1)

Ska artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (1) (nedan kallad förordning nr 2201/2003) tolkas så, att en domstol i en medlemsstat som är behörig att pröva målet i sak, om den anser att en domstol i en annan medlemsstat som barnet har en särskild anknytning till, är bättre lämpad att pröva målet eller en specifik del av målet, får anmoda domstolen i den andra medlemsstaten att utöva sin behörighet även när den andra medlemsstaten är en medlemsstat i vilken barnet har fått sin hemvist efter olovligt bortförande?

2)

Om den första frågan besvaras jakande:

Ska artikel 15 i förordning nr 2201/2003 tolkas så, att de kriterier för behörighetsöverföring som nämns i denna förordning regleras uttömmande, och att det inte behövs ytterligare kriterier med hänsyn till ett förfarande som har inletts i enlighet med artikel 8 f i Haagkonventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn?