20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/76


Talan väckt den 4 maj 2022 – PGTEX Morocco mot kommissionen

(Mål T-245/22)

(2022/C 237/97)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: PGTEX Morocco (Tanger, Marocko) (ombud: advokaterna P. Vander Schueren och T. Martin-Brieu)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ta upp talan till prövning,

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/302 av den 24 februari 2022 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2020/492, ändrad genom genomförandeförordning (EU) 2020/776, på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial som avsänds från Marocko, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Marocko eller inte, samt om avslutande av undersökningen beträffande eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2020/492 på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Egypten, som avsänds från Marocko, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Marocko eller inte (1) (nedan kallad den angripna förordningen), i den utsträckning som den är tillämplig på sökanden, och

förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har åsidosatt associeringsavtalet och artikel 22 i grundförordningen och den angripna förordningen är ogiltig på grund av maktmissbruk i det att den inför antidumpningsåtgärder mot glasfibermaterial med marockanskt förmånsberättigande ursprung som exporteras av sökanden, utan att ha fastslagit att importen var ”dumpad” enligt artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) och utan att dessa åtgärder var förenliga med avtalet om tillämpningen av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet.

2.

Andra grunden: Svaranden har inte lämnat en tillräcklig motivering, har kränkt sökandens rätt till försvar, åsidosatt rätten till en god förvaltning, gjort sig skyldig till uppenbart felaktiga bedömningar och handlat i strid med artikel 18.1 och 18.3 i grundförordningen, genom att åberopa tillgängliga omständigheter gentemot sökanden.

3.

Tredje grunden: Svaranden har gjort uppenbart felaktiga bedömningar, handlat i strid med rätten till god förvaltning och i strid med artikel 13.1 i grundförordningen genom att anse att det inte fanns någon tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för att inrätta sökanden.

4.

Fjärde grunden: Svaranden har gjort sig skyldig till uppenbart felaktiga bedömningar och handlat i strid med rätten till god förvaltning, principerna om icke-diskriminering och likabehandling och artikel 13.1 och 13.2 i grundförordningen genom att grunda sig på konstaterandet att tillverkningsprocessen i Marocko utgör en ”sammansättningsverksamhet”.


(1)  EUT L 46, 2022, s. 49.