1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1) samt artikel 82 FEUF och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2

Begäran har framställts i ett förfarande som Delgaz Grid SA tagit initiativ till med anledning av varaktigheten av det straffrättsliga förfarande som Parchetul de lângă Judecătoria Alba Iulia (åklagarmyndigheten vid Förstainstansdomstolen i Alba Iulia, Rumänien) (nedan kallad åklagarmyndigheten) inlett. Nämnda straffrättsliga förfarande avser brotten bedrägeri, urkundsförfalskning och brukande av falsk urkund som medfört en höjning av de gasräkningar som slutkonsumenterna betalar.

3

I artikel 1 i direktiv 2012/13, med rubriken ”Syfte”, föreskrivs följande:

”Detta direktiv fastställer bestämmelser om misstänkta eller tilltalade personers rätt till information om deras rättigheter vid straffrättsliga förfaranden och om anklagelsen mot dem. Det fastställer även bestämmelser om rätten till information för personer som är föremål för en europeisk arresteringsorder angående deras rättigheter.”

4

Under rubriken ”Tillämpningsområde” föreskrivs följande i artikel 2.1 i direktivet:

”Detta direktiv är tillämpligt från den tidpunkt då personer underrättas av en medlemsstats behöriga myndigheter om att de är misstänkta eller tilltalade för att ha begått ett brott fram till dess att förfarandena har avslutats, med vilket ska förstås det slutgiltiga avgörandet i frågan huruvida den misstänkta eller tilltalade personen har begått brottet samt i förekommande fall även under rättegång och i väntan på beslut om ett eventuellt överklagande.”

5

Artikel 4 i direktivet rör rättighetsinformation i samband med ett frihetsberövande av misstänkta eller tilltalade personer och artikel 5 i direktivet avser denna information vid förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder.

6

I artikel 6.1 i samma direktiv föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska se till att misstänkta och tilltalade personer erhåller information om den brottsliga gärning som de är misstänkta eller anklagade för. Den informationen ska tillhandahållas utan dröjsmål och vara så utförlig som krävs för att säkerställa ett rättvist förfarande och ett effektivt utövande av rätten till försvar.”

7

I artikel 488 bis i Legea nr. 135/2010 privind Codul de procedură penală (lag nr 135/2010 om införande av straffprocesslagen) av den 1 juli 2010 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 486 av den 15 juli 2010) (nedan kallad straffprocesslagen), med rubriken ”Anförande av klagomål”, föreskrivs följande:

”1.   Om åtal inte väcks eller dom inte meddelas inom skälig tid, får klagomål anföras med begäran om att förfarandet ska påskyndas.

2.   Klagomålet får anföras av den misstänkte, den tilltalade, brottsoffret, målsäganden och den civilrättsligt ansvariga parten. Under förfarandets gång kan även åklagaren framställa klagomål.

…”

8

Den 1 juli 2019 inledde de myndigheter som ansvarar för straffrättsliga förfaranden vid Inspectoratul de Poliție Județean Alba – Serviciul de Investigare a Criminalității Economice (polisen i Alba – enheten för utredning av ekonomisk brottslighet, Rumänien) en utredning avseende anställda vid Delgaz Grid som – för egen vinning – bland annat hade undanhållit material eller varor som de fått i uppdrag att förvalta, underlättat undanhållande av bränsle genom att förfalska företagsdokument och utfört verksamhet i syfte skapa förluster eller påverka gasförsörjningens funktion. Utredningen utmynnade i att ett straffrättsligt förfarande inleddes den 2 juli 2019 avseende bland annat brotten missbruk av tjänsteställning och förskingring av penningmedel, vilket den 8 januari 2020 utvidgades till att även omfatta bedrägeri, urkundsförfalskning och brukande av falsk urkund. Mot denna bakgrund beslutade åklagarmyndigheten att inleda en förundersökning.

9

Den 29 oktober 2020 beslutade åklagarmyndigheten att dela upp ärendet i två delar, vilket innebar att det straffrättsliga förfarande som avsåg bedrägeri, urkundsförfalskning och brukande av falsk urkund gav upphov till ett separat ärende, vilket är föremålet för det nationella förfarandet. Inom ramen för nämnda förundersökning gjordes cirka 87 husrannsakningar vid Delgaz Grid SA:s huvudkontor och verksamhetslokaler som ledde till att flera handlingar beslagtogs och att omkring 174 anställda eller före detta anställda hördes som vittnen.

10

Den 21 juli 2021 väckte Delgaz Grid talan vid Judecătoria Târgu-Mureș (Förstainstansdomstolen i Târgu-Mureș, Rumänien), som är den hänskjutande domstolen, i syfte att bestrida varaktigheten av det straffrättsliga förfarandet, som bolaget anser drar ut på tiden på ett omotiverat sätt.

11

Åklagarmyndigheten yrkade den 4 augusti 2021 att talan skulle avvisas, eftersom Delgaz Grid inte hade ställning som misstänkt eller tilltalad i det straffrättsliga förfarande som är aktuellt i det nationella målet, vilket emellertid krävs enligt straffprocesslagen för att väcka en sådan talan.

12

Delgaz Grid har i detta avseende gjort gällande att nationella bestämmelser som föreskriver att en person endast får bestrida varaktigheten av ett straffrättsligt förfarande om personen i fråga har delgetts en formell underrättelse om att han eller hon är föremål för lagföring i egenskap av misstänkt eller tilltalad strider mot unionsrätten. Bolaget anser särskilt att det, med hänsyn till att direktiv 2012/13 inte innehåller någon definition av begreppen ”misstänkta” eller ”tilltalade”, ska fastställas huruvida dessa begrepp omfattar personer som i praktiken har en sådan ställning.

13

Den hänskjutande domstolen anser att situationen i det nationella målet omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, eftersom Delgaz Grid har gjort gällande att den nationella lagstiftning som reglerar rättsmedlet för att bestrida längden på ett straffrättsligt förfarande, vilken föreskrivs i artikel 488 bis.2 i straffprocesslagen, mot bakgrund av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna strider mot unionsrätten, särskilt artikel 6.1 i direktiv 2012/13, artikel 47 i stadgan och artikel 82 FEUF.

14

Den hänskjutande domstolen har angett att EU-domstolens svar på den ställda frågan kommer att påverka utgången i det nationella målet. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende för det första preciserat att Curtea Constituțională (Författningsdomstolen, Rumänien) har slagit fast att bestämmelserna i artikel 488 bis.2 i straffprocesslagen är förenliga med den rumänska författningen, för det andra att det vid den tidpunkt då Delgaz Grid väckte talan i syfte att bestrida varaktigheten av det straffrättsliga förfarandet i det nationella målet så grundades nämnda förfarande på materiella omständigheter (straffrättsligt förfarande av sakrättslig natur (in rem)) och att detta bolag inte hade förvärvat ställning som misstänkt eller tilltalad. Den hänskjutande domstolen har för det tredje påpekat att den rumänska lagstiftaren endast erkänner en möjlighet att väcka sådan talan som föreskrivs i nationell rätt när ett straffrättsligt förfarande tar oskäligt lång tid för personer som är föremål för åtal och som erhållit en formell underrättelse om vilket brott åtalet gäller, det vill säga personer som har ställning som misstänkt eller tilltalad. Samma domstol har för det fjärde slutligen preciserat att nationella domstolars praxis består i att avvisa yrkanden som går ut på att bestrida varaktigheten av straffrättsliga förfaranden i situationer såsom den som lett till att EU-domstolen tillställts en begäran om förhandsavgörande i förevarande mål.

15

Mot denna bakgrund beslutade Judecătoria Târgu-Mureș (Förstainstansdomstolen i Târgu-Mureș) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”[U]tgör artikel 6[.1] i [direktiv 2012/13], jämförd med artikel 82 FEUF och artikel 47 i [stadgan] gällande rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, hinder mot en nationell lagstiftning som inte föreskriver att personer som anklagas för brott, men som inte formellt har delgetts misstanke, har rätt att invända mot att den brottmålsprocess som de har blivit föremål för är alltför utdragen?”

16

Den hänskjutande domstolen har med stöd av artikel 105.1 i domstolens rättegångsregler ansökt om att målet ska handläggas skyndsamt.

17

Enligt artikel 53.2 i rättegångsreglerna får domstolen, om det är uppenbart att den saknar behörighet att pröva ett mål, när som helst, efter att ha hört generaladvokaten, avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, utan vidare handläggning.

18

Domstolen finner att denna bestämmelse ska tillämpas i förevarande mål.

19

I ett mål om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF får EU-domstolen enligt fast rättspraxis endast tolka unionsrätten inom gränserna för den behörighet som den tilldelats (dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen), C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

20

Enligt artikel 1 i direktiv 2012/13 fastställer direktivet bestämmelser om misstänkta eller tilltalade personers rätt till information om deras rättigheter vid straffrättsliga förfaranden och om anklagelsen mot dem.

21

Enligt artikel 2.1 är detta direktiv tillämpligt från den tidpunkt då personer underrättas av en medlemsstats behöriga myndigheter om att de är misstänkta eller tilltalade för att ha begått ett brott fram till dess att förfarandena har avslutats, med vilket ska förstås det slutgiltiga avgörandet i frågan huruvida den misstänkta eller tilltalade personen har begått brottet samt i förekommande fall även under rättegång och i väntan på beslut om ett eventuellt överklagande.

22

I artikel 6.1 i direktivet, som är den bestämmelse som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att misstänkta och tilltalade personer erhåller information om den brottsliga gärning som de är misstänkta eller anklagade för och att den informationen ska tillhandahållas utan dröjsmål och vara så utförlig som krävs för att säkerställa ett rättvist förfarande och ett effektivt utövande av rätten till försvar.

23

I förevarande fall har Delgaz Grid gjort gällande att det är omöjligt att väcka talan med stöd av artikel 488bis i straffprocesslagen för att bestrida straffrättsliga förfaranden som tar orimligt lång tid och som avser brott som vederbörande anser sig misstänkt för, eftersom denna bestämmelse endast ger möjlighet att väcka en sådan talan för personer som har ställning som ”misstänkta” eller ”tilltalade”, en ställning som Delgaz Grid inte har.

24

Det ska i detta hänseende påpekas att trots formuleringen av den ställda frågan, som skulle kunna antyda att Delgaz Grid är föremål för en anklagelse för brott, framgår det av begäran om förhandsavgörande att så inte är fallet. När talan väcktes med stöd av artikel 488bis i straffprocesslagen hade de aktuella straffrättsliga förfarandena inte inletts mot Delgaz Grid och detta bolag hade inte delgetts någon formell underrättelse om någon anklagelse mot bolaget.

25

Såsom det har erinrats om i punkterna 20 och 21 i förevarande beslut fastställs i direktiv 2012/13 endast bestämmelser om misstänkta eller tilltalade personers rätt till information om deras rättigheter vid straffrättsliga förfaranden och om anklagelsen mot dem från den tidpunkt då personer underrättas av en medlemsstats behöriga myndigheter om att de är misstänkta eller tilltalade för att ha begått ett brott.

26

Eftersom Delgaz Grid inte är föremål för något straffrättsligt förfarande och inte har erhållit någon sådan underrättelse från behöriga nationella myndigheter, finner domstolen att situationen i det nationella målet inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2012/13 och att artikel 6.1 i direktivet, som tolkningsfrågan avser, följaktligen inte är tillämplig i förevarande fall.

27

Den hänskjutande domstolen nämner även artikel 82 FEUF som inleder kapitel 4, med rubriken ”Straffrättsligt samarbete”, i avdelning V i EUF-fördraget om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I denna artikel anges de åtgärder som unionslagstiftaren ska vidta för att fullborda ett fullständigt samarbete mellan medlemsstaterna på det straffrättsliga området och fastslås att detta samarbete ska bygga på principen om ömsesidigt erkännande. Eftersom denna artikel endast riktar sig till unionsinstitutionerna är den inte tillämplig i förevarande fall (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2012, Vinkov, C‑27/11, EU:C:2012:326, punkterna 41 och 42).

28

Domstolen erinrar slutligen om att stadgans tillämpningsområde, vad gäller åtgärder som vidtas av medlemsstaterna, definieras i artikel 51.1 däri, enligt vilken bestämmelserna i stadgan riktar sig till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten (dom av den 16 december 2021, AB m.fl. (Återkallande av en amnesti), C‑203/20, EU:C:2021:1016, punkt 37).

29

Artikel 51.1 i stadgan bekräftar vidare domstolens fasta praxis enligt vilken de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten, men inte i andra fall (dom av den 16 december 2021, AB m.fl. (Återkallande av en amnesti), C‑203/20, EU:C:2021:1016, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

30

Om en rättslig situation inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde saknar domstolen således behörighet att pröva situationen, och de bestämmelser i stadgan som eventuellt åberopas kan inte i sig grunda någon sådan behörighet (dom av den 16 december 2021, AB m.fl. (Återkallande av en amnesti), C‑203/20, EU:C:2021:1016, punkt 39).

31

Så är fallet i förevarande mål, varför artikel 47 i stadgan inte är tillämplig.

32

Eftersom ingen av de tre bestämmelser som den hänskjutande domstolen har begärt tolkning av är tillämplig i förevarande fall, finner domstolen, på grundval av artikel 53.2 i rättegångsreglerna, att det är uppenbart att den saknar behörighet att besvara den fråga som har ställts av Judecătoria Târgu-Mureș (Förstainstansdomstolen i Târgu-Mureș).

33

Under dessa omständigheter saknas anledning för domstolen att pröva den hänskjutande domstolens begäran om att målet ska handläggas skyndsamt.

34

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Det är uppenbart att Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara den fråga som har ställts av Judecătoria Târgu-Mureș (Förstainstansdomstolen i Târgu-Mureș, Rumänien) genom beslut av de 28 januari 2022.