1

Citizens’ Committee of the European Citizens’ Initiative ”Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe” (nedan kallad Citizens’ Committee) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 9 november 2022, Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe/kommissionen (T‑158/21, EU:T:2022:696). Genom denna dom ogillade tribunalen Citizens’ Committee:s talan om ogiltigförklaring av kommissionens meddelande C(2021) 171 final av den 14 januari 2021 om det europeiska medborgarinitiativet ”Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe” (nedan kallat det omtvistade meddelandet).

2

Genom handling som inkom till domstolens kansli den 17 april 2023 ansökte Autonome Provinz Bozen – Südtirol/Provincia Autonoma di Bolzano – Alto Adige (autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adige, Italien), med stöd av artikel 40 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, om att få intervenera i målet om överklagande till stöd för Citizens’ Committee:s yrkanden.

3

Efter det att domstolens justitiesekreterare i enlighet med artikel 131.1 i domstolens rättegångsregler, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 190.1 i rättegångsreglerna, hade delgett parterna interventionsansökan, inkom Citizens’ Committee och Europeiska kommissionen inom föreskriven tid med yttranden över denna ansökan. Endast kommissionen yrkade att ansökan skulle avslås.

4

I artikel 40 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol föreskrivs att medlemsstaterna och Europeiska unionens institutioner får intervenera i tvister inför domstolen. Enligt första meningen i andra stycket i denna artikel ska samma rätt gälla för unionens organ och byråer och varje annan person om de kan motivera att de har ett intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen.

5

Domstolen konstaterar inledningsvis att en understatlig enhet i en medlemsstat således kan intervenera i tvister på samma sätt som varje annan person, men att den, till skillnad från den medlemsstat som den tillhör, måste motivera att den har ett intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen.

6

Enligt domstolens fasta praxis gäller att begreppet ”intresse av utgången av … tvist[en]”, i den mening som avses i denna bestämmelse, ska definieras med utgångspunkt i saken i målet och förstås som ett direkt och faktiskt intresse av utfallet av prövningen av yrkandena som sådana, och inte som ett intresse i förhållande till de åberopade grunderna och argumenten. Uttrycket ”utgången av tvist[en]” hänvisar nämligen till det slutliga avgörande som följer av att yrkandena bifalls, så som det skulle vara utformat i domslutet i den kommande domen (se, bland annat, beslut av domstolens ordförande av den 5 juli 2018, Uniwersytet Wrocławski och Polen/REA, C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2018:553, punkt 7).

7

En interventionssökandes intresse av utgången av tvisten kan i princip endast anses vara tillräckligt direkt om utgången kan förändra dennes rättsliga ställning (beslut av domstolens ordförande av den 30 april 2020, kommissionen/HSBC Holdings m.fl., C‑806/19 P, EU:C:2020:364, punkt 8 och där angiven rättspraxis).

8

Det ska emellertid påpekas att understatliga enheter i medlemsstaterna, till skillnad från fysiska och juridiska personer, kan ansöka om att få intervenera i tvister inför domstolen, inte för att försvara privata intressen, utan för att göra gällande sin ståndpunkt i tvister som kan ha en betydande inverkan på utövandet av de befogenheter som de tilldelats genom konstitutionen eller lagstiftningen i de medlemsstater som de tillhör.

9

När det gäller interventionsansökningar från understatliga enheter i medlemsstaterna ska villkoret att det ska föreligga ett direkt och faktiskt intresse av utgången av tvisten tillämpas på ett sätt som återspeglar detta särdrag (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande av den 17 september 2021, Tyskland/Pharma Mar och kommissionen, C‑6/21 P och C‑16/21 P, EU:C:2021:756, punkt 11).

10

Vad gäller interventionsansökningar från miljöorganisationer har det nämligen redan slagits fast att kravet på ett direkt och faktiskt intresse av utgången av den tvist som är anhängig vid domstolen förutsätter dels att dessa organisationers verksamhetsområde, såsom det framgår av deras syfte, vilket i förekommande fall fastställs i deras stadgar, har ett direkt samband med saken i målet, dels att målet ger upphov till principiella frågor som kan påverka de intressen som de aktuella organisationerna försvarar (beslut av domstolens ordförande av den 7 februari 2019, Bayer CropScience och Bayer/kommissionen, C‑499/18 P, EU:C:2019:107, punkt 6 och där angiven rättspraxis). Samtidigt som hänsyn tas till de särdrag som kännetecknar situationen för understatliga enheter i medlemsstaterna och som följer av att deras befogenheter enligt grundlagen erkänns i medlemsstaternas lagstiftning, är det lämpligt att i huvudsak och med nödvändiga ändringar tillämpa samma kriterier vid bedömningen av huruvida de har ett intresse av utgången av tvisten.

11

För att en understatlig enhet i en medlemsstat ska kunna åberopa ett intresse av utgången av en tvist som ska prövas av domstolen, i vilken den inte är part måste den således visa dels att saken i målet omfattas av de befogenheter som den tilldelats enligt nationell rätt, dels att tvisten ger upphov till principiella frågor som kan påverka dess egna intressen. I det sistnämnda avseendet får det intresse som denna enhet åberopar således inte helt förväxlas med intresset för den medlemsstat som den tillhör, vilken under alla omständigheter hade kunnat intervenera i tvisten.

12

I förevarande fall framgår det av interventionsansökan att den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adige enligt artikel 116 i Republiken Italiens konstitution utgör en del av en autonom region i den medlemsstaten. Den styrs av de konstitutionella lagar som kodifierats i de särskilda föreskrifterna för regionen Trentino-Alto Adige-Sydtyrolen och för provinserna Trento och Bolzano. Den har egen befogenhet på alla områden som inte uttryckligen omfattas av den italienska statens exklusiva befogenhet. Den allmänna ramen för de autonoma provinsernas och regionens exklusiva och delade lagstiftande verksamhet fastställs i artiklarna 4 och följande artiklar i 1972 års föreskrifter om autonomi. Förutom behovet av ”överensstämmelse med konstitutionen och principerna för republikens rättsordning samt iakttagande av internationella förpliktelser och nationella intressen”, betonas att bland dessa principer ”återfinns principen om skydd för de lokala språkliga minoriteterna”. I artikel 6 i den italienska konstitutionen föreskrivs dessutom att ”[r]epubliken ska skydda språkliga minoriteter genom lämpliga åtgärder”. I enlighet med artikel 98 i de särskilda föreskrifterna, genom vilken den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adige tillerkänns en särskild rätt att väcka talan, kan den vid Corte costituzionale (Författningsdomstolen, Italien) angripa nationella lagar eller normativa rättsakter med verkan som lag, på grund av åsidosättande av principen om skydd för de tyska och ladinska språkliga minoriteterna.

13

Det kan följaktligen konstateras att saken i målet vid domstolen omfattas av den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adiges egna befogenheter, såsom de följer av Republiken Italiens konstitution och de särskilda föreskrifterna, eftersom målet avser ett medborgarinitiativ vars syfte enligt det omtvistade meddelandet är att förbättra skyddet för personer som tillhör nationella och språkliga minoriteter samt främja den kulturella och språkliga mångfalden i EU.

14

Tvisten ger dessutom upphov till principiella frågor som kan påverka denna enhets egna intressen. I det omtvistade meddelandet anges nämligen att ”[unionen] saknar … allmän lagstiftningsbehörighet inriktad enkom på skyddet av nationella minoriteter” eller att ”[u]nionen har ingen lagstiftningsbehörighet i frågor som gäller användning av regionala språk eller minoritetsspråk, inom offentlig utbildning eller på annat håll” och att ”[d]essa frågor ligger inom medlemsländernas ansvarsområde”. I förevarande tvist uppkommer således en fråga om omfattningen av unionens befogenhet att vidta åtgärder på ett område som omfattas av den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adiges befogenhet.

15

Under dessa omständigheter och med hänsyn till att denna befogenhetsfråga är av grundläggande art och att svaret på denna fråga kan vara avgörande för innehållet i varje nytt meddelande från kommissionen inom samma område, kan kommissionen inte vinna framgång med sitt påstående att den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adige endast har ett indirekt och osäkert intresse av att intervenera i förevarande fall, genom att påpeka att det omtvistade meddelandet eller varje nytt meddelande från kommissionen av detta slag endast utgör ett steg i en rad framtida handlingar och händelser.

16

Den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adige ska anses ha motiverat att den har ett intresse av utgången av tvisten i den mening som avses i artikel 40 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

17

Under dessa omständigheter ska interventionsansökan från den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adige till stöd för Citizens’ Committee yrkanden bifallas.

18

Eftersom ansökan om intervention bifalls, kommer den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adige att tillställas samtliga inlagor och beslut som delgetts parterna i enlighet med artikel 131.3 i domstolens rättegångsregler, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 190.1 i rättegångsreglerna, då parterna inte ansökt om att vissa handlingar ska undantas från detta tillställande.

19

Då denna ansökan har lämnats in inom den frist som föreskrivs i artikel 190.2 i rättegångsreglerna, vilken ska förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd i samtliga fall i enlighet med artikel 51 i rättegångsreglerna får den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adige, i enlighet med artikel 132.1 i rättegångsreglerna, inkomma med en interventionsinlaga inom en frist på en månad, vilken ska förlängas på samma sätt som ovan, som börjar löpa från det tillställande som avses i föregående punkt.

20

Slutligen får den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adige yttra sig muntligen om en muntlig förhandling anordnas.

21

Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska domstolen besluta om rättegångskostnader i den dom eller det särskilt uppsatta beslut genom vilket målet avgörs slutligt.

22

Eftersom den autonoma provinsen Bolzano – Sydtyrolen/Alto-Adiges interventionsansökan har bifallits i förevarande fall, ska frågan om rättegångskostnaderna för dess intervention anstå.

Mot denna bakgrund beslutar domstolens ordförande följande: