Talan väckt den 6 juli 2022 – Intel Corporation mot kommissionen

(Mål T-417/22)

(2022/C 318/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Intel Corporation Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: D. Beard och J. Williams, Barristers-at-Law, och advokaten B. Meyring)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

förplikta kommissionen att betala skadestånd på 593 177 661,75 euro, vilket motsvarar: dröjsmålsränta på kapitalbeloppet 1 060 000 000 euro till ECB:s refinansieringsränta den första dagen i den kalendermånad då kommissionens beslut C(2009) 3726 final av den 13 maj 2009 i ärende COMP/C-3/37.990 Intel (nedan kallat beslutet) antogs (nämligen 1,25 procent) med tillägg av 3,5 procentenheter (eller, alternativt, den räntesats som tribunalen finner lämplig), för perioden den 13 augusti 2009 (datumet för Intels preliminära betalning av böterna) till den 25 februari 2022 (datumet för kommissionens återbetalning av kapitalbeloppet för böterna), minus det räntebelopp på 38 059 598,52 euro som kommissionen redan betalat till Intel,

förplikta kommissionen att betala ränta för det belopp som begärs i punkt a ovan för perioden från den 25 februari 2022 (den dag då kommissionen återbetalade kapitalbeloppet för böterna), alternativt från den 28 april 2022 (datumet för Intels första talan väcktes), eller från den 6 juli 2022 (den dag då denna talan väcktes) eller, alternativt, från och med den dag då domen meddelas i förevarande mål, till och med den dag då kommissionen faktiskt betalar beloppet i enlighet med en dom som bifaller denna talan, med den räntesats som ECB tillämpar på refinansieringstransaktioner, med tillägg av 3,5 procentenheter, eller, alternativt, till den räntesats som tribunalen finner lämplig,

vidare eller alternativt:

i.	ogiltigförklara alla kommissionens beslut om avslag på ansökan om återbetalning av dröjsmålsränta och förplikta kommissionen att betala dröjsmålsränta med samma belopp som begärts i punkterna a och b ovan, eller

ii.

alternativt, fastställa att kommissionen har handlat rättsstridigt genom att inte betala Intel dröjsmålsränta på kapitalbeloppet avseende de böter som återbetalats till följd av ogiltigförklaringen av beslutet, och förplikta kommissionen att göra detta med samma belopp som yrkas i punkterna a och b ovan,

d.	i vart fall, förplikta kommissionen att ersätta Intels kostnader och utgifter i samband med detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Genom ansökan av den 28 april 2022 i mål T-236/22 (nedan kallad Intels första talan om ränta), yrkade Intel betalning av dröjsmålsränta (och ränta på dröjsmålsräntan) på grund av ogiltigförklaringen av artikel 2 i beslutet, vilken sökanden hävdar att kommissionen inte har betalat. Kommissionen har fortfarande inte betalat räntan. Kommissionen har dock kommunicerat ytterligare med Intel efter Intels första talan om ränta, och angett nya skäl för att vägra betala. Genom förevarande talan, som görs preventivt mot bakgrund av den osäkerhet som uppkommit genom kommissionens korrespondens, ifrågasätter Intel korrespondensen. Till stöd för sin talan åbeorpar sökanden tre grunder.

För det första yrkar sökanden med stöd av artikel 268 FEUF jämförd med artikel 340.2 FEUF och artikel 41.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna skadestånd jämte ränta för den skada som sökanden har lidit till följd av kommissionens vägran att betala Intel dröjsmålsränta på kapitalbeloppet avseende ett bötesbelopp som återbetalats till följd av att artikel 2 i kommissionens beslut C(2009) 3726 final av den 13 maj 2009 i ärende COMP/C-3/37.990 ogiltigförklarades genom domen i målet T-286/09 RENV, ECLI:EU:T:2022:19. I detta avseende åberopar sökanden kravet på att vidta nödvändiga åtgärder för att följa upphävandet av böter enligt artikel 266 FEUF, vilket innefattar betalning av dröjsmålsränta. Kommissionens påstående att talefristen för varje talan om utomobligatoriskt ansvar börjar löpa från dagen för den preliminära betalningen av böterna är felaktigt.

För det andra, vidare eller i andra hand, yrkar sökanden med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklaring av varje beslut av kommissionen om avslag på återbetalning av dröjsmålsränta, med den räntesats som avses ovan, med motiveringen att (i) det strider mot artikel 266 FEUF och (ii) det anges ett felaktigt datum för när talefristen för varje talan om utomobligatoriskt ansvar börjar löpa.

För det tredje, med stöd av artikel 265 FEUF och i tredje hand, i den mån kommissionen inte har antagit en slutlig ståndpunkt (trots sökandens begäran), yrkar sökanden att det ska fastställas att kommissionen har handlat rättsstridigt genom att inte betala Intel nämnda dröjsmålsränta enligt artikel 266 FEUF, och att kommissionen ska förpliktas att betala denna dröjsmålsränta med den räntesats som avses ovan.

I sista hand gör sökanden gällande att en motsatt tolkning av förordningarna från 2002, 2012 och/eller 2018 som skulle utesluta betalning av dröjsmålsränta i enlighet med artikel 266 FEUF, såsom den tolkats av EU-domstolen och tribunalen, skulle få till följd att de relevanta bestämmelserna skulle strida mot primärrätten. Under dessa omständigheter åberopar sökanden en alternativ grund om rättsstridighet enligt artikel 266 FEUF och artikel 277 FEUF.