Överklagande ingett den 15 september 2022 av Jean-Marc Colombani av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 6 juli 2022 i mål T-129/21, Colombani mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål C-595/22 P)

(2022/C 482/08)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Jean-Marc Colombani (ombud: N. de Montigny, avocate)

Övrig part i målet: Europeiska utrikestjänsten

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska göra följande:

Bifalla överklagandet och upphäva Europeiska unionens tribunals dom av den 6 juli 2022 i mål T-129/21, Colombani /Europeiska utrikestjänsten.

Pröva målet och

—	ogiltigförklara Europeiska utrikestjänstens beslut av den 17 april 2020 om avslag på klagandens ansökan om tjänsten som chef för Nordafrika och Mellanöstern (meddelande om ledig tjänst 2020/48),

—	ogiltigförklara Europeiska utrikestjänstens beslut av den 6 juli 2020 om avslag på klagandens ansökan om tjänsten som chef för Europeiska unionens delegation i Kanada (meddelande om ledig tjänst 2020/134).

Förplikta motparten i målet om överklagande att ersätta de kostnader som har uppkommit för klaganden i förevarande förfarande och i förfarandet i första instans.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande två grunder till stöd för sitt överklagande.

Klaganden anför inom ramen för sin första grund att tribunalen gjorde sig skyldig till flera fel när den fann att ansökan om ogiltigförklaring av beslutet av den 17 april 2020 inte kunde tas upp till prövning.

Genom att slå fast att klaganden, genom den förlikning som uppnåtts den 9 februari 2021 med Europeiska utrikestjänsten inom ramen för målet T-507/20, Colombani / Europeiska utrikestjänsten, hade åtagit sig att avstå från rätten att invända mot beslutet att avslå hans ansökan om chefstjänsten, anser klaganden att tribunalen (i) gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av avtalet, (ii) gjorde en prövning infra petita (underlät att pröva vissa delar), (iii) åsidosatte klagandens intresse av att det överklagade beslutet skulle ogiltigförklaras, och (iv) gjorde fel vid bedömningen av de villkor som uppställs för att det ska vara möjligt att göra gällande att det förekommit bristande samtycke från klagandens sida vid undertecknandet av förlikningsavtalet.

Inom ramen för sin andra grund gör klaganden gällande att tribunalen åsidosatte hans processuella rättigheter genom att prövningen i sak begränsades till att endast avse beslutet av den 6 juli 2020 varvid det inte gjordes någon bedömning av grunderna i den mån de även avser beslutet av den 17 april 2020.