10.10.2022 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 389/11 |
Talan väckt den 30 juni 2022 – Glonatech mot REA
(Mål T-409/22)
(2022/C 389/13)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Global Nanotechnologies AE schediasmou anaptyxis paraskevis kai emporias ylikon nanotechnologies (Glonatech) (Lamía, Grekland) (ombud: N. Scandamis)
Svarande: Europeiska genomförandeorganet för forskning
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
fastställa att sökanden har fullgjort sina avtalsenliga skyldigheter på ett korrekt sätt och ska tillerkännas ersättning för begärda kostnader för SANAD-projektet och ogiltigförklara debetnota nr 3242113938 med motiveringen att den innebär ett åsidosättande av gällande bestämmelser genom att de nekade kostnaderna befinns vara icke stödberättigade samt |
— |
förplikta genomförandeorganet för forskning att ersätta samtliga rättegångskostnader i förfarandet vid tribunalen eller, för det fall förstahandsyrkandet lämnas utan bifall, avstå från att förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna med anledning av målets komplicerade natur. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
1. |
Den första grunden: Sökanden har anfört att den slutliga revisionsberättelsen, som har direkt betydelse för beviljandet av sökandens utstationeringsbidrag för kunskapsutbyte och sektorövergripande rörlighet, inte ska anses omfattas av avtalet (GA). Eftersom genomförandeorganet för forskning undantagsmässigt anlitat sökanden, mot bakgrund av en finansiering till en schablonsats för output och resultatbaserad forskning, omfattas den därmed inte av efterhandskontroller. Vidare har svaranden varit synbart inkvisitorisk efter befarade systematiska fel som däremot inte är fel av systematisk beskaffenhet, och har med detta utgått från avtalsvillkor som härrör från helt olika typer av förfaranden. |
2. |
Den andra grunden: Sökanden har anfört att för det fall tribunalen anser att sådan kontroll fallit inom ramen för avtalet (GA), borde den utförts som en verifikation i förhand utav utanordnaren. Detta på grundval av uppgifter som hämtats från de elektroniska inspektionsmekanismer som inrättats av värdorganisationen (KU), som har särskilt anförtrodd uppgift att samla in utstationeringsuppgifter i sina egna lokaler, och vars uppgifter kontrolleras av svaranden. Svaranden har inskränkt avtalsvillkoren i GA genom underlåtenhet i att korrekt bedöma gällande bestämmelser. |
3. |
Den tredje grunden: Sökanden har anfört att även om revisonen och sökandens, principiellt åliggande, bevisbörda bör anses omfattas av avtalet, likaså avvisandet av utstationeringskostnader som grundats på en verifikation i efterhand efter systematiska fel, som är oförenlig med en verifikation avseende finansiering till en schablonsats, har avtalet ingåtts i strid med principen om god tro. Både på grundval av budgetförordningen 2018/1046 (1), som var i kraft vid tidpunkten för revisionen (artikel 181.2), och vid fullgörandet av avtalet i allmänhet. Revisionsenheten har med utgångspunkt av sin rättsstridiga bedömning avfärdat att en resultatgranskning är tillräcklig för finansieringen till en schablonsats, för att därefter värdera den på grundval av attesterade och utredda historiska uppgifter från förmånstagaren, och istället gett företräde åt sådan bevisning som avsåg räkenskapspåverkande händelser över de verksamheter som är föremål för finansiering till en schablonsats. En sådan omvänd bevisbörda berövade sökanden rätten att tolka sina avtalsförpliktelser till sin fördel i ett rättsligt sammanhang som präglades av vaga villkor, till följd av den dåvarande budgetförordningen 966/2012 (2), och svarandens motsägelsefulla beteende vid översynen av verkställandet av GA. |
4. |
Den fjärde grunden: Sökanden hävdar att genom en korrekt avvägning av en rad olika och samstämda bevis, interna som externa, samt missvisande riktlinjer såväl före som under tidpunkten för verkställandet, ska inkonsekvenser och luckor som upptäcks i bevisningen lämnas utan beaktande eller åtminstone tillerkännas en rimlig betydelse, men däremot inte avvisas helt för att de är av systematisk karaktär, särskilt i den mån dessa inkonsekvenser och luckor ska lämnas utan beaktande som oväsentliga eller försumbarbara i enlighet med proportionalitetsprincipen. |
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1).