–

Ordre des barreaux francophones et germanophone de Belgique, Coordination et Initiatives pour et avec les Réfugiés et les Étrangers ASBL och NX, genom J. Hardy, C. Jadot och M. Kaiser, avocats,

–

Belgiens regering, genom M. Jacobs, C. Pochet och M. Van Regemorter, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av E. Derriks, avocate,

–

Europeiska kommissionen, av J. Hottiaux och A. Katsimerou, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 5.3 och artikel 34 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pair-arbete (EUT L 132, 2016, s. 21) samt av effektivitetsprincipen och artiklarna 7, 14 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Ordre des barreaux francophones et germanophone de Belgique, den ideella föreningen Coordination et initiative pour les réfugiés et les étrangers samt NX, å ena sidan, och État belge (belgiska staten), å andra sidan, angående lagbestämmelser som antagits för att säkerställa ett effektivt rättsmedel mot beslut om avslag på ansökningar om visering för studier.

3

Artikel 5 i direktiv 2016/801 har rubriken ”Principer”. Artikel 5.1 och 5.3 föreskriver följande:

”1.   För att en tredjelandsmedborgares ska ha rätt till inresa och vistelse enligt detta direktiv måste det framgå av styrkande handlingar att tredjelandsmedborgaren uppfyller

…

3.   Om de allmänna villkoren och de relevanta särskilda villkoren är uppfyllda ska tredjelandsmedborgare ha rätt till ett tillstånd.

Om en medlemsstat utfärdar uppehållstillstånd enbart på sitt territorium och alla villkor för inresa och vistelse som anges i detta direktiv är uppfyllda ska den berörda medlemsstaten utfärda erforderlig visering till tredjelandsmedborgaren.”

4

Artikel 7 i direktivet har rubriken ”Allmänna villkor”. Enligt artikel 7.1 gäller följande:

”Vad gäller inresa och vistelse för en tredjelandsmedborgare enligt detta direktiv ska sökanden

5

Artikel 11 har rubriken ”Särskilda villkor för studerande”. Artikel 11.1 har följande lydelse:

”Utöver de allmänna villkoren i artikel 7 ska sökanden, vad gäller inresa och vistelse för en tredjelandsmedborgare i studiesyfte, styrka

6

Artikel 34 i direktiv 2016/801, har rubriken ”Förfarandegarantier och öppenhet”. Följande föreskrivs i artikel 34.1, 34.3 och 34.5:

”1.   De behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten ska fatta beslut om ansökan om tillstånd eller ansökan om förlängning av ett tillstånd och skriftligen underrätta sökanden om beslutet i enlighet med förfarandena enligt nationell rätt så snart som möjligt, dock senast inom 90 dagar efter det att den fullständiga ansökan lämnades in.

…

3.   Om de uppgifter eller handlingar som getts in till stöd för ansökan är ofullständiga, ska de behöriga myndigheterna inom rimlig tid underrätta sökanden om vilka ytterligare uppgifter som krävs och fastställa en rimlig tidsfrist för att tillhandahålla dem. Den tidsfrist som anges i punkterna 1 och 2 ska upphöra att löpa fram till dess att de behöriga myndigheterna har mottagit de ytterligare uppgifter som krävs. Om dessa ytterligare uppgifter eller handlingar inte har ingetts inom tidsfristen får ansökan avslås.

…

5.   Alla beslut att avvisa eller avslå en ansökan, att inte förlänga eller att återkalla ett tillstånd ska kunna överklagas i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell rätt. I den skriftliga underrättelsen ska den domstol eller administrativa myndighet till vilken det går att överklaga anges, liksom tidsfristen för att ge in överklagandet.”

7

Artikel 39/82 i loi sur l’accès au territoire, le séjour, l’établissement et l’éloignement des étrangers (lag av den 15 december 1980 om inresa, vistelse, bosättning och avlägsnande av utlänningar) (Moniteur belge av den 31 december 1980, s. 14584), i dess tillämpliga lydelse (nedan kallad lagen av den 15 december 1980) föreskriver följande:

”§ 1. När en handling från en förvaltningsmyndighet kan upphävas i enlighet med artikel 39/2 är Conseil du contentieux des étrangers [(Migrationsdomstolen)] ensam behörig att besluta om uppskov med verkställigheten.

Beslut om uppskov ska fattas, efter det att parterna har hörts eller vederbörligen kallats, genom ett motiverat beslut av ordföranden på den avdelning där målet anhängiggjorts eller av den domare som ordföranden utser i sitt ställe.

I mycket brådskande fall får ett interimistiskt beslut om uppskov fattas utan att parterna eller några av parterna har hörts.

…

§ 2. Beslut om uppskov med verkställighet får endast meddelas om det anförs allvarliga grunder som kan motivera att det överklagade beslutet upphävs och på villkor att omedelbar verkställighet av beslutet riskerar att orsaka allvarlig skada som svårligen kan gottgöras. Detta sistnämnda villkor är bland annat uppfyllt om en allvarlig grund har anförts på grundval av mänskliga rättigheter, särskilt de rättigheter från vilka det inte går att göra undantag enligt artikel 15.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna[, som undertecknades i Rom den 4 november 1950].

De domar genom vilka vilandeförklaring har beslutats kan upphävas eller ändras på parternas begäran.

§ 3. Förutom i synnerligen brådskande fall ska ansökan om uppskov och överklagandet ges in genom en och samma handling.

…

Ansökan ska innehålla en redogörelse för de grunder och omständigheter som sökanden anser motiverar ett beslut om uppskov eller, i förekommande fall, interimistiska åtgärder.

…

§ 4. Ordföranden för avdelningen eller den domare i utlänningsmål som denne utser ska fatta beslut angående ansökan om uppskov inom 30 dagar. Om uppskov beviljas, ska överklagandet prövas inom fyra månader efter det att domstolsavgörandet meddelades.

När utlänningen är föremål för ett beslut om avlägsnande eller avvisning med omedelbar verkställighet, särskilt när vederbörande kvarhålls på en sådan plats som avses i artiklarna 74/8 och 74/9 eller ställts till regeringens förfogande, får utlänningen om han eller hon inte redan har begärt uppskov enligt det ordinära förfarandet begära uppskov med verkställigheten av detta beslut enligt förfarandet med en synnerligen skyndsam handläggning inom den tidsfrist som avses i artikel 39/57 § 1 tredje stycket.

Om det är uppenbart att ansökan har ingetts för sent, ska ordföranden på den avdelning vid vilken talan väckts eller den domare i utlänningsmål som denne utser ange detta i sitt beslut och utan dröjsmål kalla parterna att inställa sig inom 24 timmar från mottagandet av ansökan. Ordföranden för avdelningen eller domaren i utlänningsmål ska göra en noggrann och grundlig prövning av all bevisning som har kommit till hans eller hennes kännedom, i synnerhet de bevis som kan tyda på att det finns skäl att anta att verkställigheten av det överklagade beslutet skulle utsätta sökanden för risken för ett åsidosättande av de grundläggande mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från vilka det inte är möjligt att göra undantag enligt artikel 15.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som är föremål för en noggrann och grundlig prövning.

Ansökan om uppskov med verkställigheten i mycket brådskande fall ska prövas inom 48 timmar från mottagandet av avdelningens ordförande eller av domaren i utlänningsmål. Denna frist förlängs dock till fem dagar efter det att rådet mottagit begäran, om avlägsnandet eller avvisningen av utlänningen föreskrivs vid en senare tidpunkt än åttadagarsfristen.

Om avdelningens ordförande eller domaren i utlänningsmål inte fattar något beslut inom tidsfristen, ska ordföranden underrätta rättens förste ordförande eller ordförande om detta. Medlemsstaten ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att, beroende på omständigheterna, meddela ett avgörande antingen senast inom två timmar efter det att ansökan mottagits eller så snart som möjligt. I båda fallen kan den nationella domstolen bland annat ta upp målet och själv avgöra målet.

Med avvikelse från föregående stycken ska ordföranden på den avdelning vid vilken talan väckts eller den domare i utlänningsmål som han eller hon utser i första hand avgöra huruvida ansökan kan tas upp till prövning, vid behov utan att sammankalla parterna, när samtliga följande villkor är uppfyllda:

1° det rör sig om en andra åtgärd i form av avlägsnande eller avvisning,

2° det är uppenbart att begäran har framställts för sent,

3° ansökan har lämnats in mindre än tolv timmar före den planerade tidpunkten för genomförandet av åtgärden, och

4° sökanden och, i förekommande fall, dennes advokat har underrättats minst 48 timmar innan åtgärden vidtas.

Om domstolen förklarar att ansökan inte kan tas upp till prövning avslutar domen förfarandet. Om domstolen förklarar att ansökan kan tas upp till prövning ska förfarandet fortsätta i enlighet med punkterna 3–6.

…”

8

I artikel 60 i lag av den 15 december 1980 anges följande:

”§ 1. En tredjelandsmedborgare som önskar vistas i Konungariket i egenskap av studerande ska lämna in sin ansökan till den diplomatiska eller konsulära beskickning som är behörig på den ort där han eller hon är bosatt utomlands.

§ 2. Med avvikelse från punkt 1 får en tredjelandsmedborgare som redan har beviljats inresa eller tillstånd att vistas i Konungariket för en period på högst nittio dagar i enlighet med avdelning I kapitel II, eller som redan har beviljats inresa eller tillstånd att vistas i Konungariket under en längre period än nittio dagar i annan egenskap, lämna in sin ansökan till den kommunala förvaltningen på den ort där han eller hon är bosatt i Konungariket, om han eller hon lämnar in ansökan innan giltighetstiden för detta tillstånd eller tillstånd har löpt ut, under förutsättning att han eller hon redan är inskriven vid en läroanstalt för högre utbildning i syfte att bedriva studier på heltid.

§ 3. Tredjelandsmedborgaren ska till ansökan bifoga följande handlingar:

1° en kopia av hans eller hennes giltiga pass eller av en resehandling i dess ställe,

2° bevis på att avgiften har betalats, i enlighet med artikel 1/1, om han eller hon omfattas av denna skyldighet,

3° ett intyg utfärdat av en läroanstalt för högre utbildning som styrker att han eller hon

Konungen fastställer de villkor som detta intyg ska uppfylla.

4° om han eller hon är yngre än arton år, bevis på tillstånd från sina föräldrar eller, i förekommande fall, från den person som utövar förmyndarskap,

5° bevis i enlighet med artikel 61 för att styrka att han eller hon har tillräckliga medel för sitt uppehälle under vistelsen för att inte bli en belastning för det sociala biståndssystemet i Konungariket under vistelsen,

6° bevis på att han har eller kommer att ha en heltäckande sjukförsäkring i Belgien under sin vistelse.

Om ansökan har lämnats in utomlands och det ännu inte är möjligt att bifoga denna bevisning till ansökan, ska denna inges inom den frist som föreskrivs i artikel 61/1/1 § 4.

7° ett läkarintyg av vilket det framgår att han eller hon inte lider av någon av de sjukdomar som anges i bilagan till denna lag.

8° om han eller hon är äldre än arton år, ett utdrag ur kriminalregistret eller motsvarande handling som utfärdats av ursprungslandet eller det land där han senast var bosatt och som är kortare än sex månader och som styrker att han eller hon inte har dömts för brott enligt allmän lag.

Om det är vederbörligen styrkt att det är omöjligt att förete de handlingar som avses i punkterna 7 och 8, kan ministern eller ministerns ställföreträdare emellertid, med hänsyn till omständigheterna, ge utlänningen tillstånd att vistas i Konungariket för att studera.

…”

9

I artikel 61/1/1 § § 1 i denna lag föreskrivs att ministern eller ministerns ställföreträdare ska fatta ett beslut och delge tredjelandsmedborgaren detta inom 90 dagar från dagen för det mottagningsbevis för ansökan som avses i artikel 61/1 § 1.

10

I artikel 61/1/3 i nämnda lag anges i vilka fall ministern eller ministerns ställföreträdare avslår eller kan avslå en ansökan. De ska bland annat avslå en sådan ansökan om villkoren i artikel 60 inte är uppfyllda eller om tredjelandsmedborgaren anses utgöra ett hot mot allmän ordning, nationell säkerhet eller folkhälsa. De kan dessutom avslå en sådan begäran när det finns bevis eller allvarliga och objektiva skäl som gör det möjligt att fastställa att vistelsen har andra syften än studier. Om tredjelandsmedborgaren inte befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 61/1/3 ska uppehållstillstånd beviljas.

11

Den 25 februari 2021 skickade ordföranden för AVOCATS.BE och ordföranden för Orde van Vlaamse Balies (de flamländska advokatsamfunden) en skrivelse till statssekreteraren för asyl och migration (Belgien) för att ta upp frågan om avsaknaden av ett effektivt rättsmedel till förmån för tredjelandsmedborgare mot behöriga myndigheters beslut att avslå deras ansökningar om visering för studier.

12

De skickade på nytt en skrivelse till belgiska staten den 16 augusti 2021, i vilken de uppmanade belgiska staten, och om nödvändigt anmodade den, att utan dröjsmål förelägga parlamentet ett lagförslag om rättsmedel inom ramen för ett brådskande förfarande inför Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen, Belgien) beträffande dessa beslut.

13

Statssekreteraren för asyl och migration svarade dem genom skrivelse av den 23 september 2021. Denna innebar ingen lösning på den aktuella frågan.

14

Den 16 juni 2022 väckte klagandena talan vid Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel, Belgien), som är den hänskjutande domstolen, och yrkade att belgiska staten vid vite skulle förpliktas att vidta rättsliga åtgärder som gör det möjligt för tredjelandsmedborgare som önskar fortsätta sina studier i Belgien att utöva ett effektivt rättsmedel mot de beslut om avslag på deras viseringsansökningar som getts in för detta ändamål. Den hänskjutande domstolen har angett att klagandena, förutom att åberopa en grund avseende åsidosättande av artikel 47 i stadgan, har gjort gällande att avsaknaden av ett effektivt rättsmedel kränker rätten till respekt för privatlivet och familjelivet samt rätten till utbildning, vilka garanteras i artikel 7 respektive 14 i stadgan.

15

Klagandena har hävdat att genomförandet av en sådan talan utgör en åtgärd för att gottgöra de skadliga följderna av den belgiska statens ansvarsgrundande passivitet.

16

Den hänskjutande domstolen har påpekat att vissa sökande, på grund av särdragen i det förfarande som är tillämpligt på ansökningar om visering för studier, erhåller ett beslut under en period från augusti till oktober det år då de önskar fortsätta sina studier i Belgien. Om ansökan avslås kan den berörda personen således vända sig till Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen) först kort tid före det berörda läsårets början.

17

Det framgår av begäran om förhandsavgörande att även om en talan om inhibition eller upphävande av ett avslagsbeslut kan väckas vid denna domstol, är den endast behörig att pröva lagenligheten och har ingen behörighet att ändra beslutet. Den kan alltså varken ersätta de behöriga myndigheternas bedömning med sin egen eller fatta ett nytt beslut i deras ställe. För det fall beslutet upphävs är dessa myndigheter emellertid bundna av rättskraften hos domslutet i nämnda dom och de domskäl som utgör det nödvändiga stödet för detta.

18

Den hänskjutande domstolen har dessutom understrukit att eftersom Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen) inte har befogenhet att besluta om interimistiska åtgärder, bland annat för att ålägga de behöriga myndigheterna att fatta ett nytt beslut om utfärdande av visering för studier, kan det hända att den berörda personens studieår oåterkalleligen äventyras på grund av att inget beslut har fattats i tid.

19

Den hänskjutande domstolen har dessutom angett dels att ansökan om uppskov i mycket brådskande fall enligt artikel 39/82 i lagen av den 24 juni 2020, enligt en plenidom från Conseil du contentieux des étrangers (Migrationsdomstolen) av den 15 december 1980, endast kan avse ett avlägsnande- eller avvisningsbeslut vars verkställighet är nära förestående, dels att de interimistiska avgöranden som meddelats efter denna dom inte har gett tillfredsställande lösningar vad gäller beslut om avslag på ansökningar om visering för studier.

20

Tredjelandsmedborgare kan, när deras ansökan om visering för studier inte beviljas i rätt tid, även väcka talan om civilrättsligt ansvar för belgiska staten, vilket skulle innebära att de kan få ekonomisk ersättning. Förlusten av ett studieår har emellertid en oåterkallelig aspekt som inte kan gottgöras fullt ut genom en skadeståndstalan.

21

Frågan är således huruvida det rättsmedel som enligt belgisk rätt står en tredjelandsmedborgare till buds för att bestrida beslutet att avslå hans eller hennes ansökan om visering för studier och därigenom, i förekommande fall, kunna åtnjuta de rättigheter som han eller hon har enligt artikel 5.3 i direktiv 2016/801 för att bedriva studier i Belgien, är tillräckligt för att uppfylla de krav som följer av artikel 34.5 i direktivet, jämförd med artiklarna 7, 14 och 47 i stadgan, samt effektivitetsprincipen.

22

Mot denna bakgrund beslutade tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Franskspråkiga förstainstansdomstolen i Bryssel) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”Fordrar artikel 34 i direktiv [2016/801], ensam eller i förening med artiklarna 7, 14.1 och 47 i stadgan …, och mot bakgrund av direktivets syfte att stärka rättssäkerhetsgarantierna för tredjelandsmedborgare och att främja utländska studenters inresa i Europeiska unionen,

23

Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 34.5 i direktiv 2016/801, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den, vad gäller en talan genom vilken en tredjelandsmedborgare, för att kunna göra gällande sina rättigheter enligt artikel 5.3 i direktivet, avser att angripa de behöriga myndigheternas beslut att avslå hans eller hennes ansökan om inresa och vistelse i den berörda medlemsstaten i studiesyfte, kräver

24

Det ska i detta hänseende erinras om att enligt artikel 5.3 i direktiv 2016/801 har en tredjelandsmedborgare som har lämnat in en ansökan om inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för studier rätt att vistas i denna medlemsstat om han eller hon uppfyller de allmänna villkoren i artikel 7 i direktivet och de särskilda villkor som är tillämpliga beroende på vilken typ av ansökan som lämnas in, i förevarande fall villkoren i artikel 11 i direktivet för ansökningar om inresa och vistelse för studier.

25

Av detta följer att medlemsstaterna enligt artikel 5.3 är skyldiga att utfärda ett uppehållstillstånd för studier till en sökande som uppfyller kraven i artiklarna 7 och 11 i direktiv 2016/801 (dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

26

Enligt lydelsen i artikel 34.5 i direktivet ska alla beslut att avvisa eller avslå en ansökan, eller att inte förlänga eller att återkalla ett tillstånd, kunna överklagas i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell rätt.

27

Av detta följer att för det fall ett beslut meddelas om avslag på en ansökan om inresa och vistelse i en medlemsstat för studier, ger artikel 34.5 uttryckligen en rätt för en tredjelandsmedborgare som ingett en sådan ansökan att överklaga beslutet i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som fattat beslutet (se, analogt, dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

28

Det ska således påpekas att unionslagstiftaren, genom att ange att överklagandet ska ske i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, överlåtit åt medlemsstaterna att besluta om vilken typ av rättsmedel som är tillgängliga för dem som söker visering för studier och omfattas av direktiv 2016/801 och de konkreta reglerna för nämnda rättsmedel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2021, Konsul Rzeczypospolitej Polskiej w N., C‑949/19, EU:C:2021:186, punkt 42).

29

Arten och den konkreta utformningen av det prövningsförfarande som avses i artikel 34.5 i direktiv 2016/801 ska dock fastställas i enlighet med artikel 47 i stadgan (se, i detta avseende, dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

30

Även om det, i avsaknad av unionsbestämmelser på området ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning ange vilka domstolar som är behöriga och fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten, bär medlemsstaterna likväl ansvaret för att dessa rättigheter i varje enskilt fall tillförsäkras ett effektivt domstolsskydd såsom föreskrivs i artikel 47 i stadgan (dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság, C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 142 och där angiven rättspraxis).

31

Som domstolen har slagit fast skulle rätten till ett effektivt rättsmedel, som stadfästs i artikel 47 i stadgan, vara illusorisk om rättsordningen i en medlemsstat tillät att ett lagakraftvunnet och bindande domstolsavgörande blev utan verkan till förfång för en av parterna. Detta gäller särskilt när ett faktiskt åtnjutande av de rättigheter som följer av unionsrätten, och som erkänts i ett domstolsavgörande, förutsätter att vissa tidsramar iakttas (dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

32

I förevarande mål vill den hänskjutande domstolen få klarlagt vilken tidpunkt som är relevant för utfärdandet av den sökta viseringen för studier och, som en följd därav, för beslutet om överklagande av ett avslag på en ansökan om visering, för att den berörda tredjelandsmedborgaren i förekommande fall ska kunna åtnjuta de rättigheter som han eller hon har enligt direktiv 2016/801.

33

Vad för det första gäller införandet av ett särskilt rättsmedel som ska prövas inom ramen för ett förfarande för brådskande mål, ska det i detta sammanhang understrykas att det följer av fast rättspraxis att framgår nämligen av fast rättspraxis att unionsrätten, inbegripet bestämmelserna i stadgan, inte innebär att medlemsstaterna är skyldiga att införa andra rättsmedel än dem som föreskrivs i nationell rätt. Det förhåller sig emellertid annorlunda om det av den nationella rättsordningens systematik framgår att det inte finns något rättsmedel som ens accessoriskt gör det möjligt att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten (se, i detta avseende, dom av den 7 september 2023, Rayonna prokuratura Lovech, teritorialno otdelenie Lukovit (Kroppsvisitation), C‑209/22, EU:C:2023:634, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

34

Artikel 34.5 i direktiv 2016/801, jämförd med artikel 47 i stadgan, kräver således inte att det införs ett särskilt rättsmedel som kan tillgripas inom ramen för ett brådskande förfarande.

35

Däremot måste det säkerställas att villkoren för att överklaga ett beslut av de behöriga myndigheterna att avslå en ansökan om inresa och vistelse i en medlemsstat för studier och, i förekommande fall, den dom som meddelas till följd av överklagandet, är sådana att det i princip blir möjligt att fatta ett nytt beslut inom kort tid, så att en tredjelandsmedborgare som agerar tillräckligt snabbt kan åtnjuta full verkan av sina rättigheter enligt direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 66).

36

Vad för det andra gäller införandet av en möjlighet för den domstol vid vilken talan väckts att förelägga de behöriga myndigheterna att fatta ett nytt beslut i syfte att bevilja det sökta uppehållstillståndet och, för det tredje, vad gäller en eventuell möjlighet för en sådan domstol att ersätta nämnda myndigheters bedömning med sin egen eller att fatta ett nytt beslut, ska det påpekas att dessa frågor från den hänskjutande domstolen avser befogenheterna för de domstolar som har att pröva en talan som syftar till att bestrida ett avslag på en ansökan om inresa och vistelse.

37

När det är absolut nödvändigt att ett nationellt förvaltningsbeslut antas skyndsamt för att det ska kunna säkerställas att den berörde faktiskt kommer i åtnjutande av de rättigheter som följer av unionsrätten, i förevarande fall de som följer av uppfyllandet av kraven i artikel 5.3 i detta direktiv, konstaterar domstolen att det behov som följer av artikel 47 i stadgan av att garantera effektiviteten hos det rättsmedel som använts mot det första myndighetsbeslutet om avslag på den berördes ansökan innebär att varje medlemsstat måste utforma sin nationella rätt på ett sådant sätt att en ogiltigförklaring av beslutet inom kort tid följs av ett nytt beslut som är konformt med den bedömning som gjordes i den dom varigenom beslutet ogiltigförklarades (se, i detta avseende, dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

38

Mot bakgrund av övervägandena i punkterna 29–31 ovan har domstolen således slagit fast att vad gäller ansökningar om inresa och vistelse i en medlemsstat för studier, att blotta behörigheten för den domstol till vilken beslutet överklagas att ogiltigförklara de behöriga myndigheternas avslagsbeslut, utan möjlighet att ersätta de behöriga myndigheternas bedömning med sin egen eller fatta ett nytt beslut, i princip räcker för att kraven i artikel 34.5 i direktivet jämförd med artikel 47 i stadgan ska anses vara uppfyllda, under förutsättning att nämnda myndigheter, i förekommande fall, kommer att vara bundna av den bedömning som görs i det domstolsavgörande varigenom beslutet ogiltigförklarades (se, i detta avseende, dom av den 29 juli 2024, Perle, C‑14/23, EU:C:2024:647, punkt 65).

39

Utöver övervägandena i punkt 34 ovan gäller den bedömningen även för det fall att den domstol som prövar ett särskilt överklagande inom ramen för ett förfarande för brådskande mål inte har befogenhet att besluta om interimistiska åtgärder, bland annat i syfte att ålägga de behöriga myndigheterna att fatta ett nytt beslut i syfte att bevilja det sökta uppehållstillståndet för studier.

40

Såsom erinras om i punkt 35 ovan har domstolen emellertid preciserat att för det fall den domstol vid vilken talan väckts endast har befogenhet att upphäva ett beslut, ska det säkerställas att de villkor under vilka det rättsmedel som är anhängigt vid den utövas och, i förekommande fall, den dom som meddelas till följd av överklagandet verkställs på ett sådant sätt att de i princip gör det möjligt att fatta ett nytt beslut inom en kort tidsfrist, så att en tredjelandsmedborgare som agerar tillräckligt snabbt kan åtnjuta den fulla verkan av sina rättigheter enligt direktiv 2016/801.

41

Det framgår emellertid av begäran om förhandsavgörande att vissa tredjelandsmedborgare får ett beslut om sin ansökan om inresa och vistelse i Belgien för studier först kort tid före början av det läsår som de önskar följa i Belgien. Domstolen konstaterar således att möjligheten för de behöriga myndigheterna att, efter det att det ursprungliga beslutet upphävts, fatta ett nytt beslut inom en kort tidsfrist, så att en tredjelandsmedborgare som agerar tillräckligt snabbt kan åtnjuta full verkan av sina rättigheter enligt direktiv 2016/801, även beror på villkoren för att anta det ursprungliga beslutet.

42

Enligt artikel 34.1 i direktivet ska de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten fatta beslut om ansökan om inresetillstånd så snart som möjligt, dock senast inom 90 dagar efter det att den fullständiga ansökan lämnades in. Enligt artikel 34.3 i direktivet ska de behöriga myndigheterna, om de uppgifter eller handlingar som getts in till stöd för ansökan är ofullständiga, inom rimlig tid underrätta sökanden om vilka ytterligare uppgifter som krävs och fastställa en rimlig tidsfrist för att tillhandahålla dem, vilket innebär att den tidsfrist som anges i artikel 34.1 upphör att löpa fram till dess att de behöriga myndigheterna har mottagit de ytterligare uppgifter som krävs.

43

Såsom erinras om i punkterna 24 och 25 ovan krävs det, för att komma i åtnjutande av de rättigheter som följer av artikel 5.3 i nämnda direktiv, i förevarande fall tillstånd att vistas i en medlemsstat för studier, att den berörda tredjelandsmedborgaren har uppfyllt de allmänna villkoren i artikel 7 i direktiv 2016/801 och de särskilda villkor som gäller för studerande, vilka föreskrivs i artikel 11 i direktivet för ansökningar om inresa och vistelse för studier. De sistnämnda villkoren innefattar bland annat att tredjelandsmedborgaren har antagits vid en läroanstalt för högre utbildning för att följa ett studieprogram.

44

Den omständigheten att de behöriga myndigheterna, med iakttagande av den frist som föreskrivs i artikel 34.1 i direktiv 2016/801, fattar ett beslut om ansökningar om inresa och vistelse i en medlemsstat i studiesyfte gör det i princip möjligt att säkerställa effektiviteten av de rättigheter som dessa personer har enligt nämnda direktiv, under förutsättning att de behöriga myndigheternas handläggning av ansökningar om inresa och vistelse i en medlemsstat i studiesyfte inte i praktiken leder till att tredjelandsmedborgarna vilkas ansökningar avslås systematiskt berövas möjligheten att i förekommande fall åtnjuta den fulla verkan av dessa rättigheter, på grund av den tidpunkt då besluten avseende dessa ansökningar fattas och med hänsyn till de ofrånkomliga tidsfristerna för ett eventuellt överklagande av dessa beslut.

45

Av vad som anförts följer att tolkningsfrågorna ska besvaras så, att artikel 34.5 i direktiv 2016/801 jämförd med artikel 47 i stadgan ska tolkas så, att den, vad gäller en talan genom vilken en tredjelandsmedborgare för att kunna göra gällande sina rättigheter enligt artikel 5.3 i direktivet avser att överklaga de behöriga myndigheternas beslut att avslå hans eller hennes ansökan om inresa och vistelse i den berörda medlemsstaten i studiesyfte, inte kräver

46

De villkor under vilka ett överklagande av de behöriga myndigheternas beslut att avslå en ansökan om inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för studier och, i förekommande fall, den dom som meddelas till följd av detta beslut verkställs, ska emellertid vara sådana att det är möjligt att anta ett nytt beslut inom en kort tidsfrist, i enlighet med bedömningen i domen om upphävande, på ett sådant sätt att en tredjelandsmedborgare som agerar tillräckligt snabbt kan åtnjuta den fulla verkan av sina rättigheter enligt direktivet.

47

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

Artikel 34.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pair-arbete, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att den, vad gäller en talan genom vilken en tredjelandsmedborgare för att kunna göra gällande sina rättigheter enligt artikel 5.3 i direktivet avser att överklaga de behöriga myndigheternas beslut att avslå hans eller hennes ansökan om inresa och vistelse i den berörda medlemsstaten i studiesyfte, inte kräver

De villkor under vilka ett överklagande av de behöriga myndigheternas beslut att avslå en ansökan om inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för studier och, i förekommande fall, den dom som meddelas till följd av detta beslut verkställs, ska emellertid vara sådana att det är möjligt att anta ett nytt beslut inom en kort tidsfrist, i enlighet med bedömningen i domen om upphävande, på ett sådant sätt att en tredjelandsmedborgare som agerar tillräckligt snabbt kan åtnjuta den fulla verkan av sina rättigheter enligt direktivet.