1)

Ska artiklarna 4 och 32.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (1) av den 17 december 2013 och artikel 60 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (2) av den 17 december 2013 tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som kungligt dekret 41/2021, i vilket det för att förhindra att konstlade förutsättningar skapas för att stöd för offentligt ägd permanent gräsmark som används gemensamt ska beviljas stödmottagare som inte använder marken, föreskrivs att betning bara får ske med djur från det egna jordbruksföretaget?

2)

Ska artikel 60 i förordning (EU) nr 1306/2013, vilken rör skapande av konstlade förutsättningar för att beviljas stöd, tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som kungligt dekret 41/2021, enligt vilket konstlade förutsättningar för att få tillgång till stöd presumeras ha skapats i de fall där jordbruksverksamheten i form av bete på offentligt ägd permanent gräsmark som används gemensamt sker med djur som inte kommer från stödsökandens eget jordbruksföretag?

3)

Ska artikel 4.1.c i förordning (EU) nr 1307/2013 tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som kungligt dekret 1075/2014 av den 19 december 2014, i vilket det föreskrivs att bete på jordbruksarealer inte kan anses utgöra en verksamhet genom vilken dessa arealer hålls i ett skick som gör dem lämpliga för bete?

4)

Ska artikel 4.1 c i förordning (EU) nr 1307/2013 tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som kungligt dekret 1075/2014 av den 19 december 2014, i vilket det föreskrivs att den som bara innehar en icke-exklusiv betesrätt på mark som den inte äger och som överlåter denna rätt till någon annan för att denne ska använda marken för att utfordra sina djur, inte anses bedriva en sådan jordbruksverksamhet som avses i led i) i artikel 4.1 c?

5)

Ska punkterna 1.b och 1.c i artikel 4 i förordning (EU) nr 1307/2013 tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som kungligt dekret 1075/2014 av den 19 december 2014, i vilket det föreskrivs att den som bara innehar en icke-exklusiv betesrätt på gemensamt använd mark som den inte äger, inte kan anses vara förvaltare av den betesmark som betesrätten avser vad beträffar verksamheten att hålla dessa jordbruksarealer i ett skick som gör dem lämpliga för bete?