1.

I förevarande begäran om förhandsavgörande vill den hänskjutande domstolen att EU-domstolen ska tolka ett antal unionsrättsliga bestämmelser för att den ska kunna avgöra om den ska bifalla eller ogilla de resningsansökningar som gjorts av personer som dömts till fängelse för skatteflykt och bildande av en kriminell organisation.

2.

Tvisten handlar om huruvida nationella bestämmelser om preskription av straffrättsligt ansvar som, efter ingripande av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen, Rumänien), inte föreskriver någon möjlighet att under en viss tidsperiod avbryta preskriptionstiden, är förenliga med unionsrätten. Dessa bestämmelser skulle enligt den hänskjutande domstolen kunna medföra att ett stort antal brott som är till men för unionens ekonomiska intressen inte bestraffas.

3.

För att EU-domstolen ska kunna besvara tolkningsfrågorna måste den utveckla sin begynnande praxis rörande principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning (lex mitior), vilken stadfästs i artikel 49.1 sista meningen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

4.

Artikel 1.1 i PIF-konventionen har följande lydelse:

”I denna konvention förstås med bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

…

5.

Artikel 2 har följande lydelse:

”1.   Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sådana förfaranden som avses i artikel 1, liksom medhjälp, anstiftan eller försök till de gärningar som avses i artikel 1.1, beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, däribland, åtminstone i allvarliga fall, frihetsberövande påföljder som kan medföra utlämning, varvid det står klart att med allvarliga fel menas de bedrägerier som rör minst det minimibelopp som varje medlemsstat fastställt. Detta minimibelopp får inte överstiga 50000 [euro].

…”

6.

I artikel 1 föreskrivs följande:

”Rumänien skall senast den 31 mars varje år, och för första gången den 31 mars 2007, rapportera till kommissionen om de framsteg som har gjorts med att uppfylla vart och ett av de riktmärken som anges i bilagan.

…”

7.

Bilagan har följande lydelse:

”De riktmärken som enligt artikel 1 skall uppfyllas av Rumänien:

8.

Artikel 2.2 har följande lydelse:

”Vad gäller inkomster från egna medel som härrör från mervärdesskatt är detta direktiv endast tillämpligt på fall av allvarliga brott som riktar sig mot det gemensamma systemet för mervärdesskatt. Vid tillämpning av detta direktiv ska brott som riktar sig mot det gemensamma systemet för mervärdesskatt anses vara allvarliga när en uppsåtlig handling eller underlåtenhet enligt definitionen i artikel 3.2 d har anknytning till territoriet i två eller flera medlemsstater i unionen och inbegriper en total skada på minst 10000000 EUR.”

9.

I artikel 16 föreskrivs följande:

”Konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och protokollen till denna av den 27 september 1996, den 29 november 1996 respektive den 19 juni 1997 ersätts härmed av detta direktiv för de medlemsstater som är bundna därav, med verkan från och med den 6 juli 2019.

För de medlemsstater som är bundna av detta direktiv ska hänvisningar till konventionen anses som hänvisningar till detta direktiv.”

10.

I artikel 17.1 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska senast den 6 juli 2019 anta och offentliggöra de lagar, och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 6 juli 2019.

…”

11.

I artikel 15.2 föreskrivs att ”lagen gäller enbart framåt i tiden, med undantag av lindrigare straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga bestämmelser”.

12.

I artikel 147 föreskrivs följande:

”1.   Gällande lagar och andra författningar som anses grundlagsstridiga, ska upphöra att ha rättsverkan 45 dagar efter offentliggörandet av Författningsdomstolens dom, såvida inte parlamentet eller regeringen, beroende på omständigheterna, under denna period harmoniserar de institutionella bestämmelserna med bestämmelserna i grundlagen. Under denna period ska tillämpningen av de bestämmelser som anses vara grundlagsstridiga automatiskt avbrytas.

…

4.   Författningsdomstolens avgöranden ska offentliggöras i Monitorul Oficial al României [(Rumäniens officiella tidning)]. Från och med dagen för offentliggörandet är avgörandena allmänt bindande. De har endast verkan framåt i tiden.”

13.

I artikel 123.1 föreskrevs att ”preskriptionstiden … ska avbrytas när någon form av handling företas som den misstänkte eller tilltalade enligt lag ska underrättas om under brottmålsprocessen”.

14.

I artikel 5.1 anges att ”om en eller flera strafflagar har antagits under perioden mellan brottet och den slutliga domen, ska den lindrigare lagen tillämpas”.

15.

Enligt artikel 5.2 ska punkt 1 tillämpas även om de lagar, eller några av bestämmelserna i dem, som har förklarats vara grundlagsstridiga innehåller lindrigare straffrättsliga bestämmelser.

16.

I artikel 6.1 föreskrivs att ”när en lag som föreskriver ett lindrigare straff har trätt i kraft efter att en fällande dom har vunnit laga kraft men innan hela fängelsestraffet eller bötesstraffet har verkställts, ska det utdömda straffet, om det överstiger den särskilda övre gräns som föreskrivs för brottet i den nya lagen, sänkas till denna övre gräns”.

17.

I artikel 154.1 föreskrivs följande:

”Preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar är

18.

I artikel 155 föreskrevs följande:

”1)   Preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar ska avbrytas när en processhandling företas i målet.

2)   Vid varje avbrott ska preskriptionstiden börja löpa på nytt.

…”

19.

Genom lagdekret nr 71 av den 30 maj 2022 ( 7 ) ändrades artikel 155 i 2009 års strafflag. Punkt 1 i den artikeln fick då följande lydelse: ”Preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar ska avbrytas när en processhandling företas i målet som den misstänkte eller tilltalade enligt lag ska underrättas om.”

20.

Enligt artikel 426 b kan resning begäras om den tilltalade har dömts för brott i en lagakraftvunnen dom, trots bevis för att det fanns grund för att avskriva brottmålet.

21.

Genom dom nr 297/2018 av den 26 april 2018, vilken offentliggjordes den 25 juni 2018, biföll Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) en invändning om grundlagsstridighet och slog fast att bestämmelsen att preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar ska avbrytas när en processhandling företas i målet, i den mening som avses i artikel 155.1 i strafflagen, stred mot grundlagen.

22.

Enligt Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) var den bestämmelsen i 2009 års strafflag inte förutsägbar och stred mot legalitetsprincipen (inget brott och inget straff utan lag), eftersom formuleringen ”alla former av processuella handlingar” i den bestämmelsen även inbegrep handlingar som inte delgavs den misstänkte eller den tilltalade. Detta medförde att den misstänkte eller tilltalade inte fick kännedom om att preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar hade avbrutits och att en ny preskriptionstid hade börjat löpa. ( 9 )

23.

Den rumänska lagstiftaren ingrep inte för att ändra artikel 155.1 i 2009 års strafflag i den mening som Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) hade angett och det uppkom en rättspraxis vid de allmänna domstolarna rörande avbrytande av preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar som inte var enhetlig. ( 10 )

24.

Genom dom nr 358/2022 av den 26 maj 2022, vilken offentliggjordes den 9 juni 2022, biföll Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) en ny invändning om grundlagsstridighet och fann att artikel 155.1 i 2009 års strafflag var grundlagsstridig.

25.

Författningsdomstolen slog fast följande:

26.

I dom nr 67/2022 av den 25 oktober 2022, vilken offentliggjordes den 28 november 2022, prövade Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien) ett överklagande i lagens intresse, enligt den hänskjutande domstolens bedömning, ( 12 ) och slog fast följande:

27.

Enligt artikel 99 ș i lag nr 303/2004 ( 13 ) ansågs en underlåtenhet att rätta sig efter Författningsdomstolens domar eller Högsta domstolens domar vid överklaganden i lagens intresse utgöra en disciplinförseelse.

28.

I artikel 271 s i lag nr 303/2022 ( 14 ) föreskrivs att ”den som utövar sitt ämbete i ond tro eller med grov oaktsamhet gör sig skyldig till en disciplinförseelse …”

29.

I artikel 272 i lag nr 303/2022 föreskrivs följande:

”1)   En domare eller en åklagare anses handla i ond tro när han eller hon medvetet åsidosätter materiella eller processuella bestämmelser i syfte att skada en person eller samtycker till detta.

2)   En domare eller en åklagare visar grov oaktsamhet om han eller hon uppsåtligen grovt, otvivelaktigt och på ett oförsvarligt sätt åsidosätter materiella eller processuella bestämmelser.

…”

30.

Genom dom nr 285/AP av den 30 juni 2020, ( 15 ) vilken vunnit laga kraft, dömde Curtea de Apel Brașov (Appellationsdomstolen i Brașov, Rumänien) ett antal personer (C.O, C.I., L.N., K.A. och S.P.) för brotten skatteflykt och bildande av en kriminell organisation.

31.

Vad gäller brottet skatteflykt, fastställdes i denna dom att de dömda personerna år 2010 helt eller delvis hade underlåtit att i sina egna räkenskaper bokföra utförda affärstransaktioner och intäkter från inhemsk försäljning av dieselolja som de förvärvat enligt ett förfarande för punktskatteuppskov. Detta medförde förlust för statskassan, bland annat med avseende på mervärdesskatten och punktskatten på dieselolja.

32.

Straffen innefattade fängelse och förpliktigande att betala sammanlagt 13964482 rumänska lei (ungefär 3240000 euro), inbegripet mervärdesskatt, i skadestånd för skattebortfallet.

33.

Två av de dömda personerna (K.A. och S.P.) avtjänar för närvarande fängelsestraff som de dömdes till i domen av den 30 juni 2020.

34.

De dömda personerna har ansökt om resning (artikel 426 b i straffprocesslagen) vid den hänskjutande domstolen med avseende på domen av den 30 juni 2020 och yrkat att den ska upphävas.

35.

De har i sitt överklagande yrkat att domen ska upphävas på grund av att de dömts trots att preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar hade löpt ut. De har i detta sammanhang hänvisat till dom nr 297/2018 och dom nr 358/2022 från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen).

36.

Klagandena har anfört följande:

37.

Inom ramen för det extraordinära förfarandet yrkade Ministerul Public – Direcția Națională Anticorupție (Åklagarmyndigheten – Enheten för korruptionsbekämpning, Rumänien) (nedan kallad DNA) att ett förhandsavgörande skulle begäras från EU-domstolen för att den skulle klargöra huruvida artikel 325 FEUF, beslut 2006/928 och artikel 49 i stadgan, ska tolkas så, att de medger att den konstitutionella rättspraxis som följer av dom nr 358/2022 inte tillämpas. Ministerul Public – Direcția Națională Anticorupție menar att en tillämpning av den domen skulle innebära en systemrelaterad risk för straffrihet i mål där unionsrätten tillämpas.

38.

Klagandena har däremot gjort gällande att de unionsrättsliga bestämmelserna inte är tillämpliga i förevarande mål, vilket innebär att det inte behöver begäras något förhandsavgörande. De har vidare gjort gällande att principen om tillämpning av lindrigare straffrättsliga bestämmelser har konstitutionell ställning och ska ges företräde framför eventuella unionsrättsliga bestämmelser.

39.

Den hänskjutande domstolen har påpekat att om klagandenas yrkanden skulle bifallas så måste den lagakraftvunna fällande domen upphävas och brottmålet avskrivas, vilket innebär att klagandena inte ska fortsätta att avtjäna sina straff. Den har mot bakgrund av detta i korthet anfört olika skäl för att i förevarande mål inte tillämpa den princip om tillämpning av lindrigare strafflagstiftning som stadfästs i den rumänska grundlagen, eftersom det skulle strida mot unionsrätten.

40.

Mot bakgrund av detta har Curtea de Apel Brașov (Appellationsdomstolen i Brașov, Rumänien) hänskjutit följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

41.

Begäran om förhandsavgörande inkom till domstolen den 22 februari 2023, tillsammans med ett yrkande att målet skulle handläggas skyndsamt.

42.

Efter att EU-domstolen hade fått en bekräftelse från den hänskjutande domstolen på att två av klagande i det nationella målet avtjänade fängelsestraff som de dömts till i domen av den 30 juni 2020 och att de ska friges om överklagandet av domen i det extraordinära förfarandet bifalls, beslutade den att målet om förhandsavgörande skulle handläggas skyndsamt.

43.

Den 24 mars 2023 skickade den hänskjutande domstolen ett tillägg till sin begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen, vilken delgavs de berörda parterna för att de skulle beakta det i sina yttranden.

44.

Skriftliga yttranden har inkommit från fyra av de klagande i det nationella målet (C.O, C.I., L.N. och S.P.), den rumänska regeringen och Europeiska kommissionen.

45.

Vid förhandlingen som hölls den 10 maj 2023 medverkade den rumänska regeringen och kommissionen.

46.

Jag anser inte att det råder något tvivel om att de tre tolkningsfrågorna ska tas upp till sakprövning, men det gör det däremot när det gäller det tillägg som den hänskjutande domstolen skickade den 24 mars 2023.

47.

I det tillägget ber den hänskjutande domstolen EU-domstolen att, om den besvarar tolkningsfrågorna jakande, inkludera ett resonemang som förhindrar att den princip om icke-diskriminering som stadfästs i den rumänska grundlagen gör svaret verkningslöst. ( 16 )

48.

Tillägget innehåller i själva verket en ny ytterligare begäran om förhandsavgörande som, enligt C.I., C.O. och den rumänska regeringen, är hypotetisk, ( 17 ) eftersom den inte är nödvändig för att avgöra det nationella målet. De frågor som ligger till grund för den rör domar som redan har upphävts av rumänska domstolar då de tillämpat Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) praxis. Klagandena i det nationella målet befinner sig inte i en sådan situation.

49.

Genom den första och den andra tolkningsfrågan, vilka kan besvaras gemensamt, vill den hänskjutande domstolen i korthet få klarlagt huruvida artikel 325.1 FEUF, jämförd med artikel 2 i PIF-konventionen och artikel 49 i stadgan, mot bakgrund av de beskrivna faktiska och rättsliga omständigheterna, utgör hinder för nationell lagstiftning och praxis i fråga om avbrytande av preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar.

50.

Skälet till att dessa båda frågor ställs är att det finns risk för att gärningsmän undgår straffrättsligt ansvar för allvarliga bedrägerier som riktar sig mot Europeiska unionens ekonomiska intressen om den nationella lagstiftningen tolkas på det sätt som gjorts i konstitutionell rättspraxis. Det är mot denna bakgrund som den hänskjutande domstolens resonemang bland annat innehåller hänvisningar till EU-domstolens domar i målen Åkerberg Fransson, ( 18 ) Taricco m.fl., ( 19 ) M.A.S. och M.B. ( 20 ) samt Euro Box Promotion m.fl. ( 21 )

51.

Det kan till att börja med konstateras att PIF-direktivet, i vilket artikel 12 innehåller allmänna regler om preskriptionstider för brott som riktar sig mot unionens finansiella intressen, av följande skäl inte är tillämpligt i förevarande mål:

52.

Vad gäller direktiv 2006/112/EG ( 22 ), jämfört med artikel 4.3 FEU, ålägger det visserligen medlemsstaterna en skyldighet att bekämpa undandragande av mervärdesskatt, ( 23 ) men det innehåller inte några särskilda regler som är tillämpliga på en situation som den i det nationella målet.

53.

Vad beträffar artiklarna 2, 19.1 andra stycket och 4.3 FEU kan de beaktas vid en bedömning av huruvida nationell lagstiftning och praxis är förenliga med artikel 325.1 FEUF, vilken är en primärrättslig bestämmelse som stadfäster principen om skydd för unionens ekonomiska intressen.

54.

Detsamma gäller PIF-konventionen, som innehåller preciseringar av principen i artikel 325 FEUF.

55.

Förutom artikel 325 FEUF kan även beslut 2006/928 ha betydelse för svaret. ( 24 ) Även om de här aktuella brotten rör mervärdesskattebedrägerier, påverkar den situation som uppkommit till följd av Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) praxis rörande preskriptionstider för straffrättsligt ansvar även korruption, i synnerhet på hög nivå, vilket kommissionen påpekade i 2022 års rapport inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen. ( 25 )

56.

Mot bakgrund av dessa preciseringar ska jag nu undersöka

57.

Enligt artikel 325.1 FEUF ska medlemsstaterna ”bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen genom åtgärder … som ska ha avskräckande effekt och ge ett effektivt skydd i medlemsstaterna …”. ( 26 )

58.

Medlemsstaterna är bland annat skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera en fullständig och effektiv uppbörd av unionens egna medel, bland annat i form av inkomster från tillämpningen av en enhetlig procentsats på de harmoniserade beräkningsunderlagen för mervärdesskatt. ( 27 )

59.

Hänvisningen i artikel 325 FEUF till ”bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen” innebär, enligt EU-domstolen, ( 28 ) att korruption kan ha samband med bedrägerier och omvänt att bedrägerier kan underlättas genom korruption. En skada för de ekonomiska intressena kan följa av till exempel mervärdesskattebedrägeri i kombination med korruption. ( 29 )

60.

Begreppet ”bedrägeri”, så som det definieras i artikel 1 i PIF-konventionen, ( 30 ) omfattar inkomster från tillämpningen av en enhetlig procentsats på de harmoniserade beräkningsunderlagen för mervärdesskatt, beräknade enligt unionsbestämmelserna. ( 31 )

61.

Som nämnts ovan dömdes personerna i förevarande mål för brotten skatteflykt och bildande av en kriminell organisation, vilka begåtts med avseende på mervärdesskatt och punktskatt på dieselolja. Det råder således inget tvivel om att artikel 325.1 är tillämplig eller att det rör sig om grova bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, eftersom det belopp som bedrägerierna avser överstiger 50000 euro (artikel 2.1 i PIF-konventionen).

62.

När medlemsstaterna genomför artikel 325.1 FEUF har de frihet att själva välja vilka påföljder som ska tillämpas. Det kan vara administrativa sanktioner, straffrättsliga påföljder eller en kombination av dessa. Under alla förhållanden ska de säkerställa uppbörden av samtliga inkomster från mervärdesskatt och därigenom att värna unionens ekonomiska intressen. Straffrättsliga påföljder kan vara nödvändiga för att på ett effektivt och avskräckande sätt bekämpa vissa fall av grovt mervärdesskattebedrägeri. ( 32 )

63.

I rumänsk rätt föreskrivs straffrättsliga påföljder för sådana bedrägerier och i förevarande mål betvivlar ingen att dessa i sig är effektiva och avskräckande. Det är även oomtvistat att de preskriptionstider ( 33 ) som föreskrivs i 2009 års strafflag för den här typen av brott generellt sett är lämpliga, ( 34 ) det vill säga att de inte är oförenliga med kravet att påföljderna ska vara effektiva och avskräckande. Dessa preskriptionstider överstiger de nedre gränser som föreskrivs i artikel 12 i PIF-direktivet.

64.

Problemet handlar således inte om påföljderna, så som de har utformats i rumänsk rätt, eller de preskriptionstider som föreskrivs i 2009 års strafflag, utan att det inte finns någon rättslig grund för att avbryta dessa preskriptionstider på grund av de två domarna från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen).

65.

Enligt de högsta rumänska domstolsinstanserna är de preskriptionstider för det straffrättsliga ansvaret som föreskrivs i rumänsk rätt en aspekt som rör den materiella rätten (och alltså inte processrätten). Denna grundregel strider inte mot unionsrätten, vilket jag kommer att gå närmare in på nedan.

66.

Följden av dessa domar och den nationella lagstiftarens passivitet blev att inga handlingar som företagits under ett straffrättsligt förfarande kunde avbryta preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar under en viss tidsperiod ( 35 ). Avsaknaden av grunder för avbrytande anses utgöra ”lindrigare strafflag”, i den mening som avses i artikel 15.2 i den rumänska grundlagen och artikel 5 i 2009 års strafflag. Trots skillnaderna mellan de olika lägre domstolarnas praxis, är det denna tolkning av den rumänska rätten som måste utgöra utgångspunkten när det gäller den tidsperioden, eftersom Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) har slagit fast den i dom nr 297/2018 och dom nr 358/2022 och Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen) i dom nr 67/2022, vilken meddelades i lagens intresse.

67.

Följaktligen kan såväl de som dömts för grova bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen som de som dömts för andra brott ( 36 ) få sina fällande domar upphävda och bli försatta på fri fot. Det räcker att de preskriptionstider som föreskrivs i 2009 års strafflag har löpt ut (utan någon möjlighet att beakta någon grund för avbrytande) mellan den tidpunkt då brotten begicks och den slutliga dom där straffen fastställdes.

68.

Den hänskjutande domstolen ( 37 ) anser att den nationella rätten ska tolkas så, att det kan uteslutas att det finns en ”lindrigare strafflag” i förevarande mål. ( 38 ) Detta är emellertid något som det bara ankommer på den domstolen att göra. Gränsen för att kunna tolka nationell rätt på ett sätt som är förenligt med unionsrätten, även om det innebär en avvikelse från en högre domstols praxis, går vid att det inte är tillåtet att tolka den contra legem. ( 39 )

69.

Jag kan inte se hur Rumäniens lagstiftning och konstitutionella rättspraxis i fråga om avbrytande av preskriptionstider för straffrättsligt ansvar under perioden 2018–2022, ska kunna tolkas på ett sätt som inte strider mot avgörandena från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen). Där slås slutgiltigt fast vilken lagstiftning som gäller i Rumänien och dess praxis utgör ”sista ordet” när det gäller nationell rätt. ( 40 )

70.

Eftersom det inte går att göra någon annan tolkning behöver det klargöras huruvida den nationella rätten, så som den följer av lagstiftningen och den konstitutionella rättspraxis där den tolkas, åsidosätter skyldigheten att tillämpa effektiva och avskräckande påföljder vid grova bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Av beslutet att begära förhandsavgörande framgår att den hänskjutande domstolen anser att det föreligger ett sådant åsidosättande.

71.

Mot bakgrund av de uppgifter som föreligger i målet skulle det kunna finnas fog för en sådan bedömning om situationen i Rumänien, under den period som målet avser, har medfört straffrihet för ett betydande antal fall av brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, på ett sätt som inte är förenligt med artikel 235.1 FEUF.

72.

EU-domstolen anser att skyldigheten att bekämpa olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen med avskräckande och effektiva åtgärder har direkt effekt. Artikel 325.1 FEUF ålägger medlemsstaterna en ovillkorlig skyldighet att uppnå ett precist resultat. ( 41 )

73.

Det åligger varje medlemsstat att säkerställa att den lagstiftning som är tillämplig på brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, inte är utformad på ett sådant sätt att den medför en systemrelaterad risk för straffrihet. De måste emellertid samtidigt säkerställa skyddet av de grundläggande rättigheterna för de anklagade. ( 42 )

74.

Av beslutet att begära förhandsavgörande framgår att den rumänska lagstiftaren under nästan fyra år underlät att uppfylla denna skyldighet, genom att inte ändra artikel 155.1 i 2009 års strafflag efter Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) dom nr 297/2018. En ändring gjordes slutligen genom lagdekret nr 71/2022, men under den tid som förflöt mellan domen och lagdekretet rådde straffrihet för att betydande antal fall av grova brott som riktade sig mot unionens ekonomiska intressen, på grund av den retroaktiva verkan av lex mitior.

75.

Beslut 2006/928 är en rättsakt som antagits av kommissionen på grundval av anslutningsakten som utgör en del av unionens primärrätt. Närmare bestämt utgör det ett beslut i den mening som avses i artikel 288 fjärde stycket FEUF.

76.

Även kommissionens rapporter angående samarbets- och kontrollmekanismen till Europaparlamentet och rådet ska betraktas som rättsakter som antagits av en unionsinstitution och vars rättsliga grund utgörs av artikel 2 i nämnda beslut. ( 43 )

77.

EU-domstolen har prövat beslut 2006/928 vad gäller dess beskaffenhet och rättsverkningar och betonat att det, så länge det inte upphävts, till alla delar bindande för Rumänien.

78.

De riktmärken som anges i beslutets bilaga syftar till att säkerställa att Rumänien iakttar rättsstatsprincipen (artikel 2 FEU), och dessa riktmärken är bindande för nämnda medlemsstat, i det att medlemsstaten är skyldig att vidta lämpliga åtgärder för att genomföra dessa riktmärken och därvid i vederbörlig ordning, i enlighet med principen om lojalt samarbete (artikel 4.3 FEU), beakta de rapporter som upprättas av kommissionen och de rekommendationer som anges i nämnda rapporter. ( 44 )

79.

Bland annat inrättades samarbets- och kontrollmekanismen genom beslut 2006/928 och genom beslutet infördes även riktmärken (artikel 1 och bilagan till beslutet) för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption i Rumänien. Dessa riktmärken är bindande för Rumänien, vilket innebär att denna medlemsstat är skyldig att uppnå dessa riktmärken och att avhålla sig från att vidta åtgärder som riskerar att äventyra genomförandet av dem. ( 45 )

80.

Den hänskjutande domstolen framhåller att de rumänska domstolarna avskriver brottmål, även vid extraordinära överklaganden, på grund av att det inte fanns någon grund för avbrytande av preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar mellan 2018 och 2022 till följd av Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) praxis.

81.

I det här sammanhanget erinrar den hänskjutande domstolen om att kommissionen i rapporten inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen påpekade att situationen i fråga skulle kunna få ”en särskilt skadlig inverkan på viktiga pågående brottmål” med möjliga ”allvarliga konsekvenser” till följd av ”att det straffrättsliga ansvaret i ett stort antal mål skulle undanröjas”. ( 46 ) Den rör därför hela det rumänska rättsväsendet.

82.

Den situation som beskrivs av den hänskjutande domstolen och i rapporten inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen, visar att det fanns en risk för straffrihet i Rumänien för grova bedrägerier som riktade sig mot unionens ekonomiska intressen (och för korruption på hög nivå, som många gånger hänger samman med bedrägerierna) under perioden 2018–2022, även om det inte preciseras hur många mål som rörde dessa ekonomiska intressen. Den risken berodde på att det inte fanns någon grund för avbrytande av preskriptionstiderna för straffrättsligt ansvar (och samtidigt på brottmålen drog ut så mycket på tiden att preskription hann inträda).

83.

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, inom ramen för fastställandet av de faktiska omständigheterna, avgöra huruvida den rumänska staten till följd av Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) praxis ger upphov till en systemrelaterad risk för straffrihet för grova bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen och för korruption med anknytning till dessa bedrägerier. I förevarande fall skulle det innebära att Rumänien inte uppfyller sin skyldighet att uppnå de riktmärken som anges i bilagan till beslut 2006/928 (bland annat riktmärkena för kampen mot korruption).

84.

Artikel 325.1 FEUF har direkt effekt och det har även beslut 2006/928. Enligt principen om unionsrättens företräde medför båda dessa bestämmelser att varje motstridande föreskrift i befintlig nationell lagstiftning blir otillämplig. ( 47 )

85.

”Det ankommer … på behöriga nationella domstolar att säkerställa den fulla verkan av de skyldigheter som följer av artikel 325.1 och 325.2 FEUF och underlåta att tillämpa bestämmelser i nationell rätt, bland annat om preskription, som i ett brottmål om grovt mervärdesskattebedrägeri hindrar att det utdöms effektiva och avskräckande påföljder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.” ( 48 )

86.

I de förfaranden som tvisten avser tillämpas artikel 325.1 FEUF och beslut 2006/928, vilket innebär att ”unionsrätten tillämpas” i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan.

87.

Mot bakgrund av detta ska den hänskjutande domstolen försäkra sig om att de grundläggande rättigheter som stadfästs i stadgan iakttas (i det här fallet de dömda personernas rättigheter). Om den av ovan angivna skäl skulle besluta att inte tillämpa den nationella rättspraxisen rörande avsaknad av grunder för avbrytande av preskriptionstider för straffrättsligt ansvar under perioden 2018–2022, får den inte bortse från bestämmelserna i stadgan, vilka har samma värde som artikel 325.1 FEUF. ( 49 )

88.

Skyldigheten att säkerställa en effektiv uppbörd av unionens medel innebär inte att de nationella domstolarna undgår sin skyldighet att skydda de grundläggande rättigheter som stadfästs i stadgan, när det rör sig om brottmål avseende mervärdesskattebrott där unionsrätten tillämpas. ( 50 )

89.

Den grundläggande rättighet som skulle kunna motivera ett upprätthållande och en tillämpning av den rumänska konstitutionella rättspraxisen är den som stadfästs i artikel 49.1 sista meningen i stadgan, nämligen retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning eller lex mitior.

90.

Skyldigheten att skydda unionens medel på mervärdesskatteområdet kan, som nämnts, inte frita de nationella domstolarna från skyldigheten att tillämpa lex mitior, vilken i princip är knuten till den straffrättsliga legalitetsprincip som är oupplösligt kopplad till rättsstaten. Den sistnämnda utgör i sin tur ett av de värden som unionen ska bygga på (artikel 2 FEU).

91.

I artikel 49.1 i stadgan föreskrivs att ”… ett strängare straff [inte får] utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då brottet begicks. Om efter lagöverträdelsens begående ny lag stiftas som föreskriver ett lindrigare straff ska detta tillämpas.”

92.

Principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning, som på detta sätt stadfästs i stadgan, ingår unionens primärrätt ( 51 ) och den föreskrivs även i de internationella överenskommelser som unionens medlemsstater har ingått. ( 52 )

93.

Enligt EU-domstolen ”[förutsätter] [e]n tillämpning av lindrigare strafflagstiftning… nödvändigtvis att det, över tid, föreligger flera på varandra följande lagar och vilar på konstaterandet att lagstiftaren har ändrat inställning till brottsrubriceringen eller till det straff som ska utdömas för ett brott”. ( 53 )

94.

Principen om lex mitior utgör ett undantag från förbudet mot retroaktiv tillämpning av strafflagstiftning. Eftersom retroaktiv tillämpning in bonam partem är till den tilltalades fördel, kan det inte göras gällande att den senare strafflagstiftningen åsidosätter den straffrättsliga legalitetsprincipen (nullum crimen, nulla poena sine lege). Den gamla lagen, som gällde vid tidpunkten för de gärningar som var att betrakta som brott, ger helt enkelt vika för den nya lagen med retroaktiv verkan och på så sätt förbättras den tilltalades (eller den dömdes) straffrättsliga situation.

95.

Även om grunden för den är omdiskuterad bygger principen om lex mitior på tanken att en person inte skall dömas, eller hållas frihetsberövad, på grund av ett beteende som enligt lagstiftarens (ändrade) uppfattning inte längre är straffvärt på det sätt som föreskrevs i den tidigare lagen. De förändrade lagstiftande bedömningarna skall därför komma den åtalade till godo. ( 54 )

96.

Av förklaringarna till stadgan (artikel 52.3) framgår att den rätt som föreskrivs i artikel 49 i stadgan har samma innebörd och räckvidd som den som föreskrivs i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen).

97.

Eftersom Europakonventionen inte uttryckligen föreskrev denna princip, härledde Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen), den från artikel 7 i konventionen, på liknande sätt som i EU-domstolens praxis. ( 55 )

98.

Europadomstolen slog fast följande:

99.

Hittills har emellertid varken Europadomstolen eller EU-domstolen klargjort den exakta räckvidden av principen om lex mitior i fall som det här aktuella. Detta mål om förhandsavgörande ger EU-domstolen tillfälle att utveckla sin praxis och klargöra huruvida det av artikel 49.1 sista meningen i stadgan följer

100.

Medlemsstaternas konstitutionella traditioner är i själva verket ”sällsynta” när det gäller principen om lex mitior. Det finns länder där denna straffrättsliga garanti knappt existerar och andra där den är vittomfattande, även på konstitutionell nivå (bland annat Portugal, Rumänien, Italien och Spanien). Jag anser att EU-domstolen bör fastställa en självständig och specifik norm för skydd enligt artikel 49.1 sista meningen i stadgan, som tillförsäkrar dem som den riktar sig till en hög skyddsnivå och inte bara ett minimiskydd.

101.

I artikel 49.1 i stadgan anges att en ny lag som föreskriver ”ett lindrigare straff” ska tillämpas retroaktivt. Såsom jag tidigare har nämnt har EU-domstolen slagit fast att en tillämpning av lindrigare strafflagstiftning vilar på konstaterandet att lagstiftaren har ändrat inställning ”till brottsrubriceringen eller till det straff som ska utdömas för ett brott”. ( 59 )

102.

Ingen av dessa hänvisningar har avgörande betydelse, men de tyder på att principen om lex mitior i stadgan bara gäller för materiella straffrättsliga bestämmelser och inte för straffprocessrättsliga.

103.

Om så är fallet måste det i varje enskilt fall klargöras när preskriptionstiden och avbrytandet av den är av materiell karaktär och när den enbart är processuell, vad beträffar artikel 49 i stadgan. Detta är ett viktigt klargörande, eftersom de straffprocessrättsliga bestämmelserna vanligtvis följer regeln tempus regit actum.

104.

Enligt de högre rumänska domstolarnas rättspraxis är de bestämmelser som reglerar preskriptionstider för brott av materiell karaktär i Rumänien. Det finns inget i unionsrätten som utgör hinder för denna nationella rättspraxis, vilket EU-domstolen påpekade i domen M.A.S. och M.B.

105.

Att skydda unionens ekonomiska intressen genom att föreskriva straffrättsliga påföljder är ett område där unionen och medlemsstaterna har delade befogenheter, i den mening som avses i artikel 4.2 FEUF.

106.

Vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet hade unionslagstiftaren ännu inte harmoniserat bestämmelserna om preskriptionstider för mervärdesskattebrott. ( 60 ) Det stod medlemsstaterna fritt att i sin rättsordning föreskriva att bestämmelserna om preskriptionstider för straffrättsligt ansvar och avbrytandet av dessa utgjorde materiell straffrätt. ( 61 )

107.

I avsaknad av en harmonisering av bestämmelserna om preskriptionstider för straffrättsligt ansvar på grund av brott mot unionens ekonomiska intressen, är det således upp till varje medlemsstat att i sin lagstiftning avgöra om preskriptionsreglerna är av processuell eller materiell karaktär. ( 62 )

108.

I domen Taricco fann EU-domstolen visserligen att bestämmelserna om preskriptionstider för straffrättsligt ansvar på grund av brott var av processuell karaktär, i likhet med vad Europadomstolen hade kommit fram till, ( 63 ) men i andra mål har EU-domstolen intagit en annan ståndpunkt när det gäller preskriptionstider. ( 64 )

109.

Europadomstolen hade i sin praxis valt att hänföra dessa bestämmelser till processrätten, eftersom de inte har någon avgörande betydelse för brotten och straffen för dessa, utan bara fastställer ett förhandsvillkor för att utreda saken. ( 65 ) Europadomstolen har emellertid slagit fast att det strider mot artikel 7 i Europakonventionen att döma en tilltalad för ett brott som har preskriberats. ( 66 )

110.

I domen M.A.S. och M.B. ( 67 ) nyanserade EU-domstolen (med rätta, anser jag) slutsatserna i domen Taricco och på följande vis:

111.

Mot bakgrund domen M.A.S. och M.B. anser jag att så länge det inte har skett en harmonisering i unionsrätten, ( 70 ) är det upp till varje medlemsstat att avgöra om de ska fortsätta att hänföra bestämmelserna om preskriptionstider för straffrättsligt ansvar (vilka naturligtvis innefattar bestämmelserna om avbrytande av preskriptionstider) till den materiella rätten. På samma sätt omfattas de bestämmelserna av principen om lex mitior i artikel 49.1 sista meningen i stadgan.

112.

Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) fann att bestämmelserna om preskription av straffrättsligt ansvar tillhör den materiella straffrätten och slog fast att artikel 155 i 2009 års strafflag, rörande avbrytande av preskriptionstider, är grundlagsstridig. Till följd av denna rättspraxis kunde preskriptionstiderna inte avbrytas under perioden mellan den 25 juni 2018 och den 30 maj 2022.

113.

Det skulle kunna hävdas att en författningsdomstols avgörande inte utgör en ”lindrigare strafflagstiftning”, eftersom det inte rör sig om lagstiftningsåtgärder som vidtagits av medlemsstaten i egentlig mening. Jag anser emellertid inte att den invändningen kan godtas.

114.

När Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) slog fast att artikel 155 i 2009 års strafflag är grundlagsstridig, handlade den som ”negativ lagstiftare”. ( 71 ) I stater med koncentrerad prövning av grundlagsenlighet, har förklaringar om att lagar är grundlagsstridiga ett värde och en tvingande kraft som liknar lagarnas, med avseende på vilka det kan slås fast att de helt eller delvis inte är tillämpliga (eller i förekommande fall att de är ogiltiga) på grund av att de är oförenliga med landets grundlag. I de länderna har förklaringar att lagar är grundlagsstridiga verkan erga omnes och det innebär att de lagarna helt eller delvis försvinner från rättsordningen (Spanien, Polen, Portugal, Litauen, Rumänien, Tyskland eller Italien).

115.

När det gäller den retroaktiva tillämpningen av lex mitior, anser jag inte att det finns någon skillnad mellan att en strafflag helt eller delvis upphävs genom en senare lag (lagstiftarens beslut) och att lagen utesluts ur rättsordningen, även det helt eller delvis, på grund av att den förklaras vara grundlagsstridig (författningsdomstolens beslut). ( 72 )

116.

En förklaring om grundlagsstridighet som den som Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) har gjort i sin dom nr 297/2018 och sin dom nr 358/2022, är således i materiellt hänseende likvärdig med en lagändring när det gäller tillämpningen av principen om lex mitior. Denna förklaring är bindande för alla offentliga organ, även för domstolarna, ( 73 ) även om de fortfarande har behörighet att pröva huruvida en nationell lagstiftning som landets författningsdomstol har funnit vara förenlig med grundlagen, är förenlig med unionsrätten eller inte. ( 74 )

117.

I förevarande mål har Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) i dom nr 297/2018 och dom nr 358/2022 prövat en fråga rörande rumänsk författningsrätt, utan att uttala sig om huruvida den är förenlig med unionsrätten och utan att ”utmana” dess företräde.

118.

När EU-domstolen använder formuleringen ”flera på varandra följande lagar”, syftar den på begreppet ”lagar” i vid mening. Det innefattar naturligtvis lagar som antagits av medlemsstaternas lagstiftande organ, men även ändringar av sådana lagar på grund av att en författningsdomstol har förklarat dem vara grundlagsstridiga. Jag anser att man på så sätt bättre iakttar skyldigheten att inte tolka rättigheter som skyddas i stadgan på ett sådant sätt att deras innehåll begränsas.

119.

Europadomstolens dom i målet Ruban mot Ukraina strider inte mot den tolkning som jag föreslår. Det målet gällde frågan huruvida den ukrainska staten hade åsidosatt principen om lex mitior till följd av en dom från dess författningsdomstol. Europadomstolen fann att artikel 7 i Europakonventionen inte hade åsidosatts, men den prövade förklaringen om grundlagsstridighet som om det hade rört sig om en lagändring, utan att invända att denna konstitutionella rättspraxis inte utgjorde flera på varandra följande ”lagar”. ( 75 )

120.

I domen Scoppola mot Italien föreföll Europadomstolen luta åt att tillämpningen av lex mitior ska begränsas till brottmål som ännu inte har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom. ( 76 ) I senare mål har den emellertid utvidgat denna princip till att även omfatta lagakraftvunna domar, under förutsättning att denna möjlighet föreskrivs i den nationella lagstiftningen. ( 77 )

121.

Vid första anblicken kan det förefalla som att även EU-domstolen har begränsat principen om lex mitior till icke lagakraftvunna domar. ( 78 ) Jag anser emellertid att det är en förhastad slutsats, mot bakgrund av att den nationella lagstiftning som var i fråga i målet Delvigne gjorde det möjligt för de dömda personerna att med stöd av den nya lagen få till stånd en omprövning av den situation som byggde på en tidigare lagakraftvunnen dom i ett brottmål.

122.

Jag anser att lex mitior även ska tillämpas på lagakraftvunna brottmålsdomar som är under verkställighet. Jag medger att det inte förhåller sig så i samtliga unionens medlemsstater, men vissa av dem har valt denna lösning. ( 79 ) Även i de medlemsstater där lex mitior som huvudregel inte tillämpas på rättskraftiga brottmålsdomar, finns det en rad undantag från denna regel. Det är till exempel vanligt att en retroaktiv tillämpning av lagstiftning som är mer gynnsam för den enskilde tillämpas på den typen av domar när det föreskrivs i den nya strafflagstiftningen eller när ett handlande avkriminaliseras, ( 80 ) eller när en författningsdomstol slår fast att en strafflag är grundlagsstridig. ( 81 )

123.

Under alla förhållanden har principen i artikel 49.1 sista meningen i stadgan en självständig betydelse som inte är beroende av de olika lösningar som medlemsstaterna kommit fram till och den skyddsnivå som den ska erbjuda ska, som nämnts, vara hög och inte en miniminivå.

124.

Det finns ingen logik i att ändrade värderingar (eller ändrade uppfattningar om straffvärden) från lagstiftarens sida bara skulle tillämpas till förmån för tilltalade och inte till förmån för de personer som avtjänar straff för liknande gärningar som fastställts i lagakraftvunna domar. Avsaknaden av logik är än tydligare när det gäller avkriminalisering, genom en senare lag, av handlingar som tidigare har varit straffbara (abolitio criminis). Det skulle i det här fallet strida mot allt rättstänkande om den som dömts genom en lagakraftvunnen dom för ett sådant handlande skulle få sitta kvar i fängelset, samtidigt som den som gjort sig skyldig till samma handlande, men som ännu inte har blivit dömd, skulle slippa straffrättsligt ansvar.

125.

Samma skälighets- eller samstämmighetskriterium som lex mitior medför för tilltalade kan tillämpas på personer som redan har blivit dömda. Om två personer har begått liknande gärningar på samma dag, är det inte rimligt att den ena inte ska omfattas av denna princip enbart på grund av att han eller hon har blivit slutligt dömd i ett brottmål som genomförts snabbare, medan den andra ska omfattas av principen på grund av att han eller hon ännu inte har blivit lagakraftvunnet dömd på grund av att brottmålet dragit ut på tiden.

126.

Logiken i principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning bör även tillämpas på lagakraftvunna domar i brottmål, för att undvika inkonsekvenser som den ovan beskrivna. Det stämmer visserligen att denna lösning innebär ett förfarande för omprövning av rättskraftiga domar, men jag anser inte att den invändningen är oöverstiglig. Det är den inte vid avkriminalisering av handlingar som tidigare var straffbara och jag kan inte se varför den skulle vara det i andra fall av flera på varandra följande lagar. ( 82 )

127.

För att lagakraftvunna domar ska kunna omprövas till följd av lex mitior krävs det att den nationella lagstiftningen föreskriver ett förfarande för att genomföra det, på yrkande av den dömde. I Rumänien utgörs det förfarandet, enligt beslutet att begära förhandsavgörande, av det extraordinära förfarandet enligt artikel 426.1 b i den rumänska straffprocesslagen, med de begränsningar som slogs fast i dom nr 67/2022 från Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen).

128.

Sammanfattningsvis föreslår jag att den princip om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning som föreskrivs i artikel 49.1 sista meningen i stadgan ska tolkas så, att

129.

I förevarande mål motiverar den princip om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning som föreskrivs i artikel 49.1 sista meningen i stadgan, att det straffrättsliga ansvaret ska bortfalla för dömda personer på vilka ett regelverk för avbrytande av preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar som har förklarats vara grundlagsstridigt har tillämpats, under förutsättning att det rör sig om områden där unionsrätten är tillämplig. Bortfallet av det straffrättsliga ansvaret omfattar således grova bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, i strid med artikel 325 FEUF och beslut 2006/928.

130.

I en situation som den ovan beskrivna kräver följaktligen unionsrätten inte att Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolens) omtvistade praxis inte ska tillämpas, trots att konsekvenserna av den blir att de som gjort sig skyldiga till vissa av dessa brott undgår straff.

131.

Om EU-domstolen, till skillnad från vad jag föreslår, skulle finna att den princip om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning som föreskrivs i artikel 49.1 sista meningen i stadgan inte är tillämplig i förvarande mål, är det nödvändigt att undersöka huruvida den rumänska lagstiftningen föreskriver en högre skyddsnivå för principen om lex mitior.

132.

En domstol i en medlemsstat kan, såsom är fallet här, ställas inför en situation där det är nödvändigt att pröva huruvida en bestämmelse eller en åtgärd i nationell rätt, som utgör en tillämpning av unionsrätten i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan, är förenlig med de grundläggande rättigheterna.

133.

I ett fall där de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna inte är fullständigt bestämda av unionsrätten, förblir nationella myndigheter och domstolar enligt artikel 53 i stadgan behöriga att tillämpa nationella normer för skydd av grundläggande rättigheter.

134.

I rumänsk rätt föreskrivs skyddsnivån för principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning i artikel 15.2 i författningen och i artikel 5.1 i 2009 års strafflag, vars räckvidd har klargjorts av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen).

135.

Så som jag tidigare har påpekat följer det av Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) och Înalta Curte de Casație și Justițies (Högsta domstolen) praxis att bestämmelserna om preskriptionstider för straffrättsligt ansvar och om avbrytande av preskriptionstider är av materiell karaktär och att principen om lex mitior därför är tillämplig på dem. ( 83 )

136.

I dom nr 297/2018 och dom nr 358/2022 underströk Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) att det mellan den 25 juni 2018 och den 30 maj 2022 inte fanns någon grund för avbrytande av preskriptionstiderna för straffrättsligt ansvar, genom tillämpning av den principen.

137.

För att den nationella skyddsnivå för principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning som föreskrivs i rumänsk rätt ska vara tillämplig, har EU-domstolen funnit att två villkor måste vara uppfyllda: ( 84 )

138.

Vad beträffar det förstnämnda villkoret så inrättar unionsrätten inte något specifikt system inom detta område. Tillämpningen av den rumänska skyddsnivån undergräver således inte den skyddsnivå som föreskrivs i artikel 49.1 sista meningen i stadgan.

139.

Det är svårare att avgöra om skyddsnivån för principen om lex mitior i rumänsk rätt undergräver unionsrättens företräde, enhetlighet och verkan, eftersom den rättspraxis som följer av domen M.A.S. och M.B., å ena sidan, och den som följer av domen Euro Box Promotion, å den andra, inte är så lätta att förena.

140.

I domen M.A.S. och M.B. fann domstolen följande:

141.

Det innebar att domstolen medgav en gräns för tillämpningen av unionsrättens företräde: de nationella domstolarna får tillämpa nationella bestämmelser som strider mot unionsrätten för att skydda en grundläggande rättighet (principen om laglighet i fråga om brott och straff) som garanteras med en högre skyddsnivå i den nationella rätten än den som föreskrivs i unionsrätten. ( 89 )

142.

Enligt domen M.A.S. och M.B. är den nationella domstolen således inte skyldig att ge skyddet av unionens ekonomiska intressen absolut företräde, vilket skulle innebära att dessa intressen prioriterades framför en grundläggande rättighet som principen om laglighet i fråga om brott och straff.

143.

I domen Euro Box Promotion prövade EU-domstolen Rumäniens lagstiftning och konstitutionella rättspraxis, ( 90 ) vilka i likhet med den italienska lagstiftningen och rättspraxisen i målet M.A.S. och M.B. kunde ge upphov till en systemrelaterad risk för straffrihet för grova bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, till förfång för den skyldighet som föreskrivs i artikel 325.1 FEUF. Efter denna prövning slog domstolen fast följande:

144.

Jag anser att förevarande mål i högre grad liknar det som gav upphov till domen M.A.S. och M.B. än det som mynnade ut i domen Euro Box Promotion. I den sistnämnda domen fann domstolen inte att praxis i fråga om sammansättningen av de avdelningar vid Högsta domstolen som var specialiserade på korruption, vilken den rumänska författningsdomstolen hade förklarat vara grundlagsstridig, innebar ett åsidosättande av artikel 47 andra stycket första meningen i stadgan. Det var även oklart om det i rumänsk rätt fanns en nationell skyddsstandard för rätten till en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Detta hävdade en av parterna vid förhandlingen som svar på en fråga från EU-domstolen, men den rumänska regeringen och kommissionen förnekade att så var fallet. ( 95 )

145.

Under alla förhållanden anser jag inte att åberopandet av en systemrelaterad risk för straffrihet för grova bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen är ett skäl som motiverar en begränsning av en grundläggande rättighet som rätten till retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning, när det finns en skyddsnivå för den rätten i en medlemsstats konstitutionella system som är högre än den som föreskrivs i artikel 49.1 sista meningen i stadgan.

146.

Om EU-domstolen inte godtar den tolkning av artikel 49.1 sista meningen i stadgan som jag föreslår, har det sammanfattningsvis i Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) praxis rörande avsaknaden av grunder för att avbryta preskriptionstiden för straffrättsligt ansvar mellan 2018 och 2022, fastställts en nationell skyddsnivå för principen om retroaktiv tillämpning av lex mitior som är högre än skyddsnivån i den artikeln i stadgan.

147.

Det stämmer visserligen att en tillämpning av denna nationella skyddsnivå kan medföra en risk för straffrihet för de personer som har lagförts för grova bedrägerier som riktat sig mot unionens ekonomiska intressen, vilket jag tidigare har tagit upp och vilket har betonats av den hänskjutande domstolen.

148.

Det tidigare avgörandet i domen M.A.S. och M.B. medförde emellertid samma risk för straffrihet och jag ser inget skäl till att kringgå det i förevarande mål. Det är uppenbart att det här föreligger en högre nationell skyddsnivå för principen om lex mitior, vilket även var fallet i målet M.A.S. och M.B., till skillnad från målet Euro Box Promotion.

149.

Unionens ekonomiska intressen är utan tvekan skyddsvärda, men dessa får inte ges företräde framför skyddet av en grundläggande rättighet som den som tar sig uttryck i principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning.

150.

De grundläggande rättigheterna i en rättsgemenskap som unionen är inte mindre viktiga än dess ekonomiska intressen. Med andra ord får unionens ekonomiska intressen inte skyddas på bekostnad av ett åsidosättande av de grundläggande rättigheterna.

151.

Om tillämpningen av artikel 325 FEUF och dess tillämpningsföreskrifter är bristfällig och ger upphov till en systemrelaterad risk för straffrihet, har unionen andra rättsliga mekanismer för att motverka det, som en talan om fördragsbrott. Jag anser inte att en sänkning av skyddsnivån för principen om lex mitior för att stärka skyddet för unionens ekonomiska intressen är förenlig med värdet rättsstaten i artikel 2 FEU.

152.

Följaktligen har unionsrättens företräde inte någon verkan i förevarande mål och den hänskjutande domstolen behöver inte underlåta att tillämpa Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) praxis för att säkerställa att artikel 235.1 FEUF och beslut 2006/928 iakttas. Den måste i stället beakta denna praxis för att bevara den högre skyddsnivån för principen om lex mitior i den rumänska rätten, vilken till sin natur gynnar den som ar gjort sig skyldig till brott.

153.

Denna lösning är också den bäst överensstämmer med principen om laglighet i fråga om brott och straff och dess krav på att den tillämpliga strafflagen ska vara tydlig och förutsebar. ( 96 ) Genom de domar som Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) har meddelat och den som har meddelats av Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen), klargjordes ordningen för avbrytande av preskriptionstider för straffrättsligt ansvar i artikel 155.1 i 2009 års strafflag, efter en period då det rått osäkerhet bland de allmänna domstolarna. Om denna rättspraxis inte skulle tillämpas skulle det åter skapas osäkerhet rörande avbrytande av preskriptionstider för straffrättsligt ansvar mellan 2018 och 2022.

154.

Den hänskjutande domstolen ställer sin tredje fråga för det fallet att EU-domstolen skulle besvara de två första frågorna jakande (och bara om det inte kan göras en tolkning som är förenlig med unionsrätten).

155.

Eftersom jag föreslår att de två första frågorna ska bevaras nekande, är det inte nödvändigt att behandla den tredje. Jag ska emellertid ändå göra det, för det fallet att EU-domstolen skulle vara av en annan uppfattning.

156.

EU-domstolen har tidigare uttalat sig om aspekter av det rumänska rättsväsendet ( 97 ) på ett sätt som gör det möjligt att besvara den sista tolkningsfrågan. Den hänskjutande domstolen pekar där på att domare kan bli föremål för disciplinära åtgärder om de frångår författningsdomstolens praxis på grund av att de anser att den inte är förenlig med unionsrätten.

157.

Så som den hänskjutande domstolen ( 98 ) och den rumänska regeringen har påpekat, upphävdes efter domen RS artikel 99 ș i lag nr 303/2004, enligt vilken en underlåtenhet att följa domar från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) eller från Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen) som meddelats vid överklaganden i lagens intresse ansågs utgöra en disciplinförseelse.

158.

I sin dom nr 520/2022 av den 9 november 2022 slog emellertid Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) fast att en underlåtenhet från en domare att iaktta domar som meddelas av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) eller Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen) kan medföra disciplinära åtgärder, om domaren har handlat i ond tro eller med grov oaktsamhet. Den hänskjutande domstolen undrar om detta nya disciplinära system är förenligt med unionsrätten.

159.

Domen Euro box Promotion och domen RS innehåller tillräcklig vägledning för att kunna besvara den frågan. Jag begränsar mig således till att återge några av slutsatserna i dem:

160.

Svaret på den tredje tolkningsfrågan blir således detsamma här.

161.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår jag att domstolen besvarar tolkningsfrågorna från Curtea de Apel Brașov (Appellationsdomstolen i Braşov, Rumänien) på följande sätt: