1)

Kan begreppet ”arbetsstället där föraren normalt är stationerad” i artikel 9.3 i [förordning nr 561/2006] (1) tolkas så, att det avser den konkreta plats som föraren utgår från, det vill säga persontransportföretagets anläggning eller parkeringsplats eller någon annan geografisk plats som har definierats som den plats där färdvägen börjar, från vilken föraren regelbundet utför sina uppdrag och som han eller hon återvänder till när uppdragen är utförda, under sin normala tjänsteutövning och utan att följa några särskilda anvisningar från arbetsgivaren?

2)

För att bedöma huruvida en viss plats utgör ”arbetsstället där föraren normalt är stationerad”, i den mening som avses i artikel 9.3 i [förordning nr 561/2006], har det någon betydelse om platsen är utrustad med personalutrymmen (som toaletter och pausrum)?

3)

För att bedöma huruvida vissa platser utgör arbetsställen där förarna normalt är stationerade, i den mening som aves i artikel 9.3 i [förordning nr 561/2006], har det någon betydelse att dessa konkreta utgångsplatser är belägna så att det gynnar arbetstagarna (förarna), genom att de under alla förhållanden är belägna närmare deras hem än företagets driftställen och filialer som är registrerade i bolagsregistret, vilket innebär att det går fortare för förarna att ta sig dit än om de skulle ha börjat och slutat sitt arbete vid dessa driftställen eller filialer?

4)

Om begreppet ”arbetsstället där föraren normalt är stationerad” i artikel 9.3 i [förordning nr 561/2006] inte kan definieras som den konkreta plats som föraren utgår från, det vill säga persontransportföretagets anläggning eller parkeringsplats eller någon annan geografisk plats som har definierats som den plats där färdvägen börjar, från vilken föraren regelbundet utför sina uppdrag och som han återvänder till när uppdragen är utförda, under sin normala tjänsteutövning och utan att följa några särskilda anvisningar från arbetsgivaren, kan då definitionen av detta begrepp i [förordning nr 561/2006] anses vara en bestämmelse om arbetsvillkor, med avseende på vilken arbetsgivarna och arbetstagarna genom kollektivförhandlingar eller på annat sätt får anta bestämmelser som är gynnsammare för arbetstagarna, med beaktande av skäl 5 i samma förordning?