DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)

29 juli 2024 (*)

” Begäran om förhandsavgörande – Gemensam jordbrukspolitik – Förordning (EU) 2016/1012 – Renrasiga avelsdjur – Förfarande för erkännande av avelsorganisationer – Förfarande för godkännande av avelsprogram – Möjlighet att inte godkänna ett ytterligare avelsprogram för samma ras och för samma område om godkännandet kan äventyra ett pågående avelsprogram – Rätt för uppfödare av renrasiga djur att välja mellan befintliga avelsprogram ”

I mål C‑286/23,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Curtea de Apel Braşov (Appellationsdomstolen i Brașov, Rumänien) genom beslut av den 10 april 2023, som inkom till domstolen den 3 maj 2023, i målet

Asociaţia Crescătorilor de Vaci ”Bălţată Românească” Tip Simmental

mot

Genetica din Transilvania Cooperativă Agricolă,

Agenţia Naţională pentru Zootehnie ”Prof. dr. G.K. Constantinescu”,

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden T. von Danwitz samt domarna P.G. Xuereb (referent) och A. Kumin,

generaladvokat: J. Richard de la Tour,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Asociaţia Crescătorilor de Vaci ”Bălţată Românească” Tip Simmental, genom N.-G. Comşa-Fulga, avocată,

– Genetica din Transilvania Cooperativă Agricolă, genom A.-A. Arseni, D. Dobrev och L. Dobrinescu, avocaţi,

– Rumäniens regering, genom E. Gane och L. Ghiţă, båda i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom L. Radu Bouyon, B. Rechena och F. Thiran, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.3 b, artiklarna 8, 10 och 13 samt del 1 avsnitt A punkt 4 i bilaga I och del 1 avsnitt B punkt 2 a i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel) (EUT L 171, 2016, s. 66), mot bakgrund av skälen 21 och 24 i denna förordning.

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Asociaţia Crescătorilor de Vaci ”Bălţată Românească” Tip Simmental, en förening för nötkreatursuppfödare ”Bălțată Românească” av typen Simmental (nedan kallad BR-föreningen) och Agenția Națională pentru Zootehnie ”Prof. dr. G.K. Constantinescu” (Nationella myndigheten för avelsteknik ”Prof. dr. G.K. Constantinescu”, Rumänien) (nedan kallad myndigheten för avelsteknik) och Genetica din Transilvania Cooperativă Agricolă (jordbrukskooperativet ”Genetik i Rumänien”) (nedan kallat GT). Målet rör erkännandet av GT som avelsorganisation för att genomföra ett avelsprogram för nötkreatursrasen ”Bălțată Românească”.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3 Skälen 1, 20, 21, 24, 31, 32 och 34 i förordning nr 2016/1012 har följande lydelse:

”(1) Avel med nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur utgör en ekonomiskt och socialt strategisk del av unionens jordbruk och bidrar till [Europeiska] unionens kulturella arv. Denna jordbruksverksamhet, som bidrar till att trygga unionens livsmedelsförsörjning, är en inkomstkälla för lantbrukarna. Avel med dessa djurarter främjas bäst genom att uppmuntra till användning av renrasiga avelsdjur eller hybridavelssvin med dokumenterat högt avelsvärde.

…

(20) Avelsprogram för renrasiga avelsdjur genomförs med det övergripande syftet att på ett hållbart sätt förbättra egenskaper som är relaterade till produktion och andra egenskaper hos djur av en viss ras eller att bevara en ras. Dessa avelsprogram bör omfatta ett tillräckligt stort antal renrasiga avelsdjur som hålls av uppfödare som genom avel och urval främjar och utvecklar önskvärda egenskaper hos dessa djur eller säkerställer rasens bevarande, i enlighet med de mål som de deltagande uppfödarna gemensamt har godkänt. … Avelsdjur (renrasiga eller hybrider) som ingår i ett avelsprogram införs i en stambok eller ett register, inklusive uppgifter om deras härstamning och, beroende på de avelsmål som har fastställts i avelsprogrammet, genomgår individprövning eller andra bedömningar som utmynnar i registrering av uppgifter om egenskaper i relation till målen för avelsprogrammet. …

(21) Rätten till erkännande för en avelsorganisation eller avelsverksamhet som uppfyller de fastställda kriterierna bör vara en grundläggande princip i unionsrätten om djuravel och den inre marknaden. Skyddet av en befintlig erkänd avelsorganisations ekonomiska verksamhet bör inte vara ett giltigt skäl för den behöriga myndigheten att besluta att inte erkänna ytterligare en avelsorganisation för samma ras eller att överträda de principer som styr den inre marknaden. Detsamma gäller för godkännandet av ytterligare ett avelsprogram eller av en geografisk utvidgning av ett avelsprogram som genomförs med samma ras eller med avelsdjur av samma ras som kan värvas från populationen i en avelsorganisation som redan genomför ett avelsprogram med den rasen. Om en eller flera erkända avelsorganisationer redan genomför ett godkänt avelsprogram med en viss ras i en medlemsstat bör den behöriga myndigheten i den medlemsstaten dock i vissa specifika fall kunna besluta att inte godkänna ytterligare ett avelsprogram för samma ras, även om det avelsprogrammet uppfyller samtliga krav för godkännande. Ett skäl till att inte godkänna kan vara att godkännandet av ytterligare ett avelsprogram för samma ras skulle äventyra bevarandet av denna ras eller den genetiska mångfalden inom denna ras i den medlemsstaten. Bevarandet av rasen skulle särskilt kunna äventyras av en fragmentering av populationen som skulle kunna leda till högre inavel, ökad förekomst av observerade genetiska defekter, mindre urvalsmöjligheter och minskad tillgång för uppfödare till renrasiga avelsdjur och avelsmaterial från dem. Ett annat skäl till att inte godkänna kan vara om de fastställda särdragen för rasen eller huvudmålen för avelsprogrammen är inkonsekventa. Oberoende av syftet med avelsprogrammet, nämligen bevarande av rasen eller förbättring av rasen, bör den behöriga myndigheten kunna besluta att inte godkänna ytterligare ett avelsprogram med avseende på samma ras om skillnader mellan de två avelsprogrammens huvudmål eller mellan väsentliga rasegenskaper fastställda i avelsprogrammen skulle leda till effektivitetsförluster avseende genetiska framsteg för dessa mål eller egenskaper eller andra därmed förbundna egenskaper, eller om ett utbyte av djur mellan de båda populationerna skulle medföra en risk för att de väsentliga egenskaperna hos den ursprungliga populationen väljs eller avlas bort. Avslutningsvis bör en behörig myndighet, när det handlar om en utrotningshotad ras eller en lokal ras som är ovanlig i ett eller flera av unionens territorier, också kunna besluta att inte godkänna ytterligare ett avelsprogram för samma ras om det ytterligare avelsprogrammet skulle hindra ett effektivt genomförande av det befintliga avelsprogrammet, särskilt på grund av bristande samordning eller bristande utbyte av genealogisk och avelsteknisk information som medför att de fördelar som en gemensam utvärdering av insamlade uppgifter om rasen skulle kunna ge uteblir. Om ett avelsprogram inte godkänns bör den behöriga myndigheten alltid ge de ansökande en motiverad förklaring och ge dem rätt att överklaga beslutet.

…

(24) Organisationer eller föreningar för uppfödare, avelsorganisationer, inklusive organisationer som är privata företag, rasföreningar och offentliga organ bör erkännas som avelsorganisationer endast om de har uppfödare som deltar i sina avelsprogram och när de ser till att uppfödarna har möjlighet att välja fritt vad gäller urval och avel av deras renrasiga avelsdjur, har rätt att få avkommor från dessa djur införda i deras stamböcker och har möjlighet att vara ägare till djuren.

…

(31) Gränsöverskridande samarbete mellan avelsorganisationer och avelsverksamheter som vill ingå ett sådant samarbete bör underlättas, samtidigt som man bör säkerställa näringsfriheten och avskaffandet av hinder för den fria rörligheten för avelsdjur och avelsmaterial från dem.

(32) Eftersom en behörig myndighet kan behöva godkänna flera avelsprogram som genomförs av en avelsorganisation eller avelsverksamhet som den har erkänt, och eftersom den kan behöva godkänna utvidgningar av områden för avelsprogram som genomförs av en avelsorganisation eller avelsverksamhet som har erkänts i en annan medlemsstat, bör erkännandet av avelsorganisationen eller avelsverksamheten ske separat från godkännandet av dess avelsprogram. Vid behandlingen av en ansökan om erkännande för en avelsorganisation eller avelsverksamhet bör emellertid den behöriga myndigheten också få en ansökan om godkännande av minst ett avelsprogram.

…

(34) Förhållandet mellan uppfödare och avelsorganisationer måste klargöras, särskilt för att säkerställa deras rätt att delta i avelsprogrammet inom det geografiska territorium som det har godkänts för och, om medlemskap är en möjlighet, för att säkerställa uppfödarnas rätt till medlemskap. Avelsorganisationer bör ha regler för att lösa tvister med uppfödare som deltar i deras avelsprogram och för att säkerställa att dessa uppfödare behandlas lika. De bör också fastställa sina egna rättigheter och skyldigheter samt rättigheterna och skyldigheterna för de uppfödare som deltar i deras avelsprogram.”

4 Artikel 1 i förordningen har rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”. I punkt 1 b i den artikeln föreskrivs följande:

”I denna förordning fastställs följande:

…

b) Bestämmelser om erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter samt om godkännande av deras avelsprogram.”

5 I artikel 2 i förordningen, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande i leden 5, 8, 9, 12 och 26:

”I denna förordning gäller följande definitioner:

…

5) avelsorganisation: organisation eller förening för uppfödare, rasförening eller offentligt organ, med undantag av behöriga myndigheter, som erkänns av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med artikel 4.3 för genomförande av ett avelsprogram med renrasiga avelsdjur som är införda i den stambok eller de stamböcker som den eller det för eller upprättar,

…

8) behöriga myndigheter: de myndigheter i en medlemsstat som i enlighet med denna förordning ansvarar för

a) erkännandet av avelsorganisationer och avelsverksamheter samt godkännandet av de avelsprogram som de genomför på avelsdjur,

…

9) renrasigt avelsdjur: ett djur som är infört eller registrerat som möjligt att föra in i huvudavsnittet i en stambok,

…

12) stambok:

a) varje typ av stambok, förteckning eller dataregister som förs av en avelsorganisation och som består av ett huvudavsnitt och, om rasföreningen beslutar detta, en eller fler bilagor för djur av samma art som inte är berättigade att föras in i huvudavsnittet,

…

26) avelsprogram: de systematiska förfaranden, inklusive registrering, urval, avel och utbyte av avelsdjur och avelsmaterial från dem, som utformas och genomförs för att bevara eller förstärka önskade fenotypiska och/eller genetiska egenskaper hos den avsedda populationen.”

6 Kapitel II i samma förordning, med rubriken ”Erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter i medlemsstaterna samt godkännande av avelsprogram”, innehåller artiklarna 4–12.

7 Artikel 4 i förordning 2016/1012, med rubriken ”Erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter”, har följande lydelse:

”1. Vad gäller renrasiga avelsdjur, får organisationer eller föreningar för uppfödare, avelsorganisationer eller offentliga organ till de behöriga myndigheterna ansöka om erkännande som avelsorganisation.

…

3. De behöriga myndigheterna ska bedöma de ansökningar som avses i punkt 1. De ska erkänna som avelsorganisation varje sökande som avses i punkt 1 första stycket och som avelsverksamhet varje sökande som avses i punkt 1 andra stycket, förutsatt att följande krav är uppfyllda:

a) Sökandens huvudkontor finns i den medlemsstat där den behöriga myndigheten är belägen.

b) Sökanden visar i sin ansökan att den uppfyller kraven i del 1 i bilaga I för de avelsprogram för vilka den avser att ansöka om godkännande i enlighet med artikel 8.3 …

c) Ansökan innehåller, för varje sådant planerat avelsprogram, ett utkast till avelsprogrammet som ska innehålla den information som föreskrivs i del 2 i bilaga I …

d) När sökanden lämnar in en ansökan som avses i punkt 1 i den här artikeln, lämnar den in en ansökan om godkännande i enlighet med artikel 8.2 för minst ett av de planerade avelsprogrammen.”

8 Artikel 8 i förordningen, med rubriken ”Godkännande av avelsprogram som genomförs av avelsorganisationer och avelsverksamheter”, har följande lydelse:

”1. En avelsorganisation eller avelsverksamhet ska lämna in ansökan om godkännande av avelsprogrammet till den behöriga myndighet som har erkänt avelsorganisationen eller avelsverksamheten i enlighet med artikel 4.3.

…

3. Den behöriga myndighet som avses i punkt 1 ska utvärdera avelsprogrammen och godkänna dem förutsatt att

a) de har ett eller flera av följande syften:

i) när det gäller renrasiga avelsdjur:

– förbättra rasen,

– bevara rasen,

– …

…

b) de noggrant beskriver urvals- och avelsmålen,

c) de uppfyller kraven i del 2 i bilaga I …

…

5. Om det under minst 24 månader inte finns några uppfödare vars anläggningar, på vilka de håller sina avelsdjur, är belägna i en viss del av det geografiska område som deltar i ett avelsprogram som har godkänts i enlighet med punkt 3, får den behöriga myndighet som avses i punkt 1 kräva att den berörda avelsorganisationen eller avelsverksamheten ska anpassa avelsprogrammets geografiska område så att det inte omfattar denna del.”

9 I artikel 10 i förordningen, med rubriken ”Undantag från artikel 8.3 vad gäller godkännande av avelsprogram”, föreskrivs följande:

”1. Genom undantag från artikel 8.3 får den behöriga myndighet som har erkänt en avelsorganisation i enlighet med artikel 4.3 besluta att inte godkänna ett avelsprogram som genomförs av den avelsorganisationen som uppfyller de krav som anges i del 2 i bilaga I … om detta avelsprogram äventyrar ett avelsprogram som genomförs av en annan avelsorganisation för samma ras och som redan har godkänts i den medlemsstaten med avseende på åtminstone ett av följande:

a) De väsentliga egenskaperna eller särdragen hos rassärdragen eller huvudmålen för avelsprogrammet,

b) bevarandet av denna ras eller av den genetiska mångfalden inom rasen, eller,

c) om det avelsprogrammet syftar till att bevara rasen, ett effektivt genomförande av det avelsprogrammet

i) när det handlar om en utrotningshotad ras, eller,

ii) när det handlar om en lokal ras som är ovanlig i ett eller flera av unionens territorier.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska den behöriga myndigheten ta vederbörlig hänsyn till följande kriterier:

a) Antalet avelsprogram som redan har godkänts för den rasen i den medlemsstaten,

b) storleken på den population som omfattas av dessa avelsprogram,

c) det eventuella genetiska bidraget från avelsprogram som genomförs av andra avelsorganisationer för samma ras i andra medlemsstater eller av avelsorgan i tredjeländer.”

10 Artikel 13 i samma förordning, med rubriken ”Rättigheter för uppfödare som deltar i avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.3 …”, har följande lydelse:

”1. Uppfödare ska ha rätt att delta i ett avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.3 … förutsatt att

a) deras avelsdjur hålls på anläggningar som är belägna inom avelsprogrammets geografiska område,

b) deras avelsdjur tillhör rasen, när det gäller renrasiga avelsdjur … som omfattas av det berörda avelsprogrammet.

2. Uppfödare som deltar i ett avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.3 … ska ha rätt att

a) i enlighet med artiklarna 18 och 20 få sina renrasiga avelsdjur införda i huvudavsnittet i den stambok som avelsorganisationen upprättat för rasen,

…

3. Om reglerna för en avelsorganisation eller avelsverksamhet ger möjlighet till medlemskap ska de uppfödare som avses i punkt 1, utöver de rättigheter som anges i punkterna 1 och 2, också ha rätt att

a) bli medlem i avelsorganisationen eller avelsverksamheten,

b) delta i fastställandet och utvecklingen av avelsprogrammet i enlighet med de förfaranderegler som avses i del 1 punkt B.1 b i bilaga I,”

11 I artikel 18.2 i förordning 2016/1012 föreskrivs följande:

”Avelsorganisationer får inte neka att föra in ett renrasigt avelsdjur i huvudavsnittet i sina stamböcker på grund av att djuret redan har införts i huvudavsnittet i en annan stambok för samma ras …”

12 Bilaga I till denna förordning, med rubriken ”Erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter och godkännande av de avelsprogram som avses i kapitel II”, består av tre delar.

13 I del 1 i denna bilaga, med rubriken ”Krav för erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter som avses i artikel 4.3 b”, föreskrivs följande:

”A. Organisationer eller föreningar för uppfödare, rasföreningar, privata företag som bedriver verksamhet i slutna produktionssystem och offentliga organ ska

…

4. ha, för varje avelsprogram, en tillräckligt stor population av avelsdjur inom de geografiska områden som ska omfattas av de avelsprogrammen,

…

B. Utöver kraven i punkt A

1. ska organisationer eller föreningar för uppfödare, rasföreningar och offentliga organ

a) ha ett tillräckligt stort antal uppfödare som deltar i vart och ett av deras avelsprogram,

b) ha antagit förfarandebestämmelser

i) om reglerar lösningen av tvister med uppfödare som deltar i deras avelsprogram,

ii) som säkerställer lika behandling av uppfödare som deltar i deras avelsprogram,

iii) som fastställer rättigheter och skyldigheter för uppfödare som deltar i avelsorganisationens eller avelsverksamhetens avelsprogram,

iv) som fastställer rättigheter och skyldigheter för uppfödare som är medlemmar, i de fall då medlemskap är en möjlighet.

2. Ingenting i de förfarandebestämmelser som avses i punkt 1 b ska hindra de uppfödare som deltar i avelsprogrammen från att

a) fritt välja vad gäller urval och avel av deras avelsdjur,

…”

14 Del 2 i nämnda bilaga, med rubriken ”Krav för godkännande av avelsorganisationers och avelsverksamheters avelsprogram som avses i artikel 8.3 …”, har följande lydelse:

”1. Det avelsprogram som avses i artikel 8.3 … ska innehålla följande:

a) Uppgifter om dess syfte, som ska vara bevarande av rasen, förbättring av rasen, linjen eller korsningen, skapande av en ny ras, linje eller korsning, återskapande av en ras, linje eller en kombination av ett eller flera av dessa syften.

…

2. Avelsprogrammet ska omfatta en tillräckligt stor population av avelsdjur och ett tillräckligt stort antal uppfödare inom det geografiska område där det genomförs eller är avsett att genomföras.”

Rumänsk rätt

15 I artikel 7 i Legea zootehniei nr.°32/2019 (lag om uppfödning nr 32/2019) av den 16 januari 2019 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 53 av den 21 januari 2019), i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet, föreskrivs följande:

”Avelsorganisationer och avelsverksamheter och avelsföreningar och rasföreningar ska erkännas av ministeriet för jordbruk och landsbygdsutveckling, genom den nationella myndighet som är behörig i fråga om avelsteknik, i egenskap av partner vid utarbetandet av avelspolitik, strategier, avelsprogram och produktpolitik.”

16 Artikel 21 i samma lag föreskriver följande:

”Anordnandet och genomförandet av verksamheten för urval och avel av djur ska ske i enlighet med unionslagstiftningen och nationell lagstiftning.”

17 I artikel 24 i nämnda lag föreskrivs följande:

”1. Erkännande av avelsorganisationer, avelsverksamheter och godkännande av avelsprogram ska lämnas av den nationella behöriga myndigheten för avelsteknik i enlighet med unionslagstiftningen.

2. Den nationella behöriga myndigheten för avelsteknik ska utvärdera och godkänna de avelsprogram som lämnats in av en avelsorganisation eller en avelsverksamhet endast under förutsättning att

a) de har ett eller flera av följande syften:

1. förbättra rasen, linjen eller korsningen,

2. bevarande av rasen/linjen,

…

3. Den nationella behöriga myndigheten för avelsteknik som har erkänt en avelsorganisation får neka att godkänna ett avelsprogram med motiveringen att avelsprogrammet skulle äventyra ett avelsprogram som genomförs av en annan avelsorganisation för samma ras och som redan har godkänts, med avseende på minst ett av följande:

a) de väsentliga egenskaperna hos rassärdragen eller huvudmålen för avelsprogrammet,

b) bevarandet av denna ras eller av den genetiska mångfalden inom rasen,

c) när det gäller en hotad ras eller en inhemsk ras som inte är allmänt utbredd.

4. Vid tillämpning av punkt 3 ska den behöriga nationella myndigheten för avelsteknik ta vederbörlig hänsyn till följande kriterier:

a) antalet avelsprogram som redan godkänts för den berörda rasen.

b) storleken på den population som omfattas av dessa avelsprogram.”

18 I artikel 1.1 i Hotărârea Guvernului nr.° 1188/2014 privind organizarea și funcționarea Agenției Naționale pentru Zootehnie ”Prof. dr. G.K. Constantinescu” (regeringsbeslut nr 1188/2014 om organisation och drift av den nationella myndigheten för avelsteknik ”Prof. dr. G.K. Constantinescu”), av den 29 december 2014 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 21 av den 12 januari 2015), i dess lydelse vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet, föreskrevs följande:

”[Myndigheten för avelsteknik], som inrättats med stöd av artikel 8 i [Legea nr.° 139/2014 privind unele măsuri pentru reorganizarea Ministerului clarturii și Dezvoltării Rurale, precum și a unor structuri aflate în subordinea acestuia (lag nr 139/2014 om vissa omorganiseringsåtgärder av ministeriet för jordbruk och landsbygdsutveckling och vissa underordnade strukturer), av den 15 oktober 2014 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 758 av den 20 oktober 2014], i dess senare ändrade lydelse, är ett specialiserat organ inom den centrala offentliga förvaltningen som är en juridisk person, i sin helhet finansierad över statsbudgeten och underställt ministeriet för jordbruk och landsbygdsutveckling.”

19 I artikel 5 i detta regeringsbeslut föreskrevs följande i leden a och i:

”I enlighet med sitt verksamhetsområde och på de villkor som föreskrivs i lag ska [myndigheten för avelsteknik]

a) godkänna avelsorganisationer och avelsverksamheter i syfte att genomföra ett avelsprogram med renrasiga avelsdjur som är införda i stamböcker eller ett avelsprogram med hybridavelssvin som är införda i det eller de genealogiska register som myndigheten för eller upprättar,

…

i) godkänna avelsprogram med avelsdjur som genomförs av erkända avelsorganisationer och avelsverksamheter.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

20 Genom beslut av den 24 november 2020 erkände myndigheten för avelsteknik GT som avelsorganisation enligt artikel 4.3 i förordning 2016/1012 i syfte att genomföra ett avelsprogram för renrasiga avelsdjur av nötkreatur ”Bălțată Românească” (nedan kallat GT:s avelsprogram). Genom beslut av den 2 december 2020 (nedan tillsammans med beslutet av den 24 november 2020 gemensamt kallade de berörda besluten) godkände denna myndighet programmet.

21 Föreningen BR, i egenskap av avelsorganisation som erkänts av myndigheten för avelsteknik, vars avelsprogram för samma nötkreatursras ”Bălțată Românească”, vilket hade godkänts år 2011, fortfarande pågick, väckte talan mot de berörda besluten vid Curtea de Apel Braşov (Appellationsdomstolen i Braşov, Rumänien), som är den hänskjutande domstolen.

22 Till stöd för sin talan gjorde föreningen i huvudsak gällande att GT:s avelsprogram – som avsåg samma ras av avelsdjur inom samma geografiska område, det vill säga Rumäniens territorium, och vars syfte var att förbättra den berörda rasen var detsamma som föreningens eget avelsprogram – kunde äventyra sistnämnda program, eftersom godkännandet av programmet hade medfört att ett stort antal uppfödare drog sig tillbaka från föreningens avelsprogram och orsakat en allvarlig ekonomisk skada.

23 Den hänskjutande domstolen har inledningsvis preciserat att enligt slutsatsen i en expertrapport som utfärdats av den interna avdelningen vid myndigheten för avelsteknik ”skulle [BR-föreningens] avelsprogram äventyras genom [GT:s] avelsprogram, på grund av att den population som valts ut splittras upp, eftersom ju mindre denna population är, desto oftare kommer det att ske inavel vilket medför att det genetiska framåtskridandet reduceras. De två programmen är vidare inte identiska, de genomförs till stor del i samma geografiska område i Rumänien och de överlappar varandra, vilket innebär att ett enda avelsprogram för samma ras är effektivare än flera program av nämnda slag.”

24 Den hänskjutande domstolen har även påpekat att föreningen BR har lämnat in en begäran om uppskov med verkställigheten av de berörda besluten till nämnda domstols avdelning för förvaltnings- och skattemål och att denna begäran avslogs genom beslut av den 4 juni 2021, med motiveringen att i motsats till vad föreningen hade hävdat var förfarandena för erkännande av en avelsorganisation och godkännande av dess avelsprogram inte sammanfallande då det andra av dessa förfaranden, enligt artikel 8.1 i förordning 2016/1012, ska ske före det första och vidare att GT:s avelsprogram uppfyllde kraven i del 1, avsnitt A punkt 4 i bilaga I till denna förordning att det ska finnas ett tillräckligt antal avelsdjur i det geografiska område som omfattas av programmet vilket i förevarande fall styrkts av den omständigheten att GT hade tillhandahållit myndigheten för avelsteknik en förteckning över djur avseende vilka uppfödarna önskade skulle delta i GT:s avelsprogram. Det framgår även av beslutet om hänskjutande att föreningens överklagande av detta beslut till Înalta Curte de Casație şi Justiție (Högsta domstolen, Rumänien) ogillades av denna domstol genom dom av den 5 april 2022.

25 Den hänskjutande domstolen har emellertid understrukit att i ett mål som liknar det som är aktuellt i det nationella målet har avdelningen för förvaltnings- och skattemål vid den hänskjutande domstolen intagit en motsatt ståndpunkt, genom att bifalla ansökningar från samma förening i vilken denna bestred erkännandet av en annan avelsförening för nötkreatur som avelsorganisation samt godkännandet av föreningens avelsprogram. Ett överklagande till Înalta Curte de Casație şi Justiție (Högsta domstolen) i detta mål är för närvarande anhängigt.

26 Mot bakgrund av det ovan anförda vill den hänskjutande domstolen få klarhet i villkoren för erkännande av avelsorganisationer. Den hänskjutande domstolen vill särskilt få klarhet i huruvida bestämmelserna i artikel 4.3 b i förordning 2016/1012, jämförda med skäl 21 och del 1 avsnitt A punkt 4 i bilaga I till denna förordning, ska tolkas så, att en enhet kan erkännas som en avelsorganisation om den, vid tidpunkten för ansökan om erkännande, endast driver projektet genom att skaffa deltagare till det genom att uppfödare som deltar i ett annat godkänt avelsprogram i en annan avelsorganisation undertecknar ansökningar eller åtaganden att delta eller om erkännande endast kan erhållas om dessa uppfödare rent faktiskt ingår i ”portföljen” hos den enhet som ansöker om erkännande vid tidpunkten för nämnda ansökan.

27 Vidare vill den hänskjutande domstolen få klarhet i villkoren för godkännande av avelsprogrammen. Med stöd av bestämmelserna i artikel 13 i förordning nr 2016/1012, jämförda med skäl 24 och del 1 avsnitt B punkt 2 a i bilaga I till denna förordning, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det står renrasiga djuruppfödare fritt att välja att lämna ett redan godkänt avelsprogram för att delta i ett annat avelsprogram som håller på att godkännas. För det fall denna frihet existerar, ska det fastställas i vilken utsträckning den eventuellt kan begränsas av det behov att inte äventyra ett redan pågående avelsprogram som föreskrivs i artikel 10.1 i förordning nr 2016/1012, jämförd med skäl 21 i denna förordning.

28 Den hänskjutande domstolen önskar dessutom få klarhet i hur uttrycket ”besluta att inte godkänna” i artikel 10.1 ska tolkas. Den hänskjutande domstolen vill särskilt få klarhet i huruvida detta uttryck innebär att den behöriga nationella myndigheten har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid godkännandet av avelsprogram, eller om denna myndighet är skyldig att inte godkänna ett nytt avelsprogram om detta kan äventyra ett pågående program.

29 Den hänskjutande domstolen önskar slutligen få klarhet i huruvida det är möjligt att ha flera avelsprogram för samma ras av avelsdjur och samma geografiska område, som har liknande mål att förbättra den berörda rasen.

30 Mot denna bakgrund beslutade Curtea de Apel Brașov (Appellationsdomstolen i Brașov) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”1) Ska artikel 4.3 b i förordning (EU) 2016/1012, jämförd med del 1 punkt A.4 i bilaga I till och skäl 24 i förordningen, tolkas på så sätt att en sökande får erkännas som avelsorganisation även om dennes avsikt enbart är att locka till sig uppfödare, som undertecknar ansökningar eller åtaganden i denna riktning, men som redan är registrerade i ett annat godkänt avelsprogram som genomförs av en annan avelsorganisation, eller krävs det att dessa uppfödare vid tidpunkten för ansökan om erkännande faktiskt ingår i den sökande avelsorganisationens portfölj?

2) Ska artikel 13 i förordning (EU) 2016/1012 samt del 1 punkt B.2 a i bilaga I till samma förordning, jämförda med skäl 24 i förordningen, tolkas på så sätt att uppfödare har möjlighet att välja fritt i vilka avelsprogram för förbättring av rasen som deras renrasiga avelsdjur ska registreras och kan i så fall denna valfrihet begränsas av att ett avelsprogram i vilket dessa uppfödare redan deltar inte får påverkas eller äventyras genom att dessa uppfödare övergår eller åtar sig att övergå till ett annat avelsprogram som ska godkännas?

3) Ska artikel 10.1 jämförd med skäl 21 i förordning (EU) 2016/1012 tolkas på så sätt att om ett av de fall som avses i artikel 10.1 a–c föreligger ska den behöriga myndighet som har erkänt avelsorganisationen besluta att neka godkännandet av ett avelsprogram som riskerar att äventyra ett annat avelsprogram med avseende på de aspekter som anges i denna artikel, eller innebär användningen av uttrycket ’får … besluta att inte …’ att myndigheten ges ett visst utrymme för skönsmässig bedömning i detta hänseende?

4) Ska artiklarna 8 och 10 i förordning (EU) 2016/1012, jämförda med skäl 21 i förordningen, tolkas på så sätt att det, om det i en medlemsstat redan genomförs ett avelsprogram som i första hand syftar till förbättring av rasen, är tillåtet att godkänna ett nytt avelsprogram för samma ras, i samma medlemsstat (inom samma geografiska område), som likaledes har förbättring av rasen som huvudsyfte och inom ramen för vilket avelsdjur kan komma att värvas från det avelsprogram som redan genomförs?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

31 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 4.3 b i förordning nr 2016/1012, jämförd med del 1 i bilaga I till denna förordning och skäl 24 i samma förordning, ska tolkas så, att den utgör hinder för att en sökande – som, i syfte att styrka att vederbörande förfogar över en tillräckligt stor population avelsdjur och ett tillräckligt stort antal uppfödare, åberopar åtaganden om deltagande som undertecknats av uppfödare som redan är inskrivna i ett avelsprogram hos en annan godkänd avelsorganisation – erkänns som avelsorganisation.

Upptagande till prövning

32 Den rumänska regeringen har i första hand gjort gällande att den första frågan inte kan tas upp till sakprövning, eftersom ett svar på denna fråga inte är nödvändigt för att avgöra det nationella målet. Enligt denna regering ankommer det endast på den hänskjutande domstolen att kontrollera de faktiska omständigheterna och den har dessutom tillgång till relevanta uppgifter för att bedöma huruvida kraven i förordning 2016/1012 avseende det antal uppfödare och djur som krävs för att en avelsorganisation ska erkännas har iakttagits. Nämnda regering anser dessutom att denna fråga är överflödig i förhållande till den tredje och den fjärde tolkningsfrågan.

33 Domstolen erinrar om att av fast rättspraxis framgår att det, enligt det förfarande för samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna som införts genom artikel 267 FEUF, uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. Domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts av den nationella domstolen avser tolkningen eller giltigheten av en unionsbestämmelse (dom av den 18 april 2024, Girelli Alcool, C‑509/22 EU:C:2024:341, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

34 Av detta följer att frågor som rör unionsrätten ska presumeras vara relevanta. En fråga som en nationell domstol hänskjutit till EU-domstolen kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen eller giltighetsprövningen av en unionsbestämmelse inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 18 april 2024, Girelli Alcool, C‑509/22 EU:C:2024:341, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

35 I förevarande fall kan det konstateras att den första frågan avser tolkningen av förordning 2016/1012 och syftar till att klargöra de beviskrav som följer av denna för att erkännas som avelsorganisation.

36 I detta avseende förefaller den begärda tolkningen av unionsrätten ha ett samband med saken i det nationella målet, som rör erkännandet av GT som avelsorganisation enligt denna förordning. Den fråga som ställts syftar just till att klargöra de krav som uppställs i nämnda förordning. Det framgår vidare inte på något sätt av de handlingar som ingetts till domstolen att frågan är hypotetisk. Begäran om förhandsavgörande innehåller för övrigt de uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att domstolen ska kunna besvara den ställda frågan. Den omständigheten att samma fråga är överflödig i förhållande till andra frågor som ställts i samma begäran om förhandsavgörande saknar slutligen betydelse för huruvida den kan tas upp till sakprövning. Under dessa omständigheter kan den presumtion om relevans som det erinrats om i punkt 34 i förevarande dom inte ifrågasättas.

37 Härav följer att den första frågan kan tas upp till prövning.

Prövning i sak

38 Domstolen erinrar om att enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. Även en unionsbestämmelses tillkomsthistoria kan ge relevanta upplysningar om tolkningen av densamma (dom av den 11 januari 2024, Inditex, C‑361/22, EU:C:2024:17, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

39 Enligt artikel 4.3 andra meningen i förordning 2016/1012 ska de behöriga myndigheterna erkänna sökande som avelsorganisation om de uppfyller kraven i leden a–d i denna bestämmelse.

40 I artikel 4.3 b i nämnda förordning föreskrivs att sökanden i ansökan ska visa att den uppfyller kraven i del 1 i bilaga I till samma förordning för de avelsprogram för vilka den avser ansöka om godkännande.

41 Enligt del 1 avsnitt A punkt 4 i bilaga I i samma förordning ska sökanden ha en tillräckligt stor population av avelsdjur inom de geografiska områden som ska omfattas av avelsprogrammen. Enligt del 1 avsnitt B punkt 1 a i bilaga I ska sökanden dessutom ha ett tillräckligt stort antal uppfödare som deltar i vart och ett av avelsprogrammen. Det ska i detta sammanhang erinras om att det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida dessa krav är uppfyllda i varje enskilt fall.

42 Ordalydelsen i artikel 4.3 i förordning 2016/1012 utgör således inte hinder för att bevis för att det finns ett tillräckligt stort antal avelsdjur och ett tillräckligt stort antal uppfödare grundar sig på åtaganden om deltagande som undertecknats av uppfödare som redan är inskrivna i ett avelsprogram hos en annan erkänd avelsorganisation och som således inte formellt har anslutit sig till den sökande organisationen som medlemmar.

43 Vad gäller det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår, ska det påpekas att enligt skäl 24 i förordning 2016/1012 bör sökande endast erkännas som avelsorganisation ”om de har uppfödare som deltar i sina avelsprogram”. Det framgår emellertid av artikel 8.5 i denna förordning att det är möjligt att genomföra ett avelsprogram som godkänts av den behöriga nationella myndigheten under minst 24 månader utan att något djur deltar i programmet.

44 Det framgår dessutom av skäl 34, artikel 13.3 och punkt 1 b iv i del 1 avsnitt B i bilaga I till nämnda förordning att det inte nödvändigtvis är ett villkor för uppfödares deltagande att de är medlemmar i en avelsorganisation, vilket innebär att en sådan formell anknytning till en avelsorganisation inte kan vara avgörande för bedömningen av huruvida organisationen uppfyller de villkor för erkännande som föreskrivs i nämnda förordning.

45 Slutligen kan det även konstateras att det framgår av skäl 32 i förordning 2016/1012 att erkännandet av avelsorganisationen bör ske separat från godkännandet av dess avelsprogram.

46 Vad beträffar de mål som eftersträvas med förordning 2016/1012 ska det erinras om att förordningen, mot bakgrund av skäl 1 i förordningen, syftar till att främja uppfödning av bland annat nötkreatur genom att uppmuntra till användning av renrasiga avelsdjur. Enligt skäl 21 första och andra meningarna i denna förordning bör dessutom rätten till erkännande för en avelsorganisation eller avelsverksamhet som uppfyller de fastställda kriterierna vara en grundläggande princip i unionsrätten om djuravel och den inre marknaden. Skyddet av en befintlig erkänd avelsorganisations ekonomiska verksamhet bör inte vara ett giltigt skäl för den behöriga myndigheten att besluta att inte erkänna ytterligare en avelsorganisation för samma ras eller att överträda de principer som styr den inre marknaden. Det framgår även av skäl 31 i förordningen att den syftar till att säkerställa näringsfriheten och avskaffandet av hinder för den fria rörligheten för avelsdjur och avelsmaterial från dem.

47 Förverkligandet av målen att uppmuntra uppfödning och utveckla handeln med nötkreatur inom gemenskapen förutsätter nämligen att det i gemenskapens olika medlemsstater finns ett tillräckligt antal avelsorganisationer. Förordning 2016/1012 innebär således att erkännande av nya avelsorganisationer ska främjas (se, analogt, dom av den 11 november 2004, Zuchtverband für Ponys, C‑216/02, EU:C:2004:703, punkterna 32 och 33).

48 Om en ansökan om erkännande kunde avslås enbart på grund av att den grundades på åtaganden om deltagande som undertecknats av uppfödare som redan deltog i ett avelsprogram för samma ras hos en annan redan godkänd avelsorganisation, skulle förverkligandet av de mål som avses i skälen 1, 21 och 31 i förordning 2016/1012 kunna äventyras.

49 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 4.3 b i förordning nr 2016/1012, jämförd med del 1 i bilaga I till denna förordning och mot bakgrund av skäl 24 i samma förordning, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en sökande – som, i syfte att styrka att vederbörande förfogar över en tillräckligt stor population av avelsdjur och ett tillräckligt stort antal uppfödare, åberopar åtaganden om deltagande som undertecknats av uppfödare som redan är inskrivna i ett avelsprogram hos en annat erkänd avelsorganisation – erkänns som avelsorganisation.

Den andra, den tredje och den fjärde frågan

50 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra, den tredje och den fjärde frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 10 i förordning 2016/1012, jämförd med artikel 13 och med del 1 avsnitt B punkt 2 a i bilaga I till denna förordning samt mot bakgrund av skälen 21 och 24 i samma förordning, ska tolkas så, att när det i en medlemsstat redan pågår ett avelsprogram som har till huvudsakligt syfte att förbättra en viss djurras, får den behöriga myndigheten i denna stat godkänna ett nytt avelsprogram som har lämnats in av en annan avelsorganisation och som avser samma djurras och samma geografiska område och som har samma syfte och inom vilket avelsdjur har valts ut bland den population som ingår i det redan pågående avelsprogrammet, och att samma myndighet, när ett sådant godkännande kan äventyra en eller flera av de aspekter som avses i artikel 10.1 a–c i förordning 2016/1012, har en skyldighet, och inte en möjlighet, att inte godkänna det nya avelsprogrammet.

Upptagande till prövning

51 Den rumänska regeringen har hävdat att den andra frågan inte ska prövas i sak eftersom ett svar på denna fråga inte är nödvändigt för att avgöra det nationella målet och att den dessutom är överflödig i förhållande till den tredje och den fjärde frågan.

52 Av samma skäl som angetts i punkt 36 i förevarande dom konstaterar domstolen att presumtionen att den andra frågan är relevant inte kan ifrågasättas. Frågan kan således tas upp till sakprövning.

Prövning i sak

53 Domstolen erinrar för det första om att även om den behöriga myndigheten enligt artikel 8.3 i förordning 2016/1012 ska utvärdera avelsprogrammen och godkänna dem förutsatt att de villkor som anges i leden a–c i denna punkt är uppfyllda, föreskrivs det emellertid i artikel 10 i förordningen ett undantag i detta avseende. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs att den behöriga myndighet som har erkänt en avelsorganisation får besluta att inte godkänna ett avelsprogram om detta program äventyrar ett avelsprogram som genomförs av en annan avelsorganisation för samma ras och som redan har godkänts i den medlemsstaten med avseende på åtminstone de aspekter som avses i artikel 10.1 a–c.

54 I artikel 10.2 i förordning 2016/1012 anges de kriterier som myndigheten ska ta hänsyn till vid bedömningen av huruvida det föreligger en sådan risk. Bland dessa kriterier återfinns dels antalet avelsprogram som redan godkänts för rasen i medlemsstaten, dels storleken på den population som omfattas av dessa avelsprogram.

55 För det andra kan det emellertid konstateras att det i skäl 21 i förordning 2016/1012 uttryckligen föreskrivs en möjlighet att godkänna ”ytterligare ett avelsprogram” som avser samma ras och samma geografiska område och som har samma syfte som ett befintligt avelsprogram. Det framgår även av samma skäl att unionslagstiftaren har avsett att göra det möjligt att tänka sig ett sådant ytterligare program med avelsdjur ”som kan värvas från populationen i en avelsorganisation som redan genomför ett avelsprogram med den rasen”.

56 I detta sammanhang anges i artikel 18.2 i nämnda förordning att ”[a]velsorganisationer [inte får] neka att föra in ett renrasigt avelsdjur i huvudavsnittet i sina stamböcker på grund av att djuret redan har införts i huvudavsnittet i en stambok för samma ras”.

57 För övrigt framgår det otvetydigt av artikel 13.1 i samma förordning att uppfödare ska ha rätt att delta i ett avelsprogram som godkänts, förutsatt att de uppfyller de villkor som föreskrivs i leden a och b i denna bestämmelse.

58 För det tredje ska det erinras om att artikel 10.1 i förordning 2016/1012 utgör ett undantag från huvudregeln i artikel 8.3 i denna förordning, enligt vilken den behöriga myndigheten ska utvärdera avelsprogrammen och godkänna dem förutsatt att de uppfyller de villkor som anges i leden a–c i sistnämnda bestämmelse. Enligt domstolens fasta praxis ska undantag tolkas restriktivt, så att de allmänna bestämmelserna inte urholkas (dom av den 28 oktober 2022, Generalstaatsanwaltschaft München (Utlämning och ne bis in idem), C‑435/22 PPU, EU:C:2022:852, punkt 120 och där angiven rättspraxis).

59 I artikel 10.1 i förordningen används dessutom uttrycket ”får … besluta att inte godkänna”. Skäl 21 i samma förordning behandlar för övrigt frågan om avslag på en ansökan att godkänna ett nytt avelsprogram i begränsande ordalag, eftersom den behöriga myndigheten i en medlemsstat enligt sin ordalydelse ”i vissa specifika fall [bör] … kunna besluta att inte godkänna ytterligare ett avelsprogram”.

60 Härav följer att förordning 2016/1012 ger de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning som gör det möjligt för dem att inte godkänna ett nytt avelsprogram, även om det uppfyller de villkor som föreskrivs i bilaga I till denna förordning, när ett sådant program riskerar att äventyra ett redan befintligt avelsprogram, med avseende på en eller flera av de aspekter som uttömmande räknas upp i artikel 10.1 a–c, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. Bortsett från dessa omständigheter är de behöriga myndigheterna enligt artikel 8.3 i förordning 2016/1012 skyldiga att utvärdera avelsprogrammen och godkänna dem, förutsatt att de uppfyller villkoren i artikel 8.3 a–c.

61 Mot denna bakgrund ska den andra, den tredje och den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 10 i förordning nr 2016/1012, jämförd med artikel 13 och med del 1 avsnitt B punkt 2 a i bilaga I till denna förordning samt mot bakgrund av skälen 21 och 24 i samma förordning, ska tolkas så, att när det i en medlemsstat pågår ett avelsprogram som har till huvudsakligt syfte att förbättra en viss djurras, får den behöriga myndigheten i denna stat godkänna ett nytt avelsprogram som har lämnats in av en annan avelsorganisation och som avser samma djurras och samma geografiska område och som har samma syfte och inom vilket avelsdjur har valts ut bland den population som ingår i det redan pågående avelsprogrammet, och att samma myndighet, när ett sådant godkännande kan äventyra en eller flera av de aspekter som avses i artikel 10.1 a–c i förordning 2016/1012, har möjlighet att inte godkänna det nya avelsprogrammet.

Rättegångskostnader

62 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:

1) Artikel 4.3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel), jämförd med del 1 i bilaga I till denna förordning samt mot bakgrund av skäl 24 i samma förordning

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för att en sökande – som, i syfte att styrka att vederbörande förfogar över en tillräckligt stor population av avelsdjur och ett tillräckligt stort antal uppfödare, åberopar åtaganden om deltagande som undertecknats av uppfödare som redan är inskrivna i ett avelsprogram hos en annan erkänd avelsorganisation – erkänns som avelsorganisation.

2) Artikel 10 i förordning nr 2016/1012, jämförd med artikel 13 och del 1 avsnitt B punkt 2 a i bilaga I till denna förordning samt mot bakgrund av skälen 21 och 24 i samma förordning,

ska tolkas så,

att när det i en medlemsstat pågår ett avelsprogram som har till huvudsakligt syfte att förbättra en viss djurras, får den behöriga myndigheten i denna stat godkänna ett nytt avelsprogram som har lämnats in av en annan avelsorganisation och som avser samma djurras och samma geografiska område och som har samma syfte och inom vilket avelsdjur har valts ut bland den population som ingår i det redan pågående avelsprogrammet, och att samma myndighet, när godkännandet kan äventyra en eller flera av de aspekter som avses i artikel 10.1 a–c i förordning 2016/1012, har möjlighet att inte godkänna det nya avelsprogrammet.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: rumänska.