19.4.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 165/34


Talan väckt den 27 januari 2022 – BNP Paribas mot SRB

(Mål T-71/22)

(2022/C 165/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BNP Paribas (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Champsaur och A. Delors)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

förplikta SRB att lämna ut den fullständiga resolutionsplan som godkänts genom resolutionsbeslutet, (1)

slå fast att de omtvistade bestämmelserna i MREL policyn inte ska tillämpas,

ogiltigförklara resolutionsbeslutet,

ogiltigförklara MREL-beslutet, (2) och

förplikta SRB att ersätta sökandens rättegångskostnader och de övriga kostnader som har uppkommit i samband med förevarande förfarande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder avseende resolutionsbeslutet och åtta grunder avseende MREL-beslutet.

1.

Första grunden avseende resolutionsbeslutet. Sökanden gör gällande att SRB har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning. Sökanden hävdar att resolutionsbeslutet åsidosätter bestämmelserna i förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014, (3) och i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1075 av den 23 mars 2016, (4) samt proportionalitetsprincipen.

2.

Andra grunden avseende resolutionsbeslutet. Sökanden gör gällande att SRB har gjort en uppenbart oriktig bedömning och har åsidosatt principen om god förvaltning.

Till stöd för denna grund gör sökanden gällande att SRB har antagit en enhetlig strategi för skuldnedskrivning för samtliga globala systemviktiga institut (G-SIIs), utan att ta hänsyn till faktiska fall som rör resolution och har underlåtit att noggrant och opartiskt undersöka alla de faktabaserade och motiverade uppgifter som sökanden har anfört i samband med valet av resolutionsstrategi.

3.

Tredje grunden avseende resolutionsbeslutet. Sökanden gör gällande att SRB har intagit ett ställningstagande som återspeglar ett normativt val och således har överskridit sin befogenhet enligt förordning (EU) nr 806/2014.

4.

Fjärde grunden avseende resolutionsbeslutet. Sökanden gör gällande att det har antagits i strid med sökandens rätt att yttra sig och i strid med SRB:s motiveringsskyldighet, eftersom SRB inte har motiverat sitt val av resolutionsstrategi för sökanden.

5.

Femte grunden avseende resolutionsbeslutet. Sökanden gör gällande att vissa bestämmelser i förordning (EU) nr 806/2014, som har tillämpats av SRB vid antagandet av det beslutet, åsidosätter grundläggande rättigheter och FEUF.

6.

Första grunden avseende MREL-beslutet: Sökanden gör gällande att det grundas på och är nära knutet till resolutionsbeslutet och att det således inte längre skulle vara giltigt om det beslutet ogiltigförklaras.

7.

Andra grunden avseende MREL-beslutet: Sökanden gör gällande att SRB gjorde en felaktig rättstillämpning när den tolkade och tillämpade bestämmelserna i förordning (EU) nr 806/2014.

Till stöd för denna grund gör sökanden gällande att SRB har underlåtit att beakta den bankkoncern som bildats efter upprättandet av resolutionen vid fastställandet av MREL och det kombinerade buffertkravet (CBR) som uppställts efter antagandet av resolutionen vid fastställandet av marknadsförtroendeavgiften, och har underlåtit att göra en fullständig bedömning av alla de uppgifter som är relevanta för MREL beräkningen och att motivera sin beräkning av MREL.

8.

Tredje grunden avseende MREL-beslutet: Sökanden gör gällande att SRB har gjort en uppenbart oriktig bedömning vid fastställandet av MREL och har åsidosatt principen om god förvaltning, i den mån SRB underlät att genomföra en noggrann och opartisk bedömning av BNP Paribas koncernen efter resolutionen och i synnerhet genom att beakta resolutionens inverkan på storleken på och affärsmodellen för BNP Paribas koncernen.

9.

Fjärde grunden avseende MREL-beslutet: Sökanden gör gällande att SRB har åsidosatt principen om berättigade förväntningar genom att inte tillämpa flera bestämmelser i dess MREL policy avseende MREL ändringar.

10.

Femte grunden avseende MREL-beslutet: Sökanden gör gällande att SRB har åsidosatt proportionalitetsprincipen, rätten till egendom och näringsfriheten genom att fastställa ett MREL belopp som är oproportionerligt mot bakgrund av resolutionsmålen.

11.

Sjätte grunden avseende MREL-beslutet: Sökanden gör gällande att SRB har underlåtit att motivera det beslutet genom att i det beslutet inte inkludera alla de uppgifter som är nödvändiga för att sökanden ska kunna förstå på vilken grund och enligt vilken metod MREL har fastställts och varför den metoden skiljde sig från den allmänna metod som anges i MREL policyn.

12.

Sjunde grunden avseende MREL-beslutet: Sökanden gör gällande att SRB har åsidosatt sökandens rätt att yttra sig genom att principiellt vägra att beakta vissa påpekanden.

13.

Åttonde grunden avseende MREL-beslutet: MREL policyn som MREL beslutet grundas på åsidosätter förordning (EU) nr 806/2014 och utgör maktmissbruk av SRB, i den mån detta innebär ett normativt val i samband med resolution och åsidosätter lagstiftarens befogenhet.


(1)  Det resolutionsbeslut som det hänvisas till är följande: Gemensamt beslut om koncernresolutionsplanen och bedömningen av möjligheten till resolution för BNP Paribas och dess dotterbolag, vilket fattats av Gemensamma resolutionsnämnden, Magyar Nemzeti Bank, Finanstilsynet och Bankowy Fundusz Gwarancyjny den 4 november 2021, referensnummer RC/JD/2020/52.

(2)  Det MERL-beslut som det hänvisas till är följande: Gemensamt beslut om fastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för BNP Paribas och vissa av dess dotterbolag, vilket fattats av SRB, Magyar Nemzeti Bank, Finanstilsynet och Bankowy Fundusz Gwarancyjny den 4 november 2021, referensnummer RC/JD/2020/53.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(4)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1075 av den 23 mars 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU med avseende på tekniska standarder för tillsyn som specificerar innehållet i återhämtningsplaner, resolutionsplaner och koncernresolutionsplaner, de minimikriterier som den behöriga myndigheten ska bedöma när det gäller återhämtningsplaner och koncernåterhämtningsplaner, villkoren för finansiellt stöd inom koncerner, kraven på oberoende värderingsmän, avtalsenligt erkännande av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter, förfarandena och innehållet för anmälningskrav och underrättelse om uppskjutande samt resolutionskollegiernas operativa funktionssätt (EUT L 184, 2016, s. 1).