1.

Förevarande begäranden om förhandsavgörande avser förfarandet för omfördelning av nyttjanderätter till frekvenser för digital markbunden tv (nedan kallad omfördelning av frekvenser), genom övergången från sändningssystemet med DVB-T‑teknik till ett (mer avancerat) sändningssystem med DVB-T2-teknik, ( 2 ) till följd av att frekvensbandet 694–790 MHz (nedan kallat 700 MHz-bandet) i stället skulle avsättas för femte generationens mobilnät (nedan kallat 5G‑nätet). ( 3 )

2.

Begäran i målen har framställts inom ramen för tvister mellan operatörer av nät för digital markbunden tv och Autorità per le Garanzie nelle Comunicazioni (tillsynsmyndigheten för kommunikationer, Italien) (nedan kallad AGCOM) och andra myndigheter. ( 4 ) Tvisterna rör förfarandena för omvandling av nyttjanderätter till frekvenser med DVB-T‑teknik till nyttjanderätter till sändningskapacitet via nationella multiplexrar med DVB-T2-teknik ( 5 ) och förfarandena för tilldelning av nyttjanderätter till ytterligare sändningskapacitet som frigjorts genom övergången mellan DVB-T‑ och DVB-T2-teknikerna (nedan kallad ytterligare sändningskapacitet).

3.

I detta sammanhang uppkommer frågan om hur flera bestämmelser i unionens regelverk för elektronisk kommunikation ( 6 ) och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) ska tolkas. Frågan gäller, i huvudsak, verkningarna av rättsmedlen för att angripa de rättsakter som har antagits i samband med omfördelningen av frekvenserna och AGCOM:s befogenheter i detta avseende, samt ett åsidosättande av klagandenas rättigheter, bland annat med hänsyn till principen om berättigade förväntningar, i samband med den omfördelningen, även med tanke på den tidigare utvecklingen inom den italienska audiovisuella sektorn.

4.

Artikel 3 i auktorisationsdirektivet, med rubriken ”Allmän auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster”, har följande lydelse i punkterna 1 och 2:

”1.   Medlemsstaterna skall säkerställa friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i enlighet med de villkor som anges i detta direktiv. För detta ändamål får medlemsstaterna hindra ett företag från att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, endast om detta är nödvändigt [av de skäl som anges i artikel 52.1 FEUF].

2.   Tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster får, utan att det påverkar tillämpningen av … nyttjanderätten enligt artikel 5, endast underkastas allmän auktorisation. Det får krävas att det berörda företaget skall göra en anmälan, men inte att det skall ha erhållit ett uttryckligt beslut eller någon annan administrativ handling från den nationella regleringsmyndigheten, innan det börjar utöva de rättigheter som följer av auktorisationen. Företaget får inleda sin verksamhet direkt efter ingiven anmälan, om sådan krävs, under förutsättning att bestämmelserna om nyttjanderätt i artiklarna 5, 6 och 7 är uppfyllda.

…”

5.

I artikel 5 i det direktivet, med rubriken ”Nyttjanderätter till radiofrekvenser och nummer”, föreskrivs följande i punkt 2:

”Om individuella rättigheter måste beviljas för nyttjandet av radiofrekvenser och nummer ska medlemsstaterna på begäran bevilja företag sådana rättigheter för tillhandahållandet av nät eller tjänster enligt den allmänna auktorisation som avses i artikel 3, om detta inte strider mot bestämmelserna i artikel 6, artikel 7 och artikel 11.1 c i det här direktivet eller andra bestämmelser som ska säkerställa att dessa resurser används på ett effektivt sätt i enlighet med [ramdirektivet].

Utan att det påverkar de särskilda kriterier och förfaranden som medlemsstaterna antagit för att bevilja nyttjanderätter till radiofrekvenser för leverantörer av innehåll i radio- och tv-sändningar för att verka för de mål som avser allmänintressena i enlighet med [union]slagstiftningen, ska nyttjanderätterna till radiofrekvenser och nummer beviljas genom öppna, objektiva, icke-diskriminerande och proportionella förfaranden med god insyn och, i fråga om radiofrekvenser, i enlighet med bestämmelserna i artikel 9 i [ramdirektivet]. Ett undantag från kravet på öppna förfaranden kan tillämpas om det krävs att man beviljar leverantörerna av innehållstjänster för radio- eller tv-sändning individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser för att uppnå ett mål av allmänt intresse som medlemsstaterna fastställt i enlighet med [union]slagstiftningen.

…”

6.

I artikel 7 i det direktivet, med rubriken ”Förfarande för att begränsa det antal nyttjanderätter som skall beviljas till radiofrekvenser”, föreskrivs följande i punkt 3:

”Om beviljandet av nyttjanderätter till radiofrekvenser måste begränsas ska medlemsstaterna bevilja sådana rättigheter på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella urvalskriterier. För urvalskriterierna ska vederbörlig vikt fästas vid huruvida målen i artikel 8 i [ramdirektivet] och kraven i artikel 9 i samma direktiv har uppnåtts.”

7.

I artikel 14 i samma direktiv, med rubriken ”Ändring av rättigheter och skyldigheter”, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att rättigheter, villkor och förfaranden avseende allmänna auktorisationer och nyttjanderätter eller rättigheter att installera faciliteter endast ändras i sakligt motiverade fall och på ett proportionellt sätt, i tillämpliga fall med beaktande av de särskilda villkor som är tillämpliga på överföring av rättigheter att utnyttja radiofrekvenser. …

2.   Medlemsstaterna ska inte begränsa eller återkalla rättigheter att installera faciliteter eller rättigheter att utnyttja radiofrekvenser före utgången av den tidsperiod för vilken de tilldelats utom när detta är berättigat och sker i enlighet med bilagan och relevanta nationella bestämmelser om kompensation för återkallande av rättigheter.”

8.

Artikel 3 i ramdirektivet, med rubriken ”Nationella regleringsmyndigheter”, ( 7 ) har följande lydelse:

”1.   Medlemsstaterna skall säkerställa att alla uppgifter som åvilar de nationella regleringsmyndigheterna enligt detta direktiv och enligt särdirektiven fullgörs av ett behörigt organ.

2.   Medlemsstaterna skall garantera sina respektive nationella regleringsmyndigheters oberoende genom att säkerställa att de är rättsligt åtskilda från och verksamhetsmässigt oberoende av alla organisationer som tillhandahåller nät, utrustning eller tjänster för elektronisk kommunikation. Medlemsstater som behåller äganderätten till eller kontrollen över företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster skall säkerställa att en faktisk organisatorisk åtskillnad görs mellan regleringsverksamheten och sådan verksamhet som har samband med ägande eller kontroll.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna utövar sina befogenheter på ett sätt som är opartiskt, öppet redovisat och punktligt. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna har tillräckliga finansiella och personella resurser för att kunna utföra de uppgifter de tilldelats.

3a.   Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 4 och 5 ska de nationella regleringsmyndigheter som har ansvaret för förhandsreglering av marknaden … agera oberoende och inte begära eller ta emot instruktioner från något annat organ i samband med utövandet av dessa uppgifter som tilldelats dem enligt den nationella lagstiftning som genomför [union]slagstiftningen. Detta ska inte förhindra översyn i enlighet med nationell konstitutionell rätt. Endast överklagandeinstanser som inrättats i enlighet med artikel 4 ska ha befogenheter att upphäva eller undanröja de nationella regleringsmyndigheternas beslut.

…”[ ( 8 )]

9.

I artikel 4 i det direktivet, med rubriken ”Rätt att överklaga”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Medlemsstaterna ska säkerställa att det på nationell nivå finns fungerande system enligt vilka varje användare eller företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster, som berörs av ett beslut av en nationell regleringsmyndighet, har rätt att överklaga beslutet till en besvärsinstans som är oberoende av de inblandade parterna. Denna instans, som kan vara en domstol, ska ha den kompetens som är nödvändig för att den effektivt ska kunna utföra sina uppgifter. Medlemsstaterna ska säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till ärendet i sak och att det finns ett effektivt förfarande för överklagande.

I väntan på utgången av överklagandet ska den nationella regleringsmyndighetens beslut fortsätta att gälla, såvida inte interimistiska åtgärder beviljas i enlighet med nationell lagstiftning.”

10.

Artikel 8 i nämnda direktiv, med rubriken ”Allmänna mål och regleringsprinciper”, har följande lydelse:

”1.   Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna, i samband med att de fullgör de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv och i särdirektiven, vidtar alla rimliga åtgärder för att uppnå de mål som framgår av punkterna 2, 3 och 4. Åtgärderna skall stå i proportion till dessa mål.

…

2.   De nationella regleringsmyndigheterna skall främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster …

3.   De nationella regleringsmyndigheterna skall bidra till utvecklingen av den inre marknaden …

4.   De nationella regleringsmyndigheterna skall främja de intressen som medborgarna i Europeiska unionen har …”

11.

I artikel 9 i samma direktiv, med rubriken ”Förvaltning av radiofrekvenser för elektroniska kommunikationstjänster”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Med hänsyn till att radiofrekvenser är en kollektiv nyttighet av stort socialt, kulturellt och ekonomiskt värde ska medlemsstaterna säkerställa en effektiv förvaltning av radiofrekvenserna för elektroniska kommunikationstjänster inom sitt territorium i enlighet med artiklarna 8 och 8a. De ska säkerställa att spektrumallokering för elektroniska kommunikationstjänster och utfärdande av allmän auktorisation eller individuella nyttjanderätter till sådana radiofrekvenser som utförs av behöriga nationella myndigheter grundas på objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella kriterier.

Vid tillämpningen av denna artikel ska medlemsstaterna respektera relevanta internationella avtal, inbegripet Internationella telekommunikationsunionens (ITU) radioreglemente, och får ta hänsyn till allmänintresset.”

12.

I artikel 2 i konkurrensdirektivet, med rubriken ”Exklusiva och särskilda rättigheter för elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster”, preciseras följande:

”1.   Medlemsstaterna får inte bevilja eller bibehålla exklusiva eller särskilda rättigheter för upprättande och/eller tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller för tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster som är tillgängliga för allmänheten.

2.   Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla företag har rätt att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster samt att upprätta, utvidga eller tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät.

3.   Medlemsstaterna skall säkerställa att det inte införs eller bibehålls några begränsningar för tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster via elektroniska kommunikationsnät som installerats av tillhandahållare av elektroniska kommunikationstjänster, över tredje parts infrastruktur eller genom gemensam drift av telenät, andra installationer och lokaliteter, utan att det påverkar bestämmelserna i direktiv 2002/19/EG, ( 9 ) [auktorisationsdirektivet], [ramdirektivet] och [direktiv] 2002/22/EG. ( 10 )

4.   Medlemsstaterna skall säkerställa att en allmän auktorisation som beviljas företag för att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster eller för att upprätta och/eller tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät samt villkoren för dessa grundas på objektiva, icke-diskriminerande, proportionerliga och genomblickbara kriterier.

5.   Varje beslut som fattas på de grunder som anges i artikel 3.1 i [auktorisationsdirektivet] och som förhindrar ett företag från att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät skall motiveras. Den part som berörs negativt av beslutet skall ha möjlighet att överklaga det hos ett organ som är fristående från de parter som deltar och, i sista instans, inför domstol.”

13.

I artikel 4 i det direktivet, med rubriken ”Rätt att nyttja radiofrekvenser”, föreskrivs följande:

”Utan att det påverkar de särskilda kriterier och förfaranden som medlemsstaterna antagit för att bevilja tillhandahållare av innehållstjänster för radio- och TV-sändningar rätt att nyttja radiofrekvenser i syfte att fullfölja allmänna intressemål i enlighet med [union]slagstiftningen gäller följande:

14.

Beslut 2017/899 reglerar användningen av 700 MHz‑bandet. I artikel 1.1 i det beslutet föreskrivs följande:

”Senast den 30 juni 2020 ska medlemsstaterna tillåta att [700 MHz‑bandet] används för markbundna system som kan tillhandahålla trådlösa bredbandstjänster …

Medlemsstaterna får dock, på grundval av ett eller flera av de vederbörligen motiverade skäl som anges i bilagan till det här beslutet, bestämma att senarelägga tillståndet att använda 700 MHz-bandet med upp till två år. … Om nödvändigt ska medlemsstaterna genomföra auktorisationsprocessen eller ändra relevanta befintliga rättigheter att nyttja spektrumet i enlighet med [auktorisationsdirektivet], för att tillåta sådan användning.

…”

15.

I artikel 5.1 i det beslutet föreskrivs följande:

”Så snart som möjligt och inte senare än den 30 juni 2018 ska medlemsstaterna anta och offentliggöra sina nationella planer och tidsplaner (nedan kallad nationell färdplan), inbegripet detaljerade åtgärder för fullgörandet av sina skyldigheter enligt artiklarna 1 och 4. Medlemsstaterna ska utarbeta sina nationella färdplaner efter samråd med alla relevanta intressenter.”

16.

De bestämmelser som är i fråga i de här aktuella målen har införts genom artikel 1.1030–1.1037 i lag nr 205/2017. ( 11 )

17.

Artikel 1.1031 i den lagen har följande lydelse:

”I linje med målen för den europeiska och den nationella audiovisuella politiken om social sammanhållning, mediepluralism och kulturell mångfald och i syfte att garantera den mest effektiva spektrumförvaltning som kan uppnås genom att använda de mest avancerade teknikerna ska alla nationellt och lokalt tilldelade frekvenser för digital markbunden tv i VHF-III‑bandet och frekvensbandet 470‑694 MHz frigöras i överensstämmelse med tidsplanen i punkt 1032. I samma syfte som i första meningen ska nyttjanderätter till frekvenser som nationella nätoperatörer innehar det datum då denna lag träder i kraft omvandlas till nyttjanderätter till sändningskapacitet via nya nationella multiplexrar med DVB-T2-teknik på grundval av de kriterier för tilldelning av nyttjanderätter till frekvenser som AGCOM ska ha fastställt senast den 31 mars 2019. AGCOM ska senast den 31 mars 2019 fastställa kriterierna för att på nationellt plan tilldela nationella nätoperatörer [i frekvensbandet 470694 MHz] de i enlighet med punkt 1030 planerade nyttjanderätterna till frekvenser för digital markbunden tv. Detta ska ske med beaktande av behovet av att hålla nere eventuella kostnader för ombyggnad och anläggning av näten, minska tidsåtgången under övergångsperioden i punkt 1032 samt minimera kostnaderna och verkningarna för slutanvändarna. Sedan den 30 juni 2019 ska Ministero dello sviluppo economico [ministeriet för ekonomisk utveckling, Italien] tilldela nyttjanderätterna till de frekvenser som avses i tredje meningen till de nationella nätoperatörerna på grundval av de kriterier som AGCOM kommer att fastställa i enlighet med tredje meningen. …”

18.

I artikel 1.1031-bis i den lagen föreskrivs följande:

”Tilldelningen av den ytterligare sändningskapacitet som är tillgänglig på nationellt plan och av de markbundna frekvenserna utöver dem som är avsedda för omvandling av nyttjanderätterna som avses i punkt 1031 och ingår i AGCOM:s [nationella plan för frekvensallokering], och som är avsedda för digital markbunden tv för nationella nätoperatörer och koncessionshavaren för public service för radio-, tv- och multimedietjänster, ska ske genom ett förfarande för tilldelning mot vederlag utan förnyad inbjudan att lämna anbud, som ministeriet för ekonomisk utveckling ska inleda senast den 30 november 2019 för genomförande av de förfaranden som AGCOM ska ha fastställt senast den 30 september 2019 …, på grundval av följande principer och kriterier: a) Sändningskapacitet och frekvenser ska tilldelas på grundval av delkontrakt av en storlek som motsvarar hälften av en multiplex. b) Det ska fastställas ett minimivärde på anbuden på grundval av de marknadsvärden som AGCOM har identifierat. c) Värdet på de lämnade ekonomiska anbuden ska beaktas. d) Det ska säkerställas kontinuitet i tjänsterna, snabb teknikövergång och kvalitet på den tekniska infrastruktur som görs tillgänglig av de nationella nätoperatörerna inom sektorn, däribland koncessionshavaren för public service för radio-, tv- och multimedietjänster). e) Det ska tas tillvara på den erfarenhet som de nationella nätoperatörerna inom sektorn besitter, i synnerhet vad gäller anläggning av nät för digital radio. f) Det ska tas tillvara på den strukturella kapaciteten att säkerställa spektral effektivitet, den professionalism och den kompetens som finns inom sektorn, den teknologiska innovationen och det optimala, effektiva och punktliga nyttjandet av sändningskapaciteten och av de resterande frekvenserna. g) Det ska säkerställas den bästa exploateringen av spektrumet, genom att beakta den nuvarande spridningen av innehåll av hög kvalitet via digital markbunden tv-teknik till så stor del av den italienska befolkningen som möjligt. …”

19.

I artikel 1.1037 i samma lag stadgas följande:

”Rättsliga förfaranden om tilldelning av nyttjanderätter till frekvenser, urvalsförfarandet och de övriga förfarandena i punkterna 1026–1036, närmare bestämt förfarandena för att frigöra frekvenser för digital markbunden tv, ska omfattas av förvaltningsdomstolarnas exklusiva behörighet … Mot bakgrund av att det finns ett överordnat nationellt intresse av att snabbt frigöra och tilldela frekvenserna ska ogiltigförklaring av lagstiftningsakter och beslut som fattas inom ramen för förfarandena i punkterna 1026–1036 inte medföra gottgörelse eller fullgörande in natura, med den följden att eventuell skada endast ska ersättas ekonomiskt med ett värde som motsvarar den lidna skadan. Det rättsliga skyddet är begränsat till förskottsbetalning.”

20.

Klagandena i de nationella målen, det vill säga Cairo Network Srl, Europa Way och Persidera SpA, är företag som driver nät för digital markbunden tv och som innehade kapacitet för DVB-T‑sändning via multiplexrar. ( 12 )

21.

I samband med omfördelningen av frekvenserna ( 13 ) gav den italienska lagstiftaren AGCOM befogenhet att anta en ny nationell plan för att tilldela frekvenserna för digital markbunden tv och att fastställa kriterierna för att omvandla sändningsrättigheterna (nedan kallade omvandlingskriterierna) samt att tilldela nyttjanderätter till ytterligare sändningskapacitet genom ett förfarande för tilldelning mot vederlag, utan inbjudan att lämna anbud, på grundval av vissa principer och kriterier. ( 14 )

22.

AGCOM utövade denna befogenhet genom att för det första anta beslut nr 39/19/CONS, genom vilket AGCOM utarbetade en ny nationell plan för tilldelning av frekvenser för digital markbunden tv, ( 15 ) för det andra beslut nr 129/19/CONS, genom vilket AGCOM dels fastställde omvandlingskriterierna, ( 16 ) dels tilldelade nyttjanderätter till ytterligare sändningskapacitet, och för det tredje beslut nr 562/20/CONS, genom vilket den myndigheten fastställde villkoren för förfarandet för tilldelning mot vederlag av nyttjanderätter till ytterligare sändningskapacitet (nedan kallat tilldelningsförfarandet), ett förfarande som i slutändan inleddes genom beslut nr 564/20/CONS.

23.

Klagandena i de nationella målen erhöll i detta sammanhang nyttjanderätter till sändningskapacitet i nationella multiplexrar med DVB-T2-teknik i enlighet med omvandlingskriterierna ( 17 ) och förvärvade nyttjanderätter till ytterligare sändningskapacitet efter tilldelningsförfarandet. ( 18 ) De har emellertid väckt talan om ogiltigförklaring av flera rättsakter som antogs till följd av det förfarandet vid Tribunale amministrativo regionale per il Lazio (Regionala förvaltningsdomstolen i Lazio, Italien) och har överklagat de domar varigenom deras talan ogillades vid Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien), som är den hänskjutande domstolen.

24.

Den hänskjutande domstolen anser att avgörandet av de mål som den har att pröva ger upphov till flera svårigheter i fråga om hur unionsrätten ska tolkas när det gäller en nationell lagstiftning som, i huvudsak, begränsar möjligheten till gottgörelse eller fullgörande in natura i händelse av ett överklagande, undergräver AGCOM:s oberoende, missgynnar klagandena i de nationella målen, inte beaktar den tidigare utvecklingen inom den italienska audiovisuella sektorn och åsidosätter de berättigade förväntningarna hos Cairo Network, som tidigare har förvärvat sina nyttjanderätter i ett förfarande för tilldelning mot vederlag.

25.

Mot denna bakgrund har Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen) beslutat att vilandeförklara målen och att i mål C‑764/23 hänskjuta följande frågor till EU-domstolen för förhandsavgörande:

26.

Den hänskjutande domstolen har även beslutat att vilandeförklara målen och att i mål C‑765/23 hänskjuta fyra tolkningsfrågor till EU-domstolen, vilka motsvarar den första till den fjärde frågan i mål C‑764/23, och att i mål C‑766/23 hänskjuta tre tolkningsfrågor, varav två motsvarar den andra och den tredje frågan i mål C‑764/23 och den tredje har formulerats på ett liknande sätt som den fjärde frågan i de målen. ( 20 )

27.

Cairo Network, Europa Way, Persidera, Elettronica Industriale och Mediaset, RAI, den italienska och den kroatiska regeringen samt Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden vid EU-domstolen.

28.

Den hänskjutande domstolens tolkningsfrågor kan i allt väsentligt delas in i tre kategorier:

29.

Genom den första kategorin frågor vill den hänskjutande domstolen, i huvudsak, få klarhet i huruvida unionsrätten ( 23 ) ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning ( 24 ) som begränsar verkningarna av överklaganden av rättsakter om frekvenstilldelning i samband med omfördelning av frekvenser till ekonomisk ersättning och som inskränker det rättsliga skyddet till förskottsbetalning och således hindrar gottgörelse eller fullgörande in natura, vilket äventyrar ett effektivt rättsligt skydd.

30.

Jag vill härvidlag erinra om det i artikel 4.1 i ramdirektivet bland annat föreskrivs att det ska finnas fungerande system på nationell nivå enligt vilka varje användare eller företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster och som berörs av ett beslut av en regleringsmyndighet har rätt att överklaga beslutet till en oberoende instans, som ska ha tillgång till den kompetens som är nödvändig för att den ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. Medlemsstaterna ska härvidlag säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till ärendet i sak och att det finns ett effektivt förfarande för överklagande. Det är i ljuset av den bestämmelsen, tolkad mot bakgrund av artikel 47 i stadgan, som förevarande fråga ska prövas, ( 25 ) utan att det under omständigheterna i det enskilda fallet är nödvändigt att pröva denna även mot bakgrund av de andra bestämmelser som den hänskjutande domstolen har nämnt, särskilt inte artiklarna 6 och 19.1 FEU. ( 26 )

31.

Det ska emellertid påpekas att det i artikel 4 i ramdirektivet inte anges några konkreta åtgärder som den behöriga domstolen ska kunna besluta om inom ramen för ett sådant överklagande. ( 27 ) I avsaknad av unionsbestämmelser ankommer det således i princip på varje medlemsstat att, inom ramen för sin processuella autonomi och med förbehåll för de krav som följer av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen, fastställa de förfaranderegler som gäller för ett sådant överklagande som det som är aktuellt i det nationella målet. ( 28 )

32.

Även om likvärdighetsprincipen, under de här aktuella omständigheterna, inte medför några särskilda svårigheter i förevarande fall, eftersom de relevanta nationella bestämmelserna, såsom den hänskjutande domstolen har påpekat, ska tillämpas utan åtskillnad på såväl överklaganden som grundar sig på nationell rätt som sådana som grundar sig på unionsrätten, förhåller det sig emellertid annorlunda när det gäller tillämpningen av effektivitetsprincipen. ( 29 )

33.

Det ska härvidlag påpekas att EU-domstolen, i princip, har tillerkänt medlemsstaterna rätten att fastställa sina egna nationella förfaranderegler efter eget skön och att följaktligen inte bevilja något direkt skydd, utan endast ett skydd i form av skadeersättning. ( 30 ) EU‑domstolen har icke desto mindre slagit fast att en nationell domstol som har att pröva ett överklagande av ett beslut som fattas av den nationella regleringsmyndigheten ska ha möjlighet att upphäva detta beslut med retroaktiv verkan, om den finner att detta är nödvändigt för att säkerställa ett effektivt skydd för de rättigheter som tillkommer det företag som överklagat beslutet. ( 31 )

34.

Vad för det första gäller omöjligheten, för den nationella domstolen, att besluta om gottgörelse eller fullgörande in natura för de konstaterade oegentligheterna, är det i förevarande fall riktigt att enbart ekonomisk ersättning, i händelse av att nyttjanderätterna till frekvenserna har tilldelats på ett rättsstridigt sätt, skulle kunna vara otillfredsställande för den berörda personen, eftersom den lagstridiga situationen likväl skulle kvarstå och skulle äventyra målen med skydd av konkurrensen samt mångfald eller kontinuitet i markbundna digitala tv-tjänster ( 32 ). Det ska emellertid konstateras att avhjälpande åtgärder såsom gottgörelse eller fullgörande in natura, i samband med omfördelningen av 700 MHz-bandet, är föga tänkbara och till med skulle kunna innebära ett åsidosättande av beslut 2017/899 ( 33 ) genom att de således skulle kunna äventyra 5G-nätets funktion och orsaka störningar i de angränsande länderna. ( 34 )

35.

Under dessa omständigheter anser jag att, även om det i princip inte är önskvärt att den nationella lagstiftningen inför begränsningar för de nationella domstolarna vad gäller enskildas möjligheter att väcka talan, kan det förhållandet att rättsmedlen begränsas till ekonomiska kompensationsåtgärder inte i sig strida mot principen om ett effektivt rättsligt skydd i den mening som avses i artikel 47 i stadgan. ( 35 ) För detta ändamål är det nödvändigt att visa att förbudet mot gottgörelse eller fullgörande in natura, med beaktande av de allmänna intressen som står på spel (vilka står i motsatsställning till privata intressen), utgör hinder för att tillämpa ett förfarande för ett effektivt rättsmedel, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

36.

För det fall den hänskjutande domstolen konstaterar att rätten till effektivt rättsligt skydd kan säkerställas genom beviljande av ekonomisk ersättning under omständigheterna i förevarande fall, måste den eventuella ersättningen under alla omständigheter vara i linje med effektivitetsprincipen och följaktligen täcka hela den skada som de berörda parterna har lidit, så att den situation som skulle ha förelegat om unionsrätten inte hade åsidosatts kan återställas, åtminstone i ekonomiskt hänseende.

37.

Detsamma gäller, för det andra, inskränkningen av det rättsliga skyddet till förskottsbetalning. Om den hänskjutande domstolen anser att ekonomisk ersättning inte är tillräckligt för att garantera de berörda parterna ett effektivt rättsligt skydd, är det nämligen uppenbart att inskränkningen av det rättsliga skyddet till förskottsbetalning inte kan säkerställa gottgörelse eller fullgörande in natura och således riskerar att äventyra de rättigheternas ändamålsenliga verkan. ( 36 ) Om den hänskjutande domstolen däremot anser att ekonomisk ersättning är tillräckligt för att garantera de berörda parterna ett effektivt rättsligt skydd, framstår även det rättsliga skyddet till förskottsbetalning som lämpligt för att garantera detta skydd.

38.

Sammanfattningsvis föreslår jag att den första frågan i målen C‑764/23 och C‑765/23 ska besvaras så, att artikel 4.1 i ramdirektivet, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som begränsar verkningarna av överklaganden av rättsakter avseende frekvenstilldelning i samband med omfördelning av frekvenser till ekonomisk ersättning och som inskränker det rättsliga skyddet till förskottsbetalning, så länge som den beviljade ersättningen täcker hela den skada som de berörda parterna har lidit, så att den situation som skulle ha förelegat om unionsrätten inte hade åsidosatts kan återställas, åtminstone i ekonomiskt hänseende.

39.

Genom den andra kategorin frågor vill det hänskjutande domstolen, i huvudsak, få klarhet i huruvida unionsrätten ( 37 ) ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning ( 38 ) som föreskriver att ytterligare sändningskapacitet ska tilldelas inom ramen för ett förfarande för tilldelning mot vederlag och fastställer de allmänna särdragen för det förfarandet och som således påverkar AGCOM:s oberoende i egenskap av regleringsmyndighet.

40.

Jag vill härvidlag erinra om att enligt ramdirektivet är medlemsstaterna skyldiga att inrätta en oberoende och opartisk regleringsmyndighet som, i huvudsak, ska få i uppdrag att utföra reglerings-, tvistlösnings- och sanktionsuppgifter.

41.

Vad för det första gäller begreppet oberoende föreskrivs i artikel 3 i det direktivet bland annat att uppgifter som åvilar de nationella regleringsmyndigheterna ska fullgöras av ett behörigt organ och att de nationella regleringsmyndigheterna ska agera oberoende och inte begära eller ta emot instruktioner från något annat organ i samband med utövandet av dessa uppgifter som tilldelats dem enligt den nationella lagstiftning som genomför unionslagstiftningen, samtidigt som det bland annat klargörs att detta inte ska förhindra översyn i enlighet med nationell konstitutionell rätt. ( 39 ) Begreppet oberoende definieras emellertid inte i det direktivet. I sin praxis om regleringsmyndigheter inom ramen för den inre marknaden för energi har EU-domstolen icke desto mindre klargjort ramarna för det begreppet, ( 40 ) genom att bland annat ange att de nationella tillsynsmyndigheternas exklusiva befogenhet och oberoende även ska säkerställas gentemot den nationella lagstiftaren. ( 41 ) EU-domstolen har således betonat att de befogenheter som är förbehållna de nationella tillsynsmyndigheterna hänför sig till genomförandet, på grundval av en specialiserad teknisk bedömning av verkligheten, men har dock klargjort att de nationella tillsynsmyndigheterna, vid utövandet av dessa befogenheter, är underkastade principer och regler som fastställts genom ett detaljerat regelverk på unionsnivå, vilket begränsar deras utrymme för skönsmässig bedömning och hindrar dem från att göra politiska val. ( 42 )

42.

Vad för det andra gäller de uppgifter som är förbehållna de nationella regleringsmyndigheterna enligt kapitel III i ramdirektivet, överlåts det åt ”behöriga nationella myndigheter” i artikel 9.1 första stycket i det direktivet ( 43 ) att utföra spektrumallokering för elektroniska kommunikationstjänster och utfärdande av allmän auktorisation eller individuella nyttjanderätter till sådana radiofrekvenser. Enligt den bestämmelsen överlåts det emellertid åt medlemsstaterna att säkerställa att dessa uppgifter grundas på objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella kriterier. ( 44 ) I detta hänseende har EU-domstolen dels slagit fast att anordnande av ett urvalsförfarande för tilldelning av digitala radiofrekvenser utgör en regleringsuppgift i den mening som avses i ramdirektivet vilken det åligger en nationell regleringsmyndighet att utföra, ( 45 ) dels konstaterat att medlemsstaterna fritt kan välja mellan konkurrensförfaranden eller jämförande förfaranden, oavsett om tilldelning sker gratis eller mot vederlag. ( 46 )

43.

Jag anser härvidlag att, även om det inte är enkelt att i samtliga fall, på grundval av de relevanta bestämmelserna i ramdirektivet, urskilja exakt vilka uppgifter som uteslutande ska överlåtas på de nationella regleringsmyndigheterna, ( 47 ) följer det av de bestämmelserna att det inte är uteslutet att den nationella lagstiftaren deltar i fastställandet av vissa aspekter av förfarandena för tilldelning av nyttjanderätter, men att detta icke desto mindre ska vara mycket tydligt reglerat. Enligt min mening kan medlemsstaterna visserligen anta bestämmelser för att de, med iakttagande av unionsrätten, ska kunna föra sin radiospektrumpolitik, och dessutom ska de anta bestämmelser för att säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna iakttar skyldigheterna i artikel 8 i det direktivet. De måste däremot avstå från att vidta åtgärder som omfattas av de nationella regleringsmyndigheternas tekniska behörighetsområde eller som inkräktar på detta. Denna begränsning följer, enligt min mening, inte bara av de specifika bestämmelser som ger de nationella regleringsmyndigheterna vissa befogenheter, utan även av den lagstiftningens mål och grundläggande principer, såsom målet att främja konkurrensen och principen om icke-diskriminering.

44.

Enligt den befogenhetsfördelning som den italienska lagstiftaren har fastställt hade AGCOM i förevarande fall befogenhet att anta en ny nationell plan för tilldelning av frekvenser för digital markbunden tv och för att fastställa omvandlingskriterierna, medan ministeriet för företagande och Made in Italy ansvarade för att fastställa färdplanen för genomförandet av beslut 2017/899 ( 48 ) och för inledandet av ett förfarande för tilldelning mot vederlag, utan inbjudan att lämna anbud, för att tilldela den resterande sändningskapaciteten. Vad som är relevant i förevarande fall är dessutom att lagstiftaren själv har föreskrivit att tilldelningen av ytterligare sändningskapacitet ”ska ske genom ett förfarande för tilldelning mot vederlag” och att den, som ett ytterligare tilldelningskriterium för det förfarandet, har lagt till att den kapaciteten ska tilldelas ”på grundval av delkontrakt av en storlek som motsvarar hälften av en multiplex”, ( 49 ) vilket ger upphov till tvivel om huruvida lagstiftaren har inkräktat på AGCOM:s företrädesrätt.

45.

Enligt den hänskjutande domstolen har lagstiftaren därigenom fråntagit AGCOM möjligheten att fastställa omvandlingskriteriet vid omfördelningen, fastställa kriterierna och principerna för förfarandet för tilldelning mot vederlag (i nivå med delkontraktens storlek och förfarandereglerna) och låta redan befintliga operatörer delta eller inte delta i det förfarandet. Den italienska regeringen anser däremot att AGCOM har utformat omvandlingskriteriet på ett helt oberoende sätt och av rent tekniska skäl, ( 50 ) medan den italienska lagstiftaren har valt att tilldela den ytterligare sändningskapaciteten genom ett förfarande som dels är konkurrensutsatt, eftersom det enligt unionsrätten ska kontrolleras huruvida nya aktörer finns på marknaden när nya resurser finns tillgängliga, ( 51 ) dels är ett förfarande för tilldelning mot vederlag som är förenligt med de unionsrättsliga principerna, till exempel att spektrumet ska användas så effektivt som möjligt.

46.

Jag anser att den italienska lagstiftarens val att införa förfaranderegler för tilldelning av ytterligare sändningskapacitet och i synnerhet den omständigheten att tilldelningen sker mot vederlag inte kan inkräkta på AGCOM:s exklusiva befogenheter, ( 52 ) i den mån villkoren för det förfarandet inte är omständigheter som hänför sig till en oberoende teknisk bedömning från AGCOM:s sida utan ett legitimt politiskt val från lagstiftarens sida, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera ( 53 ). Härvidlag ankommer det på den hänskjutande domstolen att i synnerhet kontrollera i vilken utsträckning de villkor som den italienska lagstiftaren har uppställt inom ramen för det förfarandet enbart utgör ett införlivande av de principer som AGCOM redan har tagit fram och huruvida de villkoren, i en sådan situation, i själva verket har styrt den myndigheten vid utarbetandet av de tekniska reglerna för förfarandet för omfördelning av frekvenser. ( 54 )

47.

Sammanfattningsvis föreslår jag att den tredje till den femte tolkningsfrågan i mål C‑764/23, den tredje och den fjärde frågan i mål C‑765/23 samt den andra och den tredje frågan i mål C‑766/23 ska besvaras så, att unionens regelverk för elektronisk kommunikation ( 55 ) inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som fastställer förfaranderegler för omfördelning av frekvenser, i den mån dessa inte innefattar tekniska villkor som omfattas av den nationella regleringsmyndighetens exklusiva befogenhet.

48.

Den tredje kategorin frågor avser framför allt huruvida de nationella åtgärderna för omfördelning av frekvenser är förenliga med unionens regelverk för elektronisk kommunikation. Den hänskjutande domstolen vill, i huvudsak, få klarhet i huruvida unionsrätten ( 56 ) ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning och reglering ( 57 ) som, i samband med omfördelning av frekvenser, först och främst inte föreskriver omvandling till motsvarande kapacitet och som reserverar en del av kapaciteten till ett förfarande för tilldelning mot vederlag, som dessutom inte medför några strukturella åtgärder för att kompensera de oegentligheter som tidigare har uppstått på den italienska marknaden för sändningstjänster och som slutligen inte beaktar en operatörs berättigade förväntningar när denne har förvärvat nyttjanderätterna till en frekvens genom ett tidigare förfarande för tilldelning mot vederlag.

49.

Jag vill erinra om att det i de relevanta bestämmelserna i unionens regelverk för elektronisk kommunikation, i huvudsak, anges att de allmänna målen med lagstiftningen bland är att främja och skydda konkurrensen samt att främja en effektiv användning och säkerställa en ändamålsenlig förvaltning av radiofrekvenser ( 58 ) och att det föreskrivs att nyttjanderätter till radiofrekvenser ska tilldelas på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella kriterier. ( 59 ) Dessa kriterier ska inte bara beaktas vid den första tilldelningen av radiofrekvenser, utan även vid varje ytterligare radiofrekvenstilldelning, vid varje förnyelse eller vid radiofrekvensomvandling i samband med den digitala övergången. ( 60 ) Nyttjanderätter får således endast ändras i sakligt motiverade fall och på ett proportionerligt sätt. ( 61 ) Vad särskilt gäller förfarandet för omfördelning av frekvenser efter den ändrade användningen av 700 MHz-bandet, har det i artikel 1.1 i beslut 2017/899 bland annat fastställts att medlemsstaterna, om nödvändigt, ska ändra relevanta befintliga rättigheter att nyttja spektrumet i enlighet med auktorisationsdirektivet.

50.

Jag anser således att unionsrätten tillåter, och i vissa fall räknar med, en ändring av befintliga nyttjanderätter och att i princip ingen av de relevanta bestämmelserna, i samband med teknikövergång, föreskriver att nyttjanderätter till tidigare använda frekvenser ska omvandlas till motsvarande kapacitet eller att nya frekvenser som uppstår genom en sådan övergång ska tilldelas genom anbudsinfordringar utan vederlag. ( 62 ) Härav följer att medlemsstaterna har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller förfaranden för tilldelning eller omfördelning av frekvenser, samtidigt som de är skyldiga att tillämpa objektiva, öppet redovisade, icke‑diskriminerande och proportionella kriterier, utan att de faktiska villkoren för de förfarandena preciseras ytterligare.

51.

Enligt EU-domstolens praxis har det, på grundval av ovannämnda bestämmelser, hittills ansetts strida mot unionsrätten att vidta nationella åtgärder som ger en allmän auktorisation för att bedriva verksamhet på marknaden för sändningstjänster som endast gäller befintliga kanaler ( 63 ) och att tillämpa olika omvandlingskoefficienter på operatörer som befinner sig i samma situation. ( 64 ) Dessutom har EU‑domstolen konstaterat att gratis tilldelning av radiofrekvenser inte återfinns bland de unionsrättsliga principer på grundval av vilka urvalsförfaranden ska anordnas. ( 65 )

52.

I förevarande fall har de italienska myndigheterna, inom ramen för förfarandet för omfördelning av frekvenser, dels tillämpat en gemensam omvandlingskoefficient på 0,5 på alla befintliga operatörer, dels tilldelat ytterligare sändningskapacitet genom ett förfarande för tilldelning mot vederlag som grundar sig på asymmetriska kriterier som syftar till att främja operatörer med ett nät och nya aktörer. ( 66 ) Den hänskjutande domstolen har således att fastställa huruvida de nya nyttjanderätterna till sändningskapaciteten bland annat har beviljats på grundval av icke-diskriminerande och proportionella kriterier, i enlighet med de principer som anges i punkt 49 i förevarande förslag till avgörande. ( 67 ) Den hänskjutande domstolen måste således bland annat beakta särdragen och de tekniska begränsningarna vad gäller omfördelningen av frekvenserna ( 68 ) samt den tidigare utvecklingen på den italienska marknaden för sändningstjänster och de särskilda omständigheterna kring tilldelningen av frekvenserna till operatören Cairo Network.

53.

Även om det ankommer på den hänskjutande domstolen att uttala sig om dessa synnerligen tekniska aspekter, genom att bedöma de faktiska omständigheterna i det nationella målet, ankommer det icke desto mindre på EU-domstolen att ge användbar vägledning till den hänskjutande domstolen i detta avseende. Jag kommer därför att för det första undersöka behovet av en omvandling till motsvarande kapacitet, för det andra behovet av asymmetriska strukturella åtgärder för att kompensera de rådande rättsstridigheterna på den italienska marknaden för sändningstjänster och, för det tredje, huruvida det föreligger ett åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar vad gäller den operatör som hade förvärvat sina nyttjanderätter till frekvenserna genom ett tidigare förfarande för tilldelning mot vederlag.

54.

Vad inledningsvis gäller behovet av en omvandling till motsvarande kapacitet, anser den hänskjutande domstolen att valet av en gemensam omvandlingskoefficient på 0,5 ger upphov till tvivel, eftersom små operatörer ( 69 ) inte befann sig i samma situation som befintliga operatörer, som innehade flera multiplexrar med DVB‑T‑teknik.

55.

Jag vill härvidlag påpeka att omfördelningen av frekvenser i förevarande fall inte har skett genom tilldelning av nya resurser utan, i huvudsak, genom en ”uppdatering” av befintliga nyttjanderätter till förmån för ett nytt sändningssystem med bättre prestanda. Under dessa omständigheter anser jag att de nationella myndigheterna, i princip, var skyldiga att garantera innehavarna av dessa befintliga nyttjanderätter samma rättigheter – eller, när detta inte var möjligt, att ersätta de berörda parterna för den skada som lidits – innan de tilldelade de nya nyttjanderätterna. ( 70 ) Det kan således inte uteslutas att de nationella myndigheterna, för att garantera upprätthållandet av den befintliga sändningskapaciteten, kan behöva tillämpa ett kriterium avseende omvandling till motsvarande kapacitet. För att undersöka huruvida de myndigheterna var skyldiga att agera på detta sätt, måste den hänskjutande domstolen emellertid beakta nedan angivna omständigheter.

56.

För det första ankommer det på den hänskjutande domstolen att undersöka huruvida, och i vilken mån, det var tekniskt möjligt att tillämpa en annan omvandlingskoefficient, med hänsyn till det begränsade antal multiplexrar som fanns tillgängliga. ( 71 )

57.

För det andra skulle en omvandling till motsvarande kapacitet inte bara kunna leda till ett bevarande av de berörda operatörernas befintliga sändningskapacitet, utan även till en ökning av denna, eftersom multiplexrar med DVB-T2-teknik har en större prestanda än multiplexrar med DVB-T‑teknik. ( 72 )

58.

För det tredje ska det fastställas på vilket sätt förfarandet för tilldelning av frekvenser mot vederlag, vilket innefattade asymmetriska villkor för att kompensera de strukturella nackdelarna för de mindre (inte de befintliga) aktörerna, har gjort det möjligt för dem att i viss mån kompensera sin ofördelaktiga ställning på den relevanta marknaden. ( 73 )

59.

För det fjärde ska det undersökas huruvida den omständigheten att varje multiplex ska drivas på ett odelbart sätt skulle kunna tala för en skillnad i behandling, i den mån detta bland annat innebär att operatörer med ett nät, som har tilldelats en nyttjanderätt till en halv multiplex, inte kan bedriva sin verksamhet på ett självständigt sätt, medan befintliga operatörer som har erhållit nyttjanderätter till 2,5 multiplexrar kan göra detta. ( 74 )

60.

För det femte ska det fastställas huruvida tillämpningen av ett omvandlingskriterium som inte grundar sig på antalet operatörer utan på befintliga nyttjanderätter skulle kunna främja operatörer med flera nät. ( 75 )

61.

Vad vidare gäller behovet av ytterligare asymmetriska åtgärder, anser den hänskjutande domstolen att de rättsstridigheter som tidigare har upptäckts på den italienska marknaden för sändningstjänster ( 76 ) fortfarande påverkar den marknaden, eftersom tilldelningen av multiplexrar med DVB-T2-teknik i stort sett har grundat sig på fördelningen av multiplexrar med DVB-T‑teknik, vilken i sig, till viss del, grundade sig på en omvandling av nyttjanderätter till analoga kanaler.

62.

Jag anser härvidlag i princip att eftersom de nationella domstolarna, bland annat till följd av EU-domstolens domar, ( 77 ) slog fast att de italienska myndigheterna hade åsidosatt unionsrätten genom att olagligen tilldela och bibehålla tv‑frekvenser till förmån för vissa operatörer, ska dessa överträdelser korrigeras. ( 78 ) Det är emellertid så att vare sig EU-domstolen, i sina domar, eller den hänskjutande domstolen, i samband med besluten i de här aktuella målen, har lämnat några exakta uppgifter om vilka åtgärder som ska vidtas för att korrigera de konstaterade rättsstridigheterna. Det framgår dessutom inte av förhandsavgörandena om, och i vilken mån, de efterföljande åtgärderna har lett till att den olagliga situationen har fortsatt, ( 79 ) vilken i dagsläget under alla omständigheter får vitt skilda konsekvenser för var och en av klagandena i de nationella målen. ( 80 )

63.

Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida den olagliga situationen kunde återställas genom de asymmetriska åtgärder som de italienska myndigheterna vidtog inom ramen för det förfarande för tilldelning mot vederlag som föreskrivs i italiensk rätt ( 81 ) eller huruvida ytterligare strukturella åtgärder var nödvändiga, såsom den hänskjutande domstolen tycks anse.

64.

Utan att vilja inkräkta på den hänskjutande domstolens behörighet vill jag påpeka att den, för att göra denna bedömning, i synnerhet måste fastställa huruvida det var nödvändigt att vidta ytterligare asymmetriska åtgärder för att uppnå målet att främja och skydda konkurrensen, vilket kräver en analys av de eventuella återverkningar som ovannämnda oegentligheter i förevarande fall har på marknaden för sändningstjänster i Italien. För detta ändamål ska det även kontrolleras huruvida de ytterligare asymmetriska åtgärderna var tekniskt genomförbara. ( 82 )

65.

Vad slutligen gäller tillämpningen av principen om skydd för berättigade förväntningar med hänsyn till Cairo Networks situation, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida den omständigheten att den operatören hade förvärvat nyttjanderätten till frekvensen genom ett förfarande för tilldelning mot vederlag i samband med omfördelningen av frekvenser i vilket det uttryckligen fastställdes att operatören skulle ges rätten till en frekvens med motsvarande täckning och under en lika lång period inte ger operatören berättigade förväntningar på att få bibehålla sin sändningsrätt vid omfördelningen av frekvenserna. ( 83 )

66.

Enligt EU-domstolens fasta praxis omfattar rätten att åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar – som utgör en av unionens grundläggande principer och som ska iakttas av unionsinstitutionerna, men även av medlemsstaterna när de utövar sina befogenheter enligt unionsdirektiv – varje enskild person hos vilken en förvaltningsmyndighet har väckt grundade förhoppningar genom att ge vederbörande tydliga försäkringar. Tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter från behörig och tillförlitlig källa utgör, oavsett i vilken form de har lämnats, en sådan försäkran som kan väcka grundade förhoppningar. ( 84 ) EU-domstolen har icke desto mindre slagit fast att en näringsidkare inte kan ha berättigade förväntningar på att det inte kommer att göras någon som helst lagändring, utan kan endast ifrågasätta de närmare bestämmelserna om en sådan ändring, ( 85 ) vilket är fallet här. Unionsrätten krävde dessutom att frekvenserna skulle omfördelas, eftersom det hade föreskrivits i beslut 2017/899 att användningen av 700 MHz-bandet skulle ändras, vilket nödvändiggjorde en omfördelning av frekvenserna.

67.

Med hänsyn till denna rättspraxis ska det påpekas att enbart den omständigheten att en operatör innehar nyttjanderätter till ett kommunikationsnät inte i sig kan ligga till grund för operatörens berättigade förväntningar på att dennes rättigheter, vid en omfördelning av frekvenserna, fortfarande kommer att garanteras eller omvandlas till nyttjanderätter till motsvarande sändningskapacitet. Det förhåller sig emellertid annorlunda om de behöriga myndigheterna har gett operatören tydliga och ovillkorliga garantier om att operatören kommer att få bibehålla sina nyttjanderätter eller tilldelas motsvarande rättigheter i en sådan situation.

68.

Med hänsyn till de uppgifter som EU-domstolen har erhållit från den hänskjutande domstolen förefaller de försäkringar som de italienska myndigheterna hade lämnat i förevarande fall kunde ge grund för berättigade förväntningar hos operatören i fråga, vilket det under alla omständigheter ankommer på den hänskjutande domstolen att undersöka. Om den omständigheten konstateras föreligga behöver den hänskjutande domstolen dessutom även undersöka huruvida tilldelningen av de nya nyttjanderätterna inom ramen för förfarandet för omfördelning av frekvenserna, mot bakgrund av det förbättrade sändningssystemet, har inneburit att den operatören, trots tillämpningen av ett omvandlingskriterium på 0,5, har kunnat bibehålla en sändningskapacitet som motsvarar den tidigare och således uppfyller dessa förväntningar. ( 86 )

69.

Sammanfattningsvis föreslår jag att den tredje till den femte tolkningsfrågan i mål C‑764/23, den tredje och den fjärde frågan i mål C‑765/23 samt den andra och den tredje frågan i mål C‑766/23 ska besvaras så, att unionens regelverk för elektronisk kommunikation ( 87 ) ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en nationell lagstiftning och reglering som, inom ramen för förfarandet för omfördelning av frekvenser, inte föreskriver att befintliga nyttjanderätter till frekvenser ska omvandlas till nyttjanderätter till överförbar sändningskapacitet till motsvarande kapacitet och som reserverar en del av sändningskapaciteten till ett förfarande för tilldelning mot vederlag, under förutsättning att dessa åtgärder är förenliga med principerna om förbud mot diskriminering och proportionalitet, med beaktande av de befintliga verkningarna av tidigare överträdelser av unionsrätten och på att omvandlingskriterierna beaktar tydliga och ovillkorliga garantier från de behöriga myndigheterna i fråga om bibehållande av nyttjanderätter eller tilldelning av motsvarande nyttjanderätter vid omfördelningen av frekvenserna.

70.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att EU‑domstolens svar på de frågor som Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien) har ställt blir att unionens regelverk för elektronisk kommunikation, bland annat artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, jämförd med artikel 47 i stadgan, artiklarna 3.3 och 3.3a, 8 och 9 i ramdirektivet, artiklarna 3, 5, 7 och 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet), i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, artiklarna 2 och 4 i kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt skälen 11 och 20 i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/899 av den 17 maj 2017 om användningen av frekvensbandet 470–790 MHz i unionen,

ska tolkas så,

att det inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som, inom ramen för förfarandet för omfördelning av nyttjanderätter till frekvenser för digital markbunden tv,