Talan väckt den 11 juli 2022 – D’Agostino e Dafin mot ECB

(Mål T-424/22)

(2022/C 340/69)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Vincenzo D’Agostino (Neapel, Italien), Dafin Srl (Casandrino, Italien) (ombud: advokaten M. De Siena)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Europeiska centralbanken (ECB), företrädd av dess ordförande Christine Lagarde har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar på följande grunder:

För att ha förorsakat en värdeminskning på 450 596,28 euro för de värdepapper kallade SI FTSE.COPERP som tillhörde Vincenzo D’Agostino, motsvarande det totala värdet på det investerade kapitalet, eftersom Christine Lagarde den 12 mars 2020, i egenskap av ordförande för ECB, gjorde det berömda uttalandet ”Vi är inte här för att minska ’spreaden’, är det inte ECB:s funktion”, orsakade en betydande minskning av värdet på värdepapper på alla börser runt om i världen och med 16,92 % på Milanos fondbörs. En sådan procentuell minskning har aldrig tidigare förekommit vare sig i den börsens historia eller för andra börser i världen. Genom att vid en presskonferens tillkännage för hela världen att ECB inte längre skulle stödja värdet på värdepapper som emitterats av länder i svårigheter och därmed tillkännage en fullständig förändring jämfört med den penningpolitiska inriktning som ECB antog när den leddes av Mario Draghi, som hade avslutat sitt mandat i november 2019.

b)	För att på grund av ovannämnda beteende, och till följd av det ovannämnda kraftiga nedgången för Milanos börsindex, ha minskat värdet på sökandens tillgångar,

För att den betydande värdeminskningen av sökandens tillgångar innebar att sökanden, för att denne skulle kompensera för denna värdeminskning, i egenskap av garant för Dafin Srl för den kreditfacilitet som Banca Fideuram SpA beviljat Dafin Srl, för att avveckla den utnyttjade delen av krediten blev tvungen att säkra den nödvändiga finansieringen genom att med kort varsel sälja andra värdepapper som han innehade, vilket orsakade en förlust på 2 534 422,16 euro år 2020 och ytterligare 336 517,30 euro under perioden 1 januari 2021–15 april 2021, och således en total förlust på 2 870 939,30 euro,

d)	För att ha orsakat en ekonomisk förlust på 1 013 074,00 euro på grund av uteblivna vinster.

e)	För att till följd av detta ha orsakat en ekonomisk skada på totalt 4 334 609,28 euro.

—

förplikta ECB, genom dess ordförande

—

att betala ersättning till Vincenzo D’Agostino för ekonomisk skada bestående av faktisk skada och utebliven vinst, för icke ekonomisk skada och ersättning för ”förlorade möjligheter”, beräknad enligt de kriterier som anges i de relevanta kapitlen och punkterna i förevarande talan, genom betalning av följande belopp: (1) 4 334 609,28 euro för ekonomisk skada, (2) 1 000 000 euro för ideell skada, (3) och därmed totalt 5 321 535 euro,

—	i andra hand, att betala de olika ersättningsbelopp som tribunalen finner skäliga och fastställer under rättegången, efter att tribunalen inhämtat ett sakkunnigutlåtande i enlighet med artikel 70 i rättegångsreglerna för Europeiska unionens domstol,

—	att betala det tilläggsbelopp som tribunalen finner skäligt som ersättning för ”förlorade möjligheter”,

—	att betala dröjsmålsränta som ska beräknas från och med den 12 mars 2020, den dag då skadan inträffade, fram till att ersättning faktiskt erlagts,

—	förplikta svaranden att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

1.	Den första grunden avser ECB:s ansvar enligt artikel 340 tredje stycket FEUF och artikel 2043 i den italienska civillagen för den ekonomiska och ideella skada som förorsakats sökanden själv och såsom bolagsman i Dafin Srl.

Den andra grunden avser de principer som följer av unionsdomstolarnas praxis, särskilt dom av den 28 oktober 2021, Vialto Consulting/kommissionen, C-650/19 P, dom av den 9 februari 2022, QI m.fl./kommissionen och ECB, T-868/16, och dom av den 21 januari 2014, Klein/kommissionen, T-309/10.

Sökandena har beskrivit de villkor som ska vara uppfyllda för att en EU-institution ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar gentemot en EU-medborgare, och har gjort gällande att dessa villkor är uppfyllda.

Den tredje grunden avser ECB:s åsidosättande av unionens primär- och sekundärrätt och ordförandens påstådda maktmissbruk.

Sökanden har gjort gällande att ECB, genom sin ordförande, den 12 mars 2020 åsidosatte artikel 127 FEUF, kapitel [2] med rubriken ”Monetär politik”, artiklarna 3, 10, 11, 12, 13, 38 och 127 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken samt artikel 17 punkterna 17.2 och 17.3 i den förordning som antogs genom ECB:s beslut av den 19 februari 2004 (1).

4.	Den fjärde grunden syftar till att kvantifiera, motivera och dokumentera den ekonomiska skada som sökanden lidit (faktisk skada och utebliven vinst).

(1) Europeiska centralbankens beslut av den 19 februari 2004 om antagande av arbetsordningen för Europeiska centralbanken (ECB/2004/2) (EUT L 80, 2004, s. 33), i dess lydelse enligt Europeiska centralbankens beslut ECB/2014/1 av den 22 januari 2014 om ändring av beslut ECB/2004/2 om antagande av arbetsordningen för Europeiska centralbanken (EUT L 95, 2014, s. 56).