Överklagande ingett den 25 augusti 2022 av LSEGH (Luxembourg)) Ltd, London Stock Exchange Group Holdings (Italy) Ltd av den dom som tribunalen (andra avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 8 juni 2022 i de förenade målen T-363/19 och T-456/19, Förenade kungariket och ITV mot kommissionen

(Mål C-564/22 P)

(2022/C 441/15)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: LSEGH (Luxembourg) Ltd, London Stock Exchange Group Holdings (Italy) Ltd (ombud: A. von Bonin, Rechtsanwalt, samt O.W. Brouwer och A. Pliego Selie, advocaten)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, ITV plc

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	pröva målet slutligt och ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2019/1352 av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket har genomfört rörande ett undantag för finansiering av företagsgrupper (1) (nedan kallat det angripna beslutet),

—	alternativt, återförvisa målet till tribunalen för prövning i enlighet med domstolens dom, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i denna instans och i tribunalen, inklusive kostnaderna som hänför sig till eventuella intervenienter.

Grunder och huvudargument

Klagandena har anfört fem grunder till stöd för sitt överklagande.

För det första gör klagandena gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att förvanska nationell rätt och bortse från bevisning när den fann att referenssystemet var Förenade kungarikets bestämmelser om CFC (controlled foreign companies) i del 9A i Taxation (International and Other Provisions) Act 2010, (2010 års skattelag (internationella bestämmelser och övriga bestämmelser)) (nedan kallad TIOPA) snarare än Förenade kungarikets system för bolagsskatt, av vilken den förstnämnda bestämmelser utgör en oskiljaktig del.

För det andra anser klagandena att även om referenssystemet ska anses vara Förenade kungarikets CFC-lagstiftning gjorde sig tribunalen skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fastställde syftet med referenssystemet och följaktligen gjorde tribunalen fel när den slog fast att bestämmelserna i kapitel 5 i Förenade kungarikets CFC-lagstiftning avgränsade vad som utgjorde ”normal” beskattning av finansiella vinster, så att ”undantaget för finansiering av företagsgrupper” i kapitel 9 i del 9A i TIOPA medförde en ”fördel”.

För det tredje gjorde tribunalen sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att det förelåg en selektiv fördel. I synnerhet gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning när den felaktigt fann att ekonomiska aktörer som kunde dra nytta av ”undantaget för finansiering av företagsgrupper” i kapitel 9 i del 9A i TIOPA befann sig i en jämförbar situation som de företag som inte kunde dra nytta av detta undantag.

För det fjärde åsidosatte tribunalen artiklarna 263 och 296 FEUF eftersom den underlät att bemöta argument och inte iakttog sin motiveringsplikt, när den ersatte kommissionens resonemang i det angripna beslutet med sitt eget resonemang.

För det femte gjorde tribunalen sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att ”undantaget för finansiering av företagsgrupper” i kapitel 9 i del 9A i TIOPA inte kunde vara motiverad av referenssystemets art eller allmänna systematik.

(1) EUT L 216, 2019, s. 1.