter”.

Det framgår av artikel 158.1 i förordning 2017/1001 att EUIPO:s verkställande direktör ska vara tillfälligt anställd i enlighet med artikel 2 a i anställningsvillkoren, vilket för övrigt uttryckligen nämns i det anställningsavtal som ingåtts mellan EUIPO och sökanden. Dessutom hör den verkställande direktören till EUIPO:s personal, vilken omfattas av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren samt av genomförandeföreskrifterna till dessa bestämmelser. Styrelsen ska ha de befogenheter som tillkommer den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal för den verkställande direktören, enligt artikel 6 första stycket i anställningsvillkoren, vad beträffar formerna för utövandet av verkställande direktörens befogenheter för att EUIPO:s verksamhet ska kunna bedrivas.

Sökanden väckte följaktligen talan i egenskap av unionsanställd, i den mening som avses i artikel 270 FEUF, och i egenskap av person som omfattas av tjänsteföreskrifterna i den mening som avses i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna.

Vad för det andra gäller den materiella behörigheten (rationae materiae), ska varje tvist mellan en tjänsteman och den institution som han eller hon tillhör omfattas av artikel 270 FEUF när tvisten hänför sig till anställningsförhållandet mellan tjänstemannen och institutionen.

På denna punkt noterar tribunalen att beslutet att tillfälligt upphäva delegeringen av tillsättningsmyndighetens befogenheter fattas av styrelsen och har till syfte att upphäva tillsättningsmyndighetens befogenheter som delegerats till sökanden i egenskap av verkställande direktör. I den mån det rör nämnda beslut avser tvisten således anställningsförhållandet mellan sökanden och EUIPO.

Detsamma gäller tvisten om att sökandens mandat inte förlängdes. Under förfarandet för förlängning av den verkställande direktörens mandatperiod granskar styrelsen nämligen den verkställande direktörens arbetsinsats och EUIPO:s framtida uppgifter och utmaningar, medan rådet kan förlänga nämnda mandat med beaktande av denna granskning. Även om den verkställande direktören inte har något formellt anställningsförhållande med rådet, antar denna institution inte desto mindre ett beslut som, oavsett dess innehåll, påverkar anställningsförhållandet mellan den verkställande direktören och dennes arbetsgivare, EUIPO, och följaktligen hans anställning som tillfälligt anställd. Rådet ska således betraktas som den verkställande direktörens anställningsmyndighet vad gäller förfarandet för förlängning av dennes mandat.

Tribunalen prövar dessutom huruvida yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att inte föreslå en förlängning av sökandens mandat kan tas upp till sakprövning.

Tribunalen har i detta avseende erinrat om att talan om ogiltigförklaring kan väckas mot alla akter som har antagits av unionens institutioner, organ eller byråer och som är avsedda att ha sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen. När akter och beslut antas efter ett förfarande som genomförts i flera steg, är det endast åtgärder genom vilka institutionen slutgiltigt tagit ställning, och alltså inte mellankommande åtgärder, som utgör rättsakter mot vilka talan kan väckas.

I förevarande fall sker förfarandet för förlängning av den verkställande direktörens mandatperiod i två steg, varav den första består i att styrelsen genomför en granskning och den andra i att rådet antar ett beslut om en eventuell förlängning. Härvidlag beaktar rådet denna granskning utan att för den skull vara bunden av den. Eftersom det slutgiltiga beslutet således fattas av rådet, är beslutet att inte föreslå en förlängning av sökandens mandat en förberedande rättsakt, eftersom det inte har några bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen och eftersom det inte kan påverka rådets valfrihet vad gäller denna förlängning. Yrkandet om ogiltigförklaring av sistnämnda beslut kan följaktligen inte tas upp till sakprövning.

Tribunalen finner däremot att yrkandet om ogiltigförklaring av rådets beslut att inte förlänga sökandens mandat kan tas upp till sakprövning. Vid prövningen av dessa yrkanden i sak framhåller tribunalen sökandens invändning om åsidosättande av rätten att yttra sig.

Tribunalen erinrar inledningsvis om att denna rätt är tillämplig på alla förfaranden som inleds mot en person och som kan påverka hans eller hennes intressen negativt, även om detta inte föreskrivs i den tillämpliga lagstiftningen. I förevarande fall hade sökanden uttryckligen bekräftat att han var tillgänglig och villig att fortsätta sin anställning vid EUIPO före beslutet att inte förlänga hans mandat. Sistnämnda beslut ska således anses ha fattats till följd av en begäran från sökanden om förlängning av hans mandat. Eftersom beslutet att inte förlänga mandatperioden oundvikligen leder till att hans anställningsavtal som tillfälligt anställd vid EUIPO inte förnyas, påverkar det sökanden negativt och medför att rätten att yttra sig är tillämplig vid antagandet av beslutet. Frågan huruvida förfarandet för utnämning av den verkställande direktören och förlängningen av dennes mandatperiod omfattas av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda saknar relevans.

Tribunalen konstaterar vidare att sökandens intresse av att yttra sig framför allt stod klart när det i slutet av styrelsemötet den 22 november 2022 visade sig att det inte fanns någon majoritet i styrelsen för en förlängning av hans mandat. Sökanden hade nämligen tidigare endast kännedom om meddelandet av den 31 oktober 2022, i vilket uttrycktes en positiv inställning till honom och innehöll en rekommendation från styrelsens ordförande att förlänga hans mandatperiod. Rådet var således skyldigt att bereda sökanden möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt utöva sin rätt att yttra sig vid en lämplig tidpunkt mellan styrelsemötet den 22 november 2022 och antagandet av beslutet att inte förlänga hans mandatperiod.

Eftersom rådet inte gav sökanden möjlighet att göra detta trots att förfarandet hade kunnat leda till ett annat resultat, ogiltigförklarade tribunalen beslutet att inte förlänga sökandens mandatperiod på grund av åsidosättande av rätten att yttra sig. Rådet beviljar dessutom en schablonersättning på 25000 euro som ersättning för den ekonomiska skada som sökanden lidit till följd av att han förlorat möjligheten att få sin mandatperiod förlängd.

Tribunalen ogiltigförklarar även beslutet att upphäva delegeringen av tillsättningsmyndighetens befogenheter till sökanden, eftersom styrelsen inte har visat att det föreligger exceptionella omständigheter som kan ligga till grund för detta beslut.

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).