Överklagande ingett den 5 juli 2022 av Robert Roos m.fl. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 27 april 2022 i de förenade målen T-710/21, T-722/21 och T-723/21, Robert Roos m.fl. mot Europaparlamentet

(Mål C-458/22 P)

(2022/C 340/31)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Robert Roos m.fl. (ombud: P. de Bandt, avocat, M. R. Gherghinaru, V. Heinen, avocates)

Övriga parter i målet: Europaparlamentet, IC m.fl.

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva punkterna 1 och 2 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 27 april 2022 i de förenade målen T-710/21, T-722/21 och T-723/21,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta kostnaderna för förevarande förfarande vid domstolen, inbegripet advokatkostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena har anfört två grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden avser en felaktig rättstillämpning på grund av att det angripna beslutet inte har någon giltig rättslig grund.

Tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att artikel 25.2 i Europaparlamentets arbetsordning utgjorde en giltig rättslig grund dels för att begränsa tillträdet till Europaparlamentets lokaler till endast sådana personer som innehar ett giltigt digitalt EU-covidintyg, dels för att utgöra grunden för behandling av mycket känsliga personuppgifter avseende klagandena. Den överklagade domen innebär särskilt åsidosättanden av följande bestämmelser och generella rättsprinciper: i) artiklarna 8, 52.1 och 52.3 i stadgan; ii) artikel 7 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier; iii) artikel 2 i Europaparlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005, om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (1); iv) artikel 5.2 i förordning 2018/1725 (2); v) skyldigheten för tribunalen att motivera sina domar som slås fast i artiklarna 36 och 53 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol; vi) den generella rättsprincipen om parallella former; och vii) principen om normhierarki.

Klagandenas andra grund avser åsidosättande av såväl principen om ändamålsbegränsning för behandlingen av personuppgifter som legalitetsprincipen.

Tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att Europaparlamentet hade rätt att behandla de personuppgifter som fanns i klagandenas nationella covidintyg i syfte att begränsa tillträdet till Europaparlamentets lokaler trots att ett sådant syfte inte angavs i belgisk rätt eller i fransk rätt. Tribunalen gjorde sig också skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att Europaparlamentets behandling av personuppgifter omfattades av undantaget i artikel 6 i förordning 2018/1725.

Därigenom innebär den överklagade domen åsidosättande av följande bestämmelser och generella rättsprinciper: i) artikel 4.1 a, b och c, och artiklarna 5 och 6 i förordning 2018/1725; och ii) tribunalens skyldighet att motivera sina domar, vilken slås fast i artiklarna 36 och 53 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

(1) EUT L 262, 2005, s. 1.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 2018, s. 39).