Mål C‑400/23
VB
(begäran om förhandsavgörande från Sofiyski gradski sad)
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 16 januari 2025
”Begäran om förhandsavgörande – Straffrättsligt samarbete – Direktiv (EU) 2016/343 – Rätt att närvara vid rättegången – Artikel 8.2 – Rättegång efter vilken en fällande eller frikännande dom meddelas i den tilltalades utevaro – Villkor – Artikel 8.4 – Skyldighet att underrätta den utevarodömde om vilka rättsmedel som står till buds – Artikel 9 – Rätt till en ny rättegång eller annat rättsmedel som medger en ny prövning av sakfrågan och som kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs – Artikel 10.1 – Rätt till ett effektivt rättsmedel – Nationell lagstiftning som uppställer som krav för rätt till en ny rättegång att den utevarodömde ger in en ansökan om återupptagande av brottmålet till en angiven domstol, vilket är förenat med ett krav på personlig inställelse”
Straffrättsligt samarbete – Förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden – Direktiv 2016/343 – Rätt att närvara vid rättegången – Tredskodomsförfarande – Rätt till en ny rättegång eller annat rättsmedel – Nationell lagstiftning som uppställer som krav för rätt till en ny rättegång att den utevarodömde ger in en ansökan om återupptagande av brottmålet – Tillåtet – Villkor
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/343, artiklarna 8.2, 8.4 och 9)
(se punkterna 43–46, 59–69 och 75 samt punkt 1 i domslutet)
Straffrättsligt samarbete – Förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden – Direktiv 2016/343 – Rätt att närvara vid rättegången – Tredskodomsförfarande – Rätt till en ny rättegång eller annat rättsmedel – Skyldighet att underrätta den utevarodömde om rätten till en ny rättegång eller annat rättsmedel – En domstol som handlägger ett brottmål i den tilltalades utevaro prövar själv frågan huruvida en sådan rätt föreligger och tar in en hänvisning om att den dömde har rätt till en ny rättegång i den till denne överlämnade domen – Tillåtet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/343, artiklarna 8.2, 8.4, 9 och 10.1)
(se punkterna 85–87 och punkt 2 i domslutet)
Straffrättsligt samarbete – Förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden – Direktiv 2016/343 – Rätt att närvara vid rättegången – Tredskodomsförfarande – Rätt till en ny rättegång eller annat rättsmedel – Skyldighet att underrätta den utevarodömde om rätten till en ny rättegång eller annat rättsmedel – Tillämpningsområde – Frikännande dom som meddelats efter en förhandling i den tilltalades utevaro – Omfattas
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/343, artiklarna 8.2, 8.4 och 9)
(se punkterna 90–95 och punkt 3 i domslutet)
Resumé
Med anledning av en begäran om förhandsavgörande från Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia, Bulgarien) preciserar EU-domstolen vilka skyldigheter medlemsstaterna har i samband med att ett brottmål avgörs i den tilltalades utevaro.
Bakgrunden till målet är följande. Vid den hänskjutande domstolen har åtal väckts mot VB för gärningar som utgör brott på vilka fängelse eller annan frihetsberövande påföljd kan följa. VB har i nuläget inte formellt underrättats om anklagelserna mot honom. Han har inte heller kunnat informeras vare sig om att åtal har väckts vid domstol, eller om datum och ort för domstolsförhandlingen samt följderna av hans utevaro. De behöriga nationella myndigheterna har nämligen inte lyckats lokalisera VB, eftersom han avvek medan förundersökningen pågick och innan polisen hunnit genomföra den insats som syftade till att gripa de misstänkta i ärendet.
Den hänskjutande domstolen anser att de i direktiv 2016/343 ( 1 ) angivna förutsättningarna för att avgöra ett brottmål i den tilltalades utevaro inte är uppfyllda i förevarande fall och den vill därför få klarhet i omfattningen av dess skyldighet att informera den utevarodömde om de rättsmedel som står denne till buds. ( 2 ) Den hänskjutande domstolen har i fråga om den ordning som gäller i Bulgarien angett att det enda rättsmedel som står den utevarodömde till buds när utevarodomen har vunnit laga kraft, vilket sker dagen efter utgången av överklagandefristen, är att ansöka om återupptagande av brottmålet vid Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen, Bulgarien). Enligt den hänskjutande domstolen får detta till följd att när en utevarodömd i Bulgarien blir underrättad om den fällande domen, så informeras inte personen samtidigt om sin ”rätt till en ny rättegång eller annat rättsmedel”. I bulgarisk rätt föreskrivs dessutom en skyldighet för den som har ansökt om återupptagande av brottmålet att inställa sig personligen vid den behöriga domstolen, vid äventyr av att ansökan annars avskrivs.
Den hänskjutande domstolen är osäker på om den i Bulgarien gällande processuella ordningen är förenlig med direktiv 2016/343 och har därför ställt en rad tolkningsfrågor till EU-domstolen.
EU-domstolens bedömning
EU-domstolen inleder sin bedömning med att behandla den utevarodömdes rätt ”till en ny rättegång [eller annat] rättsmedel”, i den mening som avses i artikel 8.4 i direktiv 2016/343. I detta avseende preciserar domstolen att det är förenligt med direktivet att en medlemsstat inför en processuell ordning som inte automatiskt medför ett återupptagande av brottmålet, utan uppställer ett krav på att utevarodömda som vill få till stånd att målet återupptas ger in en ansökan om detta till en annan domstol än den som meddelat utevarodomen, för att denna andra domstol ska kunna pröva huruvida förutsättningen för att den berörda personen ska ha rätt till en ny rättegång föreligger, det vill säga att denne dömts i sin utevaro trots att villkoren i artikel 8.2 i direktivet inte var uppfyllda. Detta följer bland annat av ordalydelsen i artikel 8.4 i direktivet. EU-domstolen konstaterar nämligen att hänvisningen till möjligheten att angripa utevarodomen, som framställs som ett separat och självständigt processuellt institut i förhållande till ”rätten till en ny rättegång [eller annat] rättsmedel”, tyder på att medlemsstaterna har möjlighet att föreskriva ett förfarande som föregår genomförandet av en ny rättegång eller användningen av ett annat rättsmedel, varvid ett sådant förfarande kan syfta till att fastställa att villkoren i artikel 8.2 i direktivet inte var uppfyllda. Den konstaterar vidare att den omständigheten att konjunktionen ”eller” används i lokutionen ”rätten till en ny rättegång [eller annat] rättsmedel” visar att medlemsstaterna har möjlighet att välja mellan att föreskriva att brottmålet ska återupptas i form av att en ny rättegång genomförs eller att föreskriva ett ”annat rättsmedel”.
EU-domstolen anser att en sådan processuell ordning är förenlig med direktiv 2016/343, under förutsättning dels att förfarandet för att ansöka om återupptagande av målet faktiskt medger att en ny rättegång genomförs i samtliga fall där det efter en prövning står klart att villkoren i artikel 8.2 i direktivet inte var uppfyllda, dels att den utevarodömde, när denne underrättas om den fällande domen, också underrättas om detta förfarande.
EU-domstolen erinrar därefter om att det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida den processuella ordning som införts av den bulgariska lagstiftaren är förenlig med direktiv 2016/343, och särskilt huruvida förfarandet för återupptagande av brottmålet uppfyller samtliga krav som följer av effektivitetsprincipen.
För det första påpekar EU-domstolen, vad gäller bedömningen av huruvida den processuella ordning som införts av den bulgariska lagstiftarens är förenlig med effektivitetsprincipen, att det måste finnas en garanti för att förfarandet för att ansöka om återupptagande av brottmål leder till att utevarodömda tillerkänns en rätt till en ny rättegång i samtliga fall där den berörda personen dömts i sin utevaro trots att villkoren i artikel 8.2 i direktiv 2016/343 inte var uppfyllda.
För det andra förutsätter ett tillgodoseende av effektivitetsprincipen att det görs en prövning av huruvida nämnda ordning medför en garanti för att den utevarodömde, när denne underrättas om utevarodomen eller kort tid därefter, erhåller en kopia av domen i sin helhet och information om sina processuella rättigheter, däribland information om möjligheten att ansöka om återupptagande av brottmålet samt till vilken domstol och inom vilken frist som ansökan ska ges in.
För det tredje gäller att ett förfarande för att begära en ny rättegång måste vara utformat på ett sådant sätt att begäran handläggs skyndsamt. Detta för att det så snart som möjligt ska kunna fastställas huruvida rättegången genomförts i den tilltalades utevaro trots att villkoren i artikel 8.2 i direktiv 2016/343 inte var uppfyllda. Detta skyndsamhetskrav är desto viktigare, eftersom det i direktiv 2016/343 föreskrivs en möjlighet att verkställa en utevarodom.
För det fjärde innebär effektivitetsprincipen ett krav på att den utevarodömde har möjlighet att, antingen personligen eller genom en advokat, yttra sig i frågan huruvida rättegången genomfördes i dennes utevaro trots att villkoren i artikel 8.2 i direktiv 2016/343 inte var uppfyllda. Denna möjlighet kan inte anses innefatta en skyldighet för den berörda personen att inställa sig personligen vid den domstol som prövar begäran om en ny rättegång. Kravet på att en utevarodömd som har fått kännedom om utevarodomen utan att ha gripits ska inställa sig personligen vid den domstol till vilken denne har gett in en begäran om en ny rättegång får nämligen anses medföra att en person som ännu befinner sig på fri fot måste underkasta sig ett frihetsberövande för att kunna utnyttja sin rätt till en ny rättegång. Detta skulle vara oförenligt med den grundläggande rätten till en rättvis rättegång.
EU-domstolen påpekar ( 3 ) vidare, vad gäller skyldigheten att informera den utevarodömde om rätten till en ny rättegång, att unionslagstiftaren inte närmare har preciserat på vilket sätt informationen om ”rätten till en ny rättegång [eller annat] rättsmedel” ska lämnas. Även om direktiv 2016/343 inte kan tolkas på så sätt att det innebär en skyldighet för en domstol som avgör ett brottmål i den tilltalades utevaro att i sitt avgörande uttala sig om rätten till en ny rättegång, ( 4 ) ger direktivet dock medlemsstaterna ett stort handlingsutrymme när det gäller hur det ska genomföras. Direktivet kan således inte heller tolkas på så sätt att det innebär ett förbud för en sådan domstol att under rättegången i den tilltalades utevaro pröva frågan huruvida villkoren i artikel 8.2 i direktivet är uppfyllda och, när dessa villkor inte är uppfyllda, i sitt avgörande ta in en hänvisning om att den tilltalade har rätt till en ny rättegång. Vid prövningen av denna fråga måste en domstol som avgör ett brottmål i den tilltalades utevaro dock höra den tilltalades försvarare. Det sagda innebär enligt EU-domstolen följande. De krav som uppställs i direktiv 2016/343 är uppfyllda när en domstol som handlägger ett brottmål i den tilltalades utevaro själv prövar frågan huruvida villkoren i artikel 8.2 i direktivet är uppfyllda, efter att ha inhämtat synpunkter både från åklagaren och den tilltalades försvarare i denna fråga, och, om prövningen visar att nämnda villkor inte är uppfyllda, i utevarodomen – av vilken en fullständig kopia ska överlämnas till den utevarodömde när denne underrättas om domen eller kort tid därefter – tar in en hänvisning om att den dömde har rätt till en ny rättegång.
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1). I artikel 8.2 i detta direktiv föreskrivs följande: ”Medlemsstaterna får föreskriva att en rättegång som kan leda till ett avgörande om en misstänkts eller tilltalads skuld eller oskuld får hållas i dennes utevaro, om
a) den misstänkte eller tilltalade i rätt tid har underrättats om rättegången och konsekvenserna av utevaro, eller om
b) den misstänkte eller tilltalade, efter att ha blivit underrättad om rättegången, företräds av en försvarare med fullmakt som utsetts av antingen den misstänkte eller tilltalade eller av staten”.
( 2 ) Av artikel 8.4 i direktiv 2016/343 framgår nämligen att om de krav som anges i artikel 8.2 inte är möjliga att uppfylla, för att den misstänkte eller tilltalade trots rimliga ansträngningar inte kunnat hittas, finns möjlighet att ändå avgöra målet i den misstänktes eller tilltalades utevaro. Den berörda personen ska i sådana fall, när han eller hon informeras om avgörandet (särskilt när han eller hon grips), även informeras om sin rätt att angripa avgörandet. Den misstänkte eller tilltalade ska också informeras om och ges rätt till en ny rättegång eller kunna angripa avgörandet genom något annat rättsmedel.
( 3 ) Dom av den 8 juni 2023, VB (Information till den som dömts i sin utevaro) (C‑430/22 och C‑468/22, EU:C:2023:458, punkt 27).
( 4 ) Dom av den 8 juni 2023, VB (Information till den som dömts i sin utevaro) (C‑430/22 och C‑468/22, EU:C:2023:458, punkt 31).