Mål T‑379/23

Çolakoğlu Metalurji AŞ

mot

Europeiska kommissionen

Tribunalens dom (åttonde avdelningen, som sammanträder med fem domare) av den 4 mars 2026

”Dumpning – Import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål som avsänts från Turkiet – Utvidgning till denna import av den slutgiltiga antidumpningstull som införts på vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med ursprung i Indonesien – Genomförandeförordning (EU) nr 2023/825 – Kringgående – Begreppet hopsättning – Begreppet färdigställande – Artikel 13.2 i förordning (EU) 2016/1036 – Felaktig rättstillämpning”

Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Kringgående – Hopsättningsverksamhet – Begrepp – Färdigställande – Omfattas – Bearbetning av en enda insatsvara till en slutprodukt som inte innebär någon hopsättning – Bearbetning som inte utgör färdigställande

(Europaparlamentets och rådets förordning 2016/1036, artiklarna 13.1 d och 2 b)

(se punkterna 33, 43–58, 60, 62, 67, 72, 80–82, 89, 95 och 96)
Unionsrätt – Tolkning – Metoder – Bokstavstolkning, systematisk tolkning, historisk tolkning och teleologisk tolkning

(se punkt 39)
Unionsrätt – Tolkning – Texter på flera språk – Enhetlig tolkning – Bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna – Beaktande av systematiken i och ändamålet med de aktuella föreskrifterna

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 2016/1036, artikel 13.2 b)

(se punkterna 42 och 59)

Resumé

Tribunalen ogiltigförklarar Europeiska kommissionens genomförandeförordning 2023/825 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstullen på import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål (nedan kallade SSHR) med ursprung i Indonesien till att även omfatta import av SSHR som avsänts från Turkiet. ( 1 ) Vid detta tillfälle uttalar sig tribunalen om huruvida en bearbetning av en enda insatsvara till en slutprodukt kan utgöra ”sammansättningsverksamhet eller färdigställande” och således ett bruk, en process eller en bearbetning genom vilken gällande antidumpningsåtgärder kringgås i den mening som avses i artikel 13.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen. ( 2 )

År 2020 antog kommissionen genomförandeförordning 2020/1408 ( 3 ) om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med ursprung i Indonesien, Folkrepubliken Kina och Taiwan.

Till följd av ett klagomål från Eurofer, Association européenne de l’acier, AISBL, inledde kommissionen 2022 en undersökning av ett eventuellt kringgående av dessa antidumpningsåtgärder genom import av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med ursprung i Indonesien som avsänts från Turkiet, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Turkiet eller inte. Efter avslutad undersökning antog kommissionen den angripna förordningen.

Sökanden Çolakoğlu Metalurji AŞ, en turkisk exporterande tillverkare av varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, har yrkat att den angripna förordningen ska ogiltigförklaras i den del den berör sökanden. Sökanden har i huvudsak bestritt att tillverkningsprocessen för varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål i Turkiet ska kvalificeras som en sammansättningsverksamhet.

Tribunalens bedömning

Tribunalen erinrar om att artikel 13.1 tredje stycket i den grundläggande antidumpningsförordningen, för att fastställa huruvida ett kringgående föreligger, kräver, för det första, en förändring i handelsmönstret mellan ett tredjeland och unionen eller mellan företag i det land som omfattas av åtgärderna och unionen, för det andra, att denna förändring härrör från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen, för det tredje, att det finns bevisning som visar att unionsindustrin lider skada eller att antidumpningstullens verkningar undergrävs i fråga om priser på eller kvantiteter av den likadana produkten och, för det fjärde, att det finns bevisning för dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare fastställts för den likadana produkten. Det framgår av fjärde stycket i samma bestämmelse att sammansättningsverksamhet i unionen eller i ett tredjeland hör till sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning som kan utgöra ett kringgående.

I den angripna förordningen ansåg kommissionen att samtliga villkor i artikel 13.1 tredje stycket var uppfyllda. Vad gäller det andra villkoret ansåg kommissionen att bearbetningen av plattor av rostfritt stål till SSHR i Turkiet utgjorde ett färdigställande av tillverkningen som omfattas av begreppet sammansättningsverksamhet i den mening som avses i artikel 13.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen. I denna bestämmelse anges på vilka villkor en hopsättningsverksamhet ska anses kringgå de gällande åtgärderna och i punkt b i denna bestämmelse hänvisas till färdigställande.

I detta sammanhang prövar tribunalen huruvida denna kvalificering är förenlig med artikel 13 i den grundläggande antidumpningsförordningen.

Tribunalen påpekar inledningsvis att den normala betydelsen av en ”hopsättning” är att sätta ihop flera delar för att bilda ett föremål. Tillverkningen av SSHR sker emellertid i ett enda produktionsled, bestående av uppvärmning och därefter varmvalsning av plattor av rostfritt stål. Processen för bearbetning av plattor av rostfritt stål till SSHR utgör således inte en hopsättning i den mening som avses i definitionen ovan.

I den mån kommissionen kvalificerade denna bearbetning som ”färdigställande”, som omfattas av begreppet hopsättningsverksamhet i den mening som avses i artikel 13.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen, gör tribunalen emellertid en bokstavlig, kontextuell, teleologisk och historisk analys av denna bestämmelse för att avgöra huruvida begreppet färdigställande, såsom kommissionen har gjort gällande, ska omfatta bearbetning av en enda insatsvara till en slutprodukt som inte innebär någon hopsättning, såsom omvandling av plattor av rostfritt stål till SSHR, eller, såsom sökanden har föreslagit, endast åtgärder som innebär en form av hopsättning av flera delar.

Tribunalen konstaterar i detta avseende att den grundläggande antidumpningsförordningen inte innehåller någon definition av detta begrepp.

Vad gäller sammanhanget har tribunalen redan slagit fast att färdigställande ingår i och utgör en del av hopsättningsverksamhet. ( 4 )”Färdigställande” kan således inte omfatta bearbetning av en enda insatsvara till en slutprodukt som inte innebär någon hopsättning, eftersom sådan verksamhet inte kan ha en större räckvidd än den hopsättningsverksamhet som den tillhör.

Detta konstaterande bekräftas av resten av ordalydelsen i artikel 13.2, av en teleologisk tolkning av denna artikel och av en historisk tolkning av denna artikel.

För det första måste, enligt artikel 13.2 b, för att en hopsättningsverksamhet ska anses kringgå de gällande antidumpningsåtgärderna, delarna från det land som omfattas av åtgärderna utgöra 60 procent eller mer av det sammanlagda värdet av ”delarna i den sammansatta produkten” och, för det andra, ska ökningen av de ”införda delarnas” värde genom sammansättningsverksamheten eller färdigställandet överstiga 25 procent av tillverkningskostnaden. Användningen av ordet delar i plural, tillsammans med orden sammansatt produkt i singular, stöder tolkningen att denna bestämmelse avser transaktioner under vilka flera delar sätts samman för att bilda ett enda föremål.

Villkoret om ett tröskelvärde på 60 procent förlorar dessutom sin ändamålsenliga verkan vid bearbetning av en enda insatsvara, eftersom avsaknaden av en hopsättning av flera delar gör det överflödigt att beräkna värdet på de delar från det land som omfattas av åtgärderna i förhållande till det totala värdet av delarna i den berörda produkten.

För det andra kan behovet av att säkerställa de gällande antidumpningsåtgärdernas effektivitet inte motivera en vid tolkning av begreppet färdigställande. Även om det antas att bestämmelserna om kringgående skulle visa sig vara otillräckliga för att kontrollera viss verksamhet som kan ha en betydande inverkan på antidumpningsåtgärdernas effektivitet, så kan den tydliga ordalydelsen i artikel 13 i den grundläggande antidumpningsförordningen, enligt vilken hopsättningsverksamhet består i att sätta ihop flera delar för att bilda ett föremål, i princip inte påverkas av en teleologisk tolkning av begreppet färdigställande, som omfattas av begreppet hopsättningsverksamhet, med risk för att utvidga tillämpningsområdet för detta begrepp, vilket det uteslutande ankommer på unionslagstiftaren att besluta om. En sådan teleologisk tolkning får inte göras contra legem.

Det stora handlingsutrymme som unionsinstitutionerna har getts för att definiera ett kringgående gör det dessutom möjligt för kommissionen att undersöka i vilken utsträckning bearbetning i ett tredjeland av en enda insatsvara från ett land som berörs av gällande antidumpningsåtgärder, i syfte att bilda en produkt som är identisk med eller liknar den produkt som är föremål för nämnda åtgärder, kan utgöra ett kringgående, även om ett sådant bruk inte motsvarar ”färdigställande”, förutsatt att övriga villkor i artikel 13.1 tredje stycket i den grundläggande antidumpningsförordningen är uppfyllda.

För det tredje konstaterar tribunalen, vid en historisk tolkning av de olika ändringarna av artikel 13 i den grundläggande antidumpningsförordningen, att det inte framgår av denna bestämmelses tillkomsthistoria att ”färdigställande”, som omfattas av begreppet hopsättningsverksamhet, kan avse bearbetning av en enda insatsvara till en slutprodukt som inte innebär någon hopsättning.

Mot bakgrund av dessa överväganden drar tribunalen slutsatsen att kommissionens påstående, att ovannämnda ”färdigställande” kan avse sådan bearbetning, inte stöds av en bokstavlig, kontextuell, teleologisk eller historisk tolkning av artikel 13.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen.

Omvandlingen av plattor av rostfritt stål till SSHR, som motsvarade omvandlingen av en enda insatsvara till en slutprodukt som inte innebar någon hopsättning, utgör således inte ett ”färdigställande” som omfattas av begreppet ”hopsättningsverksamhet” i den mening som avses i denna bestämmelse.

Härav följer att det andra villkoret i artikel 13.1 tredje stycket i den grundläggande antidumpningsförordningen för att fastställa att gällande antidumpningsåtgärder kringgås inte är uppfyllt. Tribunalen ogiltigförklarar följaktligen den angripna förordningen i den del den rör sökanden.

( 1 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/825 av den 17 april 2023 om utvidgning av den antidumpningstull som införts genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1408 om import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med ursprung i Indonesien till import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål som avsänts från Turkiet, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Turkiet eller inte (EUT L 103, 2023, s. 12) (nedan kallad den angripna förordningen).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21) (nedan kallad den grundläggande antidumpningsförordningen).

( 3 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1408 av den 6 oktober 2020 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål med ursprung i Indonesien, Folkrepubliken Kina och Taiwan (EUT L 325, 2020, s. 26).

( 4 ) Dom av den 4 december 2024, PGTEX Morocco/kommissionen (T‑245/22, EU:T:2024:879), och dom av den 4 december 2024, PGTEX Morocco/kommissionen (T‑246/22, EU:T:2024:880).