1.

Detta förslag till avgörande rör ett överklagande som har ingetts av Dmitrij Alexandrovitj Pumpjanskij ( 2 ), i vilket vederbörande har begärt att domstolen ska upphäva domen av den 6 september 2023, Pumpjanskij/rådet (T‑270/22, EU:T:2023:490) ( 3 ). Genom denna dom ogillade tribunalen den talan som klaganden hade väckt med stöd av artikel 263 FEUF mot

– i den del klagandens namn finns upptaget i de bilagda förteckningarna till de ifrågavarande akterna. Genom dessa akter hindrade Europeiska unionens råd klaganden från inresa till eller transitering genom medlemsstaternas territorier. Genom dessa akter frös Europeiska unionens råd även alla klagandens penningmedel och ekonomiska resurser i dessa territorier.

2.

Det förevarande målet avser ett av de första överklagandena som har getts in till domstolen vilka tar sikte på de restriktiva åtgärder som rådet antog år 2022 efter Ryska federationens väpnade styrkors invasion av Ukraina. ( 5 ) Det ger domstolen i stor avdelning tillfälle att tolka och pröva lagenligheten av det kriterium som anges i artiklarna 1.1 e och 2.1 g i beslut 2014/145/Gusp, ( 6 ) i dess lydelse enligt beslut (Gusp) 2022/329, ( 7 ) samt i artikel 3.1 g i förordning (EU) nr 269/2014, ( 8 ) i dess lydelse enligt förordning (EU) 2022/330 ( 9 ). Enligt detta kriterium, vilket vanligen benämns som ”kriterium g”, ska ledande affärsmän som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering uppföras på en förteckning.

3.

Klaganden har bland annat gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, ( 10 ) genom att huvudsakligen dra slutsatsen att det inte krävs, för att uppfylla det kriterium som anges däri, att rådet visar att den förtecknade personen betedde sig eller bidrog på något specifikt sätt, i synnerhet vad gäller inflytande över den ryska federationens regering, eller att rådet fastställer att det föreligger en koppling till regimen i det landet. Han har vidare ifrågasatt lämpligheten av detta kriterium som ett medel för att uppnå målen med artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.

4.

Detta mål är kopplat till målen C‑704/23 P, C‑711/23 P, C‑35/24 P och C‑111/24 P, vilka har väckts med anledning av överklaganden som har getts in av vardera Tigran Chudaverdjan, Viktor Filippovitj Rasjnikov, Dmitrij Arkadjevitj Mazepin och German Chan mot domarna som meddelades av tribunalen, i vilka det fastställdes att deras namn ska vara upptagna i förteckningarna över personer som är föremål för restriktiva åtgärder på grundval av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Även förslagen till avgörande i dessa mål meddelas i dag, i vilka jag fokuserar på särskilda frågor som EU-domstolen har bett mig att pröva rörande tolkningen och giltigheten av kriteriet i den bestämmelsen, särskilt mot bakgrund av de huvudsakliga gemensamma argument som klagandena har anfört.

5.

Bakgrunden till tvisten beskrivs i punkterna 2–17 i den överklagade domen. I detta förslag till avgörande kan denna bakgrund sammanfattas med en beskrivning av följande ostridiga omständigheter.

6.

Klaganden är en affärsman med ryskt medborgarskap.

7.

Den 17 mars 2014 antog Europeiska unionens råd beslut 2014/145 på grundval av artikel 29 FEU. Samma dag antog rådet förordning nr 269/2014 på grundval av artikel 215.2 FEUF. Båda dessa akter avser restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

8.

Den 25 februari 2022 antog rådet beslut 2022/329 om ändring av beslut 2014/145, såväl som förordning 2022/330 om ändring av förordning 269/2014, vilka bland annat ändrade kriterierna för vilka fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som kunde bli föremål för de ifrågavarande restriktiva åtgärderna.

9.

Artikel 1.1 e i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse enligt beslut 2022/329, ( 11 ) förhindrar fysiska personer från inresa i och transitering genom medlemsstaternas territorium om de uppfyller ett kriterium som i huvudsak överensstämmer med det som anges i artikel 2.1 g i det beslutet. I den sistnämnda bestämmelsen föreskrivs, i sin tur, att penningmedel och ekonomiska resurser som innehas av bland annat fysiska personer som uppfyller detta kriterium ska frysas.

10.

Närmare bestämt anges följande i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse:

”1.   Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av

…

… ska frysas.”

11.

Enligt förordning nr 269/2014, i dess ändrade lydelse enligt förordning 2022/330, ( 12 ) ska åtgärder vidtas för att frysa penningmedel. Däri föreskrivs även detaljerade regler för denna frysning, vilka, i huvudsak, är formulerade på ett identiskt sätt som i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Artikel 3.1 g i förordning nr 269/2014 i ändrad lydelse återger i princip artikel 2.1 g i detta beslut.

12.

Mot bakgrund av den allvarliga situationen i Ukraina antog rådet, den 9 mars 2022, de ifrågavarande akterna. Klagandens namn lades till i förteckningen som är bilagd till beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och till förteckningen i bilaga I till förordning nr 269/2014, i dess ändrade lydelse, av följande skäl:

”[Klaganden] är styrelseordförande i PJSC Pipe Metallurgic Company samt ordförande och ledamot av styrelsen för Group Sinara. Han stöder och gynnas således av samarbetet med myndigheterna i Ryska federationen och med statsägda företag, bland annat Russian railways (Ryska järnvägarna), Gazprom och Rosneft. Han är därför delaktig i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina.

Den 24 februari 2022, efter de inledande skedena av Rysslands angrepp mot Ukraina, träffade [klaganden] och 36 andra affärsmän president Vladimir Putin och andra medlemmar av den ryska regeringen för att diskutera verkningarna av en handlingsplan till följd av de västliga sanktionerna. Det faktum att han bjöds in att närvara vid detta möte visar att han tillhör [president] Vladimir Putins närmaste krets och att han stöder eller genomför åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, samt stabiliteten och säkerheten i Ukraina. Det visar också att han är en av de ledande affärsmän som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Rysslands regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina.”

13.

Den 10 mars 2022 offentliggjorde rådet, i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 114 I, 2022, s. 1), ett meddelande till de personer som är föremål för de restriktiva åtgärderna som föreskrivs i de ifrågavarande akterna.

14.

Den 19 april 2022 begärde klaganden att rådet skulle bevilja honom tillgång till de handlingar som låg till grund för antagandet av de restriktiva åtgärderna som berörde honom. Rådet efterkom denna begäran den 28 april 2022.

15.

Klaganden väckte talan om ogiltigförklaring av de ifrågavarande akterna genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 17 maj 2022.

16.

Till stöd för sin talan åberopade klaganden två grunder, vilka huvudsakligen avsåg, för det första, oriktig bedömning och, för det andra, åsidosättande av proportionalitetsprincipen och grundläggande rättigheter.

17.

Tribunalen ogillade klagandens talan i den överklagade domen.

18.

För det första, vad gäller huruvida skälen till att uppföra klaganden på förteckning i de ifrågavarande akterna var välgrundade, ansåg tribunalen att rådet var i sin fulla rätt att dra slutsatsen att klaganden var en ledande affärsman, vilket han inte bestred och vilket även kunde härledas från den ekonomiska betydelsen av både TMK och Sinara Group för vilka han var styrelseordförande respektive ordförande och ledamot. ( 13 ) Dessutom konstaterade tribunalen att rådet hade lagt fram tillräckligt specifik, precis och sammanhängande bevisning som kunde visa att klaganden var delaktig i ett flertal ekonomiska sektorer, såsom sektorerna för olja, gas, järnvägsmaskiner, finans och bygg, som utgjorde en betydande inkomstkälla för Ryska federationen. ( 14 )

19.

För det andra, vad gäller åsidosättandet av proportionalitetsprincipen och de grundläggande rättigheterna, fann tribunalen att de begränsningar av klagandens grundläggande rättigheter som akterna medförde var förenliga med villkoren i artikel 52.1 i stadgan, trots att de innebar en inskränkning av klagandens äganderätt och en negativ inverkan på klagandens privatliv och familjeliv, bostad och kommunikationer. ( 15 )

20.

Genom sitt överklagande, som inkom till EU-domstolens kansli den 16 november 2023, har klaganden yrkat att domstolen ska

21.

I sin svarsskrivelse, som inkom den 26 januari 2024, har rådet yrkat att EU-domstolen ska ogilla överklagandet och förpliktiga klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

22.

En förhandling hölls den 11 februari 2025, vid vilken klaganden och rådet besvarade de frågor från EU-domstolen som skulle besvaras muntligt, i synnerhet beträffande tolkningen av uttrycket ”ledande affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.

23.

Klaganden har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande, vilka, avser, för det första, att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och, för det andra, att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den prövade grunderna avseende åsidosättandet av hans grundläggande rättigheter och proportionalitetsprincipen.

24.

EU-domstolen har begärt att de specifika argument som följer av den första grunden för överklagande avseende tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, ska prövas, liksom klagandens argument avseende lämpligheten av kriteriet däri som ett medel för att uppnå målen med denna bestämmelse. Dessa senare argument återfinns i den andra överklagandegrundens andra del. Min bedömning kommer, i enlighet med EU-domstolens begäran, att inriktas på dessa huvudfrågor, vilka parterna fokuserade på i sina muntliga yttranden vid förhandlingen.

25.

Genom den första överklagandegrunden har klaganden bland annat gjort gällande att tribunalen misstolkade kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Han har, i huvudsak, invänt mot tribunalens slutsats att det, enligt den bestämmelsen, inte krävs att rådet påvisar något specifikt beteende från den förtecknade personens sida, särskilt vad gäller inflytande över den Ryska federationens regering, eller att rådet fastställer att det föreligger en koppling till det landets regim.

26.

Som tydligt framgår av punkt 10 i detta förslag till avgörande, föreskrivs i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, frysning av alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av ”ledande affärsmän … som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina”.

27.

Klaganden har delat upp sitt huvudsakliga klagomål i två uppsättningar argument, vilka syftar till att angripa tribunalens tolkning av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, med avseende på, för det första, uttrycket ”ledande affärsmän” och, för det andra, uttrycket ”delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering”.

28.

Vad gäller begreppet ledande affärsmän har klaganden, för det första, hävdat att uttrycket ska förstås så, att den berörda personen måste utöva inflytande över Ryska federationens regering. Enligt hans uppfattning framgår det av vissa språkversioner av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, att tillämpningen av den bestämmelsen fordrar att det föreligger ett inflytelserikt beteende i förhållande till den regeringen eller att det finns en koppling till den för att detta inflytande ska kunna utövas. Såsom är fallet vad gäller den franska språkversionen, i vilken uttrycket ”femmes et hommes d’affaires influents” används.

29.

Rådet har invänt mot dessa påståenden.

30.

Enligt fast rättspraxis är det, vid tolkningen av en unionsbestämmelse, nödvändigt att beakta, inte bara dess ordalydelse, utan även det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen. Så är särskilt fallet när lydelsen av den berörda unionsbestämmelsen inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde. Så är fallet här vad gäller artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. ( 16 )

31.

För det första, vad gäller bokstavstolkningen av ”ledande affärsmän”, är det allmänt känt att ordet ”affärsman” avser en person som arbetar inom näringslivet, typiskt sett på chefsnivå i ett företag. Dessutom avser ordet ”affär” utövandet av en ekonomisk eller kommersiell verksamhet. Termen ”affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, avser därför personer som utövar en ekonomisk eller kommersiell verksamhet inom ett företag som de äger eller i vilket de innehar en viktig ställning. ( 17 )

32.

Ordet ”ledande” är ett adjektiv som på engelska definieras som ”mycket viktig eller viktigast”. ( 18 ) I den mån uttrycket ”ledande affärsman” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, följs av uttrycket ”delaktiga i ekonomiska sektorer”, måste begreppet ledande förstås så, att det hänvisar till den berörda affärsmannens betydelse inom den sektor i vilken han eller hon är verksam och det inflytande som den personen skulle kunna utöva inom den sektorn. Detta är i grund och botten den slutsats som tribunalen kom fram till i punkt 66 i domen av den 13 september 2023, Rasjnikov/rådet (T‑305/22, EU:T:2023:530), och i punkt 79 i domen av den 6 september 2023, Khudaverdyan/rådet (T‑335/22, EU:T:2023:500), vilka klaganden hänvisade till. Vidare, vilket anges i de domarna, kan affärsmannens ”ledande” karaktär fastställas mot bakgrund av bland annat hans eller hennes yrkesställning, betydelsen av hans eller hennes ekonomiska verksamheter, omfattningen av hans eller hennes kapitalinnehav samt hans eller hennes funktioner inom ett eller flera av de företag i vilka han eller hon utövar dessa verksamheter. Denna slutsats har inte angripits specifikt av klaganden i överklagandet.

33.

Av detta följer att tribunalen, med hänsyn till ordalydelsen, inte begick något fel genom att, i punkt 57 i den överklagade domen, i huvudsak dra slutsatsen att rådet, för att bevisa att en person är en ”ledande affärsman” enligt artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, inte måste visa annat än att den berörda personen bedriver ekonomisk eller kommersiell verksamhet inom ett företag och att den personen anses vara en mycket viktig affärsman eller den viktigaste affärsmannen inom den ekonomiska sektor i vilken han eller hon är verksam, till den grad att vederbörande kan utöva inflytande inom den sektorn.

34.

Det stämmer att vissa språkversioner av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, närmare anger substantivet ”affärsmän” med ett ord som motsvarar engelskans ”influential”, i stället för engelskans ”leading”. Klaganden lägger denna omständighet till grund för sitt argument att de affärsmän som berörs av den bestämmelsen måste kunna utöva inflytande, inte bara inom den ekonomiska sektor i vilken de är verksamma, utan specifikt över den Ryska federationens regering.

35.

I detta avseende erinrar jag emellertid om att den formulering som används i en eller några språkversioner av en bestämmelse, enligt EU-domstolens fasta praxis, inte ensam kan ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse. Unionsrättsliga bestämmelser ska tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk. ( 19 )

36.

I det förevarande fallet konstaterar jag, i linje med de förklaringar som rådet lämnade vid förhandlingen, att 12 språkversioner av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, i princip närmare anger substantivet ”affärsmän” med ett ord som motsvarar ”leading” på engelska. ( 20 ) Utöver dessa versioner förekommer i vissa andra ett ord som kan översättas till ”prominent” eller ”principal” på engelska, vilket ur semantisk synvinkel speglar det engelska ordet ”leading”. ( 21 ) De överväganden som framförs i punkt 32 i detta förslag till avgörande, angående tolkningen av det engelska uttrycket ”leading businesspersons”, är därför till fullo tillämpliga på samtliga dessa versioner.

37.

Däremot är det endast de franska, lettiska och litauiska språkversionerna som närmare anger substantivet ”affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, med ett adjektiv som på engelska skulle översättas till ”influential”. Med detta sagt är en av de centrala innebörderna av ”inflytelserik” (influential), även på dessa språk, egenskapen att vara ”betydelsefull”. ( 22 ) För att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 35 ovan, ska följaktligen de franska, lettiska och litauiska språkversionerna av uttrycket ”ledande affärsmän” tolkas på samma sätt som majoriteten av språkversionerna av den bestämmelsen, nämligen på så sätt att det hänvisar till den berörda affärsmannens betydelse inom den ekonomiska sektorn i vilken han eller hon är verksam och inom vilken han eller hon kan utöva ett inflytande.

38.

Av ovanstående överväganden följer att klagandens argument att uttrycket ”ledande affärsmän”, såsom det figurerar i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, innebär att det krävs att rådet visar att den förtecknade personen har ett specifikt beteende, särskilt vad gäller inflytande över den Ryska federationens regering eller att rådet fastställer att det föreligger en koppling till landets regim, inte är välgrundat med hänsyn till ordalydelsen.

39.

För det andra, vad gäller den kontextuella tolkningen, vill jag inledningsvis erinra om att kriteriet för att bli införd i förteckningarna, såsom det anges i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, vilket tar sikte på ”ledande affärsmän”, initialt lanserades genom beslut 2022/329. Det sistnämnda beslutet antogs den 25 februari 2022, det vill säga dagen efter att Ryska federationens president tillkännagav en militär operation i Ukraina och de ryska väpnade styrkorna inledde ett anfall mot landet. ( 23 )

40.

Det är vidare viktigt att påpeka att artikel 2.1 i beslut 2014/145, innan det ändrades genom beslut 2022/329, redan innehöll ett kriterium för att bli införd i förteckningarna, som i princip gjorde det möjligt att ta sikte på personer som individuellt kan utöva inflytande över Ryska federationens regering. Detta var särskilt fallet med artikel 2.1 d i beslut 2014/145, som i princip hänvisade till fysiska personer som aktivt, materiellt eller finansiellt, stöder eller drar nytta av ryska beslutsfattare som är ansvariga för att undergräva eller hota Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. Detta kriterium kvarstår i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, vilket jag anser antyder att en tolkning av artikel 2.1 g i det beslutet som innebär att det krävs bevis för inflytelserikt beteende i förhållande till Ryska federationens regering och att det krävs en koppling till den regim som styr landet, vilket klaganden har hävdat, helt enkelt skulle vara överflödig och därmed inte konsekvent utifrån ett kontextuellt perspektiv.

41.

Jag anser därför, utan att det påverkar de ytterligare överväganden som jag redogör för nedan i förevarande förslag till avgörande, att den kontextuella tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, inte ger stöd för klagandens argument.

42.

För det tredje, vad gäller den teleologiska tolkningen, är artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, en del av en rättslig ram genom vilken det infördes en uppsättning restriktiva åtgärder utan motstycke som syftar till att utöva största möjliga påtryckningar på den ryska federationen genom att öka kostnaderna för dess ageranden som undergräver Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

43.

Dessa är de mål som eftersträvades med de restriktiva åtgärderna som antogs mot Ryssland, såsom de i huvudsak formuleras i EU-domstolens dom av den 25 juni 2020, VTB Bank/rådet (C‑729/18 P, EU:C:2020:499, punkt 59), ( 24 ) i vilken det hänvisas till domen av den 28 mars 2017, Rosneft (C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 123). ( 25 ) Båda dessa domar avsåg tolkningen av restriktiva åtgärder som var riktade mot hela sektorer och som hade antagits med hänsyn till de åtgärder som destabiliserade situationen i Ukraina, vilka föregick anfallet mot landet av ryska väpnade styrkor den 24 februari 2022. ( 26 ) De syften som EU-domstolen har identifierat i dessa domar är dock fortfarande giltiga i det förevarande målet vid tolkningen av de restriktiva åtgärderna i fråga som riktas mot enskilda personer, med beaktande av att de restriktiva åtgärderna som antogs var riktade mot hela sektorer såväl som mot enskilda personer inom ramen för ett gemensamt svar på en situation som har förvärrats ytterligare sedan det anfallet. Detta anges uttryckligen i skälen 10 och 11 i beslut 2022/329 om ändring av beslut 2014/145. ( 27 )

44.

Mot denna bakgrund anser jag att antagandet av restriktiva åtgärder med avseende på de ledande affärsmän som är föremål för artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, rimligen kan förväntas maximera trycket på Ryska federationens regering att avstå från sin militära aggression på ukrainskt territorium. Dessa ledande affärsmän spelar, trots allt, en central roll vad gäller att bevara lönsamheten av de ekonomiska sektorer i vilka de är verksamma och vilka, i slutändan, ökar de ekonomiska resurser som står till Ryska federationens regerings förfogande för att genomföra sina åtgärder och politik. Genom att inkräkta på de berörda ledande affärsmännens verksamhet kommer följaktligen de restriktiva åtgärderna i det förevarande fallet sannolikt att minska inkomsterna som Ryska federationens regering erhåller från de relevanta sektorerna av sin ekonomi, vilket därmed ökar utgifterna för dess militära åtgärder och begränsar dess förmåga att undergräva Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

45.

Av detta följer att det finns ett logiskt samband mellan, å ena sidan, inriktningen på ledande affärsmän som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering och, å andra sidan, syftet med de restriktiva åtgärderna i det förevarande fallet. I motsats till vad klaganden har gjort gällande, föreligger detta samband även i avsaknaden av ett specifikt beteende från den förtecknade personens sida, särskilt i fråga om inflytande över Ryska federationens regering, och i avsaknaden av en koppling mellan den personen och den regim som styr landet.

46.

Såsom anges i punkterna 38 och 41 i detta förslag till avgörande, behöver man således inte, med hänsyn till den teleologiska tolkningen av bestämmelsen, ompröva bokstavstolkningen och den kontextuella tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Faktum är att denna tolkningsmetod ger stöd för uppfattningen att uttrycket ”ledande affärsmän” i den bestämmelsen endast innebär ett krav på att rådet visar att den berörda personen bedriver ekonomisk eller kommersiell verksamhet och att den personen anses vara åtminstone en mycket betydelsefull affärsman inom den sektor i vilken han eller hon är verksam och att han eller hon därmed kan utöva inflytande inom den.

47.

Med hänsyn till ovanstående överväganden krävs det inte, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, enligt någon av de tolkningsmetoder som definieras i EU-domstolens praxis för att fastställa innebörden av en unionsbestämmelse, att den berörda personen betedde sig på ett inflytelserikt sätt i förhållande till Ryska federationens regering eller att det finns en koppling till den regeringen, för att vederbörande ska kunna klassificeras som ”ledande affärsman” i den mening som avses i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.

48.

Jag anser följaktligen att tribunalen inte kan anses ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av uttrycket ”ledande affärsmän” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse.

49.

Den första uppsättningen av argument som klaganden har framfört bör således inte godtas.

50.

För det andra har klaganden hävdat att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att uttrycket ”utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering”, vilket föreskrivs i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, ska tolkas så, att det hänför sig till uttrycket ”delaktiga i ekonomiska sektorer” i den bestämmelsen och inte uttrycket ”ledande affärsmän”.

51.

Rådet har bestridit dessa argument.

52.

Som en inledande anmärkning vill jag erinra om att tribunalen, i punkt 66 i den överklagade domen, slog fast att uttrycket ”utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering”, som föreskrivs i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, ska förstås så, att det hänför sig till de ekonomiska sektorer i vilka de ledande affärsmännen är delaktiga och inte affärsmännen personligen. Detta innebär att rådet, för att tillämpa denna bestämmelse, endast behöver bevisa att dessa ekonomiska sektorer utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering; det finns inget ytterligare krav på att påvisa förekomsten av ett beteende från den berörda personen sida eller förekomsten av en koppling mellan den personen och den ryska regimen. Enligt tribunalen är denna tolkning förenlig med de mål som eftersträvas med de restriktiva åtgärder som är i fråga i det förevarande målet.

53.

Jag bör, mot bakgrund av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 35 ovan, inleda med att påpeka att formuleringen i de flesta språkversionerna av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, talar emot klagandens argument.

54.

Så är fallet med den engelska språkversionen, i vilken ordningen på de olika delarna av formuleringen i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, talar för att tribunalen tolkade uttrycket ”utgör en betydande inkomstkälla” på ett korrekt sätt när den fann att det hänför sig till uttrycket ”delaktiga i ekonomiska sektorer”, som föreskrivs precis före. Om rådet hade velat föreskriva att ursprunget till dessa inkomster behövde vara de ledande affärsmännen personligen, hade rådet rimligen kunnat ändra ordningen på dessa två uttryck, för att göra detta självklart, eftersom det inte fanns några språkliga hinder för rådet att göra detta.

55.

Dessutom förekommer i majoriteten av språkversionerna av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, ett relativt pronomen mellan uttrycken ”delaktiga i ekonomiska sektorer” och ”utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering”. ( 28 ) I dessa versioner är kopplingen mellan de två beståndsdelarna ännu tydligare, eftersom uttrycket ”utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering” oundvikligen blir bisatsen till nominalgruppen ”ekonomiska sektorer”.

56.

I vilket fall som helst bör det, ur ett kontextuellt perspektiv, noteras, vad gäller de versioner som klaganden har hävdat är tvetydiga, att den mest korrekta tolkningen av dessa termer är att inkomstkällan måste vara en ekonomisk sektor snarare än en enskild affärsman, eftersom ordet ”inkomst” i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, kopplas till en nationell regering såsom mottagaren av denna inkomst. ( 29 ) Detta är den vanliga förståelsen av staters finanser från ett makroekonomiskt perspektiv. Dessutom är det uppenbart att, för det fall rådet hade avsett att den betydande inkomstkällan skulle komma från en ledande affärsman, uttrycket ”delaktig i ekonomiska sektorer” skulle ha varit överflödigt och skulle inte ha införts i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, eftersom alla affärsmän per definition direkt eller indirekt är delaktiga i en ekonomisk sektor.

57.

Vidare förefaller mig den teleologiska tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, ge stöd för denna kontextuella tolkning. När allt kommer omkring kan målet med de restriktiva åtgärderna uppnås mer effektivt genom att urholka inkomsterna som kommer från en hel ekonomisk sektor snarare än från en ledande affärsmans individuella delaktighet, i den mån som antagandet av de restriktiva åtgärderna, som jag redan har förklarat, ( 30 ) syftar till att begränsa de ekonomiska medel som står till Ryska federationens regerings förfogande med avsikten att sätta stopp för dess destabiliserings- och aggressionspolitik med avseende på Ukraina.

58.

Tribunalen begick följaktligen inte något fel, i punkt 66 i den överklagade domen, genom att dra slutsatsen att den betydande inkomstkällan för Ryska federationens regering, med hänsyn till syftet med de ifrågavarande restriktiva åtgärderna, måste komma från de sektorer i vilka de förtecknade ledande affärsmännen var delaktiga och inte från affärsmännen personligen.

59.

Det stämmer att det, i skäl 11 i beslut 2022/329, anges följande: ”Mot bakgrund av den allvarliga situationen anser rådet att kriterierna för uppförande på förteckningen bör ändras för att inbegripa … personer och enheter som utgör en betydande inkomstkälla för [Ryska federationens regering].” Enligt min uppfattning gör blotta omständigheten, att såväl personer som enheter anges i detta skäl, det klart att skälet inte kan tolkas så, att det uteslutande hänför sig till ”ledande affärsmän”, utan måste tolkas så, att det anspelar på ett bredare koncept, nämligen en hel ekonomisk sektor, inklusive alla personer och enheter som är verksamma inom den.

60.

Det är vidare viktigt att erinra om att skälen i en unionsakt, enligt EU-domstolens praxis, visserligen utgör viktiga beståndsdelar vid tolkningen, vilka skulle kunna klargöra upphovsmannens avsikter. Dessa skäl saknar dock bindande rättslig verkan och kan inte åberopas som grund för att avvika från själva bestämmelsen i den aktuella akten eller för att tolka dessa bestämmelser på ett sätt som uppenbart strider mot deras ordalydelser. ( 31 )

61.

Eftersom slutsatsen, vid tillämpningen av de tolkningsmetoder som har definierats i EU-domstolens praxis för att fastställa innebörden av en unionsbestämmelse, är att uttrycket ”betydande inkomstkälla” ska kopplas till uttrycket ”delaktig i ekonomiska sektorer” och inte till uttrycket ”ledande affärsmän”, kan innehållet i skäl 11 i beslut 2022/329 i sig inte leda till att denna tolkning sätts i fråga i det aktuella målet.

62.

Klaganden har slutligen hävdat att tribunalens tolkning av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, särskilt tolkningen av uttrycket ”betydande inkomstkälla”, innebär att affärsmannens eget beteende eller medverkan inte får någon relevans alls. I detta sammanhang är det emellertid tillräckligt att upprepa att tolkningen av de olika beståndsdelarna i denna bestämmelse talar emot att rådet är skyldigt att påvisa mer än att den förtecknade personen bedriver ekonomisk eller kommersiell verksamhet och att vederbörande åtminstone anses vara en mycket betydelsefull affärsman inom den sektor i vilken han eller hon är delaktig och därmed i vilken han eller hon kan utöva inflytande.

63.

Mot bakgrund av ovanstående överväganden anser jag att tribunalen inte kan anses ha gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att den tolkade uttrycket ”utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering”, som återfinns i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, på det sätt som klaganden har påstått.

64.

Den andra uppsättningen argument som klaganden har framfört bör därför inte godtas.

65.

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i punkterna 49 och 64 i förevarande förslag till avgörande, ska de särskilda argument som följer av den första överklagandegrunden beträffande tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145 i dess ändrade lydelse lämnas utan avseende.

66.

Genom den andra grundens andra del har klaganden bland annat vidhållit att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig bedömning av lämpligheten av kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, som ett medel för att uppnå målen med den bestämmelsen. Han har gjort gällande att tribunalens tolkning av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, leder till en situation i vilken individer bestraffas för vad de är och inte mot bakgrund av vad de gör eller borde göra. Vad gäller det ifrågavarande målet har han ifrågasatt hur tillämpningen av kriteriet i den bestämmelsen skulle kunna påverka den ryska staten på något sätt.

67.

Rådet har bestridit dessa argument.

68.

Enligt EU-domstolens fasta praxis ska unionsdomstolarna, när de prövar de restriktiva åtgärderna, tillerkänna rådet ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den tar ställning till vilka allmänna kriterier som ska användas för att definiera kategorin av personer som kan bli föremål för sådana åtgärder. ( 32 ) Detta förklaras vanligen av den omständigheten att unionsdomstolarna inte kan ersätta de politiska eller strategiska valen som rådet gör när de antar restriktiva åtgärder, trots att unionsdomstolarna, genom undantag i artikel 24.1 FEU och artikel 275 andra stycket FEUF, tillerkänns behörighet på detta specifika område för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp). ( 33 ) Omfattningen av unionsdomstolarnas prövning är därför begränsad. ( 34 )

69.

Detta innebär emellertid inte att rådet får agera godtyckligt. Om så var fallet skulle undantaget i artikel 24.1 FEU och artikel 275 FEUF andra stycket förlora sin verkan. ( 35 ) Enligt EU-domstolens fasta praxis ska en vidtagen åtgärds lagenlighet prövas mot bakgrund av proportionalitetsprincipen, ( 36 ) vilket i huvudsak innebär att dess lagenlighet endast kan påverkas om åtgärden är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som den behöriga institutionen eftersträvar. ( 37 )

70.

I detta avseende vill jag först och främst erinra om att EU-domstolen, i sin praxis, redan har haft möjlighet att ställa sig bakom ett kriterium som har formulerats i liknande ordalag som det som är aktuellt här. Jag hänför mig till domen av den 9 juli 2020, Haswani/rådet (C‑241/19 P, EU:C:2020:545), ( 38 ) som rörde kriterierna i artiklarna 27.2 a och 28.2 a i beslut 2013/255/Gusp ( 39 ), i dess ändrade lydelse genom beslut (Gusp) 2015/1836. ( 40 ) Genom dessa bestämmelser förhindrade rådet inresa till medlemsstaternas territorier och frös alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör ”ledande affärsmän med verksamhet i Syrien”, mot bakgrund av den brutala repression som civilbefolkningen i det landet utsattes för.

71.

Det är viktigt att notera att EU-domstolen i sin dom, mot bakgrund av skäl 5 i beslut 2013/255, i dess ändrade lydelse, ( 41 ) påpekade att Syriens ekonomi var strängt kontrollerad av den syriska regimen och att näringslivet och regimen hade utvecklat ett ömsesidigt beroendeförhållande. Inom detta ramverk kunde den begränsade kretsen av ledande affärsmän med verksamhet i Syrien endast bibehålla sin ställning tack vare sitt nära samröre med den syriska regimen. Blotta omständigheten att tillhöra denna kategori av personer var således tillräcklig för att de nödvändiga åtgärderna skulle godtas, utan att det behövde bevisas att det förekom en koppling mellan ställningen som ledande affärsman och den syriska regimen. ( 42 )

72.

Jag lägger icke desto mindre märke till att det föreligger en viktig skillnad vid tillämpningen av kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, jämfört med kriteriet i beslut 2013/255, i dess ändrade lydelse, trots att de är formulerade på ett liknande sätt. I förteckningen över ledande affärsmän sker nämligen ingen hänvisning till ett befintligt ömsesidigt beroendeförhållande mellan Ryska federationens näringsliv och landets regim, vad gäller de restriktiva åtgärderna som antogs efter den ryska väpnade styrkans anfall mot Ukraina. Dessa affärsmän är egentligen inte måltavlor på grund av deras nära koppling till Rysslands politiska ledning, utan snarare på grund av deras affärsverksamhet inom en ekonomisk sektor som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering. ( 43 )

73.

EU-domstolen måste därför bedöma huruvida kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, kan tillämpas på dessa förhållanden. Domstolen måste närmare bestämt pröva huruvida detta kriterium kan anses vara lagenligt i avsaknad av en skyldighet för rådet att visa, för det första, en direkt eller en indirekt koppling mellan den utpekade personen och den Ryska federationens regerings agerande och förhållningssätt i förhållande till Ukraina och, för det andra, ett specifikt beteende från den berörda ledande affärsmannens sida, utöver det inflytande som hans eller hennes yrkesverksamhet skulle kunna utöva på Ryska federationens ekonomi och därmed på de inkomster som Ryska federationens regering uppbär.

74.

Beträffande den första av dessa frågor vill jag rikta EU-domstolens uppmärksamhet på dess dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet (C‑440/14 P, EU:C:2016:128), i vilken domstolen fastställde tillämpligheten av ett kriterium enligt vilket det för att uppföra personer eller enheter på förteckningar inte fordrades bevis för att förelåg en direkt eller indirekt koppling till spridningen av kärnmaterial till vilken det hänvisades i denna uppsättning av restriktiva åtgärder. I domen fann EU-domstolen att dessa personer och enheter kunde förtecknas även i avsaknad av en sådan koppling, eftersom de kunde främja spridningen av kärnmaterial genom att ge Irans regering tillgångar eller materiellt, finansiellt eller logistiskt stöd. ( 44 )

75.

Enligt min uppfattning finns det goda skäl till att tillämpa EU-domstolens tidigare resonemang på det förevarande målet. Ratio decidendi i denna rättspraxis är trots allt, som jag hävdade i mitt förslag till avgörande i Timchenko/rådet (C‑703/23 P, EU:C:2025:274, punkt 52), att förmå de handlanden som avses med dessa åtgärder att upphöra genom att minska de ekonomiska resurser som är tillgängliga i detta syfte, oberoende av varifrån de kommer och, i synnerhet, oberoende av huruvida det föreligger en koppling mellan den utpekade personen och den berörda regeringens ageranden och förhållningssätt. I det förevarande målet bidrar de ekonomiska verksamheterna som bedrivs av de ledande affärsmän som är föremål för de ifrågavarande restriktiva åtgärderna till finansieringen av Ryska federationens regeringsbudget. Frågan om dessa affärsmän är direkt eller indirekt kopplade till den regeringen eller den regeringens ageranden och förhållningssätt i förhållande till Ukraina är därför irrelevant.

76.

Beträffande den andra frågan bygger klagandens argument på antagandet att EU-domstolens hittillsvarande praxis har avsett fall i vilka den berörda personens eget beteende föranledde att vederbörande fördes upp på förteckningar över personer eller enheter som är föremål för restriktiva åtgärder, varvid detta beteende utgjorde en förutsättning för att vederbörande skulle kunna tillskrivas den situation som dessa åtgärder syftar till att åtgärda. Vid förhandlingen gjorde klaganden i huvudsak gällande att EU-domstolen aldrig har fastställt tillämpligheten av ett kriterium för förtecknande som enbart baseras på den berörda personens yrkesställning, nämligen som affärsmän inom lönsamma ekonomiska sektorer.

77.

Jag måste påpeka att även om man antar att klagandens iakttagelser är korrekta, betyder det inte i sig att ett kriterium som inte kräver ett agerande från de berörda personerna sida för att de ska kunna uppföras på förteckningen ska anses vara rättsstridigt i sig. Rådet har, trots allt, ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller den allmänna och abstrakta definitionen av det rättsliga kriteriet och förfarandena för att anta restriktiva åtgärder, vilket erinras om i punkt 68 i detta förslag till avgörande. Detta innebär att endast sådana åtgärder som är uppenbart olämpliga i förhållande till det mål som rådet eftersträvar bör upphävas.

78.

I detta sammanhang bör jag inledningsvis påpeka att klaganden inte ifrågasätter legitimiteten av det mål som eftersträvas med kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse. Det är ett mål som följer av punkt 72 i den överklagade domen och som klaganden själv har ansett vara att öka trycket på Ryska federationen och kostnaden för dess åtgärder för att undergräva Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. ( 45 ) Han invänder dock mot lämpligheten av att uppföra ledande affärsmän som avses i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, på förteckningarna, som medel för att uppnå dessa mål.

79.

Jag anser emellertid att klagandens argument inte kan godtas av följande skäl.

80.

För det första, vilket jag förklarar i den första delen av förevarande förslag till avgörande, kan ledande affärsmän bli måltavlor på grund av deras yrkesverksamhet inom nyckelsektorer av den ryska ekonomin, i den mån resultatet av denna verksamhet har en nära koppling till finansieringen av Ryska federationens regeringsbudget. I grund och botten gör påförandet av restriktiva åtgärder det svårare för dem att bedriva sin verksamhet, vilket kan skada Rysslands ekonomi ( 46 ) och därmed bidra till att öka kostnaderna för den militära aggressionen mot Ukraina. Det kan därför konstateras att det finns ett logiskt samband mellan inriktningen på ledande affärsmän som är verksamma inom ekonomiska sektorer som genererar betydande inkomster till Ryska federationens regering och syftet med de ifrågavarande restriktiva åtgärderna, nämligen att utöva påtryckningar på Ryska federationens regering för att förmå den att upphöra med denna aggression.

81.

Det måste vidare, som svar på klagandens påstående att det, i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, inte specifikt anges vilka sektorer som utgör sektorer vilka ger Ryska federationens regering betydande inkomster, konstateras att formuleringen av detta uttryck faller inom det stora utrymme för skönsmässig bedömning som rådet har till sitt förfogande när det definierar det allmänna kriteriet som är tillämpligt inom ett system med restriktiva åtgärder. På vilket sätt konceptet i det uttrycket ska tillämpas måste avgöras från fall till fall och förutsatt att den bedömningen är föremål för unionsdomstolarnas prövning. ( 47 ) Dessutom anser jag inte, till skillnad från klaganden, att avsaknaden av fastställelse i artikel 2.1 g i beslut 2014/145 i dess ändrade lydelse av de ekonomiska sektorer som berörs av bestämmelsen innebär ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen. Genom att använda uttrycket ”sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för Ryska federationens regering”, tillhandahålls tillräckligt specifika uppgifter för att de fall ska kunna identifieras där det uttrycket kan tillämpas, vilket överensstämmer med de krav som uppställs i EU-domstolens praxis. ( 48 )

82.

För det andra bör det, vid bedömningen av lämpligheten av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, i enlighet med domstolens praxis, ( 49 ) beaktas det sammanhang i vilket beslutet antogs. I detta avseende skulle jag vilja uppmana domstolen att beakta, inte bara de extraordinära och föränderliga omständigheterna under vilka de ifrågavarande restriktiva åtgärderna antogs, utan även de kumulativa effekter som samtliga åtgärder som vidtogs mot Ryska federationen efter dess anfall mot Ukraina var avsedda att ge upphov till från ett övergripande perspektiv.

83.

I detta avseende ska det, för det första, påpekas att de ifrågavarande restriktiva åtgärderna antogs i ett extraordinärt och ytterst brådskande sammanhang, till vilket det hänvisas i skälen 3–10 i beslut 2022/329. Dessa åtgärder var en integrerad del av ett paket med åtgärder, av en omfattning utan dess like, vilka rådet antog på ett sätt som var skyndsamt, enat, gradvis ökande och samordnat. ( 50 ) Vid förhandlingen påpekade rådet rätteligen att Europeiska unionen, i syfte att motarbeta Ryska federationens militära aggression mot Ukraina, reagerade kraftfullt mot en överträdelse av allmängiltiga (erga omnes) skyldigheter som följer av internationell rätt. ( 51 ) För detta ändamål vidtog unionen alla de åtgärder som stod till dess förfogande vilka inte innebar våldsanvändning.

84.

För det andra framgår det, enligt rådet, tydligt av skäl 5 i beslut 2022/329 att varje militär aggression från Ryska federationen mot Ukraina skulle få enorma konsekvenser och leda till enorma kostnader, inklusive en mängd olika sektoriella och individuella restriktiva åtgärder som skulle komma att antas i samordning med partner. Det är följaktligen viktigt att komma ihåg att lämpligheten av de ifrågavarande restriktiva åtgärderna inte bara är beroende av deras effekter på en enda grupp av individer, till exempel de ledande affärsmän som berörs av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, utan även av den kumulativa effekten av alla de åtgärder som rådet antog för att försvaga Rysslands ekonomiska bas och för att undergräva Ryska federationens förmåga att fortsätta finansiera och föra kriget.

85.

Av detta följer att kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, i kombination med det sammanhang i vilket dessa åtgärder antogs och det särskilda allvaret i situationen, vilket rådet framhävde i beslut 2022/329, ger stöd för slutsatsen att de restriktiva åtgärderna som antogs mot ledande affärsmän inte är uppenbart olämpliga i förhållande till deras syfte.

86.

I övrigt är det viktigt att påpeka, till den del klaganden har anfört att det är svårt att fastställa hur förtecknade personer ska agera för att inte uppföras på en förteckning eller för att tas bort från en förteckning, att framstående affärsmän kan tas bort från en förteckning om de kan visa att de har lämnat den ställning som utgjorde grunden för deras uppförande på förteckningen. Även om en sådan ställning kan motivera det ursprungliga uppförandet på förteckningen, kan den, som sagt, inte leda till att den berörda personens situation tidsbestäms och att den återkommande översynen berövas all nytta, såvida inte rådet fortfarande kan visa att det föreligger en risk för kringgående. Denna fråga har inte tagits upp särskilt i det förevarande målet.

87.

Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att EU-domstolen drar slutsatsen att inget av de argument som klaganden har framfört visar att tribunalen gjorde sig skyldig till ett fel när den prövade lämpligheten av kriteriet i artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, som ett medel för att uppnå de mål som eftersträvas med den bestämmelsen.

88.

Överklagandet bör därför ogillas såvitt avser den andra grundens andra del i den mån den avser de argumenten.

89.

Jag föreslår, mot bakgrund av den bedömning som redogörs för i detta förslag till avgörande, att EU-domstolen ska ogilla överklagandet såvitt avser klagandens argument som följer av den första överklagandegrunden avseende tolkningen av artikel 2.1 g i beslut 2014/145, i dess ändrade lydelse, och såvitt avser klagandens argument avseende lämpligheten av det kriteriet i den bestämmelsen som ett medel för att uppnå målen med bestämmelsen.

90.

Jag uttalar mig inte om huruvida överklagandet ska ogillas med hänsyn till de övriga grunder som klaganden har framfört eller om vilken part som ska förpliktigas att ersätta rättegångskostnaderna enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler.