1

Genom talan enligt artikel 263 FEUF har sökanden, Pollinis France, yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut Ares(2022) 8437051 av den 6 december 2022 att avslå dennes begäran om intern omprövning av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/708 av den 5 maj 2022 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena 2,5-diklorbensoesyra-metylester, ättiksyra, aklonifen, aluminiumammoniumsulfat, aluminiumfosfid, aluminiumsilikat, beflubutamid, bentiavalikarb, boskalid, kalciumkarbid, kaptan, cymoxanil, dimetomorf, dodemorf, etefon, eten (etylen), extrakt av teträd, restprodukter från destillering av fett, fettsyror C7–C20, fluoxastrobin, flurokloridon, folpet, formetanat, gibberellinsyra, gibberelliner, hydrolyserade proteiner, järnsulfat, magnesiumfosfid, metam, metamitron, metazaklor, metribuzin, milbemektin, fenmedifam, pirimifosmetyl, växtoljor/nejlikolja, växtoljor/raps- och rybsfröolja, växtoljor/grönmyntaolja, propamokarb, prokinazid, protiokonazol, pyretriner, kvartssand, fiskolja, repellenter (doftämnen) av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung/fårtalg, S-metolaklor, fjärilsferomoner med raka kolkedjor, sulkotrion, tebukonazol och urea (EUT L 133, 2022, s. 1), i den del godkännandeperioden för boskalid förlängts (nedan kallat det angripna beslutet).

2

Sökanden är en ideell förening med säte i Paris (Frankrike), vars syfte främst är att främja miljöskyddet inom ramen för miljörätten.

3

Boskalid är ett verksamt ämne som används i växtskyddsmedel och tillhör familjen succinatdehydrogenashämmare.

4

Boskalid godkändes för första gången i Europeiska unionen genom kommissionens direktiv 2008/44/EG av den 4 april 2008 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för att införa bentiavalikarb, boskalid, karvon, fluoxastrobin, Paecilomyces lilacinus och protiokonazol som verksamma ämnen (EUT L 94, 2008, s. 13). I enlighet med bilagan till detta direktiv trädde godkännandet i kraft den 1 augusti 2008 och skulle upphöra att gälla den 31 juli 2018.

5

I juni 2015 lämnades en ansökan om förnyelse av godkännandet för boskalid in.

6

Den 27 juni 2018 förlängdes godkännandeperioden för boskalid genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/917 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena alfacypermetrin, beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, karvon, klorprofam, cyazofamid, desmedifam, dimetoat, dimetomorf, dikvat, etefon, etoprofos, etoxazol, famoxadon, fenamidon, fenamifos, flumioxazin, fluoxastrobin, folpet, foramsulfuron, formetanat, Gliocladium catenulatum stam: J1446, isoxaflutol, metalaxyl-M, metiokarb, metoxifenozid, metribuzin, milbemektin, oxasulfuron, Paecilomyces lilacinus stam: 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol, pymetrozin och S-metolaklor (EUT L 163, 2018, s. 13) till och med den 31 juli 2019, i enlighet med artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1). I skäl 8 i nämnda genomförandeförordning anges att ”[p]å grund av att bedömningen av dessa ämnen har försenats av orsaker som de sökande inte råder över kommer godkännandena av de verksamma ämnena sannolikt att löpa ut innan något beslut om att förnya dem har fattats” och att ”[g]odkännandeperioderna … därför [måste] förlängas”.

7

I november 2018 publicerade den rapporterande medlemsstaten (Slovakien) och den medrapporterande medlemsstaten (Frankrike) ett utkast till en bedömningsrapport om förnyelse för boskalid.

8

Under perioden 25 januari–27 mars 2019 anordnade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett offentligt samråd om boskalid.

9

Den 7 maj 2019 förlängdes godkännandet av boskalid för andra gången genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/707 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena alfacypermetrin, beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, cyazofamid, desmedifam, dimetoat, dimetomorf, diuron, etefon, etoxazol, famoxadon, fenamifos, flumioxazin, fluoxastrobin, folpet, foramsulfuron, formetanat, metalaxyl-M, metiokarb, metribuzin, milbemektin, Paecilomyces lilacinus stam 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol, S-metolaklor och tebukonazol (EUT L 120, 2019, s. 16) till och med den 31 juli 2020. Skäl 7 i denna förordning innehåller samma förklaring som ges i skäl 8 i genomförandeförordning 2018/917.

10

I augusti 2019 begärde Efsa ytterligare information på 122 punkter från den som hade ansökt om förnyelse.

11

Den 16 september 2019 lämnade den som hade ansökt om förnyelse ett svar till Efsa.

12

Den 24 juni 2020 förlängdes godkännandet av boskalid för tredje gången genom genomförandeförordning (EU) 2020/869 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, cyazofamid, dimetomorf, etefon, etoxazol, famoxadon, fenamifos, flumioxazin, fluoxastrobin, folpet, formetanat, metribuzin, milbemektin, Paecilomyces lilacinus stam 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol och S-metolaklor (EUT L 201, 2020, s. 7) till och med den 31 juli 2021. I skäl 4 i nämnda genomförandeförordning anges att ”[p]å grund av att bedömningen av alla dessa ämnen har försenats av orsaker som de sökande inte råder över kommer godkännandena av de verksamma ämnena sannolikt att löpa ut innan något beslut om att förnya dem har fattats” och att ”[g]odkännandeperioderna … därför [måste] förlängas”. I skäl 5 görs tillägget att ”en förlängning av godkännandeperioderna krävs … för [boskalid] för att det ska finnas tillräckligt med tid för att göra en bedömning avseende hormonstörande egenskaper i enlighet med förfarandet i artiklarna 13 och 14 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012”.

13

Den 6 maj 2021 förlängdes godkännandet av boskalid för fjärde gången genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/745 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena aluminiumammoniumsulfat, aluminiumsilikat, beflubutamid, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, kalciumkarbonat, kaptan, koldioxid, cymoxanil, dimetomorf, etefon, extrakt av teträd, famoxadon, restprodukter från destillering av fett, fettsyror C7–C20, flumioxazin, fluoxastrobin, flurokloridon, folpet, formetanat, gibberellinsyra, gibberelliner, heptamaloxiloglukan, hydrolyserade proteiner, järnsulfat, metazaklor, metribuzin, milbemektin, Paecilomyces lilacinus stam 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, växtoljor/raps- och rybsfröolja, kaliumkvävekarbonat, propamokarb, protiokonazol, kvartssand, fiskolja, repellenter (doftämnen) av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung/fårtalg, S‑metolaklor, fjärilsferomoner med raka kolkedjor, tebukonazol och urea (EUT L 160, 2021, s. 89) till och med den 31 juli 2022. I skäl 5 i den förordningen upprepas den förklaring som gavs i skäl 4 i genomförandeförordning 2020/869.

14

Den 5 maj 2022 förlängdes godkännandet av boskalid för femte gången genom genomförandeförordning 2022/708 till och med den 31 juli 2023. I skäl 5 i nämnda genomförandeförordning anges att ”[p]å grund av att bedömningen av dessa verksamma ämnen har försenats av orsaker som de sökande inte råder över kommer godkännandena av de verksamma ämnena sannolikt att löpa ut innan något beslut om att förnya dem har fattats” och att ”[g]odkännandeperioderna … därför [måste] förlängas så att nödvändig tid ges för att slutföra bedömningen”.

15

Sökanden lämnade med stöd av artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13) in en begäran om intern omprövning av kommissionens genomförandeförordning 2022/708, vilken registrerades den 4 juli 2022.

16

Genom det angripna beslutet avslog Europeiska kommissionen sökandens begäran om intern omprövning.

17

Efter det att förevarande talan väckts förlängde kommissionen för sjätte gången godkännandet av boskalid genom sin genomförandeförordning (EU) 2023/918 av den 4 maj 2023 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena aklonifen, ametoctradin, beflubutamid, bentiavalikarb, boskalid, kaptan, kletodim, cykloxidim, cyflumetofen, dazomet, diklofop, dimetomorf, etefon, fenazakin, fluopikolid, fluoxastrobin, flurokloridon, folpet, formetanat, Helicoverpa armigera nucleopolyhedrovirus, hymexazol, indolylsmörsyra, mandipropamid, metalaxyl, metaldehyd, metam, metazaklor, metribuzin, milbemektin, paklobutrazol, penoxsulam, fenmedifam, pirimifosmetyl, propamokarb, prokinazid, protiokonazol, S-metolaklor, Spodoptera littoralis nucleopolyhedrovirus, Trichoderma asperellum (stam T34) och Trichoderma atroviride stam I‑1237 (EUT L 119, 2023, s. 160), till och med den 15 april 2026. I skäl 15 i denna förordning anges att ”[n]är det gäller [boskalid] behöver [Efsa] ytterligare tid i enlighet med artikel 13 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 för att anta en slutsats och i förekommande fall anordna ett samråd med experter” och att ”[d]essutom behövs ytterligare tid för det efterföljande riskhanteringsbeslutet i enlighet med artikel 14 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012”. I skäl 20 görs tillägget att ”[e]ftersom det troligen inte kan fattas något beslut om förnyelse av godkännandet för dessa verksamma ämnen innan deras respektive godkännandeperioder löper ut och eftersom förnyelseförfarandena har försenats av orsaker som respektive sökande inte råder över bör godkännandeperioderna för de verksamma ämnena förlängas så att både de bedömningar som krävs och de lagstadgade beslutsförfarandena för respektive ansökan om förnyat godkännande kan slutföras”.

18

Den 16 juni 2023 lämnade sökanden med stöd av artikel 10 i förordning nr 1367/2006 in en begäran om intern omprövning av genomförandeförordning 2023/918.

19

Genom beslut av den 1 december 2023 avslog kommissionen sökandens begäran om intern omprövning.

20

Den 9 februari 2024 väckte sökanden talan mot det beslut som nämns i punkt 19 ovan, en talan som registrerades under målnumret T‑75/24.

21

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

22

Kommissionen har, med stöd av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, BASF SE och CropLife Europe, yrkat att tribunalen ska

23

Sökanden har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan och har därvid, i huvudsak, som första grund gjort gällande en felaktig tolkning av artikel 17 i förordning nr 1107/2009, som andra grund och i andra hand att den nämnda artikeln är rättsstridig, som tredje grund att kommissionen felaktigt har bedömt att villkoren i artikel 17 i förordning nr 1107/2009 varit uppfyllda och som fjärde grund att kommissionen dels, genom att i det angripna beslutet sluta sig till att motiveringen till genomförandeförordning 2022/708 varit tillräcklig, har gjort en felaktig rättslig bedömning, dels motiverat det angripna beslutet på ett bristfälligt sätt.

24

BASF har begärt att tribunalen ska pröva om sökanden fortfarande har ett berättigat intresse av att få saken prövad efter antagandet av genomförandeförordning 2023/918, varigenom godkännandeperioden för boskalid förlängts till och med den 15 april 2026.

25

Tribunalen erinrar om att, för att en sökande part ska anses ha ett berättigat intresse av att få saken prövad, ska det föreligga ett faktiskt intresse. Detta intresse ska vad avser ändamålet med talan föreligga när talan väcks, med risk för att den annars avvisas. Ändamålet med talan ska bestå fram till domstolsavgörandet, vid äventyr att det beslutas att det saknas anledning att döma i saken (dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkterna 56 och 57 och där angiven rättspraxis).

26

I förevarande fall har kommissionen, såsom BASF har påtalat, antagit en ny genomförandeförordning för att förlänga godkännandeperioden för boskalid efter utgången av den förlängningsperiod som föreskrivs i genomförandeförordning 2022/708.

27

Kommissionen har emellertid, för det första, inte återkallat det angripna beslutet, varför tvisteföremålet måste anses bestå (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen, C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

28

För det andra följer det av rättspraxis att en sökande i princip kan bevara ett berättigat intresse av att en rättsakt som har antagits av en institution ogiltigförklaras för att undvika att dess påstådda rättsstridighet upprepas i framtiden. Ett sådant berättigat intresse av att få saken prövad följer av artikel 266 första stycket FEUF, enligt vilken bestämmelse den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. Detta berättigade intresse av att få saken prövad föreligger emellertid endast om den åberopade rättsstridigheten riskerar att upprepas oberoende av de faktiska omständigheterna i det mål som gav upphov till sökandens talan (dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen, C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkterna 50–52, och dom av den 27 september 2018, Mellifera/kommissionen, T‑12/17, EU:T:2018:616, punkt 28).

29

Så är fallet i förevarande mål, eftersom den rättstridighet som sökanden gjort gällande bland annat avser tolkningen av artikel 17 i förordning nr 1107/2009, en tolkning som kommissionen, i samband med en begäran om intern omprövning av en förlängning av godkännandeperioden för boskalid eller ett annat ämne, riskerar att komma att upprepa. Det framgår nämligen av handlingarna i förevarande mål att kommissionen har antagit genomförandeförordning 2023/918, varigenom den har förlängt godkännandeperioden för boskalid och flera andra ämnen på grundval av kriterierna i artikel 17 i förordning nr 1107/2009, och att den därefter har avslagit sökandens begäran om intern omprövning i fråga om denna förlängning.

30

Följaktligen har sökanden, trots antagandet av genomförandeförordning 2023/918, fortfarande ett berättigat intresse av att få saken i detta mål prövad.

31

Sökanden har med den första och den tredje grunden, som bör prövas tillsammans eftersom de kompletterar varandra, gjort gällande att kommissionen har gjort en felaktig tolkning av artikel 17 i förordning nr 1107/2009 genom att, särskilt, sluta sig till att villkoren för att tillämpa denna artikel varit uppfyllda.

32

BASF anser att sökandens första grund, som gäller en felaktig tolkning av artikel 17 i förordning nr 1107/2009, inte kan prövas. Sökanden invänder inte mot bedömningen i svaret på begäran om intern omprövning, utan riktar sina invändningar mot den förlängning av godkännandeperioden avseende boskalid som gjordes genom genomförandeförordning 2022/708, vilken var föremål för begäran om intern omprövning. Om en sökande väcker en talan om ogiltigförklaring av svaret på en begäran om intern omprövning enligt artikel 12.1 i förordning nr 1367/2006, kan denne dock endast göra gällande att detta svar är rättsstridigt.

33

Tribunalen erinrar om att det i artikel 10.1 i förordning nr 1367/2006 anges att ”en icke-statlig organisation eller annan person i allmänheten som uppfyller kriterierna i artikel 11 har rätt att begära en intern omprövning av ett agerande av den unionsinstitution eller det unionsorgan som vidtagit förvaltningsåtgärden eller, i fråga om en påstådd förvaltningsförsummelse, borde ha vidtagit en sådan åtgärd, med hänvisning till att denna åtgärd eller försummelse strider mot miljörätten”. I artikel 12.1 i samma förordning anges att ”den icke-statliga organisation som har lämnat begäran om intern omprövning i enlighet med artikel 10 får väcka talan vid EG‑domstolen …”.

34

En begäran om intern omprövning av en förvaltningsåtgärd avser följaktligen att få fastställt att den aktuella åtgärden är rättsstridig, enligt vad som påståtts, eller ogrundad. Sökanden får därefter väcka talan vid unionsdomstolen om bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördragen eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning eller maktmissbruk mot det beslut genom vilket begäran om intern omprövning har avslagits såsom ogrundad (dom av den 12 september 2019, TestBioTech m.fl./kommissionen, C‑82/17 P, EU:C:2019:719, punkt 38). Härav följer att sökanden, genom denna talan, inte har rätt att framföra argument som direkt ifrågasätter att den rättsakt, som begäran om intern omprövning gäller, är rättsenlig eller motiverad i sak (dom av den 27 september 2018, Mellifera/kommissionen, T‑12/17, EU:T:2018:616, punkt 35 och där angiven rättspraxis). Enligt det system för domstolsprövning som föreskrivs i fördragen har tribunalen nämligen inte möjlighet att ogiltigförklara ett beslut som inte är föremål för en direkt talan om ogiltigförklaring grundad på artikel 263 FEUF (dom av den 4 april 2019, ClientEarth/kommissionen, T‑108/17, EU:T:2019:215, punkt 28).

35

I förevarande fall anges det först och främst tydligt i ansökan att föremålet för talan om ogiltigförklaring är det angripna beslutet.

36

Det kan härefter konstateras att det av rubriken till den första grunden och dess olika delar omedelbart, som sökanden påtalat, framgår att det är det angripna beslutet som grundar sig på en felaktig tolkning av artikel 17 i förordning nr 1107/2009.

37

Slutligen framgår det av en samlad läsning av den första grunden i dess helhet att sökandens invändningar avser kommissionens tolkning av artikel 17 i förordning nr 1107/2009 i det angripna beslutet. Det förhållandet att det på grund av själva syftet med det interna omprövningsförfarandet och logiken i artiklarna 10 och 12 i förordning nr 1367/2006 kan förekomma en viss överlappning mellan de argument som framförs i samband med begäran om intern omprövning och de som åberopas till stöd för en talan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå denna begäran som ogrundad, påverkar inte denna slutsats.

38

BASF:s invändning om att den första grunden inte kan tas upp till prövning av det skälet att den inte avser det angripna beslutet ska därför ogillas.

39

Sökanden har med den tredje delen av den första grunden för det första gjort gällande att kommissionen har gjort en felaktig rättslig bedömning genom att sluta sig till att den kunde förlänga godkännandeperioden för ett verksamt ämne såsom boskalid utan någon tidsbegränsning. Förlängningar är nämligen övergångsåtgärder som till sin art måste vara tidsbegränsade och ha undantagskaraktär. Under alla förhållanden kan en förlängning om fem år i förevarande fall inte anses vara rättsenlig. Sökanden menar, för det andra, att riskerna för människors hälsa och för miljön måste beaktas när förlängningsbeslutet fattas.

40

Med den andra delen av den tredje grunden har sökanden gjort gällande att längden på förlängningsperioden för godkännandet av boskalid i sin helhet inte är förenlig med kraven i artikel 17 i förordning nr 1107/2009. Kommissionen har gjort en felaktig rättslig bedömning genom att sluta sig till att tredje stycket i denna artikel endast är tillämpligt på situationer som omfattas av andra stycket i artikeln. Dessutom är förlängningsperioden för godkännandet av boskalid inte lämplig och förlängningen överdrivet lång.

41

Tribunalen erinrar inledningsvis om att det i artikel 191.2 FEUF föreskrivs att miljöpolitiken ska bygga på bland annat försiktighetsprincipen, en princip som även är tillämplig inom ramen för unionens politik på andra områden, i synnerhet folkhälsoområdet och när unionsinstitutionerna, inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken eller politiken avseende den inre marknaden, vidtar åtgärder för att skydda människors hälsa (dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl., C‑616/17, EU:C:2019:800, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

42

Det ankommer således på unionslagstiftaren, när den antar bestämmelser om utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel, såsom de som föreskrivs i förordning nr 1107/2009, att följa försiktighetsprincipen för att bland annat säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor i enlighet med artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 9 och 168.1 FEUF (se dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl., C‑616/17, EU:C:2019:800, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

43

Enligt försiktighetsprincipen kan skyddsåtgärder vidtas då det råder osäkerhet om förekomsten eller omfattningen av de risker som människors hälsa utsätts för, utan att man behöver vänta på att det fullt ut visas att riskerna verkligen föreligger och hur allvarliga de är (dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl., C‑616/17, EU:C:2019:800, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

44

Försiktighetsprincipen, som är en allmän unionsrättslig princip, innebär att de berörda myndigheterna är skyldiga att inom den exakta ram för utövande av deras behörighet enligt relevant lagstiftning vidta lämpliga åtgärder för att förebygga vissa potentiella risker för folkhälsan, säkerheten och miljön, varvid kravet på att skydda dessa intressen ska tillmätas större betydelse än ekonomiska intressen (dom av den 21 oktober 2003, Solvay Pharmaceuticals/rådet, T‑392/02, EU:T:2003:277, punkt 121 och där angiven rättspraxis, och dom av den 12 april 2013, Du Pont de Nemours (Frankrike) m.fl./kommissionen, T‑31/07, ej publicerad, EU:T:2013:167, punkt 134 och där angiven rättspraxis). Försiktighetsprincipen ligger till grund för hela regelverket i förordning nr 1107/2009.

45

I skäl 8 i förordning nr 1107/2009 anges att försiktighetsprincipen bör tillämpas och att det genom förordningen bör säkerställas att industrin kan visa att ämnen eller produkter som tillverkas eller släpps ut på marknaden inte har några skadliga effekter på människors eller djurs hälsa eller några oacceptabla effekter på miljön. De förfaranden för godkännande som införts genom denna förordning för växtskyddsmedel och deras verksamma ämnen är inspirerade av försiktighetsprincipen (dom av den 17 mars 2021, FMC/kommissionen, T‑719/17, EU:T:2021:143, punkterna 60 och 61 och där angiven rättspraxis).

46

Härav följer att kommissionen, när den utövar sina befogenheter inom ramen för förordning nr 1107/2009, måste beakta försiktighetsprincipen. När det särskilt gäller verksamma ämnen framgår det av rättspraxis att kommissionen får vidta åtgärder som begränsar användningen av ett ämne och därmed ge företräde åt konsumenternas säkerhet, utan att invänta resultatet av förfarandet för förnyelse av godkännandet för detta verksamma ämne (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2019, Arysta LifeScience Netherlands/kommissionen, T‑476/17, EU:T:2019:618, punkt 97).

47

För att kunna ta ställning till sökandens invändningar ska artikel 17 i förordning nr 1107/2009 därför tolkas mot bakgrund av försiktighetsprincipen och med hänsyn till den varaktighet och frekvens som gäller för förlängningen av godkännandet för boskalid.

48

I det hänseendet ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse enligt fast rättspraxis inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. Bakgrunden till en unionsbestämmelse kan även ge relevanta upplysningar om tolkningen av densamma (dom av den 2 september 2021, CRCAM, C‑337/20, EU:C:2021:671, punkt 31 och där angiven rättspraxis, och dom av den 25 januari 2017, Rusal Armenal/rådet, T‑512/09 RENV, EU:T:2017:26, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

49

För det första framgår det av lydelsen i artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 att ”[o]m det av omständigheter som sökanden inte råder över visar sig att godkännandeperioden sannolikt kommer att löpa ut innan något beslut om förnyelse har fattats, ska ett beslut fattas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 79.3, genom vilket godkännandeperioden för denna sökande förlängs tillräckligt för att ansökan ska kunna behandlas”. I artikel 17 tredje stycket i samma förordning anges de omständigheter som ska beaktas när förlängningsperioden bestäms, nämligen ”a) den tid som behövs för att lämna den begärda informationen, b) den tid som behövs för att slutföra förfarandet, c) i förekommande fall, behovet av att säkerställa att ett enhetligt arbetsprogram fastställs, i enlighet med artikel 18”.

50

Av denna bestämmelse följer således att om det av omständigheter som sökanden inte råder över visar sig att godkännandeperioden sannolikt kommer att löpa ut innan något beslut om förnyelse har fattats, ”ska ett beslut fattas … genom vilket godkännandeperioden … förlängs”, och detta ”tillräckligt för att ansökan ska kunna behandlas”. Enligt denna bestämmelses lydelse kan det visserligen inte uteslutas att ett nytt beslut om förlängning fattas i slutet av denna period, men denna förlängning – som endast beslutas för att förnyelseförfarandet ska kunna slutföras – får, såsom rådet har förklarat i sin inlaga i målet, endast vara av tillfällig karaktär.

51

Förlängningsperiodens längd måste därför anpassas till de konkreta omständigheterna i det aktuella fallet och får således inte fastställas på automatisk, och än mindre systematisk, grund.

52

Därutöver innebär artikel 17 i förordning nr 1107/2009 enligt rättspraxis att förfarandet för förnyelse av godkännandet av ett verksamt ämne får förlängas med hänvisning till omständigheter som uppkommer under själva förfarandet och inte är kända sedan tidigare (dom av den 19 september 2019, Arysta LifeScience Netherlands/kommissionen, T‑476/17, EU:T:2019:618, punkt 104).

53

För det andra ska det sammanhang i vilket bestämmelsen i artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 ingår beaktas.

54

Bestämmelsen ingår i den del av förordning nr 1107/2009 som gäller godkännande av verksamma ämnen. För dessa godkännanden, liksom förnyelsen av dem, gäller flera bestämmelser som reglerar det tillämpliga förfarandet.

55

För det första får ett godkännande beviljas för en period om högst tio år (artikel 5 i förordning nr 1107/2009), en begränsning som motsvarar den som föreskrivs i rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 1991, s. 1), som var i kraft när boskalid godkändes. Såsom förklaras i skäl 15 i förordning nr 1107/2009 är det med hänsyn till säkerheten som godkännandeperioden för verksamma ämnen är tidsbegränsad och bör stå i proportion till de eventuella risker som är förknippade med användningen av ämnena. En förnyelse ska gälla i högst 15 år (artikel 14.2 i förordning nr 1107/2009).

56

Härav följer att lagstiftaren har vidtagit åtgärder för att fastställa begränsade godkännande- och förnyelseperioder i syfte att förhindra att verksamma ämnen som visar sig medföra oacceptabla risker i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 1107/2009 blir kvar på marknaden. För att nå detta mål, i enlighet med försiktighetsprincipen, krävs det – såsom kommissionen med fog har framhållit i sin förklaring av den cykliska strategin i förordning nr 1107/2009 – att en regelbunden omprövning av ämnena görs.

57

För det andra ska ansökan om förnyelse lämnas in senast tre år före godkännandeperiodens utgång (artikel 15 i förordning nr 1107/2009). Denna tidsfrist förutsätts alltså vara tillräcklig för att slutföra förfarandet och fatta ett beslut om den begärda förnyelsen av godkännandet, samtidigt som effektiviteten i den cykliska strategi som beskrivs i punkt 56 ovan säkerställs.

58

I detta syfte har kommissionen genom artikel 19 i förordning nr 1107/2009 givits befogenhet att genom en genomförandeförordning anta de bestämmelser som krävs för förnyelseförfarandet.

59

Sålunda antogs kommissionens genomförandeförordning nr 844/2012 av den 18 september 2012 om fastställande av de bestämmelser som behövs för att genomföra förnyelseförfarandet för verksamma ämnen enligt förordning nr 1107/2009 (EUT L 252, 2012, s. 26), vilken bland annat fastställer tidsfrister för de olika stegen i förnyelseförfarandet för att säkerställa att förfarandet fungerar väl (skäl 3). Förordningens syfte är ge verkan åt de bestämmelser som redan fastställts i förordning nr 1107/2009 och samtidigt säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor i unionen.

60

Artiklarna 1–8 i genomförandeförordning nr 844/2012 innehåller, särskilt, bestämmelser om tillåtligheten av en ansökan som en tillverkare av det verksamma ämnet lämnar in till en medlemsstat och vissa tidsfrister för detta första steg i förfarandet. I enlighet med artikel 3 i denna förordning ska ansökan först granskas av den rapporterande medlemsstaten, som ska kontrollera att den har lämnats in senast det datum som anges i artikel 1.1 första stycket i förordningen och att den innehåller alla de uppgifter som anges i artikel 2 i denna. Ansökan om förnyelse ska särskilt, enligt artikel 2.2 i förordningen, innehålla en förteckning över de nya uppgifter som sökanden vill åberopa och som i enlighet med artikel 15.2 första stycket i förordning nr 1107/2009 är nödvändiga. Därefter ska sökanden i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordningen – efter att ha fått ett positivt svar från den rapporterande medlemsstaten avseende denna granskning – lämna in den kompletterande dokumentationen till den rapporterande medlemsstaten, den medrapporterande medlemsstaten, kommissionen och Efsa. Slutligen ska den rapporterande medlemsstaten enligt artikel 8 i denna förordning – om den kompletterande dokumentationen har lämnats in inom den utsatta fristen och innehåller samtliga angivna uppgifter – inom en månad underrätta sökanden, den medrapporterande medlemsstaten, kommissionen och Efsa om vilket datum den kompletterande dokumentationen togs emot och om ansökan kan prövas.

61

På samma sätt fastställs i artiklarna 11–14 i genomförandeförordning nr 844/2012 förfarandet för bedömning av ansökningar om förnyelse av godkännandet för ett verksamt ämne, vari exakta tidsfrister inom vilka de olika aktörerna som deltar i förfarandet ska utarbeta och överlämna sina rapporter eller slutsatser föreskrivs. För det första ska den rapporterande medlemsstaten, efter samråd med den medrapporterande medlemsstaten, utarbeta och till kommissionen överlämna en rapport, med en kopia till Efsa, i vilken det görs en bedömning av om det verksamma ämnet kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning nr 1107/2009 (artikel 11 i genomförandeförordning nr 844/2012). Efter att ha mottagit utkastet till bedömningsrapport från den rapporterande medlemsstaten ska Efsa låta sökanden och de övriga medlemsstaterna ta del av detta utkast (artikel 12 i genomförandeförordning nr 844/2012). Efter utgången av perioden för inlämnande av skriftliga synpunkter ska Efsa anta en slutsats mot bakgrund av det aktuella vetenskapliga och tekniska kunskapsläget, med utnyttjande av vägledande dokument som är tillämpliga vid datumet för inlämnande av den kompletterande dokumentationen, om huruvida det verksamma ämnet kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning nr 1107/2009. Om så är lämpligt ska Efsa anordna ett samråd med experter, inklusive experter från den rapporterande och den medrapporterande medlemsstaten. Efsa ska låta sökanden, medlemsstaterna och kommissionen ta del av slutsatsen och göra den tillgänglig för allmänheten (artikel 13 i genomförandeförordning 844/2012). Slutligen ska kommissionen, efter att ha mottagit Efsas slutsats och med beaktande av det utkast till bedömningsrapport som utarbetats av den rapporterande medlemsstaten, yttrandena från sökanden och övriga medlemsstater samt den slutsats som antagits av Efsa, lägga fram en rapport ”om förnyelse” och ett utkast till en förordning för den ständiga kommittén. Sökanden ska ges möjlighet att lämna synpunkter på rapporten om förnyelse (artikel 14.1 i genomförandeförordning nr 844/2012). På grundval av rapporten om förnyelse och med beaktande av de synpunkter som sökanden lämnat ska kommissionen anta en förordning i enlighet med artikel 20.1 i förordning nr 1107/2009 (artikel 14.2 i genomförandeförordning nr 844/2012).

62

Endast det sista steget i förfarandet, som fastställs i artikel 14.2 i genomförandeförordning nr 844/2012 och som avser antagandet av förordningen om förnyelse av godkännandet enligt artikel 20.1 i förordning nr 1107/2009, är inte förenat med någon tidsfrist.

63

Av detta följer att förnyelseförfarandet bygger på genomförandet av en noggrant angiven tidsplan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2019Arysta LifeScience Netherlands/kommissionen, T‑476/17, EU:T:2019:618, punkt 103). Införandet av dessa tidsfrister och kravet på att de ska iakttas är för övrigt förenligt med kravet på att förfarandet som helhet inte får pågå i mer än tre år, vilket framgår av artikel 1.1 i genomförandeförordning nr 844/2012 (dom av den 9 december 2021, Agrochem-Maks/kommissionen, C‑374/20 P, ej publicerad, EU:C:2021:990, punkt 82).

64

Det är desto viktigare att dessa tidsfrister och kravet på ett skyndsamt förfarande iakttas eftersom en genomförandeförordning som antagits på grundval av artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009, varigenom godkännandet av det aktuella verksamma ämnet förlängs under en viss period, har samma verkningar som en genomförandeförordning varigenom ett sådant ämne, i enlighet med artikel 13.2 i denna förordning, godkänns för första gången eller en förordning om förnyelse av godkännandet enligt artikel 20 i förordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2018, Mellifera/kommissionen, T‑12/17, EU:T:2018:616, punkterna 57 och 58).

65

Det kan följaktligen konstateras att föreskrifterna i artikel 17 i förordning nr 1107/2009 anger en mekanism som ska tillämpas i undantagsfall, om villkoren däri är uppfyllda. En systematisk tillämpning av denna mekanism i förfaranden om förnyelse av godkännandet för ett verksamt ämne är därför inte förenlig med kraven i förordning nr 1107/2009 och, mer allmänt, med denna förordnings andemening.

66

Tvärtom måste kommissionen, varje gång den förlänger en godkännandeperiod, göra en bedömning av det aktuella fallet och beakta de relevanta omständigheterna för att avgöra vilken tid som är ”tillräcklig” för att slutföra den pågående bedömningen.

67

Därutöver ger artikel 17 i förordning nr 1107/2009 kommissionen ett skönsmässigt bedömningsutrymme vid prövningen av vad som utgör ”tillräcklig” tid. Detta skönsmässiga bedömningsutrymme är inte absolut utan begränsas av tredje stycket i artikeln, där de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av förlängningsperioden anges.

68

Artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 kan vidare inte tolkas och tillämpas isolerat, utan detta måste göras tillsammans bestämmelserna i tredje stycket, som kompletterar den.

69

Härvidlag ska det som kommissionen har anfört om att artikel 17 tredje stycket i förordning nr 1107/2009 endast är tillämplig på de situationer som avses i artikel 17 andra stycket avfärdas.

70

För det första saknar denna tolkning stöd i lydelsen av artikel 17 i förordning nr 1107/2009. I artikelns två första stycken används nämligen samma uttryck, det vill säga att ”godkännandeperioden förlängs … tillräckligt”. Det finns ingen anledning att göra någon åtskillnad dem emellan. Andra stycket i denna artikel är dessutom av övergångskaraktär, eftersom det gäller ämnen vars upptagande i bilaga I till direktiv 91/414 löpte ut före den 14 juni 2014. Så är inte fallet i fråga om det tredje stycket, som också hänvisar till andra bestämmelser i förordning nr 1107/2009, nämligen dem i artikel 18, vilka inte har övergångskaraktär. Tillämpningsområdet för tredje stycket i artikel 17 i förordning nr 1107/2009 är således inte begränsat till andra stycket i den artikeln.

71

I den ursprungliga texten i kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning KOM(2006) 388 slutlig av den 12 juli 2006 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, återfanns, för det andra, det första stycket och det andra stycket i det som nu är artikel 17 i förordning nr 1107/009 i samma stycke, vilket direkt följdes av det stycke som gällde förlängningens längd. Detta visar att lagstiftarens avsikt har varit att de omständigheter, som ska beaktas vid fastställandet av förlängningens längd, ska beaktas i de situationer som i dag omfattas av de två första styckena i artikel 17 i denna förordning.

72

Av detta följer att artikel 17 tredje stycket i förordning nr 1107/2009 är tillämpligt när en ”tillräcklig” förlängningsperiod ska fastställas.

73

För det tredje ligger, såsom påpekats i punkterna 41–46 ovan, försiktighetsprincipen till grund för samtliga bestämmelser i förordning nr 1107/2009.

74

I detta sammanhang ska uttrycket ”förlängs … tillräckligt” i artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 förstås på det sättet att det innebär att en tidsperiod som varken är kortare eller längre än vad som i varje enskilt fall är nödvändigt för att slutföra förnyelseförfarandet fastställs.

75

Härefter ska hänsyn tas till de mål som eftersträvas genom förordning nr 1107/2009.

76

Enligt artikel 1.3 i förordning nr 1107/2009 syftar förordningen till att säkerställa en hög skyddsnivå både för människors och djurs hälsa och för miljön samt att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att harmonisera reglerna om utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen. Kommissionens uppfattning att syftet med förordning nr 1107/2009 är mångfaldigt är således riktig. Såsom framgår av skäl 24 i förordning nr 1107/2009 måste målet att skydda människors och djurs hälsa och miljön, särskilt när det gäller godkännande av växtskyddsmedel, emellertid väga tyngre än målet att förbättra växtproduktionen.

77

Kravet på att upprätthålla en hög miljöskyddsnivå genom förordning nr 1107/2009 följer av artikel 11 FEUF, enligt vilken bestämmelse miljöskyddskraven ska integreras i utformningen och genomförandet av unionens politik och verksamhet, särskilt för att främja en hållbar utveckling, och artikel 114.3 FEUF, som förtydligar denna skyldighet. I den sistnämnda bestämmelsen föreskrivs nämligen att kommissionen i sina förslag om bland annat miljöskydd, för tillnärmning av bestämmelser i lagar som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera, ska utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta. Parlamentet och rådet ska också, inom ramen för sina respektive befogenheter, sträva efter att nå detta mål. Detta skydd väger tyngre än ekonomiska hänsyn och kan därför motivera uppkomsten av negativa ekonomiska effekter, till och med betydande sådana, för vissa aktörer (dom av den 17 mars 2021, FMC m.fl./kommissionen, T‑719/17, EU:T:2021:143, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

78

Av detta följer att kommissionen, när den genomför ett förfarande om förnyelse av godkännandet för ett verksamt ämne, bland de olika målen i förordning nr 1107/2009, ska fästa särskild vikt vid det mål som gäller att en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt för miljön ska säkerställas, i synnerhet om förfarandet överskrider den tidsram som fastställts för dess genomförande och kommissionen beviljar en förlängning av godkännandeperioden enligt artikel 17 i denna förordning.

79

Följande principer kan härledas från de överväganden som i det föregående har gjorts. För det första är en förlängning av godkännandeperioden av tillfällig karaktär och får endast beslutas i undantagsfall, samt är tillåten till följd av omständigheter som uppkommit under själva förfarandet och som inte varit kända sedan tidigare. Förlängningen måste beslutas med hänsyn till de konkreta omständigheterna i det aktuella fallet och får därför inte tillgripas på automatisk eller, än mindre, systematisk grund. För det andra måste förlängningen vara tillräckligt lång för att göra det möjligt att pröva ansökan om förnyelse. När kommissionen fastställer förlängningens längd ska den beakta de omständigheter som anges i artikel 17 tredje stycket i förordning nr 1107/2009 och göra en bedömning i varje enskilt fall. För det tredje får denna period varken vara kortare eller längre än vad som är nödvändigt för att slutföra förnyelseförfarandet.

80

Slutligen måste kommissionen, när den avser att tillämpa artikel 17 i förordning nr 1107/2009, mer generellt beakta förnyelseförfarandets totala längd för att säkerställa att denna håller sig inom rimliga gränser, mot bakgrund av kravet – vilket erinras om i punkt 64 ovan – på att förfarandet genomförs skyndsamt. Särskilt med tanke på godkännandets begränsade giltighetstid och den cykliska metod som lagstiftaren har valt, vilken bygger på att en regelbunden omprövning av de verksamma ämnenas risker genomförs, kan det inte godtas att ett verksamt ämne till följd av en förlängning av godkännandet – en åtgärd som är av tillfällig natur och som endast får beslutas i undantagsfall – tillåts kvarbli på marknaden under en period som avsevärt överskrider det ursprungliga godkännandets giltighetstid, eftersom detta praktiskt taget skulle frånta det system för förnyelse som införts genom denna förordning all verkan.

81

Tolkad på detta sätt ger artikel 17 i förordning nr 1107/2009 uttryck för en avvägning mellan de olika intressen som berörs, en avvägning som är förenlig med de mål som eftersträvas genom denna förordning och med försiktighetsprincipen. Å ena sidan beaktas de intressen som stödjer uppfattningen att ett ämne som har godkänts i enlighet med unionens bestämmelser inte på ett oförutsebart sätt ska förbjudas på grund av förseningar i den tidsplan som gäller för förnyelseförfarandet och som orsakats av omständigheter som sökanden inte råder över.

82

Å andra sidan är den beviljade förlängningen endast tillfällig. Den kan avbrytas genom ett beslut om att inte förnya godkännandet eller förenas med begränsningar i fråga om ämnenas användning och får framför allt inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.

83

I förevarande fall konstaterade kommissionen i det angripna beslutet för det första att artikel 17 tredje stycket i förordning nr 1107/2009 endast är tillämpligt på situationer som omfattas av artikel 17 andra stycket och därför inte på förlängningen av godkännandeperioden för boskalid. För det andra motiverade kommissionen den aktuella förlängningen med att den väntade på Efsas rapport. Kommissionen är av uppfattningen att en kortare tids förlängning, som vid behov kan förnyas, är att föredra framför en enda längre förlängning. För det tredje saknar argumentet att godkännandeperioden för boskalid redan hade förlängts flera gånger relevans. Enligt kommissionen finns det ingen begränsning i fråga om hur ofta artikel 17 i förordningen får tillämpas. Kommissionen framhöll också att villkoren i denna artikel var uppfyllda i det aktuella fallet och att lagstiftaren har infört förlängningsmekanismen av rättssäkerhetsskäl.

84

I det angripna beslutet tillbakavisade kommissionen vidare att den har beviljat förlängningar på obestämd tid. Den medgav att det finns problem med att iaktta tidsfristerna på medlemsstatsnivå, men ansåg att dessa systemrelaterade problem inte är av sådan art att de kan göra ett förlängningsbeslut rättsstridigt.

85

Därutöver angav kommissionen i det angripna beslutet, med avseende på försiktighetsprincipen, att tillämpningen av artikel 17 i förordning nr 1107/2009 varken kräver en materiell prövning eller något beslut i sakfrågan, eftersom ett sådant beslut fattas i slutet av förnyelseförfarandet. Kommissionens bedömningsutrymme är begränsat till att fastställa längden på förlängningen av godkännandeperioden, och det är endast med avseende på detta som försiktighetsprincipen är tillämplig. Enligt kommissionen innebär tillämpningen av denna princip att förlängningen ska vara så kort som möjligt för att den i enlighet med förordning nr 1107/2009 ska kunna erhålla de nödvändiga vetenskapliga resultaten och att beslutet om förnyelse eller icke-förnyelse inte behöver anstå till slutet av förlängningsperioden.

86

I enlighet med detta konstaterade kommissionen uttryckligen i det angripna beslutet, för det första, att de kriterier som anges i artikel 17 tredje stycket i förordning nr 1107/2009 inte kunde tillämpas (se punkterna 69 och 83 ovan). För det andra anser kommissionen att kriterierna i artikeln var uppfyllda, dock utan att ha prövat de olika omständigheterna i det aktuella fallet för att försäkra sig om att förlängningen är tillräckligt lång för att kunna pröva ansökan om förnyelse av godkännandet för boskalid.

87

Enligt genomförandeförordning 2022/708 gäller samma förlängningsperiod, nämligen ett år, för 50 olika ämnen. Det är visserligen riktigt att kommissionen, såsom den påpekar i sina inlagor, inte är skyldig att anta 50 olika genomförandeförordningar för ett ämne vardera, men en identisk förlängningsperiod för 50 ämnen som inte åtföljs av någon förklaring till förlängningens tidsmässiga utsträckning kan svårligen förenas med kravet på att en individuell prövning ska genomföras. Kommissionens invändning om att den inte var skyldig att genomföra en materiell prövning och att den inte kunde låta godkännandet för dessa ämnen löpa ut till följd av begäran om ytterligare information, saknar betydelse för dess skyldighet att göra en konkret bedömning av vad som utgör en ”tillräcklig” tid för förlängning av godkännandet för varje ämne, inklusive boskalid.

88

För det tredje strider det tillvägagångssätt som kommissionen använt och som beskrivs i det angripna beslutet, enligt vilket tidsbegränsade förlängningar beslutats och som vid behov kan förlängas ytterligare i stället för att fastställa en enda längre period, mot artikel 17 i förordning nr 1107/2009. Såsom angetts i punkt 79 ovan kräver denna bestämmelse att förlängningsperioden bestäms på grundval av en konkret beräkning och i enlighet med de steg i förfarandet som återstår att genomföra samt varken får vara kortare eller längre än vad som krävs för att slutföra förnyelseförfarandet.

89

För det fjärde har kommissionen gjort en felaktig rättslig bedömning genom att i det angripna beslutet hävda att de på varandra följande förlängningarna av godkännandet för boskalid inte ska beaktas och att det inte finns någon begränsning i fråga om hur ofta artikel 17 i förordning nr 1107/2009 får tillämpas. Ett sådant tillvägagångssätt står i strid med den princip som anges i punkt 80 ovan.

90

Den slutsatsen påverkas inte av vad kommissionen har anfört om att förlängningsperioderna inte får läggas samman och att begreppet ackumulerad tidslängd, en period under vilken godkännandet av ett verksamt ämne förlängs på grundval av artikel 17 i förordning nr 1107/2009, inte förekommer i förordningen.

91

Genomförandeförordning 2022/708 föreskriver visserligen en förlängning av godkännandeperioden för boskalid med ett år, och det är endast denna förordning som är föremål för begäran om intern omprövning. Det är också ostridigt att kommissionen endast kunde pröva denna förordnings rättsenlighet.

92

Med hänsyn till den tillfälliga karaktär som förlängningen av godkännandeperioden för verksamma ämnen har och det förhållandet att det rör sig om en åtgärd som vidtas under ett förnyelseförfarande, där den utgör ett möjligt steg, är det dock inte möjligt att betrakta denna förlängning isolerat från det förfarande som den ingår i.

93

I förevarande fall föreskrivs i genomförandeförordning 2022/708 en femte förlängning av godkännandeperioden för boskalid, varigenom tiden för att pröva ansökan om förnyelse av godkännandet för detta ämne förlängs till åtta år och godkännandet med fem år.

94

Om detta sammanhang inte beaktades skulle resultatet av prövningen av de på varandra följande förlängningarnas rättsenlighet vid varje tillfälle likna resultatet vid den första förlängningen. En sådan utgång skulle dock stå i strid med de principer som anges i punkterna 79 och 80 ovan.

95

Att pröva varje förlängningsperiod separat skulle ytterligare bidra till att förvärra de problem som kommissionen i det angripna beslutet beskriver som ”systemiska”, vad gäller iakttagandet av de tidsfrister som gäller för förnyelseförfarandet.

96

Kommissionens invändningar ska därför avfärdas.

97

Den tredje delen av den första grunden och den andra delen av den tredje grunden har följaktligen fog för sig, och det är inte nödvändigt att pröva övriga delar av den första grunden.

98

Sökanden har genom den första delen av den tredje grunden gjort gällande att kommissionen har gjort en felaktig rättslig bedömning genom att sluta sig till att förseningen i förnyelseförfarandet berodde på omständigheter som sökanden inte råder över.

99

Det ska inledningsvis framhållas att de olika språkversionerna av artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 skiljer sig åt. I vissa språkversioner, däribland den franska, används nämligen uttrycket ”skäl som är oberoende av sökandens vilja”, medan begreppet vilja inte förekommer i andra språkversioner. I vissa andra språkversioner, däribland den engelska, används begreppet kontroll. I andra versioner, såsom den tyska, används begrepp som ansvar eller påverkan. Andra versioner begränsar sig till att tala om skäl som är ”oberoende av sökanden”.

100

Av fast praxis från EU-domstolen framgår att den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam kan ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk. I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna av en unionsrättslig text ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till sammanhanget och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (dom av 12 september 2019, A m.fl., C‑347/17, EU:C:2019:720, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

101

Artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009, och särskilt uttrycket ”omständigheter som sökanden inte råder över”, ska således tolkas mot bakgrund av såväl denna bestämmelses syfte som det sammanhang i vilket den ingår.

102

När det gäller det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår hänvisas först till de överväganden som redovisas i punkt 54 och därpå följande punkter ovan. Det är härefter nödvändigt att undersöka den roll som den som ansöker om förnyelse har enligt artikel 17 i förordning nr 1107/2009.

103

Både godkännandeförfarandet och förnyelseförfarandet inleds på initiativ av tillverkaren av det verksamma ämnet och sedan, eventuellt, av den som ansöker om förnyelse, vilket framgår av artikel 7 i förordning nr 1107/2009 respektive artikel 1 i genomförandeförordning nr 844/2012. Tillverkaren av det verksamma ämnet och sedan, eventuellt, den som ansöker om förnyelse är en central aktör under hela godkännande- och förnyelseförfarandena och en viktig kontaktperson för de instanser som deltar i dessa förfaranden.

104

I förnyelseförfarandet är den som ansöker om åtgärden ansvarig för innehållet i ansökan (artikel 3 i genomförandeförordning nr 844/2012), för inlämnandet av kompletterande dokumentation (artiklarna 6 och 7 i genomförandeförordning nr 844/2012) och för tillhandahållandet av ytterligare information till den rapporterande medlemsstaten eller Efsa (artiklarna 11.5 och 13.3 i genomförandeförordning nr 844/2012), och kan lämna synpunkter till Efsa på den rapporterande medlemsstatens utkast till bedömningsrapport eller rapporten om förnyelse (artiklarna 12.3 och 14.1 i genomförandeförordning nr 844/2012). För alla dessa kontakter med den som ansöker om förnyelse gäller särskilda tidsfrister.

105

Av detta följer att den som ansöker om förnyelse är en aktör som deltar i alla skeden av förfarandet genom att tillhandahålla uppgifter eller lämna in synpunkter, vilket gör det möjligt för denna att påverka förfarandets gång. Lagstiftaren har därför gjort förlängningen av godkännandeperioden beroende av att den eventuella förseningen ska vara en följd av omständigheter ”som sökanden inte råder över.”

106

När det gäller förlängning av godkännandeperioden behöver den som ansöker om förnyelse däremot inte lämna in någon ansökan och det finns inte heller något förfarande för samråd med denne. Förfarandet inleds av myndigheterna och kommissionen måste avgöra om förseningen i förnyelseförfarandet beror på omständigheter som ”sökanden inte råder över”.

107

Sökandens agerande ska därför bedömas mot bakgrund av de olika faserna i förnyelseförfarandet som föregått en eventuell förlängning av godkännandeperioden, i vilka denne har deltagit.

108

Artikel 17 i förordning nr 1107/2009 ger härvidlag uttryck för en avvägning mellan de olika intressen som berörs, som är förenlig med de mål som eftersträvas genom denna förordning och med försiktighetsprincipen.

109

Vad gäller de mål som avses i artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009, hänvisas till punkterna 75–78 ovan och särskilt det förhållandet att kommissionen, när den handlägger ett förfarande om förnyelse av ett verksamt ämne, måste fästa särskild vikt vid målet att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt för miljön.

110

När kommissionen prövar vilken roll den som ansöker om förnyelse har haft i de förseningar som uppstått under förnyelseförfarandet måste den inte bara försäkra sig om att sökanden har iakttagit tidsfristerna, utan också att förseningen i förnyelseförfarandet inte har något att göra med denna sökandes agerande, det vill säga att sökanden inte har agerat på ett sätt som har orsakat eller bidragit till förseningarna.

111

Ett tillvägagångssätt som kräver att den som ansöker om förnyelse har haft en avsikt att fördröja förfarandet är följaktligen alltför restriktivt och riskerar att rubba den balans som lagstiftaren har skapat, till förmån för den som ansöker om förnyelse. Ett sådant restriktivt tillvägagångssätt, som innebär en fördel för den som ansöker om förnyelse, skulle också stå i strid med den rättspraxis som anger att den höga skyddsnivån för människors hälsa och miljön väger tyngre än ekonomiska hänsyn (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2021, FMC/kommissionen, T‑719/17, EU:T:2021:143, punkt 59 och där angiven rättspraxis), liksom det sammanhang i vilket bestämmelsen i artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 ingår, vilket utgörs av ett regelverk som i detalj reglerar förnyelsesökandens deltagande i förfarandet.

112

För att ta hänsyn till den intresseavvägning som lagstiftaren har beslutat om ska artikel 17 första stycket i förordning nr 1107/2009 tolkas på det sättet att bestämmelsen kräver att en objektiv och konkret prövning av orsakerna till förseningen genomförs för att fastställa om denna försening har uppkommit till följd av omständigheter över vilka sökanden, som med vederbörlig omsorg måste ha iakttagit samtliga regler som gäller för ansökan och för förnyelseförfarandet, inte råder. I det hänseendet är det förhållandet att förseningen åtminstone delvis beror på att en eller flera myndigheter som deltar i förnyelseförfarandet har lämnat in en rapport eller synpunkter för sent inte tillräckligt för att utesluta att sökanden har haft någon roll i detta, eftersom denna sökande, även om denna har iakttagit de tidsfrister som föreskrivs i förordning nr 1107/2009, själv kan ha orsakat en sådan försening.

113

I förevarande fall anser kommissionen, i det angripna beslutet, att förseningen är en följd av omständigheter som den som ansökt om förnyelsen inte råder över om förseningen kan tillskrivas andra aktörer i förnyelseförfarandet, till exempel den rapporterande medlemsstaten, Efsa eller kommissionen själv, eller om den kan hänföras till omständigheter som är en följd av force majeure. Kommissionen har förklarat att den endast behöver fastställa att förseningen inte kan tillskrivas den som ansöker om förnyelse, utan att undersöka varför förseningen uppkommit, vem som kan anses vara ”skyldig” eller granska de övriga aktörerna i förnyelseförfarandet. Kommissionen anger för det första att förseningen i förevarande fall berodde på att den rapporterande medlemsstaten lämnade in det reviderade utkastet till rapport för sent, en omständighet som klart uppfyller villkoret i artikel 17 i förordning nr 1107/2009 om att förseningen inte kan tillskrivas den som ansöker om förnyelse. För det andra framhåller kommissionen att sökandens påståenden, om att de brister som konstaterats i utkastet till rapporten om förnyelse och den omständigheten att Efsa begärde ytterligare information kan ha bidragit till förseningen, måste avfärdas såsom spekulativa. För det tredje bygger dessa påståenden under alla förhållanden på en förväxling mellan den kompletterande dokumentationens fullständighet och de slutsatser som kan dras av bedömningen av de inlämnade handlingarna. Den som ansöker om förnyelse måste, till stöd för ansökan om förnyelse, lämna in kompletterande dokumentation som uppfyller uppgiftskraven i det gällande regelverket. Följaktligen kan den som ansöker om förnyelse enligt kommissionen inte hållas ansvarig, i den mening som avses i artikel 17 i förordning nr 1107/2009, för att brister förekommer i uppgifterna eller för en därpå grundad begäran om ytterligare information enligt genomförandeförordning nr 844/2012.

114

I detta hänseende framgår det av det angripna beslutet att kommissionen ansåg att det inte var nödvändigt att genomföra en konkret, eller ens summarisk, prövning av den roll som den som ansökt om förnyelse haft med avseende på uppkomsten av förseningar i förnyelseförfarandet.

115

I sina inlagor har kommissionen också gjort gällande att en försening som åtminstone delvis har orsakats av en annan aktör än den som har ansökt om förnyelse, i detta fall den rapporterande medlemsstaten, inte kan hänföras till sökandens ansvar eller anses vara en omständighet som denna sökande råder över. Kommissionen är av uppfattningen att den inte behöver ta ställning till hur stor betydelse den som ansöker om förnyelse har haft för förseningen.

116

Genom att inte genomföra en konkret prövning av förnyelsesökandens roll, inta en restriktiv hållning med avseende på denna sökandes roll i eventuella förseningar i förnyelseförfarandet och bortse från sökandens eventuella roll när en annan aktör, även delvis, kan ha bidragit till förseningen, har kommissionen tolkat artikel 17 i förordning nr 1107/2009 på ett felaktigt sätt och inte tagit hänsyn till den intresseavvägning som lagstiftaren beslutat om (se punkterna 111 och 112 ovan).

117

Således har även den första delen av den tredje grunden fog för sig.

118

Det angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras i den del det gäller boskalid, utan att det är nödvändigt att pröva den andra och den fjärde grunden.

119

Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader, i enlighet med den sistnämndas yrkande.

120

I enlighet med artikel 138.1 och 3 i rättegångsreglerna ska parlamentet, rådet, BASF och CropLife Europe bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

följande: