—

Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt då det antogs av enhetschefen vid enheten för ledamöternas löner och sociala rättigheter i avsaknad av nödvändig medverkan av Europaparlamentets presidium, som har att fatta ekonomiska, organisatoriska och administrativa beslut som rör Europaparlamentets ledamöter i den mening som avses i artikel 25 i Europaparlamentets arbetsordning

—

Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt, eftersom den inte är tillräckligt motiverad, i strid med artikel 296.2 FEUF och artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna .

—

Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt i den mån den antogs utan giltig rättslig grund, eftersom artikel 2.1 i bilaga 3 till bestämmelserna om kostnadsersättning upphävdes till följd av att ledamotsstadgan trädde i kraft (artiklarna 74–75 i tillämpningsföreskrifterna).

—

Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt, eftersom Europaparlamentet har gjort en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna och artikel 2.1 i bilaga 3 till bestämmelserna om kostnadsersättning. Sökanden anser att dessa bestämmelser ska tolkas så, att hänvisningen till bilagorna I, II och III till bestämmelserna om kostnadsersättning i artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna, särskilt artikel 2.1 i bilaga III, med nödvändighet ska förstås så, att den avser den ersättning som var tillämplig medan bilaga III var i kraft. Tvärtom gör parlamentets tolkning och tillämpning av dessa bestämmelser det möjligt att ändra sökandens pension ett obegränsat antal gånger, vilket uppenbart strider mot artikel 28 i ledamotsstadgan, principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen.

—

Även om Europaparlamentets tolkning, enligt vilken institutionen enligt artikel 2.1 i bilaga 3 till bestämmelserna om kostnadsersättning är skyldig att anpassa den europeiska pensionen till det belopp som fastställts för ledamöterna i det nationella parlamentets lägre kammare, är denna anpassning underkastad begränsningar i unionsrätten och kan under alla omständigheter endast avse pensionsbeloppet och sättet för utbetalning av pensionen, vilket innebär att det inte är möjligt att automatiskt införliva åtgärder som påverkar rätten till pension. I förevarande fall har den rättsakt som var tillämplig på sökanden till följd av Europaparlamentets automatiska införlivande av beslut 150/2022, inte bara ändrat sökandens rätt till pension, vilket påverkade hans grundläggande villkor till följd av en retroaktiv omräkning som omvandlat denna pension, utan den är även oförenlig med unionsrätten.

—

Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt, eftersom Europaparlamentet, genom att föreskriva ett automatiskt införlivande av beslut 150/2022 och en efterföljande omräkning av sökandens pension genom en ny, retroaktiv metod som direkt och varaktigt påverkar rätten till pension, har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen, enligt vilken det inte är möjligt att åsidosätta förvärvade rättigheter i enlighet med andemeningen och syftet med artikel 28 i ledamotsstadgan och artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna samt principen om skydd för berättigade förväntningar, som inte gör det möjligt att urholka och/eller omvandla pensioner. Genom att endast påverka före detta italienska parlamentsledamöter, som är de enda mottagarna av en åtgärd som retroaktivt gör en ny beräkning av avgiftsfinansierade pensionsutbetalningar som intjänats när avgiftsmetoden ännu inte hade införts i Italien, strider denna omräkning uppenbart mot principen om likabehandling, vilket skapar olaglig diskriminering jämfört med före detta ledamöter från andra medlemsstater, liksom ledamöter som valts efter 2009 och alla andra medborgare i allmänhet, som inte utsätts för någon sådan behandling.

—

Sökanden anser att det angripna beslutet, genom att minska det pensionsbelopp som han ursprungligen hade rätt till i egenskap av ledamot av Europaparlamentet, direkt påverkar hans rätt till egendom. Han anser även att detta ingrepp gjordes i avsaknad av en konkret motivering och att det ledde till en oproportionerlig och orimlig uppoffring.

—

Sökanden anser att Europaparlamentet, genom det angripna beslutet, har åsidosatt artiklarna 21 och 25 i stadgan, artikel 10 FEUF och artikel 15 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter genom att införliva en ny pensionsberäkningsåtgärd som, på grund av det sätt på vilket den konstruerats huvudsakligen påverkar äldre.