1

Studio Legale Ughi e Nunziante har genom sitt överklagande yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 10 oktober 2022, Studio Legale Ughi e Nunziante/EUIPO – Nunziante och Ughi (UGHI E NUNZIANTE) (T‑389/22, ej publicerat, EU:T:2022:662) (nedan kallat det överklagade beslutet). I det överklagade beslutet avvisade tribunalen klagandens överklagande av det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 8 april 2022 (ärende R 407/2021–5) i ett ärende angående upphävandet av varumärket Ughi e Nunziante, vilket hade inletts Studio Legale Ughi e Nunziante.

2

I artikel 58a första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol anges att för att domstolen ska pröva ett överklagande av ett avgörande av tribunalen som avser ett beslut av en oberoende överklagandenämnd vid EUIPO krävs att domstolen först meddelar prövningstillstånd.

3

I artikel 58a tredje stycket i stadgan anges att prövningstillstånd ska meddelas, helt eller delvis, i enlighet med de närmare bestämmelser härom som föreskrivs i domstolens rättegångsregler, om överklagandet aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

4

Enligt artikel 170a.1 i rättegångsreglerna ska klaganden, i de fall som avses i artikel 58a första stycket i stadgan, till överklagandet bifoga en ansökan om prövningstillstånd, i vilken klaganden ska ange den fråga som aktualiseras genom överklagandet och som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten och vilken ska innehålla samtliga uppgifter som domstolen behöver för att kunna ta ställning till den.

5

Enligt artikel 170b.1 och 170b.3 i rättegångsreglerna ska domstolen så snart som möjligt avgöra ansökan om prövningstillstånd genom motiverat beslut.

6

Enligt artikel 170b.4 andra meningen i rättegångsreglerna ska det beslut som avses i föregående punkt, tillsammans med överklagandet, delges parterna i det berörda målet vid tribunalen. Om prövningstillstånd meddelas för viss del av överklagandet, ska i beslutet anges vilka grunder eller delar av grunder för överklagandet som ska behandlas i svarsskrivelsen.

7

Klaganden har åberopat tre grunder till stöd för ansökan om prövningstillstånd. Dessa avser ett åsidosättande av artiklarna 119 och 126 i tribunalens rättegångsregler (första grunden), åsidosättande av artikel 19 i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 51 i tribunalens rättegångsregler (andra grunden) och åsidosättande av artiklarna 47 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) samt eventuellt även av artikel 51.4 och artikel 55.1 i tribunalens rättegångsregler (tredje grunden). Klaganden har gjort gällande att samtliga grunder aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

8

Klaganden har anfört att detta är fallet beträffande den första grunden, i vilken det påstås att tribunalen har åsidosatt artiklarna 119 och 126 i tribunalens rättegångsregler genom att lämna en bristfällig motivering till beslutet. Det finns inte något argument i det överklagade beslutet som motiverar att kravet om advokatens oberoende tillämpades i ett fall där klaganden är en advokatbyrå, till vilken byråns ombud i målet vid tribunalen också hör. Tribunalen underlät dessutom att motivera sitt konstaterande i punkt 16 i det överklagade beslutet att enbart den omständigheten att de befullmäktigade advokaterna var medlemmar i sammanslutningen innebar att de inte var oberoende.

9

Klaganden har sin andra grund gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 19 i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 51 i tribunalens rättegångsregler genom att inte beakta domstolens praxis avseende kravet på advokatens oberoende, enligt vilken de intressen som skyddas genom detta krav är tillvaratagandet och försvaret av klientens intressen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 2022, Universität Bremen/REA, C‑110/21 P, EU:C:2022:555).

10

Enligt klaganden var tribunalens rättstillämpning därför felaktig när den ansåg att en delägare i en advokatbyrå som är klagande i ett mål vid tribunalen inte är oberoende. Klaganden har anfört att i den italienska rättsordningen finns det inte något anställningsförhållande mellan en yrkessammanslutning och någon av dess medlemmar, eftersom advokatyrket enligt italiensk rätt är strukturellt oförenligt med en avlönad anställning. De tjänster som medlemmarna i en yrkessammanslutning tillhandahåller sammanslutningen följer till fullo italiensk rätt och de yrkesetiska regler som styr advokatyrket i Italien, i vilka det föreskrivs att advokater ska vara oberoende.

11

Klaganden har dessutom erinrat om att den rättspraxis som bygger på domen av den 24 mars 2022, PJ och PC/EUIPO (C‑529/18 P och C‑531/18 P, EU:C:2022:218, punkt 72) enligt vilken det faktum att det finns ett civilrättsligt avtal mellan en advokat och dennes klient inte är tillräckligt för att anse att advokaten befinner sig i en situation som uppenbart undergräver hans eller hennes förmåga att, med iakttagande av kriteriet om oberoende, ta tillvara sin klients intressen. Situationen för en advokat som är delägare i en advokatbyrå och som befullmäktigats av byrån att företräda denna i egenskap av klagande vid Europeiska unionens tribunal innebär i själva verket inte någon intressekonflikt, utan innebär snarare en intressegemenskap.

12

Klaganden drar således slutsatsen att det överklagade beslutet är ”förankrat” i tidigare rättspraxis och att det inte tar hänsyn till den nya ”inriktning” som domstolen gett denna praxis, vilket allvarligt undergräver enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

13

Den tredje grunden avser ett åsidosättande av bland annat artiklarna 47 och 52 i stadgan. Klaganden har klandrat tribunalen för att inte ha tillåtit denne att avhjälpa bristerna i överklagandet med motiveringen att ett sådant avhjälpande inte var uttryckligen föreskrivet i rättegångsreglerna. Tribunalen kom därför att med automatik avvisa överklagandet. Tribunalen bortsåg således från att kravet på advokatens oberoende följer av rättspraxis och att avhjälpandet av brister i överklagandet därför inte var uttryckligen föreskrivet på grund av att det inte finns några bestämmelser om oberoende. Kravet på oberoende har för övrigt stadfästs i strid med artikel 52 i stadgan, eftersom ett sådant krav måste vara föreskrivet i lag.

14

Klaganden har dessutom hävdat att en avvisning per automatik av ett överklagande till följd av att parten saknar ombud inte respekterar det väsentliga innehållet i rätten till rättslig prövning, proportionalitetsprincipen eller medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner samt lagar och praxis i EU-medlemsstaterna.

15

Enligt klaganden framgår det av det anförda att den tredje grunden aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten, och som – om den inte prövas – skulle medföra en allvarlig kränkning av rättigheter i stadgan och av bestämmelserna i stadgan om möjligheterna att inskränka dessa rättigheter.

16

Domstolen framhåller inledningsvis att det ankommer på klaganden att visa att de frågor som aktualiseras genom överklagandet är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten (beslut av den 10 december 2021, EUIPO/The KaiKai Company Jaeger Wichmann, C‑382/21 P, EU:C:2021:1050, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

17

Såsom framgår av artikel 58a tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, jämförd med artikel 170a punkt 1 och artikel 170b punkt 4 andra meningen i rättegångsreglerna, ska ansökan om prövningstillstånd innehålla samtliga uppgifter som domstolen behöver för att kunna ta ställning till ansökan och, om prövningstillstånd meddelas för viss del av överklagandet, bestämma vilka grunder eller delgrunder för överklagandet som ska behandlas i svarsskrivelsen. Eftersom syftet med det förfarande för prövningstillstånd som avses i artikel 58a i stadgan är att begränsa domstolens kontroll till frågor som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten, ska endast grunder som aktualiserar sådana frågor och som klaganden har styrkt prövas av domstolen i målet om överklagande (beslut av den 10 december 2021, EUIPO/The KaiKai Company Jaeger Wichmann, C‑382/21 P, EU:C:2021:1050, punkt 21 och av den 30 januari 2023, bonnanwalt/EUIPO, C‑580/22 P, EU:C:2023:126, punkt 11).

18

En ansökan om prövningstillstånd ska således under alla omständigheter på ett klart och tydligt sätt ange grunderna för överklagandet, med samma klarhet och tydlighet ange den rättsfråga som aktualiseras genom respektive grund, precisera huruvida denna fråga är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten och specifikt redogöra för skälen till varför frågan är av vikt i förhållande till det åberopade kriteriet. Vad särskilt gäller grunderna för överklagandet ska det i ansökan om prövningstillstånd preciseras vilken bestämmelse i unionsrätten eller rättspraxis som har åsidosatts genom den överklagade domen eller det överklagade beslutet. I ansökan ska det också kortfattat anges vad den felaktiga rättstillämpning som tribunalen påstås ha gjort sig skyldig till består i och ange i vilken utsträckning detta fel har påverkat utgången i den överklagade domen eller det överklagade beslutet. Om den felaktiga rättstillämpning som åberopats följer av att tribunalen har åsidosatt rättspraxis, ska klaganden i ansökan om prövningstillstånd kortfattat, men klart och tydligt, ange följande. För det första ska klaganden precisera var den påstådda motstridigheten finns, med angivande av både de punkter i den överklagade domen eller det överklagade beslutet som klaganden ifrågasätter och de punkter i domstolens eller tribunalens avgörande som påstås ha åsidosatts. För det andra ska klaganden ange de konkreta skälen till att den påstådda motstridigheten aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten (beslut av den 10 december 2021, EUIPO/The KaiKai Company Jaeger Wichmann, C‑382/21 P, EU:C:2021:1050, punkt 22 och av den 30 januari 2023, bonnanwalt/EUIPO, C‑580/22 P, EU:C:2023:126, punkt 12).

19

I enlighet med den bevisbörda som åvilar den som ansöker om prövningstillstånd, måste klaganden visa att överklagandet, oberoende av de rättsfrågor som åberopats däri, aktualiserar en eller flera frågor som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten, eftersom räckvidden av detta kriterium går utöver ramen för den överklagade domen och, i slutändan, för överklagandet (beslut av den 16 november 2022, EUIPO/Nowhere, C‑337/22 P, EU:C:2022:908, punkt 32 och av den 30 januari 2023, bonnanwalt/EUIPO, C‑580/22 P, EU:C:2023:126, punkt15).

20

Detta innebär att klaganden ska visa att överklagandet aktualiserar sådana frågor och att dessa frågor är av sådan vikt, med åberopande av konkreta och specifika omständigheter i det enskilda fallet, och inte enbart med åberopande av allmänt hållna argument (beslut av den 16 november 2022, EUIPO/Nowhere, C‑337/22 P, EU:C:2022:908, punkt 33 och av den 30 januari 2023, bonnanwalt/EUIPO, C‑580/22 P, EU:C:2023:126, punkt 16).

21

I förevarande fall konstaterar domstolen att de tre grunderna till stöd för överklagandet är klart och tydligt angivna i ansökan. Dessa grunder är: Åsidosättande av artiklarna 119 och 126 i tribunalens rättegångsregler (första grunden), en felaktig tillämpning av domstolens praxis avseende artikel 19 tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och ett åsidosättande av artikel 51 i tribunalens rättegångsregler (andra grunden) och ett åsidosättande av artiklarna 47 och 52 i stadgan samt eventuellt av artikel 51.4 och 55.1 i tribunalens rättegångsregler (tredje grunden).

22

Beträffande den första grunden konstaterar domstolen att det i ansökan om prövningstillstånd lämnas en tillräcklig redogörelse för det påstådda felet till följd av ett åsidosättande av artiklarna 119 och 126 i tribunalens rättegångsregler. Det framgår nämligen av ansökan att det påstådda felet består i att det överklagade beslutet inte är tillräckligt motiverat, eftersom tribunalen endast hänvisade till ett av sina tidigare avgöranden i vilket den inte heller hade motiverat varför kravet på advokatens oberoende var tillämpligt i det fallet att klaganden är en advokatbyrå och en av dess delägare företräder byrån vid tribunalen, utan att lämna något fullständigt resonemang på denna punkt. Tribunalen har vidare inte beaktat domstolens senaste praxis på detta område, trots att den hänvisat till denna praxis i det överklagade beslutet.

23

Klaganden har visserligen angett den fråga som aktualiseras genom den första grunden, vilken avser huruvida tribunalens motivering var otillräcklig i ett fall där tribunalen nöjt sig med att göra analogihänvisningar till tidigare avgöranden angående den aktuella problematiken, utan att lämna något fullständigt resonemang angående detta. Klaganden har emellertid i vart fall inte visat på vilket sätt den påstådda bristfälliga motiveringen i det överklagade beslutet aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten. Klaganden, som endast har anfört generella argument, har nämligen inte redogjort för någon omständighet som visar att denna grund aktualiserar en fråga som har en betydelse som går utöver ramarna för det överklagande beslutet och, i slutändan, för överklagandet.

24

Beträffande den fråga som aktualiseras i den andra grunden för överklagandet, konstaterar domstolen att det i ansökan om prövningstillstånd på ett tillräckligt sätt redogörs för vari det påstådda felet till följd av ett åsidosättande av rättspraxis består, i vilken mån detta påstådda fel har påverkat utgången i det överklagade beslutet, och de konkreta skälen till att ett sådant fel, om det antas vara fastställt, ger upphov till en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

25

Det framgår nämligen av ansökan om prövningstillstånd att det påstådda felet består i den omständigheten att den rättspraxis som bygger på domen av den 14 juli 2022, Universität Bremen/REA (C‑110/21 P, EU:C:2022:555, punkt 67) åsidosatts i det överklagade beslutet. Enligt denna rättspraxis ska det krav på advokatens oberoende ställning som föreskrivs i unionsrätten tolkas så, att de fall då detta krav kan medföra avvisning av talan ska vara begränsade till sådana fall där det är uppenbart att ombudet i fråga inte är i stånd att fullgöra sin uppgift att försvara och på bästa sätt tillvarata sin klients intressen, vilket medför att ombudet måste frånträda i klientens intresse. Enligt ansökan om prövningstillstånd skulle överklagandet vid tribunalen ha kunnat tas upp till prövning om ett sådant fel hade konstaterats.

26

Klaganden har dessutom angett den fråga som aktualiseras i den andra grunden. Denna fråga består i princip i att avgöra huruvida den rättspraxis som bygger på domen av den 14 juli 2022, Universität Bremen/REA (C‑110/21 P, EU:C:2022:555, punkt 67), vilken avser tillämpningen av artikel 19 tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, innebär att advokater som är delägare i en advokatbyrå och som har befullmäktigats att företräda byrån, uppfyller det krav på oberoende som fastställts av domstolen. Klaganden har förklarat att i italiensk rätt föreligger det inte något anställningsförhållande mellan en yrkessammanslutning av advokater och någon av medlemmarna i sammanslutningen och att en medlem som befullmäktigats att företräda sammanslutningen inför domstol inte kan stå i någon intressekonflikt med sammanslutningen. Klaganden har därigenom pekat på att den rättsfråga som aktualiseras i den andra grunden har en betydelse som går utöver ramarna för överklagandet, eftersom svaret på denna fråga skulle få konsekvenser som gick långt utanför det enskilda fallet. Klaganden har sålunda redogjort för de konkreta skälen till varför en sådan fråga är av vikt för enhetligheten och konsekvensen i, och utvecklingen av, unionsrätten.

27

Beträffande den fråga som aktualiseras i den tredje grunden för överklagandet, konstaterar domstolen att det i ansökan om prövningstillstånd på ett tillräckligt sätt redogörs för vari det påstådda felet till följd av ett åsidosättande av rättspraxis består, i vilken mån detta påstådda fel har påverkat utgången i det överklagade beslutet, och de konkreta skälen till att ett sådant fel, om det antas vara fastställt, ger upphov till en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

28

Det framgår nämligen av ansökan om prövningstillstånd att den påstått felaktiga rättstillämpningen i princip består i att tribunalen, efter att ha fastställt att de tre advokater som företrädde klaganden vid tribunalen inte var oavhängiga, konstaterade att det i tribunalens rättegångsregler inte finns någon uttryckligen föreskriven möjlighet att avhjälpa denna brist. I motsatt fall skulle klaganden dock ha haft möjligheten att förhindra att överklagandet avvisades.

29

Sökanden har dessutom angett den fråga som aktualiseras i den tredje grunden, vilken i huvudsak består i att avgöra huruvida artiklarna 47 och 52 i stadgan innebär att, tribunalen, innan den beslutar att avvisa ett överklagande, är skyldig att underrätta en part om att parten enligt tribunalens mening inte är vederbörligen företrädd av en advokat i den mening som avses i artikel 19 i stadgan för Europeiska unionens domstol och bereda parten möjlighet att låta sig bli vederbörligen företrädd. Det framgår av ansökan om prövningstillstånd att betydelsen av tribunalens eventuella skyldighet att, innan den beslutar att avvisa ett överklagande, bereda en klagande möjlighet att avhjälpa brister i sin ansökan vid äventyr av att annars kränka rättigheterna i stadgan, går utanför ramarna av det överklagade beslutet. Domstolen konstaterar härvidlag att en sådan fråga inte är knuten till något specifikt område inom unionsrätten, utan avser alla typer av mål vid tribunalen för vilka det krävs att en part företräds av en advokat, i den mening som avses i artikel 19 tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

30

Mot bakgrund av de omständigheter som klaganden har anfört är det i förevarande ansökan om prövningstillstånd visat att den andra och den tredje grunden för överklagandet aktualiserar frågor som är av vikt för enhetligheten och konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

31

Mot bakgrund av det anförda ska ansökan om prövningstillstånd bifallas såvitt avser den andra och den tredje grunden, vilka ska behandlas i svarsskrivelsen. Ansökan avslås i övriga delar.

32

Enligt artikel 170b punkt 4 i rättegångsreglerna ska förfarandet fortsätta i enlighet med artiklarna 171–190a i rättegångsreglerna om prövningstillstånd meddelas för hela eller en viss del av överklagandet enligt de kriterier som anges i artikel 58a tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

33

Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska domstolen besluta om rättegångskostnader i det särskilt uppsatta beslut genom vilket målet avgörs slutligt.

34

Eftersom ansökan om prövningstillstånd har bifallits ska frågan om rättegångskostnaderna anstå.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (prövningstillståndsavdelningen) följande: