1.

Utgör artiklarna 2 och 19.1 andra stycket FEU, jämförda med artiklarna 12 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, hinder för att det uppställs gränser för när fackliga domarförbund får väcka vissa typer av talan – i syfte att främja och skydda domarnas oavhängighet och rättsstaten samt att skydda deras yrkesstatus – genom att införa villkoret att det ska vara fråga om en alltför långtgående inskränkning i ett berättigat privat intresse, i kraft av ett bindande beslut fattat av Înalta Curte de Casație și Justiție som har åtföljts av en nationell rättspraxis i mål som liknar det aktuella målet, och att det ska finnas ett direkt samband mellan å ena sidan den förvaltningsrättsakt som är föremål för rättsinstansernas laglighetsprövning och å andra sidan de fackliga domarförbundens stadgeenliga direkta ändamål och målsättningar, för det fall fackförbunden i enlighet med deras stadgeenliga ändamål och allmänna målsättningar strävar efter att uppnå ett effektivt domstolsskydd inom områden som omfattas av unionsrätten?

2.

Utgör, mot bakgrund av svaret på den första frågan, artiklarna 2, 4.3 och 19.1 andra stycket FEU, bilaga IX till akten om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning och beslut 2006/928 (1) hinder för en nationell lagstiftning där nationella antikorruptionsstyrelsens behörighet begränsas på så sätt att den exklusiva behörigheten att lagföra domare och åklagare för begångna korruptionsbrott (i vid mening) vilar på vissa åklagare som har utnämnts specifikt för detta (av statsåklagaren, på förslag av Högsta rättsrådet i plenum) inom riksåklagarmyndigheten respektive åklagarmyndigheterna vid appellationsdomstolarna, och de sistnämnda även är behöriga att lagföra domare och åklagare som har begått andra kategorier av brott?