–

ansökan som inkom till tribunalens kansli den 26 februari 2023,

–

inlagan om justering av talan som inkom till tribunalens kansli den 13 april 2023,

–

beslutet av den 29 juni 2023 att tillåta Konungariket Nederländerna att intervenera på rådets sida,

–

beslutet som ordföranden på första avdelningen meddelade den 27 juli 2023 om att tillåta kommissionen att intervenera på rådets sida,

–

beslutet som ordföranden på första avdelningen meddelade den 8 september 2023 om att tillåta Republiken Kroatien att intervenera på rådets sida,

–

inlagan om justering av talan som inkom till tribunalens kansli den 24 november 2023,

–

beslutet som ordföranden på första avdelningen meddelade den 13 december 2023 om sökandens begäran om konfidentiell behandling i förhållande till Republiken Kroatien,

–

inlagan om justering av talan som inkom till tribunalens kansli den 18 april 2024,

–

beslutet som ordföranden på första avdelningen fattade den 14 oktober 2024 om att inlagan om justering av talan som inkom till tribunalens kansli den 9 oktober 2024 inte skulle tas in i akten,

–

sökandens skrivelse av den 18 oktober 2024 om tillämpning av artikel 45 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolens stadga),

–

sökandens handlingar som inkom till tribunalens kansli den 18 oktober 2024 och som tagits in i akten.

–

sökandens handlingar som inkom till tribunalens kansli den 5 november 2024 och som tagits in i akten,

1

Sökanden, SBK Art OOO (nedan kallat SBK Art eller bolaget), har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara en rad rättsakter. För det första yrkar bolaget ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2022/2477 av den 16 december 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 322 I, 2022, s. 466) och av rådets genomförandeförordning (EU) 2022/2476 av den 16 december 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 322 I, 2022, s. 318) (nedan tillsammans kallade de ursprungliga rättsakterna). För det andra yrkar bolaget ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2023/572 av den 13 mars 2023 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 75 I, 2023, s. 134) och av rådets genomförandeförordning (EU) 2023/571 av den 13 mars 2023 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 75 I, 2023, s. 1) (nedan tillsammans kallade rättsakterna om bibehållande från mars 2023). För det tredje yrkar bolaget ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2023/1767 av den 13 september 2023 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 226, 2023, s. 104) och av rådets genomförandeförordning (EU) 2023/1765 av den 13 september 2023 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 226, 2023, s. 3) (nedan tillsammans kallade rättsakterna om bibehållande från september 2023). För det fjärde yrkar bolaget ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2024/847 av den 12 mars 2024 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L, 2024/847) och av rådets genomförandeförordning (EU) 2024/849 av den 12 mars 2024 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L, 2024/849) (nedan tillsammans kallade rättsakterna om bibehållande från mars 2024). Respektive yrkande om ogiltigförklaring gäller de delar av nu angivna rättsakter (nedan tillsammans kallade de angripna rättsakterna) som rör SBK Art.

2

SBK Art är ett bolag med begränsat ansvar bildat enligt rysk rätt.

3

Förevarande mål rör de restriktiva åtgärder som Europeiska unionen har beslutat om mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

4

Den 17 mars 2014 antog Europeiska unionens råd, med stöd av artikel 29 FEU, beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16). Samma dag antog rådet, med stöd av artikel 215 FEUF, förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 6).

5

Den 25 februari 2022 antog rådet, mot bakgrund av den allvarliga situationen i Ukraina, dels beslut (Gusp) 2022/329 om ändring av beslut 2014/145 (EUT L 50, 2022, s. 1), dels förordning (EU) 2022/330 om ändring av förordning nr 269/2014 (EUT L 51, 2022, s. 1), bland annat för att ändra kriterierna för när fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ kan bli föremål för de aktuella restriktiva åtgärderna.

6

I artikel 2.1 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, föreskrivs följande:

”1.   Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av

…

samt fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har samröre med dem, enligt förteckningen i bilagan, ska frysas.”

7

De närmare villkoren för sådan frysning av tillgångar anges i de följande punkterna i artikel 2 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329.

8

I förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330, föreskrivs att åtgärder för frysning av tillgångar ska vidtas, och de närmare villkoren för frysningen formuleras i huvudsakligen samma ordalag som i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329. Artikel 3.1 a–g i förordning nr 269/2014 har nämligen i allt väsentligt samma lydelse som artikel 2.1 a–g i nämnda beslut.

9

Den 21 juli 2022 antog rådet beslut (Gusp) 2022/1272 om ändring av beslut 2014/145 (EUT L 193, 2022, s. 219) och genomförandeförordning (EU) 2022/1270 om genomförande av förordning nr 269/2014 (EUT L 193, 2022, s. 133), genom vilka bolaget Sberbank lades till i förteckningen i bilagan till beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, och i förteckningen i bilaga I till förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330 (nedan kallade de omtvistade förteckningarna).

10

Den 16 december 2022 antog rådet de ursprungliga rättsakterna genom vilka SBK Art lades till i de omtvistade förteckningarna, av följande skäl:

”[SBK Art] är ett företag i Ryska federationen som har samröre med Sberbank. [SBK Art] bildades som ett dotterbolag till Sberbank innan den fördes upp på förteckningen, i syfte att inneha Sberbanks andelar i Fortenova group. Sberbank behåller den faktiska kontrollen över [SBK Art] trots den påstådda överföringen av dess aktier till en affärsman i Förenade Arabemiraten.

[SBK Art] har därför samröre med Sberbank, som är uppförd på förteckningen som en enhet som ekonomiskt stöder Ryska federationens regering och som en enhet som är verksam inom en ekonomisk sektor som utgör en betydande inkomstkälla för den.”

11

Den 19 december 2022 offentliggjorde rådet i Europeiska unionens officiella tidning (nedan kallad EUT) ett meddelande till de personer, enheter och organ som omfattas av de restriktiva åtgärder som föreskrivs i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse enligt beslut 2022/2477, och i förordning nr 269/2014, genomförd genom genomförandeförordning 2022/2476 (EUT C 481 I, 2022, s. 1). I detta meddelande angavs att de berörda personerna hade möjlighet att till rådet ge in en begäran om omprövning av beslutet att ta upp dem i de omtvistade förteckningarna, åtföljd av styrkande handlingar.

12

Genom skrivelse av den 21 december 2022 begärde SBK Art att rådet skulle lämna ut den akt som rådet hade grundat sig på när det beslutade att ta upp bolaget i de omtvistade förteckningarna.

13

Den 11 januari 2023 översände rådet de uppgifter som fanns i akten med ärendenummer WK 17709/2022 INIT till SBK Art. Denna akt innehöll bevisning som rörde bolaget och var daterad den 15 december 2022 (nedan kallad den första WK-akten).

14

Den 6 februari 2023 översände rådet ytterligare två ärendeakter till SBK Art, nämligen akten med ärendenummer WK 17709/2022 ADD 1, daterad den 25 januari 2023 (nedan kallad den andra WK-akten), och akten med ärendenummer WK 1325/23 INIT, daterad den 30 januari 2023 (nedan kallad den tredje WK-akten).

15

Genom skrivelse av den 9 mars 2023 inkom SBK Art till rådet med en begäran om omprövning av beslutet att ta upp bolaget i de omtvistade förteckningarna.

16

Den 13 mars 2023 antog rådet rättsakterna om bibehållande från mars 2023 och förlängde de restriktiva åtgärder som vidtagits mot SBK Art till och med den 15 september 2023 av samma skäl som angetts i punkt 10 ovan.

17

Genom skrivelse av den 13 april 2023 ingav SBK Art en andra begäran om omprövning till rådet.

18

Den 13 september 2023 antog rådet rättsakterna om bibehållande från september 2023 och förlängde de restriktiva åtgärder som vidtagits mot SBK Art till och med den 15 mars 2024 av samma skäl som angetts i punkt 10 ovan.

19

Genom skrivelse av den 15 september 2023 underrättade rådet SBK Art om sitt beslut att låta bolaget kvarstå i de omtvistade förteckningarna.

20

Genom skrivelse av den 22 september 2023 ingav SBK Art en tredje begäran om omprövning till rådet.

21

Den 12 mars 2024 antog rådet rättsakterna om bibehållande från mars 2024 och förlängde de restriktiva åtgärder som vidtagits mot SBK Art till och med den 15 september 2024 av samma skäl som angetts i punkt 10 ovan.

22

Genom skrivelse av den 13 mars 2024 avslog rådet SBK Arts begäran om omprövning, som inkommit till rådet den 25 september 2023. Som skäl för avslaget angav rådet att SBK Arts synpunkter inte föranledde någon ändring av bedömningen att beslutet att ta upp bolaget i de omtvistade förteckningarna var motiverat av tillräckliga skäl. I samband med detta underrättade rådet även SBK Art om sitt beslut att låta bolaget kvarstå i de omtvistade förteckningarna.

23

Den 12 september 2024 antog rådet beslut (Gusp) 2024/2456 om ändring av beslut 2014/145 (EUT L, 2024/2456) och genomförandeförordning (EU) 2024/2455 om genomförande av förordning nr 269/2014 (EUT L, 2024/2455) (nedan gemensamt kallade rättsakterna om bibehållande från september 2024), varigenom de restriktiva åtgärderna mot SBK Art förlängdes till och med den 15 mars 2025 av samma skäl som angetts i punkt 10 ovan.

24

SBK Art har, som bolaget slutligen bestämt sin talan, yrkat att tribunalen ska

25

Rådet har, med stöd av kommissionen, Republiken Kroatien och Konungariket Nederländerna, yrkat att tribunalen ska

26

I sitt yttrande över SBK Arts andra inlaga om justering av talan har rådet, med stöd av kommissionen, gjort gällande att talan inte kan tas upp till prövning i den del den avser ogiltigförklaring av genomförandeförordning 2023/1765. Enligt rådet rör de genom nämnda förordning införda ändringarna inte upptagandet av SBK Art i de omtvistade förteckningarna och bolaget är således varken direkt eller indirekt berört av dessa ändringar.

27

SBK Art har för sin del gjort gällande att genomförandeförordning 2023/1765 visserligen inte tekniskt sett medför någon ändring vad gäller beslutet att ta upp bolaget i de omtvistade förteckningarna. Den innebär dock en underförstådd bekräftelse av det tidigare beslutet om upptagande och, i synnerhet, en bekräftelse av skälen för detta beslut.

28

SBK Art har vidare gjort gällande att rådet är skyldigt att undersöka bolagets situation varje gång det gör en omprövning av beslutet att ta upp bolaget i de omtvistade förteckningarna. Enligt SBK Art uppfyllde inte rådet denna skyldighet vid antagandet av genomförandeförordning 2023/1765, vilket utgjorde en kränkning av bolagets rättigheter, och förordningen berör således bolaget direkt och personligen.

29

Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Bedömningen av huruvida talan kan tas upp till prövning i den del den avser genomförandeförordning 2023/1765 ska göras mot bakgrund av rådets skyldighet att regelbundet se över förteckningen i bilaga I till förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330, som följer av artikel 14.4 i förordningen. I en genomförandeförordning som antas till följd av en sådan översyn, såsom genomförandeförordning 2023/1765, redogörs endast för de ändringar och strykningar som har gjorts i de omtvistade förteckningarna till följd av den aktuella översynen. En sådan genomförandeförordning innebär således en förlängning av de beslut om upptagande i förteckningarna beträffande vilka det inte skett några ändringar eller strykningar (se, analogt, dom av den 28 april 2021, Sharif/rådet, T‑540/19, ej publicerad, EU:T:2021:220, punkt 48).

30

Av rättspraxis framgår att en av rådet antagen efterföljande rättsakt om ändring av en förteckning i vilken en viss person har tagits upp ska betraktas som ett uttryck för rådets avsikt att bibehålla denna person i den aktuella förteckningen, med följd att personens tillgångar fortsätter att vara frysta, även om den berörda personen inte nämns uttryckligen i den efterföljande rättsakten och även om den inte innehåller några ändringar av skälen till att denna person ursprungligen togs upp i förteckningen. Detta eftersom rådet är skyldigt att regelbundet se över den aktuella förteckningen (se dom av den 11 september 2024, Neda Industrial Group/rådet, T‑490/22, ej publicerad, EU:T:2024:607, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

31

Enligt artikel 14.3 i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330, ska rådet dessutom se över sitt beslut att ta upp en person i de omtvistade förteckningarna, om den berörda personen inkommer med synpunkter eller lägger fram väsentliga nya bevis. Av SBK Arts andra inlaga om justering av talan framgår att rådet, genom skrivelse av den 15 september 2023, underrättade bolaget om att rådet, genom att anta rättsakterna om bibehållande från september 2023, hade beslutat att bibehålla de restriktiva åtgärder som vidtagits mot bolaget. Dessa rättsakter måste således anses vara resultatet av en omprövning av SBK Arts situation.

32

Mot bakgrund av det nu anförda finner tribunalen att talan kan tas upp till prövning såvitt avser yrkandet om ogiltigförklaring av genomförandeförordning 2023/1765 i den del den rör SBK Art.

33

Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 18 oktober 2024 ingav SBK Art, med stöd av artikel 85.3 i tribunalens rättegångsregler, ytterligare 19 handlingar. Det är fråga om tre uppsättningar av ytterligare bevis som bolaget vill åberopa i målet. Den första uppsättningen av bevis avser påståendet att bolaget skulle ha tvingats ut från Fortenova Group. Den andra uppsättningen av bevis syftar till att visa att Sberbank inte har någon kontroll över SBK Art och den tredje uppsättningen avser överlåtelsen av SBK Art till en investerare från Förenade Arabemiraten (nedan även kallad den emiratiska investeraren).

34

Genom skrivelse av den 5 november 2024 ingav SBK Art, med stöd av artikel 85.3 i rättegångsreglerna, ytterligare två handlingar.

35

För att motivera att samtliga dessa bevis ingetts i ett sent skede av förfarandet har SBK Art, för det första, hänvisat till viktiga händelser som inträffade efter det att bolaget inkom med sin inlaga om justering av talan avseende rättsakterna om bibehållande från mars 2024 och till påståendet att bolaget skulle ha tvingats ut från Fortenova Group. För det andra har bolaget hänvisat till att dessa bevis behövs för att kunna bemöta rådets argument.

36

Vid förhandlingen gjorde rådet, med stöd av kommissionen och Republiken Kroatien, gällande att den ovan i punkterna 33 och 34 nämnda nya bevisningen skulle avvisas som för sent inkommen.

37

Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Av artikel 85.1 och 85.3 i rättegångsreglerna framgår att bevis ska ges in i samband med den första skriftväxlingen, varvid parterna dock undantagsvis får ge in bevis eller inkomma med bevisuppgift innan den muntliga delen av förfarandet har avslutats, under förutsättning att de anger godtagbara skäl till att detta inte gjorts tidigare.

38

Artikel 85.2 i rättegångsreglerna utgör endast en avvikelse från den i artikel 85.1 angivna allmänna preklusionsregeln. Artikel 85.3 utgör däremot ett undantag både från själva huvudregeln i artikel 85.1 och från den i artikel 85.2 medgivna avvikelsen från denna huvudregel. Av själva ordalydelsen i artikel 85.3 framgår nämligen att den däri angivna möjligheten endast står öppen i undantagsfall och att en förutsättning för att den ska kunna tillämpas således är att det visas att det föreligger speciella undantagsskäl (se dom av den 23 november 2023, Ryanair och Airport Marketing Services, C‑758/21 P, EU:C:2023:917, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

39

I förevarande fall kan det konstateras att SBK Art inte uttryckligen har angett till stöd för vilka av yrkandena om ogiltigförklaring av rättsakter som bolaget vill åberopa den med stöd av artikel 85.3 i rättegångsreglerna ingivna bevisningen. Mot bakgrund av SBK Arts inlagor ska tribunalen dock pröva huruvida denna bevisning ska avvisas som för sent inkommen i förhållande till tidpunkten för ingivandet av inlagan om justering av talan avseende rättsakterna om bibehållande från mars 2024.

40

Tribunalen börjar med att behandla den första uppsättningen handlingar, vilka rör påståendet om att SBK Arts skulle ha tvingats ut från Fortenova Group. I detta avseende kan det konstateras att SBK Art har gett in ett odaterat informationsblad om de allmänna investeringsvillkoren, ett odaterat teckningsavtal och ett utdrag ur en handling från kommissionen avseende vanliga frågor om restriktiva åtgärder av den 8 april 2022 (bilagorna J.3, J.4 och J.8). Denna bevisning måste anses vara för sent inkommen, eftersom de aktuella handlingarna antingen är odaterade eller daterade före tidpunkten för ingivandet av inlagan om justering av talan avseende rättsakterna om bibehållande från mars 2024. SBK Art har dock inte visat att det föreligger några speciella undantagsskäl som motiverar att handlingarna inte getts in tidigare, utan har endast hänvisat till nyligen inträffade viktiga händelser kring påståendet om att bolaget blivit borttvingat som delägare i Fortenova Group. Den första uppsättningen av bevis ska således avvisas enligt artikel 85.1 och 85.3 i rättegångsreglerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2017, Moravia Consulting/EUIPO – Citizen Systems Europe (SDC‑554S), T‑316/16,EU:T:2017:717, punkt 63). SBK Art har vidare gett in en sammanfattning av begäran om förhandsavgörande i mål C‑465/24, som inkom till domstolen den 2 juli 2024, ett teckningserbjudande från Open Pass AG daterat den 8 augusti 2024, en koncentrationsanmälan från kommissionen av den 11 juni 2024, en rad e‑postmeddelanden från juli och augusti 2024 samt en handling daterad den 2 augusti 2024 från Fortenova Group angående överlåtelsen av Fortenova Groups jordbruksdivision (bilagorna J.1 och J.2 samt J.5–J.7).

41

I detta avseende framgår av fast rättspraxis att en unionsrättsakts lagenlighet ska bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då rättsakten antogs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2015, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./kommissionen,C‑398/13 P, EU:C:2015:535, punkt 22 och där angiven rättspraxis, och dom av den 4 september 2015, NIOC m.fl./rådet, T‑577/12, ej publicerad, EU:T:2015:596, punkt 112 och där angiven rättspraxis).

42

De aktuella handlingarna hänför sig dock till faktiska omständigheter som inträffade efter antagandet av de nu angripna rättsakterna, vilka antogs den 16 december 2022, den 13 mars 2023, den 13 september 2023 respektive den 12 mars 2024. Dessa handlingar kan således inte beaktas vid bedömningen av de angripna rättsakternas lagenlighet. Det nu sagda innebär att det inte behöver prövas huruvida de aktuella handlingarna kan tillåtas som bevisning, eftersom de inte har någon inverkan på prövningen av de angripna rättsakternas lagenlighet och därmed saknar betydelse i det nu aktuella målet.

43

Tribunalen övergår därefter till att behandla den andra uppsättningen bevis, som rör SBK Arts påstående att Sberbank inte utövade någon kontroll över bolaget. Här har bolaget gett in ett antal tidningsartiklar som publicerades år 2022 eller år 2023 (bilagorna J.9–J.12). Det kan dock konstateras att SBK Art redan har gett in dessa tidningsartiklar till tribunalen, närmare bestämt i bilagorna till bolagets yttrande över Republiken Kroatiens interventionsinlaga (bilagorna 3, 4, 8 och 9 till yttrandet), och att tribunalen då fann att de kunde tillåtas som bevisning i den del de syftade till att bemöta Republiken Kroatiens interventionsinlaga. Det saknas därför anledning att mot bakgrund av artikel 85.3 i rättegångsreglerna nu pröva huruvida de aktuella tidningsartiklarna kan tillåtas som bevisning.

44

SBK Art har vidare gett in en översättning av en intervju med en aktieägare i Fortenova Group (bilaga J.13). Det rör sig dock om en odaterad handling som ska anses vara för sent inkommen i den mening som avses i artikel 85.3 i rättegångsreglerna. SBK Art har i sin skrivelse av den 18 oktober 2024 endast angett att den aktuella handlingen är relevant i målet. Bolaget har således inte angett några godtagbara skäl till varför denna bevisning inte ingetts tidigare och den ska därför avvisas enligt artikel 85.3 i rättegångsreglerna.

45

Tribunalen ska slutligen ta ställning till den tredje uppsättningen av bevis, som rör Sberbanks överlåtelse av SBK Art till en investerare från Förenade Arabemiraten. I detta avseende kan det konstateras att det rör sig om bevis på betalning daterade den 31 oktober 2022, köpeavtal och tilläggsavtal daterade den 24 februari 2022 och den 31 maj 2022, en odaterad handling som utvisar SBK Arts samtycke till överlåtelsen av fordran, en handling daterad den 31 oktober 2022 som utvisar att fordran överlåtits samt en handling daterad samma dag som utvisar att betalning skett enligt avtalet om överlåtelse av fordran (bilagorna J.14–J.19). Denna bevisning måste anses vara för sent inkommen, eftersom de aktuella handlingarna antingen är odaterade eller daterade före tidpunkten för ingivandet av inlagan om justering av talan avseende rättsakterna om bibehållande från mars 2024. Tribunalen konstaterar att SBK Art inte har angett några godtagbara skäl till att dessa handlingar inte getts in tidigare, utan har endast hänvisat till att de behövs för att kunna bemöta rådets synpunkter. Handlingarna kan således inte tillåtas som bevisning.

46

Vad gäller de handlingar som SBK Art gav in den 5 november 2024 kan det konstateras att det rör sig om en handling daterad den 8 juni 2018 som utvisar en uppskattning av bolaget Agrokors värde och en tidningsartikel daterad den 11 januari 2019 som handlar om det bolaget. Denna bevisning måste anses vara för sent inkommen, eftersom de aktuella handlingarna är daterade före tidpunkten för ingivandet av inlagan om justering av talan avseende rättsakterna om bibehållande från mars 2024. SBK Art har endast angett att bolaget inte fick tillgång till dessa handlingar förrän nyligen på grund av händelseutvecklingen kring att bolaget påståtts ha blivit borttvingat som delägare i Fortenova Group. Tribunalen påpekar dock att SBK Art redan i ansökan hänvisade till den omstrukturering av bolaget Agrokor som ledde till bildandet av Fortenova Group. SBK Art har således inte redogjort för skälen till att bolaget inte hade kunnat inge de nu aktuella handlingarna avseende Agrokor senast i samband med ingivandet av inlagan om justering av talan avseende rättsakterna om bibehållande från mars 2024. Bolaget har därmed inte angett några godtagbara skäl till att handlingarna getts in först nu.

47

Vid dessa förhållanden finner tribunalen att SBK Art inte har visat att det finns godtagbara skäl, i den mening som avses i artikel 85.3 i rättegångsreglerna, till att samtliga ovan beskrivna handlingar inte har getts in tidigare. Denna bevisning ska således avvisas.

48

Det sagda innebär att SBK Art inte med stöd av artikel 85.3 i rättegångsreglerna har rätt att nu inkomma med dessa handlingar, eftersom de till viss del inte kan tillåtas som bevisning och till viss del saknar betydelse för bedömningen av de angripna rättsakternas lagenlighet.

49

Den 9 oktober 2024 inkom SBK Art, genom särskild handling, till tribunalens kansli med en inlaga om justering av talan med stöd av artikel 86.1 i rättegångsreglerna. Talejusteringen avsåg yrkandet om ogiltigförklaring av rättsakterna om bibehållande från september 2024 i den del de rör SBK Art.

50

Efter de ändringar i tribunalens rättegångsregler som beslutades den 12 augusti 2024 (EUT L, 2024/2095) och trädde i kraft den 1 september 2024 gäller enligt artikel 86.1 i rättegångsreglerna följande. När den rättsakt som en talan om ogiltigförklaring avser har ersatts av eller har ändrats genom en annan rättsakt som rör samma sak, får sökanden, senast två veckor efter delgivningen av ett beslut om fastställande av datum för den muntliga förhandlingen eller före delgivningen av tribunalens beslut att avgöra målet utan att inleda den muntliga delen av förfarandet, justera talan för att ta hänsyn till denna nya omständighet.

51

Av artikel 246.3 i rättegångsreglerna framgår att bestämmelsen i artikel 86.1 endast ska tillämpas i fall där den frist som avses i artikel 86.2 – det vill säga fristen för att väcka talan enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF – börjar löpa efter den 1 september 2024.

52

Tribunalen konstaterar att de rättsakter som den aktuella talejusteringen avser antogs den 12 september 2024 och offentliggjordes i EUT dagen därpå. Detta innebär att den i artikel 263 sjätte stycket FEUF angivna fristen för att väcka talan började löpa efter den 1 september 2024 och därmed att artikel 86.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i det nu aktuella fallet. Vidare kan konstateras att kallelsen till den muntliga förhandlingen delgavs SBK Art den 18 september 2024. Av det nu anförda följer att fristen för SBK Art för att ge in en inlaga om justering av talan i form av nya yrkanden om ogiltigförklaring av rättsakterna om bibehållande från september 2024 löpte ut den 2 oktober 2024.

53

SBK Arts inlaga om justering av talan inkom således till tribunalens kansli efter utgången av den i artikel 86.1 i rättegångsreglerna angivna fristen. Ordföranden på första avdelningen beslutade därför den 14 oktober 2024 att nämnda inlaga inte skulle tas in i akten i målet, vilket SBK Art underrättades om genom en skrivelse från kansliet samma dag.

54

Genom skrivelse av den 18 oktober 2024 framställde SBK Art en begäran med stöd av artikel 45 i domstolens stadga. Vid den muntliga förhandlingen tillfrågades SBK Art om skälet till att bolaget inkommit med denna begäran. Bolaget angav då att syftet var att tribunalen med stöd av artikel 45 i domstolens stadga skulle fastställa att den för sent inkomna inlagan om justering av talan utgjorde en tillåten talejustering. SBK Art har gjort gällande att bolaget på grund av oförutsebara omständigheter var förhindrat från att inge nämnda inlaga om justering av talan inom den frist som gäller enligt artikel 86.1 i rättegångsreglerna, i deras ändrade lydelse. Bolaget har närmare anfört följande. Ändringarna av rättegångsreglerna offentliggjordes under rättsferierna och informationen på webbplatsen EUR-Lex var oklar. Detta skapade en situation där det var omöjligt för SBK Art att förutse att tribunalen inom loppet av några veckor skulle komma att ersätta en välkänd och betydande tidsfrist, utan någon förvarning eller information.

55

Rådet, med stöd av kommissionen och Republiken Kroatien, har bestritt vad SBK Art anfört i denna del.

56

Tribunalen gör i detta avseende följande bedömning. Av fast rättspraxis framgår att en avvikelse från tillämpningen av unionsbestämmelser om förfarandefrister endast är möjlig i speciella undantagsfall, vid oförutsebara omständigheter eller force majeure, enligt artikel 45 andra stycket i domstolens stadga. Detta eftersom en strikt tillämpning av sådana bestämmelser tillgodoser kravet på rättssäkerhet och behovet av att motverka särbehandling och godtycke i rättskipningen (se dom av den 14 december 2016, SV Capital/ABE,C‑577/15 P, EU:C:2016:947, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

57

Det ska påpekas att artikel 45 i domstolens stadga är tillämplig på förfarandet vid tribunalen enligt artikel 53 i nämnda stadga.

58

Domstolen har slagit fast att begreppen ”force majeure” och ”oförutsebara omständigheter” innehåller ett objektivt rekvisit, som hänför sig till onormala omständigheter utan samband med den berörda sökanden, och ett subjektivt rekvisit, som avser sökandens skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att skydda sig mot följderna av den onormala händelsen, utan att för den skull göra överdrivna uppoffringar. I synnerhet måste sökanden noga övervaka hur det inledda förfarandet fortskrider och, bland annat, bemöda sig om att omsorgsfullt iaktta föreskrivna frister (dom av den 15 december 1994, Bayer/kommissionen,C‑195/91 P, EU:C:1994:412, punkt 32).

59

Begreppen ”oförutsebara omständigheter” och ”force majeure” är inte tillämpliga på en situation där en omsorgsfull och upplyst person objektivt sett hade kunnat undvika att en talefrist löpte ut (se beslut av den 11 juni 2020, GMPO/kommissionen, C‑575/19 P, ej publicerat, EU:C:2020:448, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

60

Tribunalen vill slutligen påpeka att det framgår av artikel 45 andra stycket i domstolens stadga att en enskild som åberopar oförutsebara omständigheter eller force majeure är skyldig att visa att något av dessa fall föreligger.

61

Vad gäller det nu aktuella fallet ska det påpekas att de omständigheter som SBK Art har åberopat avser att bolaget först sent fick kännedom om ändringarna i rättegångsreglerna, dels på grund av att ändringarna offentliggjordes under rättsferierna, dels på grund av att rättegångsreglerna visades på ett oklart sätt på webbplatsen EUR-Lex, vilket innebar att de aktuella ändringarna inte framgick tydligt.

62

Tribunalen konstaterar dock, i likhet med vad rådet har påpekat, att ändringarna i rättegångsreglerna offentliggjordes i EUT den 12 augusti 2024 och att det då angavs att ändringarna skulle träda i kraft den 1 september 2024. Härtill kommer att EU-domstolen publicerade ett pressmeddelande om dessa ändringar den 30 augusti 2024 och att en konsoliderad version av rättegångsreglerna fanns tillgänglig på EU-domstolens webbplats redan den 1 september 2024. En länk till denna konsoliderade version av rättegångsreglerna fanns också intagen i kallelsen till den muntliga förhandlingen i förevarande mål, som kansliet skickade ut till parterna genom skrivelse av den 18 september 2024.

63

En rättsakt från en unionsinstitution kan göras gällande mot fysiska och juridiska personer när dessa personer har getts möjlighet att ta del av den aktuella rättsakten genom att den har offentliggjorts på rätt sätt i EUT(se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2007, Skoma-Lux,C‑161/06, EU:C:2007:773, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Om offentliggörandet skett på rätt sätt kan nämligen ingen därefter med framgång åberopa bristande kännedom om innehållet i EUT

64

SBK Art har således inte visat att det föreligger oförutsebara omständigheter eller force majeure som kan utgöra skäl att avvika från den aktuella fristen med stöd av artikel 45 andra stycket i domstolens stadga.

65

Av det nu anförda följer att den begäran som SBK Art har framställt med stöd av artikel 45 i domstolens stadga ska avslås.

66

Till stöd för sin talan har SBK Art, sammanfattningsvis, åberopat fem grunder. Den första grunden utgörs av en invändning om rättsstridighet avseende artikel 2.1 in fine i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, och artikel 3.1 in fine i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330. Den andra grunden avser att rådet åsidosatt bolagets rätt att bli hörd. Den tredje grunden avser att rådet gjort en oriktig bedömning. Den fjärde grunden avser att rådet åsidosatt proportionalitetsprincipen. Den femte grunden avser att rådet åsidosatt motiveringsskyldigheten.

67

SBK Art har med stöd av artikel 277 FEUF framställt en invändning om rättsstridighet avseende artikel 2.1 in fine i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, och artikel 3.1 in fine i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330. Dessa delar av de aktuella bestämmelserna rör personer som har samröre med en person som är föremål för restriktiva åtgärder enligt artikel 2.1 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, och artikel 3.1 i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330 (nedan kallat samrörekriteriet).

68

SBK Art har gjort gällande att samrörekriteriet inte är förenligt med de mål som eftersträvas med artikel 21 FEU och artikel 215 FEUF, eftersom det ger rådet möjlighet att besluta att personer som inte har någon anknytning till den regim som avses med de aktuella restriktiva åtgärderna ska tas upp i de omtvistade förteckningarna. Enligt bolaget är detta inte förenligt med rättssäkerhetsprincipen. Det som enligt bolaget gör att samrörekriteriet strider mot nämnda princip är att det har getts en så vid definition att rådet har ett obegränsat och godtyckligt utrymme för skönsmässig bedömning och därmed har möjlighet att ta upp vem som helst i de omtvistade förteckningarna.

69

SBK Art har i sin replik inledningsvis anfört att det står klart att bolaget godtyckligt tagits upp i de omtvistade förteckningarna. Detta framgår dels av att det endast finns en annan enhet som har upptagits i förteckningarna i egenskap av enhet som har samröre med en annan enhet, dels av att SBK Art inte skulle ha behövt tas upp i förteckningarna om det förhåller sig som rådet påstår, det vill säga att bolaget fortfarande kontrolleras av Sberbank.

70

SBK Art har även gjort gällande att bolaget inte längre kontrolleras av Sberbank.

71

Rådet, med stöd av kommissionen, har bestritt vad SBK Art anfört i denna del.

72

Tribunalen gör i detta avseende följande bedömning. I artikel 277 FEUF anges att parterna i en tvist om en akt med allmän giltighet som antagits av någon av unionens institutioner eller byråer eller något av dess organ, med stöd av artikel 263 andra stycket FEUF inför Europeiska unionens domstol får göra gällande att akten inte ska tillämpas.

73

Artikel 277 FEUF ger uttryck för en allmän princip som innebär att en part som vill få en rättsakt som denne har talerätt mot ogiltigförklarad har rätt att i detta syfte framställa en invändning om giltigheten av rättsakter som unionsinstitutionerna tidigare antagit, vilka utgör rättslig grund för den av parten angripna rättsakten, om parten inte hade rätt att med stöd av artikel 263 FEUF väcka direkt talan mot dessa rättsakter, vars följder parten sålunda fått utstå utan att ha varit i stånd att begära att rättsakterna skulle ogiltigförklaras Den allmänna rättsakt vars lagenlighet ifrågasätts ska vara direkt eller indirekt tillämplig på det fall som är föremål för talan och det ska föreligga ett direkt rättsligt samband mellan det av parten angripna individuella beslutet och den aktuella allmänna rättsakten (se dom av den 17 februari 2017, Islamic Republic of Iran Shipping Lines m.fl./rådet,T‑14/14 och T‑87/14, EU:T:2017:102, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

74

Unionsdomstolarna ska, i enlighet med de befogenheter de har getts genom EUF-fördraget, säkerställa en i princip fullständig kontroll av lagenligheten av samtliga unionsrättsakter med avseende på de grundläggande rättigheterna, vilka utgör en integrerad del av unionens rättsordning. Denna lagenlighetskontroll omfattar särskilt att rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd har iakttagits (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen, C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 326, och dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi,C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkterna 97 och 98).

75

Det ska dock påpekas att rådet har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa en allmän och abstrakt definition av de rättsliga kriterierna och de närmare villkoren för införande av restriktiva åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet,C‑605/13 P, EU:C:2015:248, punkt 41 och där angiven rättspraxis). Regler med allmän giltighet i vilka sådana kriterier och närmare villkor fastställs – såsom de bestämmelser i de nu aktuella rättsakterna som anger kriterierna för upptagande och bibehållande i de omtvistade förteckningarna och mot vilka förevarande invändning om rättsstridighet framställts – ska således bli föremål för en begränsad domstolsprövning. En sådan prövning omfattar endast en kontroll av att gällande handläggningsregler och kravet på motivering har följts, att uppgifterna om de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att det inte förekommit någon felaktig rättstillämpning, att bedömningen av de faktiska omständigheterna inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se dom av den 15 november 2023, OT/rådet,T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

76

Enligt SBK Art strider samrörekriteriet mot artikel 21 FEU och artikel 215 FEUF samt mot rättssäkerhetsprincipen.

77

I det avseendet kan det inledningsvis konstateras att rättssäkerhetsprincipen medför ett krav på att unionslagstiftningen ska vara klar och precis och dess tillämpning förutsebar (se dom av den 15 november 2023, OT/rådet,T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

78

Av rättspraxis framgår att samrörekriteriet begränsar rådets utrymme för skönsmässig bedömning genom att det införs objektiva kriterier som säkerställer den grad av förutsebarhet som krävs enligt unionsrätten och för att tillgodose rättssäkerhetsprincipen (dom av den 6 september 2023, Pumpyanskiy/rådet, T‑291/22, ej publicerad, EU:T:2023:499, punkt 126).

79

Därefter ska det påpekas att SBK Art till stöd för sin talan har åberopat att rådet har åsidosatt artikel 215 FEUF, eftersom det inte finns någon tillräcklig anknytning mellan de personer som omfattas av de restriktiva åtgärderna och det aktuella tredjelandet. Bolaget har därvid särskilt hänvisat till domen av den 13 mars 2012, Tay Za/rådet (C‑376/10 P, EU:C:2012:138, punkterna 64 och 68). Tribunalen konstaterar dock att den rättspraxis som SBK Art har hänvisat till inte avser artikel 215 FEUF, utan artiklarna 60 och 301 EG.

80

Enligt rättspraxis gäller därvid att till följd av de ändringar som införts i primärrätten efter Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009, återfinns innehållet i artikel 60 EG (som rör restriktiva åtgärder vad gäller kapitalrörelser och betalningar) och i artikel 301 EG (som rör avbrott eller begränsning – helt eller delvis – av de ekonomiska förbindelserna med ett eller flera tredjeländer) numera i artikel 215 FEUF. Av artikel 215.2 FEUF framgår att rådet får besluta om restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer, grupper eller enheter som inte är stater, det vill säga åtgärder som före Lissabonfördragets ikraftträdande krävde även artikel 308 EG som rättslig grund om de som omfattades av åtgärderna saknade koppling till den styrande regimen i ett tredjeland (dom av den 19 juli 2012, parlamentet/rådet,C‑130/10, EU:C:2012:472, punkterna 51 och 53).

81

Mot bakgrund av det nu anförda finner tribunalen att det inte finns fog för vad SBK Art anfört om att rådet har åsidosatt artikel 215 FEUF.

82

Till sist vill tribunalen påpeka att samrörekriteriet inte innefattar ett krav på att en person, för att kunna omfattas av detta kriterium, har en direkt koppling till situationen i Ukraina (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2024, Ezubov/rådet, T‑741/22, ej publicerad, EU:T:2024:605, punkt 120).

83

Möjligheten att införa restriktiva åtgärder med stöd av detta kriterium förklaras av att det finns en betydande risk för att en person som omfattas av restriktiva åtgärder, i syfte att kringgå dessa åtgärder, utnyttjar sina kopplingar till personer som har samröre med denne för att utöva påtryckningar på dessa personer (se dom av den 11 september 2024, Ezubov/rådet, T‑741/22, ej publicerad, EU:T:2024:605, punkt 121 och där angiven rättspraxis).

84

Samrörekriteriet bidrar således till att säkerställa de restriktiva åtgärdernas effektivitet och därmed till att utöva påtryckningar på de ryska myndigheterna för att de ska upphöra med sina destabiliserande åtgärder och sin destabiliserande politik samt med sin militära aggression mot Ukraina.

85

Av detta följer att både samrörekriteriet och de restriktiva åtgärder som införts med stöd av detta är förenliga med det i artikel 21.2 c FEU angivna målet att bevara freden, att förebygga konflikter och att stärka internationell säkerhet, i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta nationernas stadga, som undertecknades i San Francisco den 26 juni 1945 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2023, OT/rådet,T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 46).

86

Tribunalen kan därför inte godta vad SBK Art anfört om att det inte finns något samband mellan situationen i Ukraina och den roll som spelas av de fysiska personer som omfattas av de aktuella restriktiva åtgärderna.

87

Tribunalen kan inte heller godta vad SBK Art anfört om att upptagandet av bolaget i de omtvistade förteckningarna är godtyckligt med hänvisning till att det endast finns en annan enhet som omfattas av de aktuella restriktiva åtgärderna på grundval av samrörekriteriet. Bolagets resonemang i detta avseende avser nämligen tillämpningen av samrörekriteriet och inte dess definition.

88

Vidare kan det konstateras att vad SBK Art anfört om att bolaget inte längre kontrolleras av Sberbank rör frågan huruvida det fanns väl underbyggda skäl för beslutet att ta upp bolaget i nämnda förteckningar och inte lagenligheten av det kriterium som utgör den rättsliga grunden för detta beslut.

89

Av det nu anförda följer att SBK Arts invändning om rättsstridighet ska ogillas.

90

SBK Art har gjort gällande att rådet, i strid med artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), inte har angett tillräckliga eller lämpliga skäl till stöd för sitt beslut att ta upp bolaget i de omtvistade förteckningarna.

91

För det första anser SBK Art att det av sammanhanget kring de angripna rättsakterna inte var möjligt för bolaget att förstå vilken räckvidd den mot bolaget vidtagna åtgärden hade. Enligt SBK Art var det omöjligt för bolaget att förutse att rådet skulle påstå att SBK Art ”kontrollerades av Sberbank”, trots att Sberbank hade sålt bolaget till en ny ägare.

92

För det andra har SBK Art gjort gällande att påståendet att bolaget fortfarande stod under Sberbanks faktiska kontroll är ospecificerat, oaktat att det inte stämmer, trots att rådet faktiskt skulle ha kunnat lämna en utförligare motivering.

93

För det tredje har SBK Art i sin replik därutöver anfört att motiveringen inte gör det möjligt för bolaget att förstå de exakta skälen till upptagandet och bibehållandet av bolaget i de omtvistade förteckningarna. I skäl 3 i beslut 2022/2477 talas om Ryska federationens missil- och drönarattacker mot den ukrainska civilbefolkningen, och enligt SBK Art har rådet, utifrån det sammanhanget, inte gett någon rimlig förklaring som visar på vilket sätt bolaget skulle befinna sig i samma situation som de ”personer som är ansvariga” för dessa attacker.

94

Rådet har, med stöd av kommissionen, bestritt vad SBK Art anfört i denna del.

95

Tribunalen gör i detta avseende följande bedömning. Enligt rättspraxis ska det av den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba,C‑417/11 P, EU:C:2012:718, punkt 50, se även dom av den 22 april 2021, rådet/PKK,C‑46/19 P, EU:C:2021:316, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

96

Den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och till det sammanhang i vilket den antagits. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs inte att samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen eller att den i detalj ska bemöta de överväganden som den berörde har framfört i samband med att denne underrättas innan rättsakten antas, eftersom bedömningen av huruvida en motivering är tillräcklig inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och gällande bestämmelser på området. En rättsakt som går någon emot anses således vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den som berörs av den, så att den berörde har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot denne (dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba,C‑417/11 P, EU:C:2012:718, punkterna 53 och 54, se även dom av den 22 april 2021, rådet/PKK,C‑46/19 P, EU:C:2021:316, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

97

I rättspraxis har det dessutom preciserats att motiveringen i en av rådet antagen rättsakt om restriktiva åtgärder inte endast ska innehålla uppgift om den rättsliga grunden för åtgärderna, utan även om de specifika och konkreta skäl som föranlett rådet att inom ramen för dess utrymme för skönsmässig bedömning anse att den berörde ska bli föremål för sådana åtgärder (se dom av den 27 juli 2022, RT France/rådet,T‑125/22, EU:T:2022:483, punkt 105 och där angiven rättspraxis).

98

Tribunalen erinrar även om att den i artikel 296 FEUF angivna motiveringsskyldigheten utgör en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan om motiveringen är välgrundad, vilken ska hänföras till frågan om den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 67). Motiveringen av ett beslut består nämligen i ett formellt angivande av vilka skäl som beslutet grundar sig på. Om dessa skäl innehåller felaktigheter, inverkar detta på beslutets lagenlighet i materiellt hänseende, men inte på motiveringen av beslutet, som kan vara tillräcklig trots att den innehåller felaktiga skäl (se dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala, C‑413/06 P, EU:C:2008:392, punkt 181 och där angiven rättspraxis).

99

Vad gäller förevarande fall ska följande påpekas. För det första redovisas det allmänna sammanhang som föranledde rådet att besluta att införa de aktuella restriktiva åtgärderna tydligt i skälen i de angripna rättsakterna, där det bland annat hänvisas till Ryska federationens oprovocerade och omotiverade militära aggression mot Ukraina. På samma sätt anges tydligt på vilken rättslig grund dessa rättsakter har antagits, det vill säga artikel 29 FEU och artikel 215 FEUF.

100

För det andra utgörs de skäl i de angripna rättsakterna som rör SBK Art av de i punkt 10 ovan redovisade skälen. I motsats till vad SBK Art har gjort gällande konstaterar tribunalen att dessa skäl är tillräckligt klart och precist formulerade för att bolaget ska kunna förstå varför det tagits upp och därefter bibehållits i de omtvistade förteckningarna. I synnerhet framgår av denna motivering att rådet, i de ursprungliga rättsakterna samt i rättsakterna om bibehållande från mars 2023, från september 2023 och från mars 2024, beslutade att ta upp och bibehålla bolaget i de omtvistade förteckningarna på grundval av samrörekriteriet.

101

Det framgår nämligen klart av motiveringen att skälet till att rådet beslutat att ta upp SBK Art i nämnda förteckningar är att bolaget ”har samröre med Sberbank”, eftersom Sberbank fortsätter att utöva en faktisk kontroll över SBK Art trots den påstådda överlåtelsen av aktierna i bolaget till en affärsman från Förenade Arabemiraten. Den omständigheten att uttrycket ”påstådd överföring” används i skälen visar tydligt att rådet ifrågasätter om försäljningen av SBK Art till en affärsman från Förenade Arabemiraten ägt rum.

102

För det tredje kan tribunalen inte godta vad SBK Art anfört om att rådet inte i tillräcklig utsträckning har förklarat på vilket sätt SBK Art skulle ha fortsatt att stå under Sberbanks kontroll, vilket inte stämmer. Tribunalen finner nämligen att detta resonemang avser huruvida det finns fog de påståenden som rådet framfört i skälen för beslutet att ta upp SBK Art i de omtvistade förteckningarna. Resonemanget får därför i själva verket anses avse att rådet gjort en oriktig bedömning och inte att rådet åsidosatt motiveringsskyldigheten. Vad bolaget anfört i detta avseende kommer därmed att prövas inom ramen för den tredje grunden.

103

För det fjärde kan tribunalen inte heller godta vad SBK Art i sin replik anfört om att rådet inte har gett någon rimlig förklaring till på vilket sätt SBK Art befinner sig i samma situation som de ”personer som är ansvariga” för drönarattacker i Ukraina. I skäl 3 i de ursprungliga rättsakterna talas visserligen om Ryska federationens robot- och drönarattacker mot civilbefolkningen samt mot civil egendom och infrastruktur i Ukraina. Tribunalen konstaterar dock att detta skäl innehåller en beskrivning av det allmänna sammanhang i vilket de ursprungliga rättsakterna ingår, i likhet med skäl 4 i dessa rättsakter, där det talas om den allvarliga situationen i Ukraina. I motsats till vad SBK Art har påstått var rådets avsikt med de ursprungliga rättsakterna inte att påstå att bolaget befinner sig i samma situation som de personer som är ansvariga för nämnda attacker.

104

Det framgår således av motiveringen till de angripna rättsakterna att de specifika och konkreta skäl som föranledde rådet att besluta att SBK Art skulle upptas och därefter bibehållas i de omtvistade förteckningarna anges på ett tillräckligt klart sätt för att bolaget ska kunna förstå dessa skäl och för att tribunalen ska kunna utföra sin lagenlighetsprövning i detta avseende.

105

Av det nu anförda följer att talan inte kan bifallas på den grunden att rådet har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.

106

I sin ansökan har SBK Art gjort gällande att rådet har åsidosatt artikel 41 i stadgan och i synnerhet den där angivna rätten att bli hörd. Enligt SBK Art borde rådet ha hört bolaget innan de ursprungliga rättsakterna antogs, eftersom det inte fanns någon anledning att skapa en överraskningseffekt. För det första har SBK Art i detta avseende anfört att de värdepapper i Fortenova Group som bolaget innehade skulle fortsätta att betraktas som tillgångar belägna i unionen även vid ett eventuellt ägarbyte och att det således inte fanns någon risk för att dessa värdepapper skulle försvinna ut ur unionen och därmed falla utanför tillämpningsområdet för förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330.

107

För det andra har SBK Art gjort gällande att de aktuella värdepappren redan hade frysts av Fortenova Group när det bolaget ägdes av Sberbank. Enligt SBK Art skulle det således inte ha varit skadligt att ge bolaget tillfälle att yttra sig innan det ursprungliga upptagandet av dess namn i de omtvistade förteckningarna, och detta skulle inte ha medfört någon risk för att tillgångar försvann ut ur unionen.

108

I sin inlaga om justering av talan avseende rättsakterna om bibehållande från september 2023 har SBK Art hävdat att rådet, innan det beslutar att bibehålla en persons namn i de omtvistade förteckningarna, måste underrätta den berörda personen om de omständigheter som läggs denne till last och ge denne möjlighet att yttra sig över dessa omständigheter. Rådet kontaktade dock inte SBK Art innan det beslutade att bolaget skulle bibehållas i de omtvistade förteckningarna.

109

Detsamma gäller rättsakterna om bibehållande från mars 2024, vilka rådet, enligt bolaget, antog i strid med sin skyldighet att regelbundet göra en översyn.

110

Rådet, med stöd av kommissionen, har bestritt vad SBK Art anfört i denna del.

111

Tribunalen gör i detta avseende följande bedömning. Av rättspraxis framgår att den i artikel 41.2 a i stadgan angivna rätten att bli hörd i alla typer av förfaranden ingår som en integrerad del av rätten till försvar och innebär att var och en garanteras en möjlighet att på ett meningsfullt och effektivt sätt framföra sin ståndpunkt under ett administrativt förfarande, och innan ett beslut fattas som kan påverka vederbörandes intressen på ett ogynnsamt sätt (se dom av den 27 juli 2022, RT France/rådet,T‑125/22, EU:T:2022:483, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

112

När det gäller ett förfarande för att anta ett beslut om att ta upp en persons namn i en förteckning i en bilaga till en rättsakt om restriktiva åtgärder, medför rätten till försvar ett krav på att den behöriga unionsmyndigheten ska underrätta den berörda personen om de skäl och omständigheter som läggs personen till last och som myndigheten avser att lägga till grund för sitt beslut. I samband med denna underrättelse ska den behöriga unionsmyndigheten ge den berörda personen tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sin ståndpunkt beträffande de skäl som åberopas mot denne (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi,C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkterna 111 och 112).

113

Artikel 52.1 i stadgan medger dock begränsningar i utövandet av de i stadgan avgivna rättigheterna, under förutsättning att begränsningen är förenlig med det väsentliga innehållet i den aktuella grundläggande rättigheten och att den, med iakttagande av proportionalitetsprincipen, är nödvändig och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen (se dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi,C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 101 och där angiven rättspraxis).

114

I detta avseende har domstolen vid upprepade tillfällen slagit fast att rätten till försvar kan bli föremål för begränsningar eller undantag, däribland på området för restriktiva åtgärder som antas inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran, C‑27/09 P, EU:C:2011:853, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

115

Ett påstående om att rätten till försvar har åsidosatts måste dessutom prövas mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall, däribland den aktuella rättsaktens beskaffenhet, det sammanhang i vilket den antagits och de på det aktuella området gällande bestämmelserna (se dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi,C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 102 och där angiven rättspraxis).

116

Härtill kommer att det framgår av rättspraxis att unionsdomstolarna gör åtskillnad mellan å ena sidan det ursprungliga beslutet att ta upp en person i de aktuella förteckningarna och å andra sidan beslutet att denne ska bibehållas i förteckningarna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2015, Al-Chihabi/rådet,T‑593/11, EU:T:2015:249, punkt 40).

117

Det är mot bakgrund av nu angivna principer i rättspraxis som tribunalen ska pröva vad SBK Art anfört i denna del.

118

Av rättspraxis framgår att rådet, när det antar ett första beslut om att införa restriktiva åtgärder, inte är skyldigt att i förväg underrätta berörda personer eller enheter om de skäl som det avser att lägga till grund för beslutet att ta upp dem i de omtvistade förteckningarna. Det ligger nämligen i sakens natur att en sådan åtgärd för att vara effektiv måste kunna ha en överraskningseffekt och tillämpas omedelbart. I ett sådant fall räcker det i princip att rådet underrättar berörda personer eller enheter om skälen för åtgärden och ger dem tillfälle att yttra sig, samtidigt som eller omedelbart efter det att beslutet antas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran, C‑27/09 P, EU:C:2011:853, punkt 61, och dom av den 14 oktober 2009, Bank Melli Iran/rådet,T‑390/08, EU:T:2009:401, punkterna 92 och 93).

119

Det ska dessutom påpekas att varken de relevanta bestämmelserna i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, och i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330, eller den allmänna principen om iakttagande av rätten till försvar ger berörda parter rätt till ett formellt muntligt hörande, eftersom möjligheten att yttra sig skriftligen är tillräcklig (se, analogt, dom av den 15 november 2023, OT/rådet,T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 97 och där angiven rättspraxis).

120

Vad gäller förevarande fall kan följande konstateras. SBK Art togs upp för första gången i de omtvistade förteckningarna genom de ursprungliga rättsakterna. Såsom framgår av punkt 11 ovan underrättades SBK Art om skälen för beslutet att ta upp bolaget i nämnda förteckningar genom att ett meddelande offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 19 december 2022.

121

I enlighet med ovan i punkt 118 angiven rättspraxis var rådet, under nu aktuella omständigheter, inte skyldigt att inhämta SBK Arts synpunkter innan det antog de ursprungliga rättsakterna.

122

Vad SBK Art anfört om att det inte fanns behov av en överraskningseffekt med hänsyn till att bolagets tillgångar redan var frysta föranleder inte någon annan bedömning.

123

Även om SBK Arts tillgångar inom Fortenova Group i förevarande fall redan hade frysts innan SBK Art upptogs i de omtvistade förteckningarna till följd av att Sberbank upptogs i dem, måste det nämligen även beaktas att en av följderna av den aktuella transaktionen just var att frigöra SBK Arts tillgångar. Vid förhandlingen medgav SBK Art nämligen att de tillgångar som bolaget innehade i Fortenova Group borde ha frigjorts till följd av den transaktion som ägde rum den 31 oktober 2022, genom vilken Sberbank sålde SBK Art till en investerare från Förenade Arabemiraten. Detta bekräftas även av det e‑postmeddelande som den emiratiska investeraren skickade till Fortenova Group av den 20 november 2022 och som ingick i den första WK-akten under rubriken ”Ytterligare bevisning”. I detta e‑postmeddelande angav nämnda investerare att SBK Art vid nämnda tidpunkt inte längre kontrollerades av en enhet som var föremål för restriktiva åtgärder. Vidare begärde denne att få delta i och utöva rösträtt vid kommande sammanträden i Fortenova Group. Detta innebär att rådet, även om det självt inte erkände försäljningen av SBK Art, inte kunde veta med säkerhet att detta gällde även för alla ekonomiska aktörer som var skyldiga att verkställa frysningen av de aktuella tillgångarna. Med hänsyn till risken för att de aktuella tillgångarna skulle frigöras gjorde rådet en riktig bedömning när det fann att det behövdes en överraskningseffekt i förevarande fall för att säkerställa de restriktiva åtgärdernas effektivitet.

124

Av det nu anförda följer att rådet inte åsidosatte SBK Arts rätt att bli hörd i samband med antagandet av de ursprungliga rättsakterna.

125

När rådet beslutar att bibehålla restriktiva åtgärder mot personer som redan omfattas av sådana åtgärder är det skyldigt att underrätta dessa personer om de uppgifter som det har tillgång till och som det avser att lägga till grund för sitt beslut. Rådet måste även, innan det antar sådant beslut, ge berörda personer tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sin ståndpunkt beträffande de skäl som åberopas mot dem. Detta dubbla processuella krav ska således tillgodoses innan ett beslut om bibehållande av restriktiva åtgärder antas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran, C‑27/09 P, EU:C:2011:853, punkt 62 och där angiven rättspraxis, och dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi,C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkterna 111–113 och där angiven rättspraxis).

126

Det ska dock påpekas att skyldigheten för rådet att tillgodose rätten att bli hörd innan det antar ett beslut om att bibehålla restriktiva åtgärder mot personer som redan omfattas av sådana åtgärder endast gäller om rådet åberopar nya uppgifter mot dessa personer. Denna skyldighet gäller således inte om beslutet om bibehållande av åtgärderna grundar sig på samma skäl som de som låg till grund för det ursprungliga beslutet om att införa de aktuella restriktiva åtgärderna (dom av den 28 juli 2016, Tomana m.fl./rådet och kommissionen, C‑330/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:601, punkt 67, och dom av den 7 juni 2023, Shakutin/rådet, T‑141/21, ej publicerad, EU:T:2023:303, punkt 74).

127

I ett fall där ett beslut att låta en viss person eller enhet kvarstå i en förteckning över personer eller enheter som omfattas av restriktiva åtgärder grundar sig på samma skäl som de som låg till grund för det ursprungliga beslutet om att införa de aktuella restriktiva åtgärderna, och där rådet inte åberopar några nya uppgifter mot denna person eller enhet, gäller att rådet inte är skyldigt att – för att tillgodose personens eller enhetens rätt att bli hörd – på nytt underrätta den berörda personen eller enheten om de omständigheter som lagts personen eller enheten till last (dom av den 22 juni 2022, Haswani/rådet, T‑479/21, ej publicerad, EU:T:2022:383, punkt 85, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2016, Central Bank of Iran/rådet,C‑266/15 P, EU:C:2016:208, punkterna 32 och 33).

128

I förevarande fall underrättade rådet SBK Art, genom skrivelse av den 15 september 2023, om sitt beslut att låta bolaget kvarstå i de omtvistade förteckningarna. Tribunalen konstaterar i detta avseende att motiveringen till rättsakterna om bibehållande från september 2023 inte hade ändrats vad gäller SBK Art och att rådet inte hade åberopat några nya uppgifter mot SBK Art för att komplettera det underlag som låg till grund för beslutet att låta bolaget kvarstå i de omtvistade förteckningarna. Rådet var därför inte skyldigt att, på eget initiativ och utan att SBK Art begärt det, på nytt underrätta bolaget om de omständigheter som lades bolaget till last och att ge det tillfälle att yttra sig.

129

Av det nu anförda följer att talan inte kan vinna bifall på den andra grunden såvitt avser rättsakterna om bibehållande från september 2023.

130

Såsom framgår av punkt 21 ovan beslutade rådet genom rättsakterna om bibehållande från mars 2024 att, av samma skäl som tidigare, låta SBK Art kvarstå i de omtvistade förteckningarna. Det ska vidare påpekas att rådet vid antagandet av dessa rättsakter inte grundade sig på några nya omständigheter som lades SBK Art till last. I enlighet med ovan i punkterna 125–127 angiven rättspraxis var rådet således inte skyldigt att – för att tillgodose SBK Arts rätt att bli hörd – på nytt underrätta bolaget om de omständigheter som lagts det till last, vilka inte hade ändrats, och att ge bolaget tillfälle att yttra sig innan rättsakterna om bibehållande från mars 2024 antogs.

131

I enlighet med samma rättspraxis finner tribunalen dessutom – i motsats till vad SBK Art har påstått – att rådet inte kan anses ha åsidosatt sin skyldighet att göra en regelbunden översyn genom att inte ge SBK Art tillfälle att yttra sig innan det beslutade att bolaget skulle kvarstå i de omtvistade förteckningarna, i enlighet med ovan i punkterna 125–127 angiven rättspraxis.

132

Av det ovan anförda följer att talan inte vinna bifall på den grunden att rådet har åsidosatt rätten att bli hörd.

133

Tribunalen vill inledningsvis påpeka följande. Rådet har visserligen ett visst utrymme för skönsmässig bedömning för att från fall till fall fastställa huruvida de rättsliga kriterier som ligger till grund för de aktuella restriktiva åtgärderna är uppfyllda. Icke desto mindre gäller att unionsdomstolarna ska säkerställa en, i princip fullständig, lagenlighetsprövning av samtliga unionsrättsakter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2014, National Iranian Tanker Company/rådet,T‑565/12, EU:T:2014:608, punkterna 54 och 55, och dom av den 26 oktober 2022, Ovsyannikov/rådet, T‑714/20, ej publicerad, EU:T:2022:674, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

134

Vidare framgår av rättspraxis att kravet på en effektiv domstolsprövning enligt artikel 47 i stadgan bland annat innebär att unionsdomstolarna måste försäkra sig om att ett beslut om införande eller bibehållande av restriktiva åtgärder, som utgör ett enskilt beslut riktat till den berörda personen eller enheten, vilar på ett tillräckligt grundligt faktaunderlag. Detta innefattar en kontroll av de påståenden om faktiska omständigheter som görs i den redogörelse för skälen som ligger till grund för ett sådant beslut, vilket innebär att domstolsprövningen inte kan vara begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen på ett abstrakt plan är övertygande, utan ska avse frågan huruvida de angivna skälen, eller åtminstone ett av dem, som i sig anses utgöra tillräckligt stöd för beslutet, är väl underbyggda (dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi,C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 119, och dom av den 5 november 2014, Mayaleh/rådet,T‑307/12 och T‑408/13, EU:T:2014:926, punkt 128).

135

Vid en sådan bedömning ska den bevisning och de uppgifter som åberopats inte prövas isolerat, utan utifrån sitt sammanhang. Rådet ska nämligen anses ha fullgjort sin bevisbörda om institutionen i målet vid unionsdomstolen lägger fram en samling tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier på att det finns en tillräcklig koppling mellan den enhet som fått sina tillgångar frysta och den regim eller, mer generellt, de förhållanden som de aktuella restriktiva åtgärderna är avsedda att bekämpa (se dom av den 20 juli 2017, Badica och Kardiam/rådet, T‑619/15, EU:T:2017:532, punkt 99 och där angiven rättspraxis).

136

Om det ifrågasätts att de skäl som åberopats mot den berörda personen är välgrundade, är det den behöriga unionsmyndigheten som har bevisbördan för att så är fallet. Det ankommer således inte på den berörda personen att bevisa motsatsen, det vill säga att skälen inte är välgrundade. Det krävs att de uppgifter och den bevisning som lagts fram stöder de skäl som åberopats mot den berörda personen (dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi,C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkterna 121 och 122, och dom av den 3 juli 2014, National Iranian Tanker Company/rådet,T‑565/12, EU:T:2014:608, punkt 57).

137

Tribunalen påpekar i detta avseende att hänsyn ska tas till sammanhanget kring de aktuella åtgärderna och att den grad av bevisning som kan krävas av rådet måste anpassas utifrån att det är svårt att få tillgång till bevisning och till objektiva uppgifter (se dom av den 1 juni 2022, Prigozhin/rådet, T‑723/20, ej publicerad, EU:T:2022:317, punkt 102 och där angiven rättspraxis).

138

Det ska dessutom påpekas att unionsdomstolarnas verksamhet styrs av principen om fri bevisvärdering och att det enda kriteriet för att bedöma värdet av den bevisning som lagts fram är dess trovärdighet. Vid bedömningen av en skriftlig handlings bevisvärde ska det prövas om uppgifterna i handlingen är tillförlitliga med beaktande särskilt av handlingens ursprung och tillkomstsammanhang samt till vem den är ställd. Det måste även prövas om handlingen utifrån sitt innehåll verkar rimlig och tillförlitlig (se dom av den 31 maj 2018, Kaddour/rådet,T‑461/16, EU:T:2018:316, punkt 107 och där angiven rättspraxis).

139

Av rättspraxis framgår även att restriktiva åtgärder av nu aktuellt slag är en form av säkerhetsåtgärder, vilka per definition är av tillfällig karaktär. Sådana åtgärder gäller alltid bara så länge som de faktiska och rättsliga omständigheter som föranledde deras införande består och så länge som det finns ett behov av att bibehålla åtgärderna för att uppnå det mål som eftersträvas med dem. Det sagda innebär att det ankommer på rådet att vid den regelbundna översynen av de aktuella restriktiva åtgärderna göra en förnyad bedömning av situationen och att utvärdera effekterna av åtgärderna. Syftet med detta är att avgöra huruvida åtgärderna har gjort det möjligt att uppnå målen med det ursprungliga beslutet att ta upp de berörda personerna och enheterna i den omtvistade förteckningen eller om samma bedömningar fortfarande kan göras beträffande dessa personer och enheter (dom av den 12 februari 2020, Amisi Kumba/rådet,T‑163/18, EU:T:2020:57, punkterna 58 och 59).

140

Slutligen gäller enligt fast rättspraxis att en unionsrättsakts lagenlighet måste bedömas utifrån de faktiska och rättsliga omständigheter som förelåg när rättsakten antogs (se dom av den 3 september 2015, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./kommissionen,C‑398/13 P, EU:C:2015:535, punkt 22 och där angiven rättspraxis, och dom av den 4 september 2015, NIOC m.fl./rådet, T‑577/12, ej publicerad, EU:T:2015:596, punkt 112 och där angiven rättspraxis).

141

Det är mot bakgrund av det som anförts i det föregående som tribunalen ska pröva huruvida rådet gjorde sig skyldigt till bedömningsfel när det beslutade att ta upp och därefter att bibehålla SBK Art i de omtvistade förteckningarna.

142

Vad gäller förevarande fall ska det påpekas att rådets beslut att ta upp och därefter att bibehålla SBK Art i de omtvistade förteckningarna grundade sig på den bevisning som fanns i den första WK-akten respektive i den andra och den tredje WK-akten.

143

Den första WK-akten innehåller följande bevisning:

144

I den första WK-akten finns även en rad handlingar som samlats under rubriken ”Ytterligare bevisning”, närmare bestämt följande handlingar:

145

Den andra WK-akten innehåller endast en dom från Gerechtshof Amsterdam (Appellationsdomstolen i Amsterdam, Nederländerna) av den 29 december 2022.

146

Den tredje WK-akten innehåller endast en sammanfattning av ett sekretessbelagt bevis som har följande lydelse: ”Bevis som grundar sig på officiella bolagsregister och som bekräftar att SBK Art LLC är ett dotterbolag som kontrolleras av Ryska federationens regering”.

147

SBK Art har ifrågasatt tillförlitligheten av den bevisning som finns intagen i den första WK-akten och som rådet lade till grund för sitt beslut att ta upp bolaget i de omtvistade förteckningarna. Bolaget anser att denna bevisning härrör från otillförlitliga källor, nämligen nyhets- och bloggartiklar av låg kvalitet som publicerats på internet. SBK Art har särskilt gjort gällande att nyhetsartiklarna i den första WK-akten endast återger officiella uttalanden från Fortenova Kroatiens verkställande direktör. SBK Art har även ifrågasatt bevisvärdet av den handling som härrör från en advokatbyrå. Enligt bolaget innehåller handlingen bland annat inte några uppgifter om vem som upprättat den, och det är uppenbart att den upprättats på uppdrag av Fortenova Group.

148

Rådet har bestritt vad SBK Art har anfört i denna del. Rådet har anfört att bevisningen i det nu aktuella fallet inte endast har utgjorts av nyhetsartiklar, utan även av officiella handlingar och handlingar som ingått i processmaterialet i mål vid nederländska domstolar.

149

Tribunalen gör i detta avseende följande bedömning. Eftersom unionsmyndigheterna inte har befogenhet att bedriva utredningar i tredjeländer måste deras bedömning i praktiken grunda sig på informationskällor som är tillgängliga för allmänheten, rapporter, nyhetsartiklar eller andra liknande informationskällor. Av rättspraxis framgår att nyhetsartiklar kan användas för att styrka förekomsten av vissa faktiska omständigheter, om artiklarna är tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga med avseende på de faktiska omständigheter som beskrivs i dem. I detta avseende skulle det vara orimligt och oproportionerligt att kräva att rådet självt ska genomföra undersökningar på plats för att kontrollera sanningshalten i faktiska omständigheter som ett stort antal massmedier har rapporterat om (se dom av den 1 juni 2022, Prigozhin/rådet, T‑723/20, ej publicerad, EU:T:2022:317, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

150

Det kan inledningsvis konstateras att SBK Art har ifrågasatt tillförlitligheten av den bevisning som endast finns intagen i den första WK-akten.

151

Först och främst vill tribunalen påpeka att SBK Art inte kan anses ha något fog för sitt påstående att rådet har grundat sitt beslut att ta upp SBK Art i de omtvistade förteckningarna enbart på nyhets- och bloggartiklar av låg kvalitet. Det kan nämligen konstateras att nyhetsartiklarna härrör från digitala nyhetskällor från olika länder, såsom Reuters (handling nr 6), Euractiv (handling nr 7) eller Bloomberg News (handling nr 8). Vad gäller tillförlitligheten av den av rådet åberopade bevisningen får tribunalen hänvisa till vad som anförts i punkt 149 ovan, nämligen att unionsmyndigheterna inte har befogenhet att bedriva utredningar i tredjeländer och att deras bedömning därför i praktiken måste grunda sig på informationskällor som är tillgängliga för allmänheten, rapporter, nyhetsartiklar eller andra liknande informationskällor. SBK Art har inte heller anfört någon annan omständighet som kan påverka bevisningens tillförlitlighet.

152

SBK Art har vidare gjort gällande att tidningsartiklarna endast återger uttalanden från en företrädare för Fortenova Group. I det avseendet kan följande konstateras. Varken handling nr 6 (artikeln från Reuters) eller handling nr 7 (artikeln från Euractiv) i den första WK-akten innehåller några hänvisningar till uttalanden från en företrädare för Fortenova Group. I handling nr 8 (artikeln från Bloomberg News) hänvisas det visserligen till uttalanden från en företrädare för Fortenova Group och till uttalanden från en företrädare för Sberbank. Bevisvärdet av denna handling, som även innehåller andra uppgifter, kan dock inte ifrågasättas enbart på grundval av att den aktuella nyhetsartikeln återger uttalanden från en företrädare för ett bolag. Härtill kommer att SBK Art inte har anfört någon omständighet som visar att uttalandena och uppgifterna i artikeln skulle vara felaktiga.

153

Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att SBK Art inte har anfört några omständigheter som kan ifrågasätta tillförlitligheten hos de källor som rådet använde och att dessa därmed får anses vara rimliga och tillförlitliga, i den mening som avses i ovan i punkt 138 angiven rättspraxis.

154

Vad slutligen gäller den handling som härrör från en advokatbyrå och som ingår bland de handlingar som rådet har samlat under rubriken ”Ytterligare bevisning” i den första WK-akten, konstaterar tribunalen, i likhet med vad rådet gjort, att detta rättsutlåtande. som utarbetats på begäran av Fortenova Group, har ett lågt bevisvärde.

155

SBK Art har i huvudsak gjort gällande att rådet inte har lagt fram några konkreta, precisa och samstämmiga uppgifter som skulle kunna utgöra ett tillräckligt faktaunderlag för beslutet att ta upp bolaget i de omtvistade förteckningarna med stöd av samrörekriteriet. SBK Art har bestritt påståendet att Sberbank fortsätter att utöva kontroll över bolaget och har hävdat att rådet inte har lagt fram bevis för en sådan faktisk kontroll. För det första har SBK Art bestritt påståendet i skälen för bolagets upptagande i förteckningen enligt vilken Sberbank skulle ha sålt SBK Art. Bolaget har gjort gällande att en sådan försäljning omfattas av rysk rätt och att rådet inte har visat att försäljningen inte ägt rum.

156

För det andra har SBK Art bestritt påståendet att den omständigheten att en av styrelseledamöterna i Fortenova Group, som också var anställd av Sberbank, hade kvar sitt styrelseuppdrag efter det att Sberbank hade sålt SBK Art visar att Sberbank utövade kontroll över bolaget. SBK Art har här särskilt gjort gällande att bolagets tillgångar och rösträtter i Fortenova Group var frysta och att bolaget därmed inte skulle ha haft möjlighet att byta ut nämnda styrelseledamot.

157

För det tredje har SBK Art ifrågasatt den bedömning som gjordes i den handling från en advokatbyrå som finns intagen i den första WK-akten, nämligen att advokatbyrån inte förfogade över tillräckliga uppgifter för att kunna uttala sig om huruvida Sberbanks försäljning av SBK Art var förenlig med unionsrätten och om omständigheterna kring denna försäljning. SBK Art har hävdat att varken omständigheterna kring försäljningen eller sättet att finansiera transaktionen, genom ett lån från en rysk bank, var ovanliga.

158

För det fjärde har SBK Art gjort gällande att bevisningen i den första WK-akten inte visar att Sberbank utövade kontroll över bolaget vid tidpunkten för antagandet av de ursprungliga rättsakterna.

159

SBK Art har särskilt ifrågasatt bevisvärdet av en handling i den första WK-akten som härrör från det kroatiska utrikes- och Europaministeriet, enligt vilken SBK Art fortfarande kontrolleras av Sberbank. Bolaget har här bland annat anfört att Sberbank inte gett in någon ansökan om tillstånd till försäljningen av SBK Art till de kroatiska myndigheterna. SBK Art har gjort gällande att det inte ankom på de kroatiska myndigheterna att bevilja tillstånd till denna försäljning, eftersom den föll utanför tillämpningsområdet för artikel 17 e i förordning nr 269/2014, där det anges att denna förordning ska tillämpas ”på varje juridisk person, enhet eller organ när det gäller varje form av affärsverksamhet som helt eller delvis bedrivs inom unionen”.

160

I sin replik har SBK Art även gjort gällande att det saknas grund för rådets ståndpunkt att det är tveksamt huruvida transaktionen avseende Sberbanks försäljning av SBK Art till en investerare från Förenade Arabemiraten är giltig. SBK Art har nämligen anfört att denna transaktion, som omfattar en rysk säljare (Sberbank), en rysk tillgång (SBK Art) och en emiratisk köpare, inte omfattades av tillämpningsområdet för artikel 17 i förordning nr 269/2014. Enligt SBK Art stod det Sberbank fritt att sälja bolaget utan att utnyttja det undantag som föreskrivs i artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014.

161

SBK Art har vidare bestritt vad rådet anfört om att det skulle vara fråga om ett kringgående, eftersom en transaktion som ingåtts utanför unionen avseende utländska tillgångar och med en utländsk köpare inte kan utgöra ett kringgående i den mening som avses i artikel 9 i förordning nr 269/2014.

162

SBK Art har i sina inlagor om justering av talan avseende rättsakterna om bibehållande från september 2023 och från mars 2024 återigen gjort gällande att rådet inte lagt fram någon bevisning som på ett övertygande sätt styrker att SBK Art och Sberbank haft samröre med varandra.

163

Rådet, med stöd av kommissionen, Konungariket Nederländerna och Republiken Kroatien, har bestritt vad SBK Art anfört i denna del.

164

Tribunalen konstaterar i detta avseende att skälen i de angripna rättsakterna grundar sig på det samrörekriterium som föreskrivs i artikel 2.1 in fine i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, och i artikel 3.1 in fine i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330.

165

Det ska påpekas att begreppet samröre, trots att det ofta används i rådets rättsakter om restriktiva åtgärder, inte är definierat som sådant och att dess betydelse beror på sammanhanget och omständigheterna i det enskilda fallet. Trots det nu sagda kan ett sådant begrepp anses avse fysiska eller juridiska personer som, allmänt sett, är knutna till varandra på grund av en intressegemenskap utan att det för den skull behöver vara fråga om en koppling via en ekonomisk verksamhet, varvid denna intressegemenskap dock inte uteslutande kan grunda sig på släktband (dom av den 25 oktober 2023, QF/rådet, T‑386/22, ej publicerad, EU:T:2023:670, punkt 54. se även, för ett liknande resonemang, dom av den 8 mars 2023, Prigozhina/rådet, T‑212/22, ej publicerad, EU:T:2023:104, punkterna 93, 103 och 104 och där angiven rättspraxis).

166

Samrörekriteriet kan således tolkas på så sätt att det avser varje fysisk eller juridisk person eller enhet som har en koppling av i föregående punkt angivet slag till en person som är föremål för restriktiva åtgärder enligt något av de kriterier för upptagande i de omtvistade förteckningarna som föreskrivs i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, och i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330.

167

I ett fall där en enhet ägs eller kontrolleras av en enhet som är föremål för restriktiva åtgärder enligt ett av nyss nämnda upptagandekriterier gäller dessutom att ägande- eller kontrollförhållandet mellan dessa två enheter uppenbart utgör en koppling av ovan i punkt 165 angivet slag. Detta eftersom det föreligger en icke försumbar risk för att den aktuella moderenheten utövar påtryckningar på den enhet som den äger eller kontrollerar i syfte att kringgå verkningarna av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot den (se, analogt, dom av den 4 september 2015, NIOC m.fl./rådet, T‑577/12, ej publicerad, EU:T:2015:596, punkt 114).

168

Det ska erinras om att skälen till att SBK Art togs upp i de omtvistade förteckningarna anges i punkt 10 ovan och att de förblev oförändrade i rättsakterna om bibehållande från mars 2023, från september 2023 och från mars 2024. Av dessa skäl framgår i huvudsak att SBK Art har tagits upp och därefter bibehållits i de omtvistade förteckningarna i egenskap av enhet som har samröre med Sberbank, på grund av dess ställning som dotterbolag till Sberbank, vilket bildats med det specifika syftet att stå som innehavare av Sberbanks intressen i Fortenova Group, och på grund av den faktiska kontroll som Sberbank fortsatte att utöva över SBK Art, trots den påstådda överlåtelsen av bolagets aktier till en affärsman från Förenade Arabemiraten.

169

Det ska i detta sammanhang prövas huruvida rådet kan anses ha uppfyllt sin bevisbörda genom den bevisning som det lagt fram vid antagandet av de angripna rättsakterna och huruvida denna bevisning kan anses utgöra en samling indicier som är tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga för att utgöra grund för skälen till beslutet att ta upp SBK Art i de omtvistade förteckningarna med stöd av samrörekriteriet.

170

Vad gäller SBK Arts ställning som dotterbolag till Sberbank, vilket bildats med det specifika syftet att stå som innehavare av Sberbanks intressen i Fortenova Group, är det ostridigt mellan parterna att Sberbank, genom sina dotterbolag SBK Uranium och SBC Aktiv, var helägare till SBK Art när Sberbanks namn lades till i de omtvistade förteckningarna genom beslut 2022/1272 och genomförandeförordning 2022/1270. Vidare är det ostridigt att SBK Art bildades den 10 december 2021 som ett holdingbolag som skulle stå som innehavare till de depåbevis och konvertibler som Sberbank innehade i Fortenova Group, det vill säga i det Nederländerna-baserade bolaget Fortenova Group TopCo. SBK Art har inte heller bestritt att Sberbank den 5 april 2022 överförde nämnda depåbevis och konvertibler till SBK Art.

171

Den 21 juli 2022 antog rådet beslut 2022/1272 och genomförandeförordning 2022/1270, genom vilka rådet tog upp Sberbank i de omtvistade förteckningarna under nummer 108. Beslutet att ta upp Sberbank i de omtvistade förteckningarna innebar, i enlighet med artikel 2 i förordning nr 269/2014, följande konsekvenser. Vid tidpunkten för beslutet, det vill säga den 21 juli 2022, frystes alla penningmedel och ekonomiska resurser som Sberbank ägde, innehade eller kontrollerade i unionen och inga penningmedel eller ekonomiska resurser fick direkt eller indirekt ställas till Sberbanks förfogande, vilket bland annat innefattade de ovan nämnda depåbevisen och konvertiblerna i det Nederländerna-baserade bolaget Fortenova Group TopCo, vilka indirekt innehades av Sberbank via SBK Art. Frysningen omfattade även utövandet av de rösträtter och andelar som var knutna till dessa depåbevis och konvertibler från och med samma dag, eftersom de utgjorde ekonomiska resurser i den mening som avses i artikel 1 d i förordning nr 269/2014.

172

Av det nu sagda framgår att SBK Arts enda ändamål var att i egenskap av holdingbolag inneha Sberbanks depåbevis och konvertibler i det Nederländerna-baserade bolaget Fortenova Group TopCo, vilka hade frysts till följd av rådets beslut att ta upp Sberbank i de omtvistade förteckningarna.

173

SBK Art har inte bestritt att de depåbevis och konvertibler som bolaget innehar i det Nederländerna-baserade bolaget Fortenova Group TopCo frystes vid tidpunkten för beslutet att ta upp Sberbank i de omtvistade förteckningarna. SBK Art har dock påstått att bolaget upphörde att vara ett dotterbolag till Sberbank från och med den 31 oktober 2022, när de dotterbolag till Sberbank som bolaget ägdes av, det vill säga SBK Uranium och SBC Aktiv, sålde det till en investerare från Förenade Arabemiraten. Enligt SBK Art innebär detta att vid tidpunkten för beslutet att ta upp bolaget i de omtvistade förteckningarna, det vill säga den 16 december 2022, och vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna om bibehållande från mars 2023, från september 2023 och från mars 2024, så var bolaget inte längre ett dotterbolag till Sberbank.

174

Vad gäller försäljningen av SBK Art kan det konstateras att den första WK-akten innehåller överlåtelseavtalet, undertecknat av SBK Uranium och SBC Aktiv och en investerare från Förenade Arabemiraten, samt ett avtal om överlåtelse av fordran mellan Sberbank och den emiratiska investeraren, vilket avsåg den fordran som Sberbank innehade till följd av överlåtelsen till SBK Art av depåbevisen och konvertiblerna i Fortenova Group TopCo, vilken ägde rum den 5 april 2022. Den första WK-akten innehåller även ett låneavtal som ingåtts mellan å ena sidan det holdingbolag som den emiratiska investeraren använt vid förvärvet av SBK Art och å andra sidan en rysk bank, samt bevis för den överföring från denna bank till nämnda holdingbolag som ägde rum den 31 oktober 2022 och för den överföring från holdingbolaget till Sberbank avseende betalning av fordran som ägde rum samma dag.

175

Rådet, med stöd av kommissionen, Konungariket Nederländerna och Republiken Kroatien, har gjort gällande att försäljningen av SBK Art inte har någon verkan i unionen, eftersom den inte har godkänts av en behörig nationell myndighet i enlighet med undantaget i artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014.

176

Tribunalen erinrar i detta avseende om det ovan i punkt 171 redovisade, nämligen att beslutet att ta upp Sberbank i de omtvistade förteckningarna den 21 juli 2022 innebar, i enlighet med artikel 2 i förordning nr 269/2014, att de depåbevis och konvertibler som SBK Art innehade i det EU-baserade bolaget Fortenova Group TopCo frystes vid samma tidpunkt.

177

I artikel 1 f i förordning nr 269/2014 anges att med ”frysning av penningmedel” avses ”förhindrande av varje flyttning, överföring, förändring, användning, tillgång till eller hantering av penningmedel på ett sätt som skulle leda till en förändring av volym, belopp, belägenhet, ägandeförhållanden, innehav, art, bestämmelse eller varje annan förändring som skulle göra det möjligt att utnyttja penningmedlen, inbegripet portföljförvaltning”.

178

Vad gäller det nu aktuella fallet innebar tillämpningen av artikel 1 f i förordning nr 269/2014 således att från och med tidpunkten för beslutet att ta upp Sberbank i de omtvistade förteckningarna, det vill säga den 21 juli 2022, kunde de depåbevis och konvertibler som SBK Art innehade inte längre kunde bli föremål för någon flyttning, överföring, förändring, användning eller tillgång som, bland annat, skulle lett till en förändring av ägandeförhållanden, innehav eller varje annan förändring som skulle gjort det möjligt att utnyttja dem.

179

Det fanns endast två möjligheter för att SBK Arts innehav av depåbevis och konvertibler skulle frigöras, nämligen antingen genom att Sberbanks namn togs bort från de omtvistade förteckningarna eller genom att ett av de undantag som föreskrivs i förordning nr 269/2014 tillämpades.

180

Tribunalen konstaterar i detta avseende följande. I beslutet att ta upp Sberbank i de omtvistade förteckningarna, det vill säga beslut 2022/1272, införde rådet även – i artikel 2.15 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329 – ett särskilt undantag för Sberbank (upptaget under nummer 108 i förteckningarna), som innebar att frysta penningmedel eller ekonomiska resurser kunde komma att frigöras om vissa förutsättningar var uppfyllda. Samma undantag – det vill säga det som anges i artikel 2.15 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329 – finns även intaget i artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330.

181

Såsom redan angetts ovan är det utrett att SBK Art innehar depåbevis och konvertibler i det Nederländerna-baserade bolaget Fortenova Group TopCo. Vad gäller överlåtelsen av SBK Art till den emiratiska investeraren är det dessutom ostridigt mellan parterna att det inte ansökts om tillstånd för denna vare sig hos den behöriga nederländska myndigheten eller hos behörig myndighet i någon annan medlemsstat. Detta vinner för övrigt stöd av bevis nr 7, bevis nr 8 och bevis nr 9 i den första WK-akten, vilka utgörs av artiklar publicerade av Reuters, Euractiv respektive Bloomberg News enligt vilka det inte ansökts om tillstånd för Sberbanks överlåtelse av SBK Art till den emiratiska investeraren vare sig hos de kroatiska eller hos de nederländska myndigheterna.

182

Enligt SBK Art är artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014 endast tillämplig om en transaktion omfattas av tillämpningsområdet för artikel 17 i förordning nr 269/2014, vilket enligt bolaget inte är fallet här, eftersom den aktuella transaktionen avsåg överlåtelse av en rysk enhet, det vill säga SBK Art, i enlighet med rysk rätt, och inbegrep fysiska eller juridiska personer som varken var medborgare eller etablerade i unionen.

183

Tribunalen finner att det först måste fastställas huruvida förordning nr 269/2014 var tillämplig på den transaktion genom vilken Sberbank, genom sina dotterbolag SBC Aktiv och SBK Uranium, överlät SBK Art till den emiratiska investeraren.

184

I detta avseende anges i artikel 17 a i förordning nr 269/2014 att den förordningen ska tillämpas ”inom unionens territorium, inbegripet dess luftrum”.

185

Vad gäller förevarande fall kan det konstateras att den aktuella transaktionen genomfördes mellan Sberbank, genom dess dotterbolag SBC Aktiv och SBK Uranium med säte i Ryssland, och en investerare från Förenade Arabemiraten samt att den avsåg försäljningen av ett bolag med säte i Ryssland, det vill säga SBK Art. Av handling nr 1 i den första WK-akten framgår dock att SBK Art bildades som ett holdingbolag med det enda syftet att stå som innehavare av Sberbanks intressen i Fortenova Group, det vill säga ovan nämnda depåbevis och konvertibler i det Nederländerna-baserade bolaget Fortenova Group TopCo, vilka överfördes till SBK Art den 5 april 2022. Detta innebär att även om SBK Art är ett bolag med säte i Ryssland, så innehar bolaget medel i unionen i form av depåbevis och konvertibler i ett bolag med säte i unionen.

186

Sberbanks överlåtelse av SBK Art till den emiratiska investeraren skulle medföra en överföring av dessa inom unionens territorium belägna medel. Enligt artikel 17 a i förordning nr 269/2014 var denna förordning således tillämplig på Sberbanks överlåtelse av SBK Art till den emiratiska investeraren.

187

Därefter övergår tribunalen till att pröva huruvida undantaget i artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014 var tillämpligt på den aktuella transaktionen, det vill säga Sberbanks försäljning av SBK Art till den emiratiska investeraren.

188

Av domstolens fasta praxis framgår att vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Ne bis in idem), C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

189

I artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014 anges följande: ”Genom undantag från artikel 2 får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, på sådana villkor som de finner lämpliga, ge tillstånd till att vissa frysta penningmedel eller ekonomiska resurser frigörs, eller att vissa frysta penningmedel eller ekonomiska resurser görs tillgängliga för den enhet som är förtecknad under post nummer 108 i bilaga I, efter att ha fastställt att penningmedlen eller de ekonomiska resurserna är nödvändiga för att senast den 31 oktober 2022 slutföra en pågående försäljning och överföring av äganderätter som den enheten direkt eller indirekt äger i juridiska personer, enheter eller organ som är etablerade i unionen.”

190

För det första framgår det av lydelsen i denna bestämmelse att det däri angivna undantaget är tillämpligt på en transaktion som Sberbanks försäljning av tillgångar som banken direkt eller indirekt äger i en juridisk person, en enhet eller ett organ med säte i unionen.

191

Tribunalen finner i detta avseende att SBK Art inte kan anses ha något fog för sitt påstående att nämnda undantag inte skulle vara tillämpligt på den aktuella transaktionen av det skälet att den avsåg ett bolag med säte i Ryssland, det vill säga bolaget självt, och att den inte avsåg tillgångar belägna i unionen. Såsom framgår av punkt 170 ovan var nämligen förhållandena vid tidpunkten för upptagandet av Sberbank i de omtvistade förteckningarna sådana att Sberbank, genom sina dotterbolag SBK Uranium och SBC Aktiv, var helägare till SBK Art och att SBK Art innehade depåbevis och konvertibler i det Nederländerna-baserade bolaget Fortenova Group TopCo. Dessa depåbevis och konvertibler utgjorde följaktligen tillgångar i en juridisk person med säte i unionen – nämligen det Nederländerna-baserade bolaget Fortenova Group TopCo – som Sberbank indirekt hade äganderätten till.

192

För det andra ger en systematisk tolkning av artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014 vid handen att det däri angivna undantaget utgör ett undantag från artikel 2 i samma förordning, av vilken framgår att penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ, eller av fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har samröre med dem, ska frysas. I ett fall där tillstånd av det slag som föreskrivs i artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014 inte har lämnats, kan penningmedel och ekonomiska resurser som frysts med stöd av artikel 2.1 i förordning nr 269/2014 inte frigöras och de kan inte bli föremål för en äganderättsöverföring.

193

För det tredje vinner den nyss angivna bedömningen stöd av det mål som eftersträvas med förordning nr 269/2014. Syftet med de undantag som föreskrivs i denna förordning, såsom det i artikel 6b.2b angivna, är att klart avgränsa de fall i vilka enheter som är upptagna i de omtvistade förteckningarna kan ansöka om tillstånd hos behöriga nationella myndigheter för att sälja frysta tillgångar och på så sätt säkerställa de restriktiva åtgärdernas effektivitet. Detta undantag ingår därmed i de mål som eftersträvas med den lagstiftning som reglerar de aktuella restriktiva åtgärderna. Dessa mål är kopplade till behovet av att, med hänsyn till situationens allvar, utöva största möjliga tryck på de ryska myndigheterna för att dessa ska upphöra med sina destabiliserande åtgärder och sin destabiliserande politik samt sin militära aggression mot Ukraina.

194

Det anförda innebär följande. Utan stöd av ett undantag av det slag som anges i artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014 har fysiska eller juridiska personer som är upptagna i de omtvistade förteckningarna inte rätt att till andra personer utanför unionen överföra äganderätten till frysta tillgångar, såsom de – inom unionen belägna – tillgångar som SBK Art innehar i Fortenova Group.

195

Sberbanks försäljning av SBK Art, som bildats med det enda syftet att inneha depåbevis och konvertibler i det EU-baserade bolaget Fortenova Group TopCo, skulle dock medföra ett frigörande av dessa tillgångar, vilka frysts till följd av upptagandet av Sberbank i de omtvistade förteckningarna.

196

I motsats till vad SBK Art har hävdat var artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014 följaktligen tillämplig på Sberbanks försäljning av bolaget till den emiratiska investeraren, vilket innebär att Sberbank hade behövt ansöka om och erhålla tillstånd från den behöriga nederländska myndigheten för att kunna genomföra den aktuella transaktionen.

197

I annat fall, det vill säga om en sådan transaktion erkändes i unionen utan tillstånd från en behörig nationell myndighet med stöd av ett undantag i förordning nr 269/2014, skulle nämligen verkningarna av de restriktiva åtgärderna mot Sberbank gå om intet.

198

I detta avseende kan det konstateras att Sberbank inte erhållit något förhandstillstånd för försäljningen av SBK Art från en behörig nationell myndighet i enlighet med artikel 6b.2b i förordning nr 269/2014. I avsaknad av ett sådant tillstånd kan denna försäljning dock inte ha någon verkan enligt gällande unionsrätt om restriktiva åtgärder. Tribunalen finner därför att rådet haft fog för att kvalificera försäljningen som ”påstådd försäljning” i skälen till beslutet att ta upp SBK Art i de omtvistade förteckningarna.

199

Härav följer att Sberbanks överlåtelse till en investerare från Förenade Arabemiraten av i unionen belägna tillgångar, det vill säga de depåbevis och konvertibler som SBK Art innehade i Fortenova Group TopCo och som frystes i samband med att Sberbank togs upp i de omtvistade förteckningarna, vilken genomfördes utan tillstånd från en behörig nationell myndighet, strider mot bestämmelserna i förordning nr 269/2014 och därmed ska anses sakna verkan i unionsrätten.

200

Ur ett unionsrättsligt perspektiv medförde den påstådda försäljningen av SBK Art till en investerare från Förenade Arabemiraten således inte någon förändring av den situation som bolaget befann sig i vid tidpunkten för antagandet av de ursprungliga rättsakterna och av rättsakterna om bibehållande från mars 2023, från september 2023 och från mars 2024 i förhållande till bolagets situation vid tidpunkten för upptagandet av Sberbank i de omtvistade förteckningarna. SBK Art fortsatte nämligen att inneha depåbevis och konvertibler i Fortenova Group TopCo, vilka var tillgångar som hade frysts till följd av beslutet att ta upp Sberbank i de omtvistade förteckningarna och vilka från och med tidpunkten för detta beslut inte längre kunde bli föremål för någon ändring eller äganderättsöverföring, såvida inte en behörig nationell myndighet hade lämnat tillstånd till att de frigjordes.

201

Av detta följer att SBK Arts fortsatta innehav av depåbevis och konvertibler i det Nederländerna-baserade bolaget Fortenova Group TopCo, vilka frysts till följd av beslutet att ta upp Sberbank i de omtvistade förteckningarna, visar att SBK Art har gemensamma intressen med Sberbank.

202

Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att rådet har lagt fram en samling tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier på att SBK Art, vid tidpunkten för de ursprungliga rättsakterna och rättsakterna om bibehållande från mars 2023, från september 2023 och från mars 2024, var en juridisk person som hade samröre med Sberbank, i den mening som avses i samrörekriteriet, på grund av att SBK Art fortfarande stod som innehavare av Sberbanks intressen i Fortenova Group.

203

Av rättspraxis om lagenlighetskontrollen av ett beslut om att införa restriktiva åtgärder framgår följande. Med hänsyn till att restriktiva åtgärder är av preventiv karaktär gäller att om unionsdomstolarna finner att åtminstone ett av de anförda skälen är tillräckligt precist och konkret, att det är väl underbyggt samt att det i sig utgör tillräckligt stöd för beslutet, kan det förhållandet att detsamma inte gäller för andra skäl i beslutet inte anses utgöra grund för att ogiltigförklara beslutet (se, dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft, C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

204

Eftersom det av rådet anförda skälet avseende SBK Arts ställning som dotterbolag till Sberbank som innehar depåbevis och konvertibler i Fortenova Group TopCo har befunnits vara väl underbyggt finner tribunalen att den bedömningen i sig innebär att de omständigheter som SBK Art åberopat som andra grund för sin talan inte kan leda till bifall till talan. Därmed saknas skäl att pröva huruvida de övriga skälen avseende Sberbanks påstådda fortsatta faktiska kontroll över SBK Art är väl underbyggda.

205

Av det anförda följer att talan inte kan vinna bifall på den grunden att rådet har gjort en oriktig bedömning.

206

SBK Art har gjort gällande att de angripna rättsakterna inte bidrar till att uppnå unionens mål. Det mål som eftersträvas med besluten att ta upp och bibehålla SBK Art i de omtvistade förteckningarna är enligt bolaget inte att öka Ryska federationens kostnader för kriget, utan dessa beslut syftar i själva verket till att uppnå andra mål som har samband med Republiken Kroatiens ekonomiska intressen i Fortenova Group, som är ett bolag som denna stat anser vara strategiskt viktigt.

207

SBK Art har hävdat att upptagandet och bibehållandet av bolaget i de omtvistade förteckningarna är överflödigt och oproportionerligt. Upptagandet av Sberbank i de omtvistade förteckningarna har ju medfört en frysning av alla Sberbanks dotterbolags tillgångar i unionen, och det är därför inte nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder mot SBK Art om det nu förhåller sig som rådet påstår, det vill säga att Sberbank aldrig har förlorat sin kontroll över SBK Art.

208

SBK Art har vidare gjort gällande att Fortenova Group var skyldigt att agera med anledning av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot Sberbank. Om Fortenova Group hade gjort bedömningen att den emiratiska investeraren inte köpte aktierna i SBK Art för egen räkning, skulle de aktuella finansiella instrumenten ha fortsatt att vara frysta, även om rådet inte hade tagit upp SBK Art i de omtvistade förteckningarna.

209

Rådet, med stöd av kommissionen och Konungariket Nederländerna, har bestritt vad SBK Art anfört i denna del.

210

Tribunalen gör i detta avseende följande bedömning. Av rättspraxis framgår att proportionalitetsprincipen, som ingår bland de allmänna unionsrättsliga principerna och stadgas i artikel 5.4 FEU, innebär ett krav på att de medel som anges i en unionsbestämmelse är ägnade att säkerställa att de legitima mål som eftersträvas i den berörda lagstiftningen uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål (dom av den 15 november 2012, Al-Aqsa/rådet och Nederländerna/Al-Aqsa, C‑539/10 P och C‑550/10 P, EU:C:2012:711, punkt 122).

211

Vad gäller förevarande fall ska det påpekas att utpekandet av SBK Art som juridisk person som har samröre med Sberbank eftersträvar ett av målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Införandet av restriktiva åtgärder mot enheter som har samröre med fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är upptagna i de omtvistade förteckningarna på grundval av något av de kriterier som föreskrivs i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, svarar nämligen mot det i artikel 21.2 c FEU angivna målet att bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet, i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta nationernas stadga. Vid en bedömning av lämpligheten av de restriktiva åtgärderna mot SBK Art mot bakgrund av de därmed eftersträvade målen kan dessa åtgärder följaktligen inte i sig anses vara olämpliga (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 2 december 2020, Kalai/rådet, T‑178/19, ej publicerad, EU:T:2020:580, punkt 171 och där angiven rättspraxis).

212

Vad gäller omständigheterna i det nu aktuella målet ska det även påpekas att rådet, i skälen 2–10 i beslut 2022/329, hänvisade till den fortsatta försämringen av situationen i Ukraina, som kulminerade i inledandet av Ryska federationens anfallskrig mot Ukraina den 24 februari 2022, vilket utgör en flagrant kränkning av Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. Med hänsyn till att situationen i Ukraina förvärrats till följd av Ryska federationens anfallskrig, ansåg rådet således att det för att uppnå de eftersträvade målen var nödvändigt att utvidga kretsen av personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder. Ett sådant tillvägagångssätt grundas på en progressivitet i rättighetsinskränkningarna utifrån hur effektiva de restriktiva åtgärderna är och måste därför anses innebära att åtgärderna är proportionerliga (se, analogt, dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support Procurement Kala Naft,C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 126, och dom av den 25 januari 2017, Almaz-Antey Air and Space Defence/rådet, T‑255/15, ej publicerad, EU:T:2017:25, punkt 104).

213

Härtill kommer att rådet, genom att även rikta sina åtgärder mot fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har samröre med personer som är upptagna på de omtvistade förteckningarna på grundval av något av de kriterier som föreskrivs i artikel 2.1 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, kunde ha berättigade förväntningar på att Ryska federationens agerande skulle upphöra eller bli dyrare för dem som deltog i det, i syfte att verka för ett slut på den flagranta kränkningen av Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (se, analogt, dom av den 13 september 2018, NIOC m.fl./rådet, T‑715/14, ej publicerad, EU:T:2018:544, punkt 157). I motsats till vad SBK Art har gjort gällande finns det således ett samband mellan upptagandet av bolaget i de omtvistade förteckningarna och det mål som eftersträvas med de restriktiva åtgärderna.

214

Det ska i detta avseende erinras om att vikten av de mål som eftersträvas med en unionsrättsakt om införande av restriktiva åtgärder kan motivera att vissa aktörer drabbas av negativa konsekvenser, även betydande sådana, däribland aktörer som inte på något sätt är ansvariga för den situation som ledde till att de aktuella åtgärderna infördes (se, analogt, dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen, C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 361, och dom av den 28 mars 2017, Rosneft,C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 150).

215

Upptagandet av SBK Arts namn i de omtvistade förteckningarna i egenskap av juridisk person som har samröre med Sberbank och de därpå följande restriktiva åtgärderna är även nödvändiga för att uppnå och genomföra de i artikel 21 FEU angivna målen. Detta eftersom alternativa och mindre ingripande åtgärder, såsom ett system med förhandstillstånd eller en skyldighet att i efterhand rättfärdiga användningen av överförda medel, inte gör det möjligt att lika effektivt uppnå det eftersträvade målet, särskilt med hänsyn till möjligheten att kringgå de ålagda restriktionerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 2016, Makhlouf/rådet, T‑443/13, ej publicerad, EU:T:2016:27, punkt 112, och dom av den 25 januari 2017, Almaz-Antey Air and Space Defence/rådet, T‑255/15, ej publicerad, EU:T:2017:25, punkt 106). SBK Art har inte heller visat att nämnda mål skulle ha kunnat uppnås lika effektivt genom alternativa och mindre ingripande åtgärder.

216

Det ska vidare konstateras att det i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, och förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330, föreskrivs en möjlighet att bevilja särskilda tillstånd för att frigöra penningmedel, andra finansiella tillgångar eller andra ekonomiska resurser och att regelbundet se över upptagandet av de berörda personerna eller enheterna i de omtvistade förteckningarna, så att personer och enheter som inte längre uppfyller kriterierna för att vara upptagna i förteckningarna kan tas bort från dem.

217

Tribunalen övergår nu till att pröva vad SBK Art anfört om att upptagandet av bolaget i de omtvistade förteckningarna är överflödigt på grund av att de tillgångar som bolaget innehar redan hade frysts till följd av beslutet att ta upp Sberbank i förteckningarna. I detta avseende ska det, för det första, påpekas att möjligheten att i de omtvistade förteckningarna även ta upp fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har samröre med personer som omfattas av restriktiva åtgärder följer av artikel 2.1 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, och av artikel 3.1 i förordning nr 269/2014, i dess lydelse enligt förordning 2022/330.

218

För det andra gäller att ett sådant upptagande även kan syfta till att motverka risken för kringgående av de restriktiva åtgärderna. Av rättspraxis framgår nämligen att frysningen av en enhets tillgångar medför en icke försumbar risk för att denna enhet utövar påtryckningar på de enheter som den äger eller kontrollerar för att kringgå verkan av de åtgärder som har vidtagits mot den. För att säkerställa att de införda åtgärderna är effektiva och att de inte kringgås är det således nödvändigt och lämpligt att frysa nämnda enheters tillgångar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2012, Melli Bank/rådet,C‑380/09 P, EU:C:2012:137, punkt 58, och dom av den 22 september 2016, NIOC m.fl./rådet, C‑595/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:721, punkt 89).

219

I motsats till vad SBK Art har anfört var det således inte överflödigt att anta de angripna rättsakterna om upptagande och bibehållande av bolaget i de omtvistade förteckningarna, även om de tillgångar som bolaget innehade i unionen redan var frysta till följd av beslutet att ta upp Sberbank i nämnda förteckningar. I detta avseende kan följande konstateras. Det framgår bland annat av ett e‑postmeddelande från den emiratiska investeraren till Fortenova Group daterat den 20 november 2022, vilket ingår i den första WK-akten under rubriken ”Ytterligare bevisning”, att denna investerare ansåg att SBK Art vid denna tidpunkt inte längre kontrollerades av en enhet som var föremål för restriktiva åtgärder och att denne begärde att få delta i och utöva rösträtt vid kommande sammanträden i Fortenova Group.

220

Tribunalen finner vidare att SBK Art inte kan anses ha något fog för sitt påstående att upptagandet av bolaget i de omtvistade förteckningarna skulle vara ett sätt att skydda Republiken Kroatiens intressen. I artikel 3.1 i beslut 2014/145, i dess lydelse enligt beslut 2022/329, föreskrivs nämligen att ”[r]ådet … med enhällighet och på förslag av en medlemsstat [ska] besluta att upprätta och ändra förteckningen i bilagan”. Det var således rådet med enhällighet, och inte Republiken Kroatien, som fattade beslutet att ta upp SBK Art namn i de omtvistade förteckningarna i syfte att efterfölja unionens utrikespolitiska mål.

221

Av det anförda följer att talan inte kan vinna bifall på den grunden att proportionalitetsprincipen har åsidosatts. Talan ska således ogillas i sin helhet.

222

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

223

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska de medlemsstater och institutioner som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader.

224

Rådet har yrkat att SBK Art ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som uppkommit med anledning av det interimistiska förfarandet. Eftersom SBK Art har tappat målet, ska rådets yrkande bifallas. Republiken Kroatien, Konungariket Nederländerna och kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (första avdelningen)

följande: